tom banner

Resan fortsätter...från Egypten till Horeb

Resan fortsätter...från Egypten till Horeb

RESAN FORTSÄTTER...

 

Så har då min Bibelresa fortsatt in i 2:a Mosebok och bortom det. Jag har fått färdas med Guds folk från "träldomshuset" i Egypten till Guds eget berg- Horeb. Denna bibelbok är den stora uttågsboken "Exodus" som pekar på Guds makt och vilja att befria oss och föra oss från mörker till ljus.

Mose kallelse

Detta skeende bryts genom linsen av en bruten man. Mose försökte påbörja sin ledarskapskallelse i egen kraft när han var 40 år. Det gick sådär eller faktiskt inte alls bra. Därefter får Mose 40 år på sig att mogna. När han är 80 är han redo. Hur kunde han hålla ut så länge utan att bli helt knäckt? Heb 11:27 förklarar "Därför att han liksom såg den osynlige härdade han ut". När jag läser detta tänker jag att det är den helige Ande, som själv är Gud, som av nåd förmedlar Gudsnärvaron som ger oss möjlighet att "liksom se den osynlige" även när vi befinner i en period av frustrerande väntan, kombinerat med vånda över egna misslyckanden och tillkortakommanden.

Även här stöter vi på törnbusken! Ja- det står faktiskt i hebreiskan att det är en brinnande törnbuske som Mose får se elden i! Alltså samma sorts buske som blev en av symbolerna för Adam och Evas fall och samma buske som Jesus kröntes med av de romerska soldater som ville håna honom. Miraklet är förresten inte att busken brinner. Buskar självantänder ofta i öknen, det är vanligt. Miraklet är att busken iinte brinner upp! Kanske anar vi en koppling till den helige Andes eld i oss. Den bränner aldrig ut oss men den brinner i oss.

 

Därefter följer en av Bibelns mest tragikomiska konversationer. Gud vill sända Mose som ledaren för befrielsen men Moses knäckta självförtroende har satt sig djupt. Till slut skriker Mose ut att HERREN skall sända sitt budskap men vilken annan som helst. Gud blir då arg men han ger inte upp. Hans tålamod och kärlek är större än så. Här slås jag även av att Guds hjälp ofta är så praktisk och konkret. Hans hjälp består inte först och främst i att han ger Mose en diffus känsla av att något positivt. Hans hjälp består istället i att han skickar brorsan för att hjälpa Mose och kanske fram för allt ge honom sällskap.

Allt detta får sammantaget Mose att våga ta på sig Guds uppdrag. Det är uppenbart att han gör det med bävan och vånda. Detta kostar verkligen för Mose! Samtidigt är det Guds väg för Mose egen upprättelse. Det finns ett bra engelskt uttryck "courage is fear that has said it´s prayers"= Mod är rädsla som har sagt sina böner:-) Jag tror att detta uttryck stämmer väl med Moses sinnesstämning när han bestämmer sig för att säga ja till Guds uppdrag för honom.

Jag ryser ofta när jag läser följande Bibelvers: "Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vända tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen." När det står att Mose "vände tillbaka" och att Mose "tog Guds stav i handen" så står det för något oerhört stort. Mose hade nu bestämt sig för att sluta backa. Nu var det full fart framåt med Gud som gällde. Detta även om det skedde med klapprande tänder och skakande knän. Kanske kan detta få vara en hälsning till dig. Kanske är det dags även för dig att sluta backa och börja gå framåt. Kanske är det dags att "ta Guds stav i handen"?

 

Hönans vingar...
Be som Mose eller David?

Relaterade inlägg

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se