tom banner

Första destinationen passerad

Första destinationen passerad

Så har då resan genom Bibelns böcker påbörjats igen! Det är alltid en med en viss tillfredställelse och tydlig glädje jag på nyårsafton läser igenom Uppenbarelsebokens sista kapitel. Ännu ett års genomläsning av  Bibeln "från pärm till pärm" är till ända. Därefter känns det högtidligt när jag på det nya årets första dag skall påbörja genomläsningen av Bibeln igen. Jag har läst Bibeln på detta sätt i över 20 år och de olika årens genomläsningar har för mig blivit som "positiva årsringar" i ett träd. En bild som i sin tur kopplar an till Ps. 1:2- 3 "utan har sin glädje
 i Herrens undervisning 
 och begrundar hans ord
 både dag och natt. Han är som ett träd,
 planterat vid vattenbäckar,
 som bär sin frukt i rätt tid
 och vars löv inte vissnar."

 

Jag tycker om att läsa Bibeln på detta sätt, inte minst för att det ger en så tydlig förnimmelse av att man läser igenom Bibeln. Det ger mig en möjlighet att läsa c:a 4 sammanhängande kapitel per dag och det gör det lättare för mig att se ett sammanhang och att leva mig in i texten. (Detta skriver jag nat. med stor övertygelse om att andra sätt att läsa Bibeln kan vara väl så bra! Det viktigaste är ju inte exakt hur vi, utan att vi läser Bibeln, gärna varje dag.) Självklart kommer man ibland in i texter som är lite mer utmanande att läsa i ett sammanhållet stycke, t.ex. vissa långa uppräkningar av namn i 2 Krön.

Samtidigt fascineras jag, inte minst då, av den ständigt, ja dagligt återkommande förnimmelsen att den helige Ande gör Bibeltexten levande. Jesus säger i Matt 4:4 "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun." Med detta ord som bakgrund kanske man kan beskriva det som att den helige Ande, genom det urgamla Bibelordet, ger oss ett färskt bröd varje dag.


Detta har jag inte minst märkt när jag är inne i lite mer "svåråtkomliga" texter. Jag vet inte hur många gånger jag förundrats över att en till synes liten detalj i texten blir ytterst levande. Det som är minst lika förunderligt är att det kan vara helt olika detaljer som "glimmar till" vid olika genomläsningar av samma text. Ännu en indikation på att Bibeln, genom den helige Andes försorg, är en ytterst levande samling böcker som samlats i en bok, som i flera tusen år kallats Guds Ord.

Idag sitter jag i Oslo och är på väg vidare till Trondheim där jag skall predika på deras ekumeniska "böneuke". Det är mycket glädje och dagens lilla kampmoment är att min rygg bråkar lite med mig. Därför har jag tillämpat lite egen ivrig dans för att slappna av innan jag nu satt mig för att skriva denna blogg. Jag tror kanske jag får ta en svängom till, kanske med Bengt Johansson lovsånger, innan jag skriver vidare här:) Tur att ingen ser mig där jag hoppar och skuttar på hotell-rummet.

Jag skall strax ta tåget för att därefter flyga iväg i ett flygplan och kanske kan man likna allas vår Bibelläsning detta år med en resa? Själv har jag precis "rest igenom" Bibelns första bok. 1:a Mosebok ligger nu bakom mig och imorgon går resan vidare, in i 2:a Mosebok. Jag befinner mig just nu i Egypten för c:a 3500 år sedan men det var inte där resan började. Den började långt tidigare, i början av 1:a Mosebok. vid hela skapelsens begynnelse. Här ett par höjdpunkter under min resa:

Jag har rest från skapelsens morgon då "allt var gott" till syndafallets vånda då vi människor bjöd in synden och döden, in i denna tillvaro. Jag har rest vidare genom syndaflodens globala dramatik till mänsklighetens fruktlösa försök att bygga ett torn i Babel för att hitta något annat än Gud att samlas runt. Efter det gick resan från det, utifrån mänsklig synpunkt centrala Ur (och i viss mån Haran), rakt ut i äventyret. Jag kan väl förstå de karaktärsinvändningar som en del fört fram gentemot vissa situationer i  Abraham och Saras liv (på "antautmaningens" fb-sida). Själv är jag dock mest förundrad och imponerad över att de överhuvudtaget vågade lyda Gud när han kallade dem att lämna allt och gå rakt ut i det okända:) Helhetsintrycket av deras liv, och deras uthålliga trohet gentemot HERREN och varandra, efterlämnar för mig en mycket god eftersmak.

