tom banner

Det är på riktigt!

Det är på riktigt!

Idag hade jag förmånen att omigen får besöka "Pergamonmuséet i Berlin. Där har de återuppbyggt två häpnadväckande fynd från staden "Babel". Babel var en världmetropol under bl.a profeten Daniels tid. Staden var dessutom huvudstad i det "neobabyloniska imperiet" och därifrån regerade den Nebukadnasser  (605fKr- 562fKr) som omnämns i bl.a. profeten Daniels bok. I muséet har de återuppbyggt både "Ishtarporten" samt en del av väggen som omgav Kung Nebukadnessars tronrum. De har delvis använt sig av rekonstuerade tegelplattor men en stor del av tegelplattornA (eller delar av tegelplattor) är de som var på plats under Daniel och Nebukadnessars tid. Lejonet på bilden var ett av många lejon som omgav tronrummet till världens kanske då mäktigaste och mest fruktade kung. Informationen på muséet gav till känna att lejonen dels var förknippade med avguden Ishtar, men att ett av syftena med att avbilda lejon utanför tronrummet, var att skrämma besökare och få dem att inse att det var Nebukadnessar som hade makten.

När jag stod där i muséet igår så kunde jag inte undgå att fyllas av en djup förundran. Här stod jag och tittade på ett av de lejon som profeten Daniel kan ha tittat på just innan han skulle in på audiens till den mäktiga kungen! Samme Daniel som har fått de himmelska visioner som är upptecknade i Daniels bok och är uppenbarelse från HERREN själv! På tal om lejon som kom jag t.ex. att tänka på den vision som Daniel fick och som är omskriven i Dan kap. 7:2ff "Jag såg i en syn om natten hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet, den ena inte likt den andra. Det första liknade ett lejon men hade vingar som en örn."

När jag ser bilden kommer jag även att tänka på det som hände Daniel på 530- talet fKr under en annan kung. En lag passerades som gjorde det förbjudet att inte tillbe kungen som Gud och Daniel vägrade naturligtvis eftersom han bara tillbad den ende Guden- Israels Gud! Detta fick allvarliga konsekvenser för profeten: "Då lät kungen hämta honom och kasta honom i lejongropen". Vi vet dock hur det slutade eller hur? HERREN själv sände änglar som skyddade Daniel och så fick det som var tänkt som ett döds-straff förvandlas till ett vittnesbörd för kungen och för ett helt imperium om att Daniel hade kontakt med den Gud SOM FINNS PÅ RIKTIGT.

Just den formuleringen fastnade hos mig när jag befann mig inne på museet och besåg de fascinerande fynden- Jag gick långsamt omkring och lyssnade på varje ord av information som audioguiden förmedlade. Jag tittade på den 2600 år gamla porten och väggen till tronrummet och jag tänkte gång på gång för mig själv att Bibeln är på riktigt. Den är ingen sagobok utan den handlar om det som verkligen har hänt. Det blev omigen så tydligt för mig, det jag redan vet- att Daniel fanns på riktigt. Nebukadnessar fanns på riktigt. Staden Babel fanns på riktigt och för mig fick allt det bli en uppmuntrande påminnelse som stärkte min tro på att hela Bibeln handlar om det som är på riktigt!

Jag är inte dummare än att jag förstår att fynden i sig inte bevisar att Daniel fick tilltal från levande Gud. Fynden visar dock att Babel var en verklig stad och att Nebukadnessar var just den mäktig despot som Daniels bok beskriver honom vara. För mig blev det så tydligt att dessa fynd stämmer så väl med den värld som Daniel beskriver sig möta i sin egen bok och det är i sig ytterst trosstärkande och jag har personligen, i många år, varit bergfast övertygad om att det var just Daniel som fick de tilltal som är nedtecknade i Daniels bok. Man kan i det sammanhanget bara kort omnämna att det är extremt intressant att notera att historieskrivaren Josefus tydligt omnämner Daniel, hans bok och en av hans profetior i samband med Josefus beskrivning av ett besök av Alexander den Store till Jerusalem på 330-talet före Kristus. Josefus påstår alltså att Daniel och hans profetior var kända redan då!

Lejonen uppfördes alltså för att skrämma besökarna till kung Nebukadnessar. Vi kanske inte blir så rädda när vi ser just Nebukadnessars lejon men det finns många andra "lejon" som kan fylla oss med rädsla i vår vardag. Oro för t.ex. morgondagen, vacklande hälsa eller en ansträngd ekonomi kan bli som ett "lejon" som smyger runt i vårt sinne. Även vår själafiende djävulen liknas ju vid ett lejon i 1 Pet. 5:8 "Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka".

Med alla dessa "lejon" runt omkring oss är det underbart att veta att det starkaste lejonet är han som är både Gud och människa på samma gång. Johannes får se rakt in i den himmelska världen och han skriver i Upp 5:5 om vem som, tillsammans med Fadern och den helige Ande, är centralgestalten där: "Men av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott ,har segrat." Jag vet inte hur det är med dig men jag har flera områden i mitt liv som hotar att fylla mig med oro och ängslan. Just därför är det ljuvligt att få läsa det som är Guds. Eget. Ord. LEJONET AV JUDA STAM, DAVIDS ROTSKOTT, HAR SEGRAT!!!

