tom banner

Do you tremble at the Word of God?!

Do you tremble at the Word of God?!

Do you tremble at the Word of God? Frågan ställdes, med inlevelse och skärpa, till mig och flera tusen andra åhörare, av en äldre man under en konferens i Kanada i januari. Han hade just berättat om en avgörande händelse i hans liv- Som en ung man hade han, tillsammans med sin andlige fader, varit på knä i bön i flera timmar. Plötsligt tittade hans mentor upp och ställde den bibliska frågan som är hämtad från Jes 66:2 (och 5). Vår talare (som är en internationellt välkänd väckelsepredikant som fått verka starkt bland många, många tusen världen över) lät hans eget personliga svar forma själva fundamentet för hans liv och hans tjänst- Han bestämde sig där och då för att sätta Bibeln som Guds. eget. Ord. som det främsta i och för sitt liv! Därefter fortsatta vår talare att med värme och medkänsla betona att det finns en stor frestelse för kristna som lever i Västvärlden anno 2017. Den frestelsen, enligt honom, är att lockas att börja kompromissa med obekväma sanningar i Guds Ord för att vinna större popularitet både i delar av kyrkan och i världen.

Den enkla, välgrundade och skarpa predikan grep tag i mig. Jag leddes till att läsa mer om uttrycket i den hebreiska grundtexten. Citatet från Jes 66:2b lyder så här: "Jag ser till den som är betryckt och har en förkrossad ande, som frukar mitt ord". Det hebreiska ordet som här översätts "frukta" är "charad". Den ursprungliga betydelsen av ordet verkar vara "att fysiskt skaka". I linje med det översätter en engelsk översättning ordet med "tremble" som väl fångar in att det handlar om en respekt som får åhöraren att vibrera i sitt innersta vördnad för att det är HERREN som talar! Därför skulle jag på svenska kanske välja översättningen "bäva".

Jesus är ju Guds Ord personifierad- Han kallas "Ordet" av Johannes och en som fick uppleva bävan för Guds Son och hans ord som är Guds Ord, var den blödarsjuka kvinnan som vi möter i Markus 5! Hon hade, efter många års plåga, just rört vid Jesu "tzit-tzit"= hörntofsen på hans "tallit"= hans bönemantel. Hon blir omedelbart botad, mitt i det tumultartade kaos som omgav Jesus just då med tusentals människor som försökte att tränga sig på. Jesus vägrar dock att "bara" vara en underautomat. Han tittar runt under en lång stund- ända tills kvinnan ger sig till känna så han kan få ögonkontakt med henne. Till slut förstår kvinnan att det inte finns någon utväg- Hon bara måste gå fram och visa sig för Mästaren som nyss hade helat henne: "hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri för din plåga."

Det grekiska ordet som här översätts "darrande" kommer från grekiskan "tremå" och jag undrar om det inte är det ordet som efterhand har blivit "tremble" på engelska? När hon gick fram så bävade hon och darrade inför Jesus. När jag tänkte lite till på det slog det mig. Hon darrar inte för att hon inte tror på Jesus utan för att hon tror på Jesus. Hon darrar inte för att hon inte tror att Jesus kan göra under utan för att hon vet att personen hon har framför sig är HELIG och att INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR HONOM! Hennes bävan är alltså ett tecken på den djupa respekt, vördnad och tilltro som hon hyser för honom.

För mig blev frågan "Do you tremble at the Word of God" viktig! Min bön är den Bibliska frågan från Jes 66:2 och Mark 5:33 skall få bli det idag för dig också!

Fortsätt läs mer
1367 Träffar

Det är på riktigt!

Det är på riktigt!

Idag hade jag förmånen att omigen får besöka "Pergamonmuséet i Berlin. Där har de återuppbyggt två häpnadväckande fynd från staden "Babel". Babel var en världmetropol under bl.a profeten Daniels tid. Staden var dessutom huvudstad i det "neobabyloniska imperiet" och därifrån regerade den Nebukadnasser  (605fKr- 562fKr) som omnämns i bl.a. profeten Daniels bok. I muséet har de återuppbyggt både "Ishtarporten" samt en del av väggen som omgav Kung Nebukadnessars tronrum. De har delvis använt sig av rekonstuerade tegelplattor men en stor del av tegelplattornA (eller delar av tegelplattor) är de som var på plats under Daniel och Nebukadnessars tid. Lejonet på bilden var ett av många lejon som omgav tronrummet till världens kanske då mäktigaste och mest fruktade kung. Informationen på muséet gav till känna att lejonen dels var förknippade med avguden Ishtar, men att ett av syftena med att avbilda lejon utanför tronrummet, var att skrämma besökare och få dem att inse att det var Nebukadnessar som hade makten.

När jag stod där i muséet igår så kunde jag inte undgå att fyllas av en djup förundran. Här stod jag och tittade på ett av de lejon som profeten Daniel kan ha tittat på just innan han skulle in på audiens till den mäktiga kungen! Samme Daniel som har fått de himmelska visioner som är upptecknade i Daniels bok och är uppenbarelse från HERREN själv! På tal om lejon som kom jag t.ex. att tänka på den vision som Daniel fick och som är omskriven i Dan kap. 7:2ff "Jag såg i en syn om natten hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet, den ena inte likt den andra. Det första liknade ett lejon men hade vingar som en örn."

När jag ser bilden kommer jag även att tänka på det som hände Daniel på 530- talet fKr under en annan kung. En lag passerades som gjorde det förbjudet att inte tillbe kungen som Gud och Daniel vägrade naturligtvis eftersom han bara tillbad den ende Guden- Israels Gud! Detta fick allvarliga konsekvenser för profeten: "Då lät kungen hämta honom och kasta honom i lejongropen". Vi vet dock hur det slutade eller hur? HERREN själv sände änglar som skyddade Daniel och så fick det som var tänkt som ett döds-straff förvandlas till ett vittnesbörd för kungen och för ett helt imperium om att Daniel hade kontakt med den Gud SOM FINNS PÅ RIKTIGT.

Just den formuleringen fastnade hos mig när jag befann mig inne på museet och besåg de fascinerande fynden- Jag gick långsamt omkring och lyssnade på varje ord av information som audioguiden förmedlade. Jag tittade på den 2600 år gamla porten och väggen till tronrummet och jag tänkte gång på gång för mig själv att Bibeln är på riktigt. Den är ingen sagobok utan den handlar om det som verkligen har hänt. Det blev omigen så tydligt för mig, det jag redan vet- att Daniel fanns på riktigt. Nebukadnessar fanns på riktigt. Staden Babel fanns på riktigt och för mig fick allt det bli en uppmuntrande påminnelse som stärkte min tro på att hela Bibeln handlar om det som är på riktigt!

Jag är inte dummare än att jag förstår att fynden i sig inte bevisar att Daniel fick tilltal från levande Gud. Fynden visar dock att Babel var en verklig stad och att Nebukadnessar var just den mäktig despot som Daniels bok beskriver honom vara. För mig blev det så tydligt att dessa fynd stämmer så väl med den värld som Daniel beskriver sig möta i sin egen bok och det är i sig ytterst trosstärkande och jag har personligen, i många år, varit bergfast övertygad om att det var just Daniel som fick de tilltal som är nedtecknade i Daniels bok. Man kan i det sammanhanget bara kort omnämna att det är extremt intressant att notera att historieskrivaren Josefus tydligt omnämner Daniel, hans bok och en av hans profetior i samband med Josefus beskrivning av ett besök av Alexander den Store till Jerusalem på 330-talet före Kristus. Josefus påstår alltså att Daniel och hans profetior var kända redan då!

Lejonen uppfördes alltså för att skrämma besökarna till kung Nebukadnessar. Vi kanske inte blir så rädda när vi ser just Nebukadnessars lejon men det finns många andra "lejon" som kan fylla oss med rädsla i vår vardag. Oro för t.ex. morgondagen, vacklande hälsa eller en ansträngd ekonomi kan bli som ett "lejon" som smyger runt i vårt sinne. Även vår själafiende djävulen liknas ju vid ett lejon i 1 Pet. 5:8 "Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka".

Med alla dessa "lejon" runt omkring oss är det underbart att veta att det starkaste lejonet är han som är både Gud och människa på samma gång. Johannes får se rakt in i den himmelska världen och han skriver i Upp 5:5 om vem som, tillsammans med Fadern och den helige Ande, är centralgestalten där: "Men av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott ,har segrat." Jag vet inte hur det är med dig men jag har flera områden i mitt liv som hotar att fylla mig med oro och ängslan. Just därför är det ljuvligt att få läsa det som är Guds. Eget. Ord. LEJONET AV JUDA STAM, DAVIDS ROTSKOTT, HAR SEGRAT!!!

