tom banner

Detta tar jag med mig från 1 Mosebok

Detta tar jag med mig från 1 Mosebok

Den som börjar att läsa Bibeln från 1 Mosebok riskerar knappast att köra fast i den boken. Det är dramatik från första till sista kapitlet. Läslusten ökar när berättelser läggs till berättelser. Vi läser om svek och list, kärlek och ömhet, för att inte tala om våldsamma inslag. Det är några saker som jag har med mig i min läsning nu när jag gått in i nästa bok, 2:a Mosebok.

Texterna i 1 Mosebok har jag växt upp med. De har berättats för mig som barn i olika tappningar och jag har både predikat och undervisat flitigt från dessa kapitel. På ett sätt kan jag storyn både framlänges och baklänges. De är inte som med småprofeterna eller Jobs bok som jag inte ägnat lika mycket tid åt. Det märkliga är att jag faktiskt inte tröttnat på att läsa dem. De är som gamla vänner, dyrbarare med åren. Genom att läsa om dem knyts Bibelns värld och begrepp närmare mig, och jag upptäcker nya saker. 1 Moseboks gestalter och händelser återkommer ju flitigt även senare i Bibeln. Jag vill hänga kvar i 1 Mosebok!


Det andra som hakat tag i mig är detta med tiden. Huvudpersonerna får vänta. Abraham hinner bli så gammal att barnalstring möjligen fanns i hans minne men inte mer, när löftessonen Isak föds. Sara har också passerat sista datum för att bli mor när det ändå händer. Jakob får harva på hos Laban i många år innan han får sin Rakel. I många år lever Jakob i tron att Josef är död. Josef får tålmodigt vänta på sin upprättelse, fängslad och falskt anklagad. Gud påminner dem ständigt om löftena: ett land och ett stort folk. Faran bestod inte i att Gud inte skulle lyckas med att ge dem landet eller låta dem växa som ett folk. Faran som lurade gällde Abraham, Isak och Jakob. De riskerade att glömma löftet eller ta det i egna händer och fixa det själva. Så många dagar, veckor och år utan att något händer. De gånger då Gud uppenbarat sig för dem blir därför viktiga. Det är inte så konstigt att man byggde altaren och minnesstoder för att markera att här talade Gud till mig, och vi förstår hur viktigt minnet är för tron.


Det tredje intrycket jag har handlar om Josef, han som tar mest plats i 1 Mosebok. Höjdpunkten är Josefs möte med sina sädköpande bröder i Egypten. Josef försöker spela en roll inför bröderna men lyckas inte hålla sig till rollen. Det är inte så konstigt. Inför syskon borde man vara lika, avspänd och naturlig. Och så läser vi om en blöt historia med mycket tårar, omfamningar och hulkanden. Det finns ett engelskt uttryck som heter: ”The wetter, the better” dvs ju blötare desto bättre. Tårar är befriande. De är ventiler som löser upp spända lägen. Ja, tårar för oss tillbaka till verkligheten. Visst finns det avarter, typ så kallade krokodiltårar. Ändå tror jag att vi behöver ge rum för gråten. Tårar, både av glädje och sorg, fyller sin funktion och ska inte hållas tillbaka.

 

Stormen Jonas och bibelrelaterade resor!
Några tankar om spetälska angående Tredje Mosebok ...

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se