Fortsätt läs mer
2006 Träffar

Konsten att "bli nerlagd" på de klorofyllsprakande ängarna

Konsten att "bli nerlagd" på de klorofyllsprakande ängarna

Det är en av världens mest kända Bibeltexter! Du har kanske sett den "avbildad" på ett otal affischer, gobelänger, tavlor e.t.c. Jag tänker på Ps. 23- Davids psalm om "Den gode herden". En synnerligen passande text så här i sommar och semestertider:) Jag har fascinerats av denna text under många år. Få reflekterar över hur den börjar: 

"En psalm av David"- Jag tycker det är lätt att vi romantiserar Ps 23. Man ser framför sig någon som lever ett lugnt och idylliskt liv och som därför ser det som hur naturligt som helst att lägga sig ner på de gröna ängarna för att få ro. Då är det lätt att man tänker att Ps 23 inte har något att säga till den som både har mycket vånda och stress i sitt liv. Davids liv var dock långt från idylliskt. Han hade enormt mycket kamp och utsatthet i sitt liv. Därför tycker jag det är starkt att det var just David som fick ta emot denna psalm av den Helige Ande! David vill alltså genom denna psalm bl.a. dela att Gud själv är mäktig att ge oss frid och föra oss till viloplatser ÄVEN om vi lever ett högintensivt och ibland mycket prövande liv.

När det gäller "de gröna ängarna" i vers två så älskar jag en engelsk översättning jag har som försöker ligga så nära hebreiskan som möjligt. Där står det "He makes me lie down in green pastures". På svenska blir väl det ung. "Du lägger mig ner på de gröna ängarna". Jag älskar den "betoningen" av ordet eftersom det pekar mot att DET ÄR HERREN SJÄLV SOM FÖR OSS IN I VILAN.

Jag vet inte hur det är med dig men själv kan jag både nu och då bli rätt så stressad och när jag då skall försöka vila så kan det ibland visa sig bli en stor utmaning. Ibland leder det till att jag kommer in i perioder där jag t.o.m. kan få svårt att sova. Ps. 23:s uttryck om att det är Gud själv som "lägger mig ner" på de gröna ängarna har då fått bli djupt själavårdande för mig. Jag kan alltså få be till Gud och ha en förväntan på att vår Herre har en omsorg om även detta område av mitt- Ja mer än så- Han är t.o.m. den som gång på gång vill leda och förlösa mig in i den djupa vilan där han får ge "liv åt min själ" (Ps. 23:3)

Så varför inte ta med dig Psaltaren 23 in i denna sommar? Läs gärna psalmen. En vers åt gången. Långsamt. Smaka på orden. De kommer genom David från Gud själv! Det är HAN som har gett oss denna text som en stor gåva, inte minst till uppstressade själar. Ta med dig Ps. 23 in i sommaren och låt Gud göra den texten till en Andens port som för dig in i den djupa och förlösande vilan:-) Det är min bön för oss alla denna sommar!

Fortsätt läs mer
1034 Träffar

Hur kan de gudlösa klara sig så bra?

Hur kan de gudlösa klara sig så bra?

Hur kan de gudlösa klara sig så bra?
Den här veckan har jag läst en av Bibelns mest aktuella och kraftfulla texter. Jag tänker på den 73: e psalmen. Tretusen år har kanske gått sedan den skrevs och ändå är den så rykande dagsaktuell. För vem har inte funderat över att det nu i livet syns så lite skillnad mellan de som har en gudstro och de som inte bryr sig om Gud.

Inte bara det att det inte ser ut att vara nån skillnad i hur man lyckas med livet, vad värre är, det är som om de gudlösa som föraktar Gud och hädar honom lyckas bättre och har det bättre. De ser i allra högsta grad välmående ut. De drabbas inte av olyckor eller sjukdomar. Borde det inte vara tvärtom, att Gud håller lidandet borta från sina barn medan andra drabbas? Borde inte Gud låta sin rättvisa synas redan nu? Ja, hur kan det vara så orättvist! Jag fattar inte hur det funkar. Gud, du är inte enkel att förstå.


 Ungefär sådär resonerar Asaf, psalmförfattaren till Ps 73. Känns det bekant? Det är inte bara välkänt, det är på pricken så vi alla någon gång funderat. Kristna livet borde ligga på plus, synligt innan himlen och saligheten hos Gud. Åtminstone borde väl andelen lidande och svårigheter vara mindre.
 Den där tanken att Gud tappat greppet och inte längre styr ligger nära till hands. Bryter jag mot sabbatsbudet får jag inte magsjuka. Otroheten kan ge många negativa följder men inte låter Gud blixten slå ner på mig? Hädiska ord mot Gud ger inte muncancer.
 Men nu invänder någon: finns det inte exempel i Bibeln på just att synden straffar sig? Se hur det gick för Ananias och Sapfeira. Både Herodes och Nebukadnessars högmod ledde till fysiska åkommor enligt Apostlagärningarna och Daniels bok.


 Men Asafs vändpunkt kom inte genom att Gud plötsligt började straffa syndarna. Det var när han såg vad deras liv mynnade ut i som insikten och förtröstan kom tillbaka. De gudlösas slut, vad avsaknaden av tro och tillit till Gud leder till, där fanns vändpunkten. Asaf ”Insåg hur det går med dem”, v 17.