Fortsätt läs mer
2006 Träffar

MÅL I SIKTE!...eller- en ganska otränad broders, ljuvliga och samtidigt något smärtfyllda hågkomster från Göteborgsvarvet:-)

6 ggr i mitt liv har jag sprungit Göteborgsvarvet. Jag kommer väl ihåg känslan jag brukade ha precis innan starten- Upprymdhet, förväntan blandades då med en liten lätt oro angående om denna min kropp verkligen skulle klara att springa 21 km i ett någorlunda hyfsat tempo. Därefter är mitt minne att loppen brukade gå riktigt bra...fram till sisådär 15 km. Därefter, någonstans när jag sprang över Götaälvsbron och in på Avenyn, så började min kropp signalera att jag började nå en distans jag inte riktigt tränat för. De sista två kilometrarna innan mål så var oftast min känsla att kraften tagit, typ slut. Jag orkade då inte längre springa mjukt. Tvärtom så riktigt smällde fötterna ner i asfalten under den allra sista biten....och sedan kom upploppet som alltid gestaltade sig som något av mitt livs mest ambivalenta upplevelser. Där fanns dels mycket få kroppsdelar som inte signalerade smärta och utmattning. Samtidigt fanns där, när jag sprang in på Slotts-Skogsvallens röda springbana, en jublande glädje över att jag än en gång nått målet!

Jag är väl medveten att det blir lite lätt överdrivet att jämföra glädjen och kämpainsatsen under mina Göteborgsvarv med min årliga Bibelläsning med "Anta Utmaningen", men visst finns där paralleller- Precis som på Gbg-varvet så började detta "Bibelläsningsår" med förväntan och glädje- Än en gång skulle jag få läsa Bibeln från pärm till pärm på ett år! Precis som under ett Gbg-varv så visste jag att detta först och främst var något extremt positivt. Samtidigt var jag väl medveten om att där skulle komma trötta stunder då man skulle bli sugen att ge upp. Detta år har jag faktiskt haft min största "dipp" precis där jag brukade få den under varvet- nämligen nu när jag har närmat mig slutet. Mycket arbete, julhelg med många underbara släktningar, min älskade mammas 80 årsfest som blev sååå bra men som innebar en del arbete runt om kring, ja du kanske känner igen att det kan bli liiiiiite mycket ibland:)

Nu är det bara 3 dagar kvar och jag börjar skymta "Slottsskogsvallen" där framme vid horisonten. Snart är jag igenom Bibeln ännu en gång- ännu ett år. Även detta år jag fått uppleva att Bibelläsningen fram för allt fått vara den Helige Andes livgivare i vardagen. Ett ord som ringer i mig nu när jag skriver detta är Joh. 6:63b- Jesus säger: "DE ORD SOM JAG HAR TALAT TILL ER ÄR ANDE OCH LIV." När jag ser tillbaks på året få fascineras jag omigen över den Helige Andes helt suveräna förmåga att genom min läsning av Guds Ord "varna, trösta, lära och förmana"! Jag har, även detta år, fått förundras över vår Herres makalösa förmåga att låta dagens Bibelläsning komma i perfekt "timing" i relation till vad jag upplever i mitt liv just den dagen.

Nu står jag som sagt inför upploppet och jag anar att där kanske finns fler som hakat på någon av "AU:s" Bibelläsningsplaner med början vid årsskiftet 2015/16. Jag antar att du som gjort det, även du, är på "ditt upplopp"?

En av de stora glädjeingredienserna i "Anta Utmaningen" är ju att vi är många som springer detta lopp tillsammans! Säkert finns där fler som jag som av olika anledningar har "halkat efter" lite:) I vilket fall tänker jag att det

ändå finns all anledning att nu ta sig an "upploppets" sista tre dagar med stor glädje. Det viktigt är ju inte om vi hann läsa precis allt vi förutsatt oss utan att vi faktiskt har den enorma gåvan att varje dag ta del av den bok som innefattar evighetsspannet från "Alpha till Omega" och som kristna i 2000 år har igenkänt som Guds eget Ord!

Fortsätt läs mer
838 Träffar

Det är MYCKET nu!

Det är MYCKET nu!

Har du varit med om att ha fått vara delaktig i ett stort framryckande för Guds rike? Och därefter, när du bara för en kort stund satte dig ner för att slappna av och bara njuta av glädjen så kom det en "pil"= ett hot, en iskall kritik i formen av ett hårt ord som var riktat mot dig och som verkligen sårade dig? Har du då varit med om att hela din tillit till att du är beskyddad från ovan, då smulades sönder till intet på ett ögonblick? Har du därefter varit med om att du direkt backade undan bara för att kunna fly? Har du varit med om att gripas av en total panik och modlöshet som drev dig så långt ut i ingenstans att du där lade dig ner för att bara ge upp och avsluta allt? I så fall är du i gott sällskap- Då har du gjort en liknande resa självaste profeten Elia!

Elia hade, tack vare HERRENS nåd och genom densammes kraft, vunnit en lysande seger uppe på berget Karmel. Eld hade fallit från himlen som svar på profetens bön och folket hade omvänt sig till HERREN och faktiskt ropat ut något som liknade Elias namn, som innehåller en bekännelse som betyder: Det är JHWH som är GUD. Inte nog med det- Därefter hade Elia kastat sig in i en långdragen bönekamp som slutade i att HERREN, som svar på profetens bön, sände regn över landet för första gången på över tre år!

Det är just efter dessa "framgångar" som katastrofen inträffar. Den onde drottningen Isebel hotar (via ombud) Elia till livet och plötsligt tappar han allt. "När han fick höra det bröt han upp och flydde för sitt liv."(1 Kung 19:3) Elia kommer till Beer- Sheva som var en ort som än idag ligger precis på gränsen till den fruktansvärda öknen. Han som nyss hade omsorg om ett helt folk orkar nu inte ens bry sig om den unga mannen som bara följde med för att betjäna profeten med allt han kunde behöva. Nu lämnar Elia ynglingen, vind för våg, och så stapplar den panikslagne och totalt modlöse profeten ut i öknen. Han faller ihop i en hög och avslutar sammanfattningen av sin situation med ett enda hebreiskt ord. Elia vänder sig upp mot himlen och utbrister med den smärta som bara den helt uppgivne kan erfara: "RAV!!!!!". Det hebreiska ordet betyder helt enkelt "mycket". Underförstått är nog ordet "för" innan. Elia utbrister alltså till sin Herre: NU. ÄR. DET. FÖR. MYCKET!!!!

Kanske är du eller har varit i en livssituation där det liksom bara blir FÖR. MYCKET! I så fall är du alltså i gott sällskap:) Den goda nyheten är dock att HERREN inte lämnade Elia när han tappat självaste livsgnistan. Tvärtom så är det både stärkande, tröstande och uppbyggligt att läsa om hur Gud själv griper in, mitt i Elias fruktansvärda nöd.

Guds hjälp går via en ängel som han sänder till profeten. Ängeln får en noggrann order som inkluderar att han skall röra vid Elia där han ligger, helt utslagen och skakande av köld i den kalla ökennatten. Det första profeten förnimmer av ängeln är alltså en varm beröring som får livet och hoppet att omigen börja pulsera i Elias sargade jag. Därefter är det frukostdags:) I det tidiga gryningsljuset ger ängeln Elia himmelskt bröd och törstsläckande vatten. Elia äter med stort välbehag och lägger sig ner för att ta en stärkande lur. Därefter rör ängeln vid honom igen och nu är det dags att äta en gång till. Man skulle kunna tycka att ännu en måltid inte skulle behövas men det är som att ängeln vill sända en signal till profeten. HERREN skall nu föra in honom i en period där hans skall få äta "onödigt" mycket. En period där han skall få byggas upp. Då han skall  föras in i en fördjupad relation till HERREN och få ta emot ett djupgående helande för den fasansfulla livsperiod som han nyss varit igenom.