Efter att jag fått följa med Gud, änglarna och Abraham på en omskakande färd till Jordandalen och Sodom och Gomorra så går färden vidare till en liten och ganska okänd brunn som ligger på gränsen mellan öken och den grönskande slätten. Denna viktiga men föga känd plats är Beer-Sheba och det är en plats som har fascinerat mig länge.

Uttrycket "Beer- Sheba" kan väl översättas till svenska som betydandes "sju-brunnen" och detta beror på att Abraham enligt 1 Mos 21:30 gav Abimelek sju lamm som tecken på att det var Abraham som hade grävt brunnen. Bara detta borde fånga vår uppmärksamhet då sju är ett tal för Gud och då lammet kopplas både till offren i templet (inkl. "påskalammet") och till Joh. 1:29 där Jesus kallas för "Guds lamm som tar bort världens synd".

Jag har själv haft förmånen att besöka staden Beer-Sheva (ej stavfel "b" har blivit "v" i det moderna namnet) och i stadens utkant finns en urgammal brunn som kopplas ihop med Abraham enligt en gammal traditon. Om det är exakt rätt brunn kan inte bevisas men den ligger i alla fall i samma område som där Abrahams brunn låg. Brunnen och stadens geografiska läge, på gränsen mellan öken och grönska, är ytterst intressant. Jag kommer själv aldrig glömma när jag kom dit. Jag hade åkt bil genom öknen och när jag närmade mig Beer-Sheba så var det som att jag såg ett långt grönt streck. Så knivskarp tycktes mig gränsen mellan öknen och den grönskande havsslätten vara.

Det var här, på denna "övergångsplats", som Sara och Abraham äntligen fick den utlovade löftessonen Isak! Kanske kan man uttrycka det som att deras "väntans öken" nu fick övergå i "uppfyllelsens grönska". När jag själv besökte brunnen på "gränsen" fick det för mig bli en hälsning ang. att Gud inte bara för oss in i öknen- Han för oss ut därifrån också! När Jesus som "Guds Lamm" dör för mänsklighetens synd så blir han den sanna "övergångsplatsen" från öknen till grönskan. Sara och Abraham måste ha förundrats över att löftet om en gemensam son, mot alla odds, uppfylldes precis som Gud sagt. På samma sätt kommer allt Guds folk, en dag förundras över hur löftet om ett underbart evigt liv på andra sidan döden kommer att uppfyllas precis som Jesus har lovat.

När det gäller Moria berg och offret av baggen istället för Isak så hänvisar jag till alla utmärkta kommentarer på fb-sidan "antautmaningen".

Efter Abraham och Sara fortsatte resan med Isak och Rebecka och därefter Esau och Jakob. Som vid alla Bibelgenomläsningar satt jag som klistrad när Jakob fick fly från Esaus vrede, hals över huvud. "Hälhållarens" vingliga färd tog mig dels till Betel= Guds hus på heb. Där, uppe på den karga bergsryggen, öppnade sig himlen över en desperat "vinnare" som just förlorat mycket. En underbar påminnelse om att en barmhärtig och nådefull Gud alltid kan gripa in, även när allt verkar som "rörigast" och även när vi kanske känner det som att vi förtjänar det som minst.