Här byter psalmen tonart. Från protest och tvivel till triumf och lovprisning. Men det är ingen lättsam lösning. I Nya testamentet talar Jesus om den dubbla utgången och det är en omdiskuterad lära. Men tro och otro har sina konsekvenser. Tron kan vara bävande och svag (jfr vers 26, ”Min kropp och mitt mod må svika”) men har sin styrka i sin riktning: tillit till Gud och hans nåd. Tro i sig räddar ingen men den förlöser Guds nåd som räddar. Detta är evangelium. Vi anar det här i Psaltartexten. Asaf låter som en benådad syndare när han säger: ”Äger jag dig i himlen önskar jag ingenting på jorden”, vers 25. Nu slipper han dessutom jämförandes gissel.


Tack Gud för ditt ord som fortsätter att vara aktuellt och uppbyggligt efter årtusenden.

 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
941 Träffar

Om att "äta sig hungrig" eller "svälta sig mätt"

Om att "äta sig hungrig" eller "svälta sig mätt"

Jesus talar om en illasinnad tjuv i Joh.10:10 "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda." Den värsta tjuven i Bibeln, enligt Jesus, är naturligtvis den onde själv som Jesus kallar för "lögnens fader". I ett Bibliskt perspektiv så råder en här en märklig dubbelhet när det gäller den onde. Å ena sidan så är den onde redan besegrad genom Jesu försoningsdöd och uppståndelse. Å andra sidan så rasar han just nu här på jorden för att "han vet att hans tid är kort" (Upp 12:12).

Om nu den onde bl.a. beskrivs som en tjuv- Vad är det då han vill stjäla? Jag kan tänka mig få saker han är så intresserad av att stjäla som den tid vi ägnar åt Gudstjänsten, Bibeln, bönen och den kristna gemenskapen (Apg. 2:42). Jag märker t.ex. på mig själv att när jag börja ägna mindre tid och uppmärksamhet på Bibelläsningen så infinner sig snabbt en obehaglig mättnadskänsla- Det är som att jag tappar den där riktiga aptiten efter att äta Guds Ord. När den fadda mättnaden infinner sig så blir det lätt så att jag prioriterar allt annat före att läsa Bibeln. I vardagen skjuts då Bibelläsningen lätt bakom allt annat jag skall göra och till sist tänker jag sömnigt att jag kanske borde läsa en vers eller två men när jag är i det tillståndet är det väldigt lätt hänt att kudden och madrassen vinner dragkampen mot allt annat:)

Å andra sidan så är den vår himmelske Herre ytterst intresserad av att allt mer ge oss en hunger efter honom och hans ord! Många, många Bibeltexter talar om hur den helige Ande vill mana fram en allt starkare, glupande hunger efter att "äta" mer och mer av Guds Ord. Ju mer man äter desto hungrigare blir man- och det på ett underbart sätt:) Det finns också många, många Bibeltexter som handlar om vilken VÄLSIGNELSE Bibelordet kan få befrukta oss med om vi bara väljer att ge det ett litet utrymme i vår vardag:) "HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. HERRENS vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor. HERRENS befallningar är rätt, de ger glädje åt hjärtat. HERRENS bud är klart, det ger ljus åt ögonen....(Ps. 19:8ff)

 

Fortsätt läs mer
1244 Träffar

Utsikten – mer än vackra vyer

Utsikten – mer än vackra vyer

Jag vet inte var det kommer ifrån men dragningen finns hos mig mot torn och höga höjder. Som liten satte jag skräck i mina föräldrar genom att klättra skyhögt i träden. Jag får inte svindel. Min familj har lärt sig att om vi på en semesterresa kommer till ett torn av något slag så bör man åka eller gå upp i det. Höjder, kullar och berg är också enligt min läggning till för att bestigas. 

Det är inte de vackra vyerna som lockar mig främst. Jag uppskattar sceneriet från både Eiffeltornet och Utsikten i Huskvarna, men mer lockande är den koll man får genom att se landskapet ovanifrån. Från utsiktspunkten blir en stad begripligare. Gator, parker och huskomplex sätts i sitt sammanhang och man förstår hur allt hänger ihop. Flera timmars springande på markplanet kan aldrig uppväga ett ögonkast från hög höjd. Utsikten förklarar verkligheten på ett nytt sätt. 

Bibelläsaren behöver sina utsiktspunkter. När de fem Moseböckerna är genomlästa är det ett utmärkt tillfälle att stanna upp och kasta en blick på bibelböckerna ”ovanifrån”. Plocka fram en bibelhandbok och läs om Bibelns första böcker översiktligt. Läsdetaljerna du har plockat med dig från den dagliga läsningen kan sättas in i sitt sammanhang; du får en översikt som hjälper dig förstå. 

Psaltaren är en annan tacksam bok att se på ur örnperspektivet. Vi har gjort reklam för ”The Bible project” tidigare, och jag kan inte nog stryka under hur välgjorda dessa youtube-filmer är. Där får du utmärkta översikter – en av mina favoriter är just översikten till Psaltaren. 