För mig har denna text länge fått stå som en symbol för att Gud aldrig lämnar oss även när livet går sönder och allt vårt eget hopp släcks. Jag har själv fått erfara gång på gång hur Jesus plötsligt är där mitt när jag är fylld av ångest och oro. Då har hoppet och friden kommit tillbaks och jag har fått syn på att det faktiskt finns en väg framåt som leder tillbaks in till glädje och hopp igen. Min bön för dig som läser detta är att du som tycker att det är "FÖR MYCKET" skall få förnimma att du inte är ensam, utan att det tvärtom är någon som står det med en himmelsk beröring och ett uträckt bröd också till dig. För mig har den beröringen ofta kommit i formen av nattvarden eller ett ord från Guds eget Ord- Bibeln!

 

Fortsätt läs mer
1283 Träffar

Vågar du? Pröva? En helt ny väg?

Vågar du? Pröva? En helt ny väg?

"Abram gav sig iväg som HERREN hade sagt till honom". (1 Mos 12:4) Den nyss citerade Bibelversen kan låta odramatisk och okomplicerad, men om man läser det föregående sammanhanget, så anar man att patriarken nog fick samla allt mod han hade och ta ett steg i tro. Gud hade ju just kallat honom och hans fru, att lämna den välkända tryggheten bakom sig för att ta ett steg rakt ut och in i det, för dem, totalt okända i "Kanaans land".

Abram och Saraj valde att gå och resten är historia. HERREN själv gjorde dem till stamföräldrar till det judiska folket och än idag så har vi dem som förebilder när det gäller att våga ge sig ut på en ny väg och ta ett steg i tro.

Petrus fick, fast i en helt annan miljö, en kallelse att ta ett steg i tro: "Petrus svarade- Herre om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." På den frågan svarade Jesus kort och koncist: KOM! och resten är historia. Även om Petrus sjönk efter ett tag, så är han den enda person, förutom Jesus, som vi känner till, som faktiskt har gått på vattnet!

Nu är det väldigt lätt att tänka att både Abram, Saraj och Petrus spelade i en "högre division" än vi. Det är lätt att frestas att tänka att detta med att "ta steg i tro" mest gäller några få utvalda som är väldigt speciella. Vi har som bekant en märkligt ihärdig förmåga att diskvalificera oss själva. Vår själafiende är nog mycket nöjd när vi förringar Guds möjligheter, att genom oss av nåd, göra något förunderligt stort.

Bibeln verkar peka åt motsatt håll. I Guds Ord får vi gång på gång möta texter som vill understryka att Gud, varje dag, är högst intresserad av vad vi gör av våra liv. Han vill på daglig basis kalla oss att följa honom dit han vill att vi skall gå. Många dagar kan det handla om att mestadels göra precis det man planerat- det gamla vanliga- men att vara beredd då man kanske plötsligt och helt oförutsett får en möjlighet att på något sätt få vara till välsignelse för någon.

En annan dag kan det handla om att lyssna in att Gud har en helt annan "dagordning" för mig än den jag har. Kanske har han t.ex. tänkt att jag skall möta eller kontakta en person som jag själv inte hade haft en tanke på att jag skulle kontakta. En person som verkade ha förstått detta var Daniel. I Daniel 6:10 har han just fått ett dödshot emot sig. Hans respons? "Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt eget hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra." (Dan 6:10).

Jag tänker att Daniel bl.a. bad morgonbön för att det hjälpte honom att "lyssna in" vad Gud hade på gång för just den dagen. Precis det är miljontals kristnas erfarenhet genom 2000 år. Jag själv är en av dom. Mina morgonböner är oftast väldigt stilla och odramatiska. Ändå är det som att något händer så fort man öppnar Bibeln. Som att något "kommer i svang". Som att jag blir mer lyhörd för den där, oftast stilla och viskande Andens röst, till mitt inre. Den där rösten som får mig att fälla upp "antennerna" för vem vet- Kanske är det just IDAG som Gud kallar dig och mig att på darrande ben lämna båten för att ge oss ut på den väg som vore omöjlig att beträda om inte Jesus själv stod där och sa sitt välsignade: KOM!

 

 

 

Fortsätt läs mer
1183 Träffar

Konsten att "bli nerlagd" på de klorofyllsprakande ängarna

Konsten att "bli nerlagd" på de klorofyllsprakande ängarna

Det är en av världens mest kända Bibeltexter! Du har kanske sett den "avbildad" på ett otal affischer, gobelänger, tavlor e.t.c. Jag tänker på Ps. 23- Davids psalm om "Den gode herden". En synnerligen passande text så här i sommar och semestertider:) Jag har fascinerats av denna text under många år. Få reflekterar över hur den börjar: 

"En psalm av David"- Jag tycker det är lätt att vi romantiserar Ps 23. Man ser framför sig någon som lever ett lugnt och idylliskt liv och som därför ser det som hur naturligt som helst att lägga sig ner på de gröna ängarna för att få ro. Då är det lätt att man tänker att Ps 23 inte har något att säga till den som både har mycket vånda och stress i sitt liv. Davids liv var dock långt från idylliskt. Han hade enormt mycket kamp och utsatthet i sitt liv. Därför tycker jag det är starkt att det var just David som fick ta emot denna psalm av den Helige Ande! David vill alltså genom denna psalm bl.a. dela att Gud själv är mäktig att ge oss frid och föra oss till viloplatser ÄVEN om vi lever ett högintensivt och ibland mycket prövande liv.

När det gäller "de gröna ängarna" i vers två så älskar jag en engelsk översättning jag har som försöker ligga så nära hebreiskan som möjligt. Där står det "He makes me lie down in green pastures". På svenska blir väl det ung. "Du lägger mig ner på de gröna ängarna". Jag älskar den "betoningen" av ordet eftersom det pekar mot att DET ÄR HERREN SJÄLV SOM FÖR OSS IN I VILAN.

Jag vet inte hur det är med dig men själv kan jag både nu och då bli rätt så stressad och när jag då skall försöka vila så kan det ibland visa sig bli en stor utmaning. Ibland leder det till att jag kommer in i perioder där jag t.o.m. kan få svårt att sova. Ps. 23:s uttryck om att det är Gud själv som "lägger mig ner" på de gröna ängarna har då fått bli djupt själavårdande för mig. Jag kan alltså få be till Gud och ha en förväntan på att vår Herre har en omsorg om även detta område av mitt- Ja mer än så- Han är t.o.m. den som gång på gång vill leda och förlösa mig in i den djupa vilan där han får ge "liv åt min själ" (Ps. 23:3)

Så varför inte ta med dig Psaltaren 23 in i denna sommar? Läs gärna psalmen. En vers åt gången. Långsamt. Smaka på orden. De kommer genom David från Gud själv! Det är HAN som har gett oss denna text som en stor gåva, inte minst till uppstressade själar. Ta med dig Ps. 23 in i sommaren och låt Gud göra den texten till en Andens port som för dig in i den djupa och förlösande vilan:-) Det är min bön för oss alla denna sommar!

Fortsätt läs mer
1034 Träffar

Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans ...

Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans ...

För ett par år sedan var jag med i en bönegrupp som bestod av 6 personer, alltså en inte så stor grupp. Vi brukade samlas en kväll varannan vecka och vi turades om att leda gruppen så att alla fick ”sin gång” vid var sjätte böneträff. Nu hade turen kommit till mig och jag funderade och bad över hur jag skulle leda gruppen denna gång. Efterhand bestämde jag mig för att göra något som ganska tydligt skulle avvika från mönstret. Vanligtvis brukade vi sitta hemma i någons mysiga vardagsrum när vi bad men inför ”min” träff kände jag alltså att vi skulle göra något annorlunda.

Antenner upp!

Sagt och gjort. När alla hade samlats så förvånade jag alla genom att säga att vi skulle ta med oss våra Biblar och gå ut på vår altan. När vi väl kom ut så gav jag dem ungefär följande instruktion: ”Nu skall vi testa att gå på en liten bönevandring. Var en tar med sig sin Bibel och går iväg på egen hand. Om 30 min. återsamlas vi vid Krokslättsvallen (ligger c:a 10 min. promenad från oss om man går raka vägen i lugnt tempo). Ta nu en lugn och skön promenad och tänk att det är Jesus och du som är ute och går. Var öppen för om du får något särskilt intryck som du tar fasta på under promenaden och läs gärna i din Bibel någon eller några gånger under vandringen. Jag brukar själv försöka gå på en bönepromenad en gång per dag och då försöker jag göra det till en stund på dagen då jag särskilt tydligt försöker ”fälla upp antennerna” för att lyssna in om det är något särskilt i Bibeln som läggs på mitt hjärta.” Efter att jag gett dem denna uppmaning så sände jag iväg dem med uppmaningen att jag skulle möte dem vid idrottsplatsen 30 min. senare. Min kära grupp såg lite lätt förvirrad och överrumplad ut där de stod ute på altanen men iväg gick de i alla fall.

