tom banner

Vågar du? Pröva? En helt ny väg?

Vågar du? Pröva? En helt ny väg?

"Abram gav sig iväg som HERREN hade sagt till honom". (1 Mos 12:4) Den nyss citerade Bibelversen kan låta odramatisk och okomplicerad, men om man läser det föregående sammanhanget, så anar man att patriarken nog fick samla allt mod han hade och ta ett steg i tro. Gud hade ju just kallat honom och hans fru, att lämna den välkända tryggheten bakom sig för att ta ett steg rakt ut och in i det, för dem, totalt okända i "Kanaans land".

Abram och Saraj valde att gå och resten är historia. HERREN själv gjorde dem till stamföräldrar till det judiska folket och än idag så har vi dem som förebilder när det gäller att våga ge sig ut på en ny väg och ta ett steg i tro.

Petrus fick, fast i en helt annan miljö, en kallelse att ta ett steg i tro: "Petrus svarade- Herre om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." På den frågan svarade Jesus kort och koncist: KOM! och resten är historia. Även om Petrus sjönk efter ett tag, så är han den enda person, förutom Jesus, som vi känner till, som faktiskt har gått på vattnet!

Nu är det väldigt lätt att tänka att både Abram, Saraj och Petrus spelade i en "högre division" än vi. Det är lätt att frestas att tänka att detta med att "ta steg i tro" mest gäller några få utvalda som är väldigt speciella. Vi har som bekant en märkligt ihärdig förmåga att diskvalificera oss själva. Vår själafiende är nog mycket nöjd när vi förringar Guds möjligheter, att genom oss av nåd, göra något förunderligt stort.

Bibeln verkar peka åt motsatt håll. I Guds Ord får vi gång på gång möta texter som vill understryka att Gud, varje dag, är högst intresserad av vad vi gör av våra liv. Han vill på daglig basis kalla oss att följa honom dit han vill att vi skall gå. Många dagar kan det handla om att mestadels göra precis det man planerat- det gamla vanliga- men att vara beredd då man kanske plötsligt och helt oförutsett får en möjlighet att på något sätt få vara till välsignelse för någon.

En annan dag kan det handla om att lyssna in att Gud har en helt annan "dagordning" för mig än den jag har. Kanske har han t.ex. tänkt att jag skall möta eller kontakta en person som jag själv inte hade haft en tanke på att jag skulle kontakta. En person som verkade ha förstått detta var Daniel. I Daniel 6:10 har han just fått ett dödshot emot sig. Hans respons? "Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt eget hus. På övervåningen hade han fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen och bad och tackade sin Gud, precis som han tidigare brukat göra." (Dan 6:10).

Jag tänker att Daniel bl.a. bad morgonbön för att det hjälpte honom att "lyssna in" vad Gud hade på gång för just den dagen. Precis det är miljontals kristnas erfarenhet genom 2000 år. Jag själv är en av dom. Mina morgonböner är oftast väldigt stilla och odramatiska. Ändå är det som att något händer så fort man öppnar Bibeln. Som att något "kommer i svang". Som att jag blir mer lyhörd för den där, oftast stilla och viskande Andens röst, till mitt inre. Den där rösten som får mig att fälla upp "antennerna" för vem vet- Kanske är det just IDAG som Gud kallar dig och mig att på darrande ben lämna båten för att ge oss ut på den väg som vore omöjlig att beträda om inte Jesus själv stod där och sa sitt välsignade: KOM!

 

 

 

Tro och liv hör ihop
”Skrift skall med Skrift tolkas.”

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se