Ibland kan ett enskilt bibelställe bli en utkikspunkt som öppnar vårt synfält. När David och hans män råkar ut för ett rövarband bland amalekiterna, står det följande följande: David var hårt trängd: folket hotade att stena honom, eftersom alla var förbittrade för sina söners och döttrars skull. Men han hämtade styrka hos Herren, sin Gud, 1 Sam 30:6. Hos krigaren David får vi se en sida, en innersida, som avslöjar hans fördolda liv med Gud. Där fanns kraft och mod att hämta och inte minst en stillad oro. En sådan vers kastar ljus över hela Davids liv; stridsman och psalmförfattare i en och samma person.

Ta vara på höjderna. Det krävs att vi stannar upp och ser oss omkring. Belöningen kommer. 

Lästips: Lilla Bibelguiden av Anders Sjöberg

/Anders Blåberg

 

Fortsätt läs mer
903 Träffar

En Bibel utan 3 Mosebok?

En Bibel utan 3 Mosebok?

Jag är mitt uppe i Tredje Mosebok, den bok jag fastnade i när jag som tonåring började min bibelläsningsresa. Det finns orsaker till att vi som läsare kan stanna upp och fråga oss: vad ska alla blodiga offer vara bra för? Och dessa besynnerliga tabuföreställningar, vad tjänar de till? Kan man inte helt enkelt hoppa över Tredje Mosebok och klara sig på bara 65 böcker i Bibeln?

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1162 Träffar

Nästa steg på kartan upplåst – om katten själv får välja.

Nästa steg på kartan upplåst – om katten själv får välja.

Efter att ha läst ett par dagar kan det vara bra att stanna upp och se hur det gått. Vid blåbärskontrollen fyller vi idag på med lite tips om läsningen. Och frågar oss en viktig fråga: "Om katten själv för välja?"...

Här hittar du kartan.

Fortsätt läs mer
1058 Träffar

Bara 3 Dagar kvar!!!

Bara 3 Dagar kvar!!!

Bara 3 dagar kvar på 2015 och jag befinner mig på slutet av min årliga genomläsning av hela Bibeln från "pärm till pärm". Jag har legat lite efter så jag har fått påbörja en "slutspurt" under den senaste veckan. Har de senaste dagarna tagit mig igenom Hebréerbrevet, Jakobs brev och 1 och 2:a Petrusbreven. Jag kan helt ärligt dela att det varit en enorm välsignelse och en stor glädjekick att på detta sätt ha fått hitta en anledning att "öka dosen" av Bibelläsning de senaste dagarna:)

Tycker alltid att det känns stort och högtidligt att, så här i slutet av december, var på slut-tampen av ännu ett års genomläsning av Bibeln från pärm till pärm.

Samtidigt väcks en allt större förväntan ju närmare jag kommer nyårsdagen- Ett nytt års genomläsning av Skriften ligger framför mig och Guds Ord är "levande och verksamt" och det betyder ju bland annat att det eviga Gudsordet som är Bibeln, har en alldeles suverän förmåga att kunna säga, uppenbara och peka på helt nya saker vid nya genomläsningar av samma text. Därför är det svårt att inte bli lite nyfiken på vad i Ordet som den helige Ande skall "lysa på" under nästa år.

Till dig som inte bestämt dig för om du skall haka på "anta utmaningen" eller inte så kan jag bara uppmuntra dig att testa att hänga med och tillsammans med oss andra följa någon form av planerad Bibelläsning för 2016. Jag tror inte att du kommer att ångra dig om du bestämmer dig för att haka på- Tvärtom tror jag att det kommer vara ett av de beslut under 2016 som du kommer att vara mest tacksam för att du fattat, när du väl börjar närma dig slutet av nästa år:-)

 

 

 

Fortsätt läs mer
998 Träffar

Bara 17 Dagar kvar!

Bara 17 Dagar kvar!

Idag har jag ännu en gång fått återvända till platsen där Jesus för 33 år sedan visade mig att han är på riktigt och kallade mig att följa honom. Ännu en gång har jag, mitt i vinterkylan, vid en underbart vacker solnedgång fått vandra på den plats där den där obeskrivliga himmelsglädjen bubblade till för första gången. Fast jag är på tillbaka på samma plats och fast jag har vandrat här många gånger så tror jag vare sig det är ett tecken på stagnation eller rigiditet att jag tar mig hit gång på gång. Tvärtom så har många perspektiv djupnat och 33 års fostrande och förvandlande vandring tillsammans med en levande Herre, gör att det idag känns minst lika meningsfullt att komma hit som det gjorde för drygt 30 år sedan.  

På liknande sätt ser jag fram emot nyårsafton och nyårsdagen. Då får jag, ännu ett år, läsa de sista kapitlen i Uppenbarelseboken för att därefter börja med Bibelns första vers i 1 Mos 1:1! När jag då omigen påbörjar en vandring genom samma Bibel som jag vandrade genom detta år, så är jag övertygad att det kommer att bli ungefär som när jag besöker "Jesuskallelseplatsen" i Rättvik igen och igen och igen. Jag är enormt förväntansfull för jag VET att vår Herre har upplysande och livgivande "Bibelupptäcker" i lager för VARJE DAG under 2016. Det har han för mig och det har han definitivt för dig så häng med oss andra i Bibelläsningsloppet under heeeela nästa år:)

 

 

 

Fortsätt läs mer
926 Träffar

31 dagar kvar...

31 dagar kvar...