Inte en syl i vädret

Jag ska villigt erkänna att jag var lite orolig för hur det skulle gå. Skulle det verkligen ”funka” och skulle de uppskatta promenaden eller skulle de bara tycka att det var högst onödigt att lämna den sköna värmen i vårt mysiga vardagsrum? Efter 30 min. mötte jag så upp gruppen vid den angivna mötesplatsen.  Min kära grupp kom från olika håll så det var uppenbart att de hade lytt min uppmaning att gå en och en. Alla såg mer eller mindre tankfulla ut där de nu kom fram till mig. Sedan blev det ganska trist….för mig alltså, för jag fick knappt en syl i vädret Jag tycker mig minnas att jag hade tänkt ut något riktigt klyftigt att säga till alla men det fanns liksom inte plats för det. Istället så började de ivrigt att dela allt de hade varit med om under ”sin” halvtimmes bönevandring med Bibeln i hand. Alla hade de tagit emot värdefulla intryck och Bibelord efter Bibelord togs upp och diskuterades där vi stod och det var uppenbart att möjligheten att få dela det man varit med om, i stillheten tillsammans med Bibeln, upplevdes som extremt värdefull.

Dela Ordet!

Här tänker jag att vi har ett bra exempel på hur givande det oftast är när vi delar erfarenheter från våra ”Bibelvandringar” med varandra. Mitt exempel kom från en grupp på sex personer som först sändes ut på en halvtimmes bönepromenad men jag tror att det går att göra ännu enklare än så. Det räcker om du finner en annan person som också tycker att det är intressant att läsa Bibeln. Då kan ni t.ex. bestämma er för att ni tar en kvart i tystnad då ni båda läser antingen samma Bibelställe alt. att ni läser helt olika Bibelställen. Efter det tar ni en kopp te/kaffe och så sätter ni er ner och börjar med att låta var och en av er beskriva vad det är för text ni läst. Därefter kan ni gå vidare och börja dela olika intryck som ni fick när ni läste texten- Här tänker jag att det kan vara allt ifrån Aha-upplevelser till frågor till om ni någon gång fick en förnimmelse att Gud själv ”lyste upp” någon vers som en hälsning till just dig in i ditt liv där du är. Jag tror att detta kan vara ett oerhört rikt sätt dels att umgås men också att få ny näring in i sin Bibelläsning och därmed in i sitt liv som kristen!

 

Fortsätt läs mer
697 Träffar

Om att "äta sig hungrig" eller "svälta sig mätt"

Om att "äta sig hungrig" eller "svälta sig mätt"

Jesus talar om en illasinnad tjuv i Joh.10:10 "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda." Den värsta tjuven i Bibeln, enligt Jesus, är naturligtvis den onde själv som Jesus kallar för "lögnens fader". I ett Bibliskt perspektiv så råder en här en märklig dubbelhet när det gäller den onde. Å ena sidan så är den onde redan besegrad genom Jesu försoningsdöd och uppståndelse. Å andra sidan så rasar han just nu här på jorden för att "han vet att hans tid är kort" (Upp 12:12).

Om nu den onde bl.a. beskrivs som en tjuv- Vad är det då han vill stjäla? Jag kan tänka mig få saker han är så intresserad av att stjäla som den tid vi ägnar åt Gudstjänsten, Bibeln, bönen och den kristna gemenskapen (Apg. 2:42). Jag märker t.ex. på mig själv att när jag börja ägna mindre tid och uppmärksamhet på Bibelläsningen så infinner sig snabbt en obehaglig mättnadskänsla- Det är som att jag tappar den där riktiga aptiten efter att äta Guds Ord. När den fadda mättnaden infinner sig så blir det lätt så att jag prioriterar allt annat före att läsa Bibeln. I vardagen skjuts då Bibelläsningen lätt bakom allt annat jag skall göra och till sist tänker jag sömnigt att jag kanske borde läsa en vers eller två men när jag är i det tillståndet är det väldigt lätt hänt att kudden och madrassen vinner dragkampen mot allt annat:)

Å andra sidan så är den vår himmelske Herre ytterst intresserad av att allt mer ge oss en hunger efter honom och hans ord! Många, många Bibeltexter talar om hur den helige Ande vill mana fram en allt starkare, glupande hunger efter att "äta" mer och mer av Guds Ord. Ju mer man äter desto hungrigare blir man- och det på ett underbart sätt:) Det finns också många, många Bibeltexter som handlar om vilken VÄLSIGNELSE Bibelordet kan få befrukta oss med om vi bara väljer att ge det ett litet utrymme i vår vardag:) "HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. HERRENS vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor. HERRENS befallningar är rätt, de ger glädje åt hjärtat. HERRENS bud är klart, det ger ljus åt ögonen....(Ps. 19:8ff)

 

Fortsätt läs mer
1244 Träffar

Bara 3 Dagar kvar!!!

Bara 3 Dagar kvar!!!

Bara 3 dagar kvar på 2015 och jag befinner mig på slutet av min årliga genomläsning av hela Bibeln från "pärm till pärm". Jag har legat lite efter så jag har fått påbörja en "slutspurt" under den senaste veckan. Har de senaste dagarna tagit mig igenom Hebréerbrevet, Jakobs brev och 1 och 2:a Petrusbreven. Jag kan helt ärligt dela att det varit en enorm välsignelse och en stor glädjekick att på detta sätt ha fått hitta en anledning att "öka dosen" av Bibelläsning de senaste dagarna:)

Tycker alltid att det känns stort och högtidligt att, så här i slutet av december, var på slut-tampen av ännu ett års genomläsning av Bibeln från pärm till pärm.

Samtidigt väcks en allt större förväntan ju närmare jag kommer nyårsdagen- Ett nytt års genomläsning av Skriften ligger framför mig och Guds Ord är "levande och verksamt" och det betyder ju bland annat att det eviga Gudsordet som är Bibeln, har en alldeles suverän förmåga att kunna säga, uppenbara och peka på helt nya saker vid nya genomläsningar av samma text. Därför är det svårt att inte bli lite nyfiken på vad i Ordet som den helige Ande skall "lysa på" under nästa år.

Till dig som inte bestämt dig för om du skall haka på "anta utmaningen" eller inte så kan jag bara uppmuntra dig att testa att hänga med och tillsammans med oss andra följa någon form av planerad Bibelläsning för 2016. Jag tror inte att du kommer att ångra dig om du bestämmer dig för att haka på- Tvärtom tror jag att det kommer vara ett av de beslut under 2016 som du kommer att vara mest tacksam för att du fattat, när du väl börjar närma dig slutet av nästa år:-)

 

 

 

Fortsätt läs mer
998 Träffar

Bara 17 Dagar kvar!

Bara 17 Dagar kvar!

Idag har jag ännu en gång fått återvända till platsen där Jesus för 33 år sedan visade mig att han är på riktigt och kallade mig att följa honom. Ännu en gång har jag, mitt i vinterkylan, vid en underbart vacker solnedgång fått vandra på den plats där den där obeskrivliga himmelsglädjen bubblade till för första gången. Fast jag är på tillbaka på samma plats och fast jag har vandrat här många gånger så tror jag vare sig det är ett tecken på stagnation eller rigiditet att jag tar mig hit gång på gång. Tvärtom så har många perspektiv djupnat och 33 års fostrande och förvandlande vandring tillsammans med en levande Herre, gör att det idag känns minst lika meningsfullt att komma hit som det gjorde för drygt 30 år sedan.  

På liknande sätt ser jag fram emot nyårsafton och nyårsdagen. Då får jag, ännu ett år, läsa de sista kapitlen i Uppenbarelseboken för att därefter börja med Bibelns första vers i 1 Mos 1:1! När jag då omigen påbörjar en vandring genom samma Bibel som jag vandrade genom detta år, så är jag övertygad att det kommer att bli ungefär som när jag besöker "Jesuskallelseplatsen" i Rättvik igen och igen och igen. Jag är enormt förväntansfull för jag VET att vår Herre har upplysande och livgivande "Bibelupptäcker" i lager för VARJE DAG under 2016. Det har han för mig och det har han definitivt för dig så häng med oss andra i Bibelläsningsloppet under heeeela nästa år:)

 

 

 

Fortsätt läs mer
926 Träffar

24 dagar kvar ... videohälsning från Hans

24 dagar kvar ... videohälsning från Hans

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1017 Träffar

30 dagar kvar, en hälsning direkt från spåret!

