tom banner

Hur kan de gudlösa klara sig så bra?

Hur kan de gudlösa klara sig så bra?

Hur kan de gudlösa klara sig så bra?
Den här veckan har jag läst en av Bibelns mest aktuella och kraftfulla texter. Jag tänker på den 73: e psalmen. Tretusen år har kanske gått sedan den skrevs och ändå är den så rykande dagsaktuell. För vem har inte funderat över att det nu i livet syns så lite skillnad mellan de som har en gudstro och de som inte bryr sig om Gud.

Inte bara det att det inte ser ut att vara nån skillnad i hur man lyckas med livet, vad värre är, det är som om de gudlösa som föraktar Gud och hädar honom lyckas bättre och har det bättre. De ser i allra högsta grad välmående ut. De drabbas inte av olyckor eller sjukdomar. Borde det inte vara tvärtom, att Gud håller lidandet borta från sina barn medan andra drabbas? Borde inte Gud låta sin rättvisa synas redan nu? Ja, hur kan det vara så orättvist! Jag fattar inte hur det funkar. Gud, du är inte enkel att förstå.


 Ungefär sådär resonerar Asaf, psalmförfattaren till Ps 73. Känns det bekant? Det är inte bara välkänt, det är på pricken så vi alla någon gång funderat. Kristna livet borde ligga på plus, synligt innan himlen och saligheten hos Gud. Åtminstone borde väl andelen lidande och svårigheter vara mindre.
 Den där tanken att Gud tappat greppet och inte längre styr ligger nära till hands. Bryter jag mot sabbatsbudet får jag inte magsjuka. Otroheten kan ge många negativa följder men inte låter Gud blixten slå ner på mig? Hädiska ord mot Gud ger inte muncancer.
 Men nu invänder någon: finns det inte exempel i Bibeln på just att synden straffar sig? Se hur det gick för Ananias och Sapfeira. Både Herodes och Nebukadnessars högmod ledde till fysiska åkommor enligt Apostlagärningarna och Daniels bok.


 Men Asafs vändpunkt kom inte genom att Gud plötsligt började straffa syndarna. Det var när han såg vad deras liv mynnade ut i som insikten och förtröstan kom tillbaka. De gudlösas slut, vad avsaknaden av tro och tillit till Gud leder till, där fanns vändpunkten. Asaf ”Insåg hur det går med dem”, v 17.


Här byter psalmen tonart. Från protest och tvivel till triumf och lovprisning. Men det är ingen lättsam lösning. I Nya testamentet talar Jesus om den dubbla utgången och det är en omdiskuterad lära. Men tro och otro har sina konsekvenser. Tron kan vara bävande och svag (jfr vers 26, ”Min kropp och mitt mod må svika”) men har sin styrka i sin riktning: tillit till Gud och hans nåd. Tro i sig räddar ingen men den förlöser Guds nåd som räddar. Detta är evangelium. Vi anar det här i Psaltartexten. Asaf låter som en benådad syndare när han säger: ”Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden”, vers 25. Nu slipper han dessutom jämförandes gissel.


Tack Gud för ditt ord som fortsätter att vara aktuellt och uppbyggligt efter årtusenden.

 

Att tolka det man läser
Om att "äta sig hungrig" eller "svälta sig mätt"

Relaterade inlägg

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se