31
dagar kvar…
En nedräkning kan vara dramatisk. Som den tidsinställda bomben eller uppskjutningen av en rymdraket på Cape Canaveral. Det är inte den stämningen vi är ute efter. När en viktig sak är inbokad och man vet när det händer kan man för minnets skull räkna ner. Samma sak gör vi med det som väcker vår längtan. Några har säkert börjat räkna dagarna till OS i Rio. Om 248 dagar börjar spelen – de vackraste hittills förutspås det. Själv fyller jag år om 140 dagar men där blir det ingen nedräkning.

Fortsätt läs mer
1160 Träffar

Man hittar där man gräver

Man hittar där man gräver

”Genialitet är 1 procent inspiration och 99 procent transpiration (svett)”. Så lär glödlampans uppfinnare Tomas A Edison ha sagt. Bakom yttrandet låg förmodligen erfarenheten av allt testande för att hitta en lösning på tekniska problem. Hans slutsats var att genialiska uppfinningar är i första hand resultat av mödosamt arbete.
Jag tänker på Edison i mina funderingar över vilken bok i Nya testamentet som berört mig mest.

Fortsätt läs mer
1209 Träffar

Det hände igen! eller Dags för kalvsläpp!

Det hände igen! Det började på tåget från min mamma i Västerås till ett sammanträde i Stockholm där jag passade på att ta dagens Bibelstund. Jag läser från pärm till pärm på ett år och jag börjar alltid kring nyår. Under året har jag ojämnt tempo vilket innebär att jag under vissa av perioder av året ligger lite "efter" och att jag under andra perioder är mer i fas med hur långt jag borde ha kommit för att hinna igenom hela Bibeln på ett år. Detta gör också att jag känner stor sympati för alla "AUare" jag möter (både på fb och "live") som omvittnar att det är lätt att halka efter i Bibelläsningen visavi den plan man har beslutat sig att följa.

Igår hade jag kommit till GT:s sista bok som är profeten Malakis bok. Den boken brukar alltid ta tag i mig på det ena eller andra sättet och denna gång fastnade jag bl.a. för den starka profetian i Mal 4:2 "Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ut ur sitt bås" .

Väl uppe i Stockholm var jag med när sammanträdet för den aktuella ledningsgruppen påbörjades. Samtalet påbörjades med stark och innerlig bön och därefter började vi "spåna" kring vad som vore ett bra, passande och Gud välbehagligt tema för vår kommande konferens. Många tankar kastades fram och tillbaks och plötsligt hör jag hur en broder börjar citera vilken Bibeltext då? Jo, naturligtvis Mal. 4:2! Detta Bibelord blev en av de absoluta nycklarna (åtminstone för mig:) under vår planering och jag kunde inte låta bli att le från öra till öra över att det hade hänt igen- Ännu en gång hade något från min dagliga Bibelläsning visat sig tangera exakt det som låg på Guds hjärta för många fler än mig under den aktuella dagen. Det är t.ex. långt ifrån första gången som jag med häpnad hört någon annan citera just det Bibelord som jag själv läst under dagen. Det har hänt ett antal gånger och jag ser det som en Guds smiley:) En liten vink från ovan som kommer in som en ljuvlig påminnelse om hur viktig, aktuell och i ordets allra bästa bemärkelse "uppdaterande" som den dagliga Bibelläsningen för oss alla är

Kalvsläpp

Bibeltexten från Mal. 4:2 innehåller en ljuvlig bild som vill illustrera glädjen över Guds befrielse: "Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ut ur sitt bås". När jag till ledningsgruppen omnämnde min häpnad, över att samma Bibelord citerades som jag haft i min dagliga Bibelläsning, så kommenterad flera bröder att de hade varit med på våren under ett "kalvsläpp". Detta fick mig i sin tur att imorse titta på flera Youtube klipp som innehöll just kalvsläpp. Det var då ytterst fascinerande och väldigt kul:) att se hur kalvarna betedde sig när de släpptes ut på de grönskande fälten för första gången. Många kalvar tog först ett par trevande steg men därefter började många av dem springa runt på fältet samtidigt som de gjorde krumbuktartade hopp där de riktigt sprätte med bakbenen- en underbar bild för sann befrielse!

När Malaki profeterar om att detta skall ske med Guds folk så tänker jag på tre uppfyllelser av detta ord.

För det första handlar det om när vi kommer till tro på Jesus som vår Frälsare.

För det andra tänker jag att det handlar om den befriande glädje som den helige Ande vill förmedla till oss varje dag, helt oberoende av våra livs-omständigheter. Tänk t.ex. på att Paulus skriver Filipperbrevet- "Glädjens brev" när han befinner sig under mycket svåra livsomständigheter!

För det tredje går det ju inte att låta bli att se detta som en underbar bild för vår hemkomst till vår Far i himlen. Tänk att vi en dag till slut skall bli kvitt dödlighet, arvssynd, besvikelser, depressioner och allt  annat negativt. Tänk att det stora kalvsläppet till slut skall fullkomnas för alla Jesu vänner och lärjungar. Jag ser framför mig miljoner och åter miljoner som springer ut på Guds gröna ängar. Hänförelsen över att äntligen nå den stora förlossningen blir så överväldigande att många av oss inte kan hålla oss från att göra höga hopp och låta både ben och armar spritta, ännu mer och vildare, än de gör för alla de kalvar som för första gången i sin existens får se himlens sol och de gröna ängarna:-)

 

 

 

Fortsätt läs mer
1540 Träffar

Månadstema oktober

Månadstema oktober

En dag för sent, men det finns några dagar kvar av månaden att fundera och dela med sig. Varje månad har Anta utmaningen ett tema som är tänkt att ge de som deltar möjligheten att dela med sig av sina tankar och upplevelser av Bibeln i sin grupp eller i Facebook-gruppen. (är du inte med där så kan du söka medlemskap här).