30 dagar kvar, en hälsning direkt från spåret!

Fortsätt läs mer
763 Träffar

Det hände igen! eller Dags för kalvsläpp!

Det hände igen! Det började på tåget från min mamma i Västerås till ett sammanträde i Stockholm där jag passade på att ta dagens Bibelstund. Jag läser från pärm till pärm på ett år och jag börjar alltid kring nyår. Under året har jag ojämnt tempo vilket innebär att jag under vissa av perioder av året ligger lite "efter" och att jag under andra perioder är mer i fas med hur långt jag borde ha kommit för att hinna igenom hela Bibeln på ett år. Detta gör också att jag känner stor sympati för alla "AUare" jag möter (både på fb och "live") som omvittnar att det är lätt att halka efter i Bibelläsningen visavi den plan man har beslutat sig att följa.

Igår hade jag kommit till GT:s sista bok som är profeten Malakis bok. Den boken brukar alltid ta tag i mig på det ena eller andra sättet och denna gång fastnade jag bl.a. för den starka profetian i Mal 4:2 "Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ut ur sitt bås" .

Väl uppe i Stockholm var jag med när sammanträdet för den aktuella ledningsgruppen påbörjades. Samtalet påbörjades med stark och innerlig bön och därefter började vi "spåna" kring vad som vore ett bra, passande och Gud välbehagligt tema för vår kommande konferens. Många tankar kastades fram och tillbaks och plötsligt hör jag hur en broder börjar citera vilken Bibeltext då? Jo, naturligtvis Mal. 4:2! Detta Bibelord blev en av de absoluta nycklarna (åtminstone för mig:) under vår planering och jag kunde inte låta bli att le från öra till öra över att det hade hänt igen- Ännu en gång hade något från min dagliga Bibelläsning visat sig tangera exakt det som låg på Guds hjärta för många fler än mig under den aktuella dagen. Det är t.ex. långt ifrån första gången som jag med häpnad hört någon annan citera just det Bibelord som jag själv läst under dagen. Det har hänt ett antal gånger och jag ser det som en Guds smiley:) En liten vink från ovan som kommer in som en ljuvlig påminnelse om hur viktig, aktuell och i ordets allra bästa bemärkelse "uppdaterande" som den dagliga Bibelläsningen för oss alla är

Kalvsläpp

Bibeltexten från Mal. 4:2 innehåller en ljuvlig bild som vill illustrera glädjen över Guds befrielse: "Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ut ur sitt bås". När jag till ledningsgruppen omnämnde min häpnad, över att samma Bibelord citerades som jag haft i min dagliga Bibelläsning, så kommenterad flera bröder att de hade varit med på våren under ett "kalvsläpp". Detta fick mig i sin tur att imorse titta på flera Youtube klipp som innehöll just kalvsläpp. Det var då ytterst fascinerande och väldigt kul:) att se hur kalvarna betedde sig när de släpptes ut på de grönskande fälten för första gången. Många kalvar tog först ett par trevande steg men därefter började många av dem springa runt på fältet samtidigt som de gjorde krumbuktartade hopp där de riktigt sprätte med bakbenen- en underbar bild för sann befrielse!

När Malaki profeterar om att detta skall ske med Guds folk så tänker jag på tre uppfyllelser av detta ord.

För det första handlar det om när vi kommer till tro på Jesus som vår Frälsare.

För det andra tänker jag att det handlar om den befriande glädje som den helige Ande vill förmedla till oss varje dag, helt oberoende av våra livs-omständigheter. Tänk t.ex. på att Paulus skriver Filipperbrevet- "Glädjens brev" när han befinner sig under mycket svåra livsomständigheter!

För det tredje går det ju inte att låta bli att se detta som en underbar bild för vår hemkomst till vår Far i himlen. Tänk att vi en dag till slut skall bli kvitt dödlighet, arvssynd, besvikelser, depressioner och allt  annat negativt. Tänk att det stora kalvsläppet till slut skall fullkomnas för alla Jesu vänner och lärjungar. Jag ser framför mig miljoner och åter miljoner som springer ut på Guds gröna ängar. Hänförelsen över att äntligen nå den stora förlossningen blir så överväldigande att många av oss inte kan hålla oss från att göra höga hopp och låta både ben och armar spritta, ännu mer och vildare, än de gör för alla de kalvar som för första gången i sin existens får se himlens sol och de gröna ängarna:-)

 

 

 

Fortsätt läs mer
1540 Träffar

En fascinerande doldis

En fascinerande doldis

När det gäller månadstemat för augusti så fascineras jag av en av Nya Testamentets "doldisar" = Han omnämns inte särskilt mycket jämfört med många som t.ex. Petrus och Paulus. Ändå skriver alla fyra evangelierna om honom och han spelar en avgörande roll i ett kritiskt skede av evangeliernas klimax. Mannen jag tänker på är Josef från Arimatea. Ett lite mer ingående studium hans liv och av hans "punktinsats" för Jesus är faktiskt riktigt uppbyggligt.

För det första hade Josef en strategisk position. Enligt Mark. 15:43 var han "en ansedd rådsherre". För det andra var Josef from. Mark 15:43 fortsätter med att omnämna att han "väntade på Guds rike". Lukas 23:50 kallar honom en "god och rättfärdig man". För det tredje ville han verkligen inte att Jesus skulle dömas överhuvudtaget. Luk 23:51 beskriver att han inte samtyckte till beslutet att döma Jesus till döden. Så långt är allt väl men Joh. 19:38 pekar på att Josef samtidigt var fylld av människofruktan för Johannes skriver att Josef var "lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla..".

När jag läser om Josef så tänker jag att hans story passar väl in med den brottning som kristenheten i Sverige står i (jag själv är en del av den brottningen eftersom jag själv är en del av kristenheten i Sverige:-). Många av oss har ganska strategiska positioner på det ena eller andra sättet. Många av oss skulle känna igen oss i att vi vill att Gud skall ha första platsen i våra liv. Många av oss frustreras när vi ser hur t.ex. delar av massmedia gång på gång marginaliserar och ibland t.o.m. förlöjligar kristen tro.

Tyvärr slutar inte likheterna med Josef där. Jag tror nämligen att vi är många som kan känna igen oss i att vi ofta ligger lågt för att vi är rädda för vad andra på t.ex. vår arbetsplats skulle säga om vi anmälde en avvikande åsikt som skulle antyda att vi stod för något som inte var politiskt korrekt.

Evangelierna skildring av Josef från Arimatea tar en dramatisk vändning vid det mest oväntade av alla tillfällen- Vid Jesu död! När Jesus hänger död på korset, övergiven av nästan alla, så stiger Josef in på scenen. Markus berättar i Mark 15:43: "Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp." Markus skriver att Josef "tog mod till sig" och det behövdes sannerligen i den uppkomna situationen. Pilatus var erkänt hård och situationen var oerhört riskabel. Det var, inte direkt, den minst farliga situationen, att så till den milda grad erkänna att man var associerad med Jesus, att man begärde att få ta med sig hans döda kropp. Den enda förklaringen jag kan finna till Josefs nyfunna mod är att Gud själv gav honom kraft och tro till att göra det han gjorde. Vår Herre har som bekant en suverän förmåga att få oss att sluta backa för att istället börja gå framåt och detta även i de mest omöjliga av situationer!

Johannes beskriver därefter på ett gripande sätt hur två försiktiga "doldisar"- Josef och Nikodemus hjälps åt för att föra Jesus till det som förmodligen var Josefs egen gravplats. "Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en ny trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära."

Jag tänker att evangeliernas beskrivning av Josef kan få vara till stor uppmuntran till oss alla som brottas med människofruktan. Om Gud kunde ge mod till Josef att börja gå framåt i hans, till synes hopplösa situation, då Jesus faktiskt hade dött- Hur mycket mer borde han inte kunna ge mod till oss som får leva i ljuset av både Jesu försoningsdöd och hans uppståndelse från det döda!

Man kan dessutom knappt föreställa sig vilken enorm glädje det måste ha varit för Josef när han fick reda på att Jesus hade uppstått....ur Josefs egen grav!

Kanske kan även det få transformeras till en uppbyggligt budskap för oss. Många gånger så känner i alla fall jag mig ganska "torftig" inombords. Det känns inte som att jag har mycket att ge till eller för Gud.