Så fortsatte min "resa" med Jakobs vingliga färd till "Paddan-Aram". Efter en lång tid och diverse familjeförvecklingar inkl. en ny uppslitande konflikt, denna gång med Jakobs morbror Laban, blev det så dags att slå följe med Jakob på vägen tillbaks till det utlovade landet. Det är nästan alltid som att jag håller andan när jag läser om det som händer då, mitt i natten, vid floden Jabboks vad. Den panikfyllde Jakob måste färdas tillbaka hem igen. Detta fyller honom dock med ren skräck eftersom han fruktar att Esau fortfarande är rasande på honom. Natten då allt faller samman för honom möts han av Gud själv och den här gången är det som om Gud vägrar släppa taget om "hälhållaren".

Även detta år blev det starkt för mig då jag läste om hur Gud slog Jakob på höften så att den gick ur led. Plötsligt förändras allt och nu är det Jakob som klamrar sig fast vid Gud tiggandes och bedjandes om hans välsignelse. Från det ögonblicket får han namnet "Israel" (= sammansatt av två hebr. ord som är "kämpa, Gud") och från det ögonblicket föds i Jakob-Israel en mycket djupare insikt om att han alltid är helt beroende av Gud! Jag har hört många Gudsmän och Gudskvinnor tala utifrån "Jakobs slagna höft" om att varje person som har en ledarkallelse behöver gå igenom något liknande. Vi behöver alla tömmas på tron på vår egen förträfflighet för att därigenom kunna ta emot insikten att Guds kraft fullkomnas i vår svaghet.

Detta perspektiv har ofta stärkt mig eftersom jag själv bär på en inre skörhet som ofta yttrar sig i en överdriven dödsrädsla. Även denna gång blev därför läsningen om Jakobs höft till stor välsignelse för mig. Jag blev omigen påmind om att hela denna händelse blev en positiv vändpunkt i Jakob-Israels liv. Svagheten och skörheten är alltså inte farlig om vi bara låter Guds egen styrka omsluta oss. Den växande insikten om vår egen otillräcklighet kan få leda till en långt djupare insikt och därmed överlåtelse till han som inte bara fick höften slagen, utan som själv blev genomborrad, för våra synders skull!

Så fortsatte min Bibelresa med Jakob och hela hans följe tillbaks till det utlovade landet. Avslutningen på boken blir dramatisk då dramat kring Josef tar vid. Jag fascineras varje år av de märgstarka tilltal som Gud talar in i Josefs liv. Samtidigt verkar den unge Josef lite lätt naiv då han berättar om sina profetior utan att ana att brorsorna kanske kommer att bli....avundsjuka? En Hollywoodfilm blir näppeligen mer dramatisk än det som därefter tar vid i Josefs liv. Det blir "åka av" i vår Bibelresa! Vi får följa med när Josef blir såld som slav av sina bröder, främling i Egypten och till slut satt i ett egyptiskt fängelse p.g.a. falska anklagelser. Genom allt detta håller Josef kursen på ett makalöst sätt. Han vägrar att kompromissa med det som är rätt fast han har de mest fasansfulla livsomständigheter. När jag läser om detta blir jag alltid så inspirerad av Josef. Om han kunde hålla fast vid det som är sant och rätt, trots det tryck han hade emot sig, så borde sannerligen vi också kunna det.

Jag blir dock inte bara inspirerad av Josefs liv utan speglingen med honom och hans livshållning får också en rannsakande effekt på mitt liv. Jag får syn på mina egna tendenser att t.ex. ibland inte stå upp för sanningen när det kostar. Det är dock alltid tacksamt när den helige Ande genom Bibelordet även "lyser upp" det som är synd i mig. Det är ju först när jag "får syn" på min synd som jag kan bära det till Jesus som mer än gärna förlåter mig eftersom han är försoningsoffret för all synd. Bara så kan en nödvändig och välgörande korrigering få komma in i mitt liv.

Det är inte för inte som många, med början för flera tusen år sedan, sett beröringspunkter mellan den kommande Messias och Josef. Jag tror t.ex. att det är den store rabbinen med tillnamnet "Rashi" som gjort just den kopplingen när han kommenterat Sak. 12:10 "Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat." Fritt översatt så menade väl "Rashi" att denna profetia beskriver en Messiansk gestalt som skall ha likhet med Josef! Följaktligen så använder de messianska (Jesustroende) judarna på centret "Gil-Gal" i Tel- Aviv en tavla av Josef när de skall berätta om Jesus för sitt eget folk!

Vad är det då med Josefs liv som berör så djupt? Ja, det har nat. att göra med att han förlät sina egna bröder fast de hade sålt honom som slav till Egypten. I det gripande förlåtelseögonblicket beskriver författaren allt ifrån brödernas skräck, när de inser att Josef lever (och kan hämnas om han så vill), till broderliga tårar, kyssar och omfamningar. Allt detta sker dessutom på Josefs initiativ. Det är han som närmar sig dem! En starkare förebild till Jesu försonande och förlåtande kärlek är svår att hitta. Precis som Josef inte "bara" förlät dem utan gjorde det med en brinnande och innerlig kärlek. På samma sätt förlåter Jesus oss med en ännu starkare passionerad kärlek. Han inte bara talar ut förlåtelseordet över oss- han vill omfamna oss när han gör det.

Vad var då Josefs hemlighet? Varifrån fick han kraften och perspektivet att förlåta och älska på detta sätt? Man kan nat. säga att det var den helige Andes verk och det är såklart sant men kan man hitta någon ledtråd i Bibeln ang. hur Josef "fick tag på" denna "Andens insikt"? Personligen tror jag man kan hitta en viktig ledtråd i 1 Mos. 45: 5- 8. När vi kommer in i texten har Josef just, under tårar, talat ut till sina bröder att han är Josef och att han vill att de kommer nära honom. Direkt efter det ger han dem sitt eget perspektiv på varför han tror att allt har hänt som har hänt. Här är det viktigt att komma ihåg att detta är en man som har all anledning i världen att vara bitter och hatiskt. Det som möter bröderna och oss är dock tvärtom en smärtfylld men kärleksfull sötma. En ledtråd på hur detta kunde vara möjligt är att Josef verkar ha ett gudomligt "helikopterperspektiv" på sitt liv:

"När de kom fram sade han: "Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten. Men var inte bedrövade och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att bevara liv som Gud sände mig hit före er. I två år har det nu varit hungersnöd i landet, och det återstår fem år då man varken skall plöja eller skörda. Men Gud sände mig hit före er, för att ni skulle få bli kvar på jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning. Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud."

Min avslutande tanke under denna lilla "reseskildring" blir då att det kanske är så att Gud vill hjälpa oss att få samma helikoptersperspektiv på våra liv. Ofta ser vi bara på ett mänskligt och begränsat sätt på vår livshistoria, våra livsomständigheter och våra relationer till andra människor. Kanske Gud, genom Josefs perspektiv, vill hjälpa oss att se "the bigger Picture" = "den större bilden"? Om vi får mer av Guds helikopterperspektiv så kanske vi plötsligt börjar inse att Gud har varit med, trots allt. Kanske kommer vi då att inse att han inte "bara" varit med utan att han också, mitt i allt kaos, funnits där och format fram sin plan mitt i allt som vi inte förstår. Guds plan går, precis om i Josefs liv, alltid ut på att Guds egen kärlek, rättfärdighet och barmhärtighet till sluta skall lysa fram som det enda sanna ljuset!

Nu går tåget snart så nu får jag sluta:) Den spännande resan går vidare- Inte bara till Trondheim utan också genom Bibelns fascinerande landskap- Vi hörs igen när jag närmar mig slutet på nästa "destination". Om jag förstått det rätt så kommer det snart att bli en jobbigare livssituation i Egypten och då blir det nog dags att röra på sig igen! Jag ser inte minst fram emot att snart få möta Mose igen:)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Trygga, trots att vi inte förstår allt!
Söndag, en särskild dag!

Relaterade inlägg

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se