Månadstemat för oktober är: En bibelbok i NT som du fastnat för. Vi frågar helt enkelt efter din personliga favorit och gärna en berättelse om varför den är just din favorit. Poängen med månadstemat är ju bland annat att glänta lite på dörren till varandras liv och insikter. Man behöver inte bli privat, men att dela något personligt kan både inspirera och öppna ögonen. Så, vilken är din favorit bok i NT och varför?

Personligen har jag alltid tyckt att den vi just nu är inne i (i halv- och helbibel), Filipperbrevet är en favorit. Idag gjorde jag dessutom en resa jag gjort förr men som alltid är lika fascinerande. Jag läste boken pärm till pärm. Breven i NT är ju så klart inte tänkta att vara citatsamlingar främst utan brev som läses i helhet. Det är därför häftigt, när man nu har chansen, att ibland läsa dem i sin helhet. Många saker framträder och upplevelsen är svår att dela, men det slog mig idag att Paulus verkligen balanserar. I flera frågor så säger han "å ena sidan, å andra sidan". Om man bara rycker ett citat så kan han uppfattas hård, eller mjuk, men tar man hela brevet så väger det samman till en balanserad bild. Något jag tror vi behöver komma ihåg.

Så just idag blir nog svaret just Filipperbrevet när jag ska välja en favorit, får kanske återkomma senare i månaden och byta. Det är ju så med Bibeln att favoriter kan det finnas många.

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
1280 Träffar

Ökentorrt och vattenrikt

Ökentorrt och vattenrikt


Jag har nästan hunnit igenom hela Jesaja bok, och slås av den uppsjö med ökenbilder som finns där. När domen drabbar nationer och folk beskrivs det med: floder som sinar och torkar ut. Gräset torkar, ökenmarken brer ut sig. Jorden sörjer och vissnar, höjder förtorkar. Struparna är torra, tungan torkar av törst

Fortsätt läs mer
1128 Träffar

När texterna förstärker varandra

När texterna förstärker varandra

I halvfarten (och helfarten) stiger vi nu in i Efesierbrevet. På kvällen läste jag nu kapitel 1 som slutar med orden:

"... Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan ..." Efesierbrevet 1:20b-22

Jag fick stanna upp lite och läsa igen. Det är så mäktigt och nära. "All makt" och ändå "huvud för kyrkan". 

Direkt efter läste jag Psalm 104 (ligger någon dag efter i GT-läsningen för halvbibel). Hela psalmen talar om Guds enorma storhet som predikas för oss genom skapelsen. 

Så hände det där som ibland händer när man läser Bibeln. Texterna länkas samman och förstärker varandra. Gud är stor och det han gjort är onekligen häftigt. Samtidigt har han sådan omsorg om skapelsen att den som har all denna makt och skaparglädje är huvud för kyrkan.

Hur lever vi i det? Hur upplever vi det? Hur tar vi steget att inte bara rycka på axlarna eller resignerat säga, jo det visste jag väl egentligen. Kanske reagerar du inte alls, vi ser (och behöver se) olika saker när vi läser. Men jag blev utmanad.

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
1101 Träffar

Av Gud sänd...

Av Gud sänd...

Paulus hade det inte lätt, inte om vi får tro hans ord i 2 Korinthierbrevet. Det är mycket lidande, prygel, ensamhet och annat som drabbar honom i hans tjänst. Jag kan inte låta bli och tänka på människor i vår värld som flyr och lider. Jag kan göra lite, men inte mycket från min kammare. Men jag ber att de ska åtminstone mötas av den Gud som Paulus så varmt talar om. Vilken skillnad han kan göra mitt i lidandet.

Mitt i Paulus beskrivning av lidande och svaghet så lyste en vers upp idag. Det var 2 Kor 7:6, jag har sett den förut och älskat den länge. Men även idag hoppade den på mig:

"Men Gud som tröstar de förödmjukade tröstade mig genom att Titus kom"

Jag tycker det är så stort att Gud agerar, inte bara i vårt känsloliv, inte bara med andliga upplevelser av frid, inte bara i karismatik, inte bara genom förlåtelse och försoning. Han ger Paulus tröst rent praktiskt, genom att sända en älskad broder. Tänk att Gud är så konkret!

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
1188 Träffar

Inte i en sagovärld – månadstema september

Inte i en sagovärld – månadstema september

Förra månaden vandrade vi runt bland personerna i Nya testamentet. Vi funderade över vem som fascinerat mig som läsare. I september tar vi steget över till det geografiska.

Månadstemat för september är platser i Bibeln. Låt mig börja i ett svenskt klassrum för att förklara lite varför jag tycker detta är viktig! När jag är ute och gör Bibeläventyr (www.bibelaventyret.se) så säger vi att "från och med Abraham kan vi vara ganska säkra på var dessa berättelser utspelar sig! Vi vet var på jorden, du kan till och med åka dit...". Det är då inte ovanligt att elever räcker upp händerna och säger något i stil med "Va? Menar du att detta kan ha hänt på riktigt?". Och så får vi svara att, Bibeln hävdar, att den utspelar sig på riktiga platser med riktiga människor i vår värld. 