Om du också upplever det så ibland, så kan du stanna upp och reflektera över att det enda som Josef hade att erbjuda Jesus var....en grav! Om nu Josefs grav, när den lämnades till Jesus, kunde få bli en livets plats så kan vårt, ofta fattiga inre, på samma sätt få bli en livet plats. Detta är alltid möjligt om vi bara vågar att lämna över oss själva till han som uppstod ur den fascinerande doldisens grav.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1467 Träffar

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

,Hej ni alla!

Om jag förstått saken rätt så har en del av er Apg. 10 i er Bibelläsning idag:) Detta fick jag reda på av Gunnel Molen på min Facebook idag. Det som var lite speciellt var att jag fick reda på det just som jag var på väg för att besöka just Jaffa och Simon Garvarens hus idag:) Därför tänkte jag att jag kunde ge lite dagsfärska reflektioner från platsen:)

Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder: "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Därför var denna hamn det första en pilgrim såg när man var på väg till Jerusalem. Man kan ju tänka sig vilken underbar syn det måste ha varit att efter flera månaders mödosam färd få syn på hamnen som i sig innebar att man kommit nära målet för pilgrimsfärden- staden Jerusalem! När jag besökte platsen idag så ställde jag mig längs uppe på stadens högsta punkt. Där stod jag länge och såg ut över den gyllenstensgula stenhusen som vackert tornar upp sig som en sista liten utpost innan det väldiga blånande Medelhavet sträcker ut sig hela vägen till och bortom horisonten.

Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån HERRENS ansikte. Detta gick inte så bra (att försöka fly från Gud är ju aldrig något att rekommendera) och Jona fick av nåd en ny chans att fullfölja Guds uppdrag att predika omvändelse för befolkningen i Nineve. Namnet Jona betyder på hebr. "duva" och till slut följde alltså Jona omigen den Helige Andes ledning. Jonas initiala starka negativa reaktion berodde säkert helt eller delvis på att befolkningen i Nineve var hedningar= icke judar. Det fanns en del profetior och Bibelord som talade om att Gud hade en plan för dem också men det hörde def. till ovanligheterna att Bibelns profeter kallades att åka till platser som Nineve som var den tidens mest fruktade plats och absoluta maktcentrum.

Petrus kom c:a 800 år senare till samma plats som alltså stod som en symbol för själva porten in och ut ur Israel. I denna lilla hamnby fick så Petrus en syn som handlade om att tiden var inne då människor ur alla folk skulle erbjudas att få inlemmas i Kristi Kropp. Synen skakade om den judiska aposteln som inte heller han var van vid detta perspektiv. Detta fast Jesus tydligt hade talat ut att Missionsbefallningen gällde alla folk.

Dagen innan hade en romersk officer fått möta en ängel som gav ett budskap med samma innebörd som det som Petrus fick ta emot. Detta budskap hade Kornelius fått i staden Ceasarea Maritima som låg 1- 2 dagsresor från Jaffa. Ceasarea var en plats som hade ett mycket dåligt rykte bland judarna. Detta berodde på att den nyanlagda väldiga hamnstaden var som ett stycke Rom på Israelisk mark. Herodes den store hade låtit anlägga staden som hade teater, cirkus, hippodrom, bad och ett tempel där man tillbad kejsaren som Gud! På den platsen valde nu Gud att uppenbara sig för den romerska officeren Kornelius! Detta skedde dagen innan Petrus fick sitt budskap en bit söderut längs med samma kustlinje. Kornelius följde då direkt Guds uppmaning att sända bud efter Petrus som ju var i staden Jaffa. Dagen efter nådde så Kornelius tjänare Jaffa och de kom dit precis efter att Petrus hade fått ta emot sin syn. Ett tydligt exempel på att Gud alltid har perfekt timing i det han gör.

Till skillnad från Jona så valde Petrus att lyda direkt och han följde därför med Kornelius tjänare upp till Ceasarea Maritima. Kanske kan du se den enkle galileeiske fiskaren framför dig när han dagen efter  storögd kommer in i den väldiga romerska hamnstaden Ceasarea Maritima. Petrus mottas av Kornelius och han sällskap med enorm vördnad. Strax är han igång och predikar om Jesus och då faller den helige Ande ung. på samma sätt som Anden föll över de 120 i Apg. 2. Petrus och hans vänner tittar chockat på när de ser pingsten upprepa sig igen, fast denna gång över ett antal romerska soldater och deras familjer....i staden Ceasarea Maritima! Efter en kort konferens bestämmer Petrus och de andra Jesustroende judarna sig för att döpa de som redan fått  ta emot Anden och så har vägen för icke-judar in i Kristi Kyrka, öppnats på allvar. Ännu ett exempel på att Gud kan leda oss på de mest oväntade sätt!

Ett par lärdomar/funderingar:

- Petrus (och efterhand Jona) valde att följa Gud även när han blev ledd in i något helt nytt. Är vi beredda att göra detsamma?

- Petrus gjorde säkerligen inte detta av egen kraft och även vi kallas att leva efter Sak 4:6b "Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande säger HERREN Sebaot.

- Jona blev förlåten och i Jona 3:1 står det: "HERRENS ord kom för andra gången till Jona". På samma sätt vill Gud av nåd komma till oss med sitt ord för andra, tredje och fjärde gången o.s.v. Precis som Jona och Petrus får vi vara drivna av Guds nåd.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1690 Träffar

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

Jag är nyligen hemkommen från en fascinerande resa till Turkiet och Grekland. För andra gången hade jag förmånen att få leda en pilgrimsresa till de platser som allra närmast förknippas med aposteln Johannes under den tid då många tror att just han fick ta emot Uppenbarelseboken.

Vi reste till städerna (i vissa fall är det idag "bara" ruiner andra platser är fortf. levande städer) vars församlingar fick motta de sju "sändebreven" i Upp. Kap. 2- 3. Vi reste också till Patmos som är den ö där Johannes i Upp 1:9 säger att han var på när han fick ta emot Uppenbarelsebokens budskap.

En gammal tradition pekar alltså ut aposteln Johannes som mottagare av apokalypsen. Vi kan ej säkert veta om det var just han men det är en tidig källa som pekar ut just honom. Samtidigt omvittnas också att Johannes under denna tid levde i Efesos som ju är den staden vars församling får ta emot det första sändebrevet.

Det som gång på gång slog mig, när jag läste på om och omigen vandrade runt bland, dessa platser är att hur lik de kristnas situation var då i relation till hur den allt mer börjar bli i vår tid. Ett par nyckelord får bli en illustration till detta. Livet för de kristna i "Johannes värld" var dels...

...ett liv under press.

Den vanligaste gissningen är att Johannes fick ta emot apokalypsen på 90- talet e. Kr. Då var Domitianus kejsare. Han var en farlig person som ofta förföljde oliktänkande. Han ville att man skulle titulera honom själv som Gud. Förföljelsen mot t.ex. kristna kulminerade ofta när man hade en "festival". Det var ett antal dagar som t.ex. staten själv kunde arrangera och då gärna en hög romers ämbetsman presiderade över spelen. Förutom blodiga gladiatorspel och mycket annat kunde man då börja tvinga även oliktänkande att visa sin lojalitet mot kejsaren genom att lägga ett par rökelsekorn på altaret som en bekännelse till att kejsaren var Gud. Kanske var det vid ett dylikt tillfälle som Johannes vägrade och därför sändes i exil till den karga och isolerade ön Patmos? De kristna i Efesos levde alltså som på randen av en vulkan. De visste aldrig när nästa utbrott skulle komma. Detta fick vara en del av det kors de fick bära i sin vandring med Jesus. Här tänker jag på alla de kristna världen runt som idag får leva med samma press. Även vi, som lever i ett relativt lugnt hörn av världen, kan nog känna igen oss i att världen pressar på och vi blir nog allt mer medvetna om att det finns ett pris att betala om man skall stå upp för Bibeln som Guds Ord.

...ett liv i en pluralistisk värld

Romar-riket var på många sätt en riktig smältdegel där folk från många olika, folk, kulturer och språk kom samman. Det innebar också att det fanns ett ständigt inflöde av tro på olika Gudar, filosofier och mysteriekulter. Jag blev guidad i Efesos av kanske den bästa guide jag någonsin haft. Han är arkeolog som bl.a. har varit med och grävt ut Pergamon. Han menade på att staden Efesos vid denna tid kan ha haft fler invånare än Rom. Efesos kan enligt honom ha haft över en miljon innevånare! Det var dessutom en hamnstad där vägfacklorna som lyste upp den breda vägen mot hamnen fick se tusentals människor passera hela vägen förbi midnatt. Johannes levde alltså i en pluralistisk tid som var minst lika utmanande som vår! Samtidigt öppnade även detta upp för stora möjligheter att nå människor med evangelium. Det fanns en enorm misär och otrygghet och många, många i Romar-riket längtade säkert nästan desperat efter något äkta som innebar ett möte med verklig kärlek som man kunde bygga sitt liv på. Här kom den kristna Kyrkan in med Jesu Kristi evangelium och miljontals människor vanns för Guds rike och fick ta emot Jesu förlåtelse och nåd och den Helige Ande!

