tom banner

Nästan bara sorg och klagan

Nästan bara sorg och klagan


Jag har just avslutat de fem kapitlen i Klagovisorna, i min läsning av Helbibeln. Jag har aldrig hört någon säga att Klagovisorna är favoritboken i Bibeln. Det är inte vad man förväntar sig att den ska vara. Men den finns där i vår Bibel, efter Jeremia bok. Författaren är okänd med traditionen tillskriver Jeremia författarskapet. Den som skriver har överlevt Jerusalems fall år 587 f Kr och ser nu tillbaka på den händelsen och den påföljande landsflykten till Babylon.
Klagopoesi finns på flera ställen i Bibeln, främst Psaltaren. Den typen av skrifter fyller flera viktiga funktioner:


• en slags protest: Varför Gud, sker detta?
• en möjlighet att få uttrycka sina känslor som ofta kokar till när livet vänds upp och ner
• ett forum för att uttrycka sin förvirring i det som sker


Det tycks inte vara en kristen hållning att bara ”tiga och lida” när tillvaron kraschar. Istället behöver vi ”Klagolåtarna” som ventiler vilka hjälper oss att gå vidare. Det är som om mänsklig värdighet bevaras och kanske till och med förstärks när vi uttrycker det vi känner och tänker till Gud. Han låter sedan människors ord bli ett Guds ord till oss – genom Bibeln - som en hjälp i vår livsmöda och vårt trångmål.


Klagovisorna beskriver en kaotisk tid i Israels historia, den allra värsta. Förvirringen en stor och folket vet inte vad de ska ta sig till. Därför är kontrasten så stor mot den ordning som Klagovisorna som bok bygger på. Fem sånger i fem kapitel och varje sång är alfabetisk, dvs varje vers bygger på en bokstav i hebreiska alfabetet – 22 st. Det mellersta kapitlet har dock 3 verser på varje bokstav vilket ger 66 versar. Där i mitten av boken finns också den stora ljusglimten. Klagosången bryts och ett ord av hopp och tro tränger in i mörkret, versarna 22-26: ”Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny...”.


Gud är alltid pålitlig. När han låter domen falla över folk och nationer är det inget uttryck för nyckfull vrede. Gud vill skipa rättvisa och är ”sen till vrede”. När det onda drabbar oss människor behöver vi ge uttryck för våra känslor och sorg. Gud tål att höra på oss och texterna i Klagovisorna kan få klä våra egna ord.
Boken slutar inte i ett ”happy end”. Där finns visserligen lovprisningens erkännande att Gud är den han är, evig och mäktig. Men där finns också frågorna kvar, med känslan av att Gud har övergett sitt folk. Detta faktum stryker under att för kristna, i en värld full av synd och brustenhet, finns både utrymme för lovsång, tacksägelse, klagan, frågor och sörjande. Detta är en del av livets villkor även för den som varje dag lutar sig mot Guds nåd och barmhärtighet.

Anders Blåberg

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT - Ett nådens år
Samtalet och den gemensamma upptäckten

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se