Upplevelsen hos en tioåring som inser att Bibeln inte utspelas "bortom de sju kullarna, bortom de sju bergen" eller "in a galaxy far, far away" är inte helt olik den jag själv får ibland när jag stannar upp och säger: "Var ligger Moab?". En snabb titt i ett lexikon eller på nätet visar att platsen finns.

En av mina stora upplevelser gäller just detta. Jag fick förmånen att vara med en grupp i Israel för ett par år sedan. Vi reste runt och en av dagarna vandrade vi ner ifrån en av sluttningarna runt Gennesarets sjö och slutade efter någon timme vid strandkanten (bilden är från den vandringen). Jag gick en bit från de andra och det slog mig hårt att det var: "här dem gick!". 

Geografin kan vara ett uppvaknande där vi kan lämna den där känslan att berättelserna sker "bortom oss" och nås av att det sker i vår värld. Det kan bli verkligare än annars. 

Jag vill därför i detta månadstema utmana dig till två saker. För det första att dela liknande upplevelser. Berätta om en resa du gjort, mentalt eller fysiskt. När något blev verkligt för dig, eller när platsen blev viktig. Men den andra utmaningen är ännu mer konkret. När du läser texter denna månad, stanna upp inför ortsnamn du är inte är säker på, leta upp en biblisk uppslagsbok eller rådfråga "Farbror Google". Platserna finns, de är spännande och du kan upptäcka på nytt att Bibeln inte utspelar sig i en sagovärld!

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
1248 Träffar

En fascinerande doldis

En fascinerande doldis

När det gäller månadstemat för augusti så fascineras jag av en av Nya Testamentets "doldisar" = Han omnämns inte särskilt mycket jämfört med många som t.ex. Petrus och Paulus. Ändå skriver alla fyra evangelierna om honom och han spelar en avgörande roll i ett kritiskt skede av evangeliernas klimax. Mannen jag tänker på är Josef från Arimatea. Ett lite mer ingående studium hans liv och av hans "punktinsats" för Jesus är faktiskt riktigt uppbyggligt.

För det första hade Josef en strategisk position. Enligt Mark. 15:43 var han "en ansedd rådsherre". För det andra var Josef from. Mark 15:43 fortsätter med att omnämna att han "väntade på Guds rike". Lukas 23:50 kallar honom en "god och rättfärdig man". För det tredje ville han verkligen inte att Jesus skulle dömas överhuvudtaget. Luk 23:51 beskriver att han inte samtyckte till beslutet att döma Jesus till döden. Så långt är allt väl men Joh. 19:38 pekar på att Josef samtidigt var fylld av människofruktan för Johannes skriver att Josef var "lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla..".

När jag läser om Josef så tänker jag att hans story passar väl in med den brottning som kristenheten i Sverige står i (jag själv är en del av den brottningen eftersom jag själv är en del av kristenheten i Sverige:-). Många av oss har ganska strategiska positioner på det ena eller andra sättet. Många av oss skulle känna igen oss i att vi vill att Gud skall ha första platsen i våra liv. Många av oss frustreras när vi ser hur t.ex. delar av massmedia gång på gång marginaliserar och ibland t.o.m. förlöjligar kristen tro.

Tyvärr slutar inte likheterna med Josef där. Jag tror nämligen att vi är många som kan känna igen oss i att vi ofta ligger lågt för att vi är rädda för vad andra på t.ex. vår arbetsplats skulle säga om vi anmälde en avvikande åsikt som skulle antyda att vi stod för något som inte var politiskt korrekt.

Evangelierna skildring av Josef från Arimatea tar en dramatisk vändning vid det mest oväntade av alla tillfällen- Vid Jesu död! När Jesus hänger död på korset, övergiven av nästan alla, så stiger Josef in på scenen. Markus berättar i Mark 15:43: "Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp." Markus skriver att Josef "tog mod till sig" och det behövdes sannerligen i den uppkomna situationen. Pilatus var erkänt hård och situationen var oerhört riskabel. Det var, inte direkt, den minst farliga situationen, att så till den milda grad erkänna att man var associerad med Jesus, att man begärde att få ta med sig hans döda kropp. Den enda förklaringen jag kan finna till Josefs nyfunna mod är att Gud själv gav honom kraft och tro till att göra det han gjorde. Vår Herre har som bekant en suverän förmåga att få oss att sluta backa för att istället börja gå framåt och detta även i de mest omöjliga av situationer!

Johannes beskriver därefter på ett gripande sätt hur två försiktiga "doldisar"- Josef och Nikodemus hjälps åt för att föra Jesus till det som förmodligen var Josefs egen gravplats. "Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en ny trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära."

Jag tänker att evangeliernas beskrivning av Josef kan få vara till stor uppmuntran till oss alla som brottas med människofruktan. Om Gud kunde ge mod till Josef att börja gå framåt i hans, till synes hopplösa situation, då Jesus faktiskt hade dött- Hur mycket mer borde han inte kunna ge mod till oss som får leva i ljuset av både Jesu försoningsdöd och hans uppståndelse från det döda!