...ett liv med frestelser

Ibland tänker vi kanske att det finns fler frestelser i vår tid än i någon annan tid. Vi tänker kanske att vi som lever i "skärmarnas tid" har alldeles särskilt stora utmaningar och frestelser? Detta tror jag bygger på en kraftigt romantiserad bild av hur livet var t.ex. i Efesos på Johannes tid. Än idag kan man på många gatstenar i Efesos se 2000 år gamla inristade hjärtan. Dessa visade vägen till stadens centralt belägna och enormt stora bordell! Väldigt många av stadens statyer var dessutom i färg och många hade som syfte att väcka sexuell upphetsning. Jag skriver inte detta för att utmåla det som mer hemskt än andra frestelser utan mer för att illustrera att vår tid på vissa plan kanske inte är så unik som vi ofta tror. Även de kristna på Johannes tid var tvungna att leva nära Jesus och Guds Ord för att "hålla sig på vägen". Säkert fick även de ofta be om förlåtelse för att deras hjärtan börjat fyllas av sådant som de visste inte var i linje med Guds uppenbarade vilja i Bibeln. Med detta som bakgrund är det underbart att avslutningsvis reflektera över...

...Uppenbarelsebokens huvudbudskap och Johannes återkomst!

När Johannes kanske år 94 fördes bort som straffånge så var det lätt att tänka att den grymme och egofixerade Domitianus (som även kunde vara mycket hård mot närstående) hade vunnit segern över den gamle aposteln. Inom några år hade dock allt förändrats på ett dramatiskt sätt. Domitianus dog och den romerska staten bestämde sig för att utradera hans minne eftersom han ansågs ha varit för grym! Samtidigt omvittnar en gammal tradition att Johannes kom tillbaks från Patmos som en korsmärkt men obruten man! Han kom i så fall tillbaks fylld med liv, tro, glädje och kärlek och fylld av den Helige Ande! Om detta stämmer- Tänk vilket intryck han måste ha gjort på miljonbefolkningen i Efesos! Samtidigt som man var fullt sysselsatt med att hacka bort allt som hade Domitianus namn på sig, så kom en Jesuslik gammal man tillbaks från dödens ö med Jesu uppståndelseliv i sina ögon! Hela han utstrålade säkert då Uppenbarelsbokens huvudbudskap som sammanfattas väl i Upp. 5:5 "Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat!!!!!!!!!!!!!!!"

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1662 Träffar

Konsten att lämna över stafettpinnen!

Konsten att lämna över stafettpinnen!

I dagens Bibelläsning fick jag i 1 Krön 22 syn på ännu en pärla- Davids lysande "stafettpinneöverlämningstal". Här finns mycket att hämta för den som vill växa som ledare.

Situationen är att David skall inspirera Salomo att bygga templet. Detta, vet David, kommer att byggas efter hans död och därför kommer han inte kunna hjälpa sin son under själva bygget. Det som bör sägas måste alltså förmedlas här och nu.

1 David gör först en bedömning av Salomos behov och svagheter: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt HERRREN måste göras mycket stort". På samma sätt är det alltid viktigt att vi också börjar med att försöka urskilja vad personen eller gruppen som vi skall vägleda har för behov, styrkor och svagheter.

2 David vidtar, helt på egen hand, en mängd förberedelser för att "hjälpa Salomo på traven". Han anskaffar en mängd material som Salomo kan använda sig av när han skall bygga templet. På samma sätt, är en nyckel för alla ledare, att förbereda sig själv så bra som möjligt så att man kan hjälpa och utrusta personen, gruppen man skall leda på ett maximalt sätt. Det kan t.ex. handla om att man läser på inom något visst område som innehåller kunskap som man sedan skall förmedla vidare till den/de man skall vägleda.

3 David inser sina egna begränsningar inkl. vad Gud har kallat resp. inte har kallat just honom att göra. Den insikten hjälper honom att med frid kunna lämna över stafettpinnen ang. tempelbygge till Salomo. Han kommunicerar dessutom just detta till sin son i början av hans "överlämningstal". På samma sätt är det alltid en styrka om vi kan ha en insikt över vad som är, resp. vad som inte är vår uppgift i en specifik situation eller process.

4 David delar med Salomo vad Gud har gett honom angående just Salomos kallelse. David förmedlar alltså ett profetiskt budskap till sin son. Här visas Davids lyhördhet inte minst genom att han inte ber Salomo att göra samma sak som David gjort under sitt liv. Tvärtom så understryker David att han tror att Salomo har en kallelse att utföra helt andra saker än vad David gjorde. Detta understryker för mig att David verkligen har lyssnat in vad HERREN har velat förmedla om Salomo utan att blanda in "sitt eget" i den processen.

Detta är en viktigt poäng för det finns ju en risk att vi har en övertro på att de som följer efter oss skall göra precis samma saker och på samma sätt som vi. Om vi förmedlar det finns en risk att vi "låser fast" de som vi leder i det som har varit just vår specifika kallelse och uppgift. Davids tal "öppnar" tvärtom upp för Salomo att gå in i som är just hans specifika kallelse.

5 David uppmanar och uppmuntrar sin son på ett härligt och trosvisst sätt. Han utmanar honom att vara frimodig och att våga satsa allt. Samtidigt beskriver David olika nådegåvor som han bedömer att Salomo

kommer att behöva för att kunna utföra uppgiften på ett fullödigt sätt. Känslan här är att David redan spårat upp att Salomo redan har dessa gåvor (klokhet och förstånd) men att han just därför uppmuntrar sin son att frimodigt be Gud om mer av just dessa gåvor. Här kan man notera att Salomo verkar ha tagit intryck på djupet av sin fars undervisning. Detta visar sig inte minst genom att han helhjärtat utför uppgiften som han har blivit ålagd. Det visar sig också i att han själv ber Gud att få just de nådegåvor som hans pappa har omnämnt att han behöver!!!

Detta kan få tjäna som inspiration för oss att våga ta initiativ och utmana och uppmuntra dem vi leder att vara frimodiga. David står också som en förebild för att ge oss mod att även våga urskilja och benämna olika gåvor som vi tror att de vi leder behöver mer av. Om du gör det (som David) på rätt sätt så kan det få en helt avgörande betydelse för den eller de som på ett eller annat sätt har dig som ledare.

Over and out:)

 

 

 

Fortsätt läs mer
1384 Träffar

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Bibeln- Hjärtats bok

Bibeln är verkligen en hjärtats bok eller en bok om hjärtat. Genom hela Bibeln märker vi att våra hjärtan står i centrum för Guds uppmärksamhet. Vad står då hjärtat för i Bibeln? Vilken del av oss är det som avses när hjärtat omnämns i Bibeln? En ledtråd får vi i Ords. 4:23 "Framför allt som bör bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet". I den hebreiska texten använder Salomo två olika hebreiska ord, "samar" och "natsar", som både har koppling till att vakta, bevara och vaka. Hjärtat beskrivs här som den plats som är själva livets utgångspunkt! Detta stämmer naturligtvis angående våra kroppar då hjärtat är ett centrum som tar emot och sänder vidare blodet till hela kroppen. I texten verkar dock hjärtat stå som ett tecken på ett centrum, inte bara för våra kroppar, utan för hela vårt jag, kropp, själ och ande. Detta innebär att hjärtat i Bibeln står för vår kärna, vårt innersta, själva utgångspunkten för vår vilja och våra handlingar. Undra på att Gud, enligt Bibeln, är synnerligen intresserad av våra hjärtan!

Ett hörande hjärta

De senaste dagarna har jag i  min "pärm till pärm" läsning arbetat mig igenom början av 1:a Kungaboken. Där får vi möta den unge Salomo som efter en kort inledande turbulens blir smord till kung. När Salomo har blivit det ber han en bön som enligt 1 Kung. behagade HERREN. Det var den bönen som ledde till att Gud gjorde Salomo till jordens visaste person på den tiden! Vad var det då Salomo bad om? Bönen är återgiven i 1 Kung 3:9 "Ge din tjänare ett lydigt hjärta" står det i Folkbibelns översättning. På hebreiska står där "lev shomea" och det betyder bokstavligt översatt: "ett hörande hjärta"! Salomo bad alltså om en livshållning där han konstant skulle vara inriktad på vad Gud ville.

Salomos nedförsbacke och Daniels uppförsbacke

Därefter följer en gyllene tidsålder för Salomo och hela folket i Israel. Salomo verkar göra allt rätt och Gud välsignar honom rikligen på alla plan. Han har allt det som vi så ofta drömmer om och längtar efter. Han är populär, har starka gåvor, är i centrum, blir internationellt erkänd och får stor materiell rikedom, för att bara nämna några saker. Gång på gång under denna tid omnämner både Gud och Salomo att hjärtats inställning till Gud är helt avgörande för hur Gudsrelationen skall utveckla sig.

Profeten Daniel levde flera hundra år senare under en helt annan tid för det judiska folket. Han fick inte verka på hemmaplan i Jerusalem utan på bortaplan i Babel. Han fick inte vara del av en majoritet utan han fick istället vara del av en försvinnande liten minoritet. Han hade var inte i centrum som en kung utan han när han kom till Babel så var han total okänd för nästan alla. Han hade  inte garantier ens för sin egen personliga säkerhet utan han var helt tvungen att förtrösta på att Gud själv skulle beskydda hans liv.

Trots detta märker vi att Daniel verkar ha samma "hjärteinställning" som Salomo angående att låta Gud var det viktigaste av allt. I Dan. 1:8 befinner sig Daniel i en pressad situation. Han är krigsfånge och tagen till kung Nebukadnessars hov. Väl där erbjuds han mat att äta som han bedömer att han inte är tillåten att äta. Det kan ha handlat om Bibelns matregler för judar eller om att köttet först hade offrats till avgudar innan det gavs till dem att äta.

Daniels respons omnämns i Dan. 1:8 "Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack." På hebreisk står det ordagrant översatt: "Daniel lade på sitt hjärta att han inte skulle orena sig med kungens mat..". Daniel valde alltså att ta en risk för sitt liv här. Detta för att han tagit emot Guds Ord så djupt i sitt hjärta att det var viktigare att följa Gud än att bevara sitt fysiska liv!

Nerförsbackens fara och uppförsbackens välsignelse

Jag tycker att 1 Kung. 11 är ett av Bibelns mest chockerande kapitel! Där kan man läsa om att samme Salomo som hade allt som vi så ofta drömmer om, avföll från Gud. När det skall beskrivas (i vers 3 och 4) står en beskrivning av hjärtat omigen i centrum, "förleddes hans hjärta" och "så att hans hjärta inte förblev hängivet HERREN sin Gud" är formuleringar som används. Förhoppningsvis är t.ex. alla ordspråk i Ordspråksboken ett tecken på att Salomo efter detta omigen vände tillbaks och tog emot den förlåtelse som han själv hade bett Gud om att ge folket när han själv tidigare vandrade på Guds väg.

Daniel däremot verkar bevara sitt hjärta under hela sitt liv. Trots att han fick möta livsfara och verkar bli bortglömd och undanskuffad under många år, så möter vi gång på gång en person som är fylld av den Helige Andes nåd och vitalitet. Han agerar alltid med vishet och skärpa. Han är samtidigt barmhärtig, inlyssnande och ödmjuk. När han ber om förlåtelse för sitt eget folks synd så beskriver han det inte som att "de har syndat" utan han ropar inför Gud: "Vi har syndat!"(Dan. 9:5).

Mitt i detta var Daniel själv nog ofta svag och märkt av kampen. Det kan vi märka av i Dan 7:28 och 10:2. Samtidigt omnämns det gång på gång att han bär på något som får även de som inte känner den Sanne Guden att märka att han är speciell: "Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig och att du har visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet" (Dan. 5:14).

Jag älskar texten som beskriver vårt sista möte med Daniel. I Dan. Kap. 12 är han förmodligen över 80år gammal och han har fått leva mer än 60 av de åren på bortaplan under mycket stor press och utsatthet. Ändå möter vi inte en knäckt, modlös eller likgiltig person utan tvärtom. Daniel verkar på ett ljuvligt sätt ha bevarat barnet i sig. Han är fortfarande nyfiken och hungrig på både Gud och livet. Därför ställer han så många frågor till Gud att vår Herre till slut tvingas att milt förmana honom att vänta en liten stund på nästa svar.

Din och min utförs och uppförsbacke

Kanske kan Salomos och Daniels liv får tjäna som en liten hälsning till oss. Jag vet inte hur det är med dig, men jag längtar ofta efter och ber mycket om att få mer nedförsbacke i mitt liv. Detta tror jag verkligen vi får be om och jag tror naturligtvis att Gud unnar oss mycket utförsåkning här och nu:) Samtidigt får Salomos berättelse tjäna som en liten varning angående att våra nedförsbackar också borde förses med en varningsskylt som t.ex. kunde innehålla texten i Ords. 4:23.

Daniels livsberättelse kanske å andra sidan kan få bli till uppmuntran till de av oss som upplever att det är lite uppförsbacke i livet just nu. Han liv och hans exempel visar ju att Gud kan förlösa mycket guld djupt i våra hjärtan även när vi är befinner oss i en prövande livssituation. Hans evighetsperspektiv fick förvandla honom inifrån och ut mer och mer. Detta gjorde att han vid hög ålder inte "ältade" sina besvikelser och prövningar. Tvärtom hade han ett inre Andens driv som var svårt att missa om man så befann sig på en kilometers avstånd. Kanske det idag kan få tjäna som uppmuntran till dig som liksom jag ofta frustreras så fort vägen börja luta uppåt:-)

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1699 Träffar

Resan fortsätter...från Egypten till Horeb

Resan fortsätter...från Egypten till Horeb

RESAN FORTSÄTTER...

 

Så har då min Bibelresa fortsatt in i 2:a Mosebok och bortom det. Jag har fått färdas med Guds folk från "träldomshuset" i Egypten till Guds eget berg- Horeb. Denna bibelbok är den stora uttågsboken "Exodus" som pekar på Guds makt och vilja att befria oss och föra oss från mörker till ljus.

Mose kallelse

Detta skeende bryts genom linsen av en bruten man. Mose försökte påbörja sin ledarskapskallelse i egen kraft när han var 40 år. Det gick sådär eller faktiskt inte alls bra. Därefter får Mose 40 år på sig att mogna. När han är 80 är han redo. Hur kunde han hålla ut så länge utan att bli helt knäckt? Heb 11:27 förklarar "Därför att han liksom såg den osynlige härdade han ut". När jag läser detta tänker jag att det är den helige Ande, som själv är Gud, som av nåd förmedlar Gudsnärvaron som ger oss möjlighet att "liksom se den osynlige" även när vi befinner i en period av frustrerande väntan, kombinerat med vånda över egna misslyckanden och tillkortakommanden.

Även här stöter vi på törnbusken! Ja- det står faktiskt i hebreiskan att det är en brinnande törnbuske som Mose får se elden i! Alltså samma sorts buske som blev en av symbolerna för Adam och Evas fall och samma buske som Jesus kröntes med av de romerska soldater som ville håna honom. Miraklet är förresten inte att busken brinner. Buskar självantänder ofta i öknen, det är vanligt. Miraklet är att busken iinte brinner upp! Kanske anar vi en koppling till den helige Andes eld i oss. Den bränner aldrig ut oss men den brinner i oss.

Fortsätt läs mer
1475 Träffar

Första destinationen passerad

Första destinationen passerad

Så har då resan genom Bibelns böcker påbörjats igen! Det är alltid en med en viss tillfredställelse och tydlig glädje jag på nyårsafton läser igenom Uppenbarelsebokens sista kapitel. Ännu ett års genomläsning av  Bibeln "från pärm till pärm" är till ända. Därefter känns det högtidligt när jag på det nya årets första dag skall påbörja genomläsningen av Bibeln igen. Jag har läst Bibeln på detta sätt i över 20 år och de olika årens genomläsningar har för mig blivit som "positiva årsringar" i ett träd. En bild som i sin tur kopplar an till Ps. 1:2- 3 "utan har sin glädje
 i Herrens undervisning 
 och begrundar hans ord
 både dag och natt. Han är som ett träd,
 planterat vid vattenbäckar,
 som bär sin frukt i rätt tid
 och vars löv inte vissnar."

Fortsätt läs mer
2069 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se