Man kan dessutom knappt föreställa sig vilken enorm glädje det måste ha varit för Josef när han fick reda på att Jesus hade uppstått....ur Josefs egen grav!

Kanske kan även det få transformeras till en uppbyggligt budskap för oss. Många gånger så känner i alla fall jag mig ganska "torftig" inombords. Det känns inte som att jag har mycket att ge till eller för Gud.

Om du också upplever det så ibland, så kan du stanna upp och reflektera över att det enda som Josef hade att erbjuda Jesus var....en grav! Om nu Josefs grav, när den lämnades till Jesus, kunde få bli en livets plats så kan vårt, ofta fattiga inre, på samma sätt få bli en livet plats. Detta är alltid möjligt om vi bara vågar att lämna över oss själva till han som uppstod ur den fascinerande doldisens grav.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1467 Träffar

Ibland så undrar man bara

Ibland så undrar man bara

Ibland så hänger en fråga kvar när man läst en bibeltext. Ibland finns inte ens svaret att finna utan man får skriva upp det på listan med alla de där sakerna man ska fråga Jesus om efter döden, eller när han kommer tillbaka. (finns förövrigt en underbar sång om just det – här)

När jag läste i 1 Korinthierbrevet idag så fastnade min tanke vid orden i 11:23:

"Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er:"

Detta i kontrast till vad vi läste för några dagar sedan, som då fångade mitt öga:

Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger ... (10:15)

eller

Till de övriga säger jag själv, inte Herren ... (7:12)

Jag är snabb att skriva under på tesen att Bibeln är Guds ord, som helhet alltså. Jag har förtroende för att Gud har varit med i processen även om jag inte tror att han dikterat Bibeln ordagrant. Jag tror på inspiration före att Gud hållit i pennan direkt. så att säga. Men Bibeln gör det inte så lätt för oss alla gånger. För när vi talar om Guds ord så är ju faktiskt inte allt som står menat att tas som tilltal från Gud, i alla fall inte lösryckt ur sitt sammanhang. 

När vännerna kommer till Job kan vi tycka att det som de säger är bra saker, flera skulle vi kunna citera i predikningar eller i inlägg på Facebook. Trots det så kommer Gud i slutet av boken och närapå förkastar det vännerna sagt, det var från dem och inte Gud.

När vi läser om grymheter i Gamla testamentet är det inte sällan vi, om vi tänker efter, kan härröra handlingarna direkt till mänsklig ondska eller maktanspråk. Bibeln, brukar jag säga, är inte "i allt" Guds vilja men det är hans vilja att det som står finns med. Eller omskrivet, allt vi läser är inte sådant Gud vill att vi ska härma efter, många saker är varnande exempel även om de inte är försedda med varningstext: "OBS, testa inte detta hemma!".

Kanske är detta självklarheter för dig, men jag möter en del som försvarar Bibeln så helhjärtat som Guds ord att en del märkligheter slinker igenom som jag inte tror Gud menat. 

När vi nu kommer till Paulus så gör han att vi måste tänka efter. Vissa delar betonar han är direkt från Herren, andra får vi döma själva eller till och med "säger jag, inte Herren". Vad ska vi göra av det. Är det lika mycket Guds ord då? Ja, på ett sätt är det ju det, men inte på andra. Paulus vara ju inspirerad av Anden när han skrev. 

Läsa Bibeln är nyttigt och (som det står) är "varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar ...". Men att läsa Bibeln är också en ständig process där vissa svar inte är färdiga, men där Guds Ande vill leda och vårt intellekt får skärpas och användas. 

Vilken gåva Gud, hjälp mig förstå!

/>Olof

Fortsätt läs mer
1235 Träffar

Romarbrevet, kaffekön och Malm

Romarbrevet, kaffekön och Malm

Man skulle kunna tro att Utmaningen stannat av helt om man läser bloggen, men vi har inte gett upp. Sommar, sol (nåja lite i alla fall) och konferenser har fått bloggandet att stanna av lite men läsningen går på som tidigare.

Själv så läser jag som bekant halvbibelspåret och är (tillsammans med helbibel) nu förbi evangelierna och Apostlagärningarna. Sedan några dagar är vi inne i Romarbrevet. Idag fick jag sitta och läsa ikapp eftersom rutinerna spruckit i och med semestern. Märkligt att man med mer tid får svårare att göra som ”vanligt”. Insåg dock genast att det var en större utmaning denna gång än tidigare gånger. Breven, och kanske särskilt Romarbrevet, är så mättat att till och med de normala avsnitten i läsplanen känns mastiga. I alla fall om man vill hinna reflektera och bearbeta lite också. En lättnad att gå över till GT och de historiska texter vi där läser just nu, rent läsmässigt i alla fall.

Det är min ständiga bön att ni som är med och läser också känner att vi läser tillsammans, brottas med liknande känslor och misslyckanden och ser glädjeämnen och välsignelser. Jag vet att flera av er inte har möjligheten att mötas i sommar vid konferenser och festivaler, eller ens via Facebook och min bön är att ni ska träffa någon med en pin eller ett armband i kön på ICA. Jag ber att Gud ska uppmuntra er i er strävan närmare honom.

Själv fick jag ett sådant möte häromdagen. I kön när jag väntade på mitt kaffe på köpcentret kom plötsligt en man fram till mig och sa ”Bibeln idag, är det vad jag tror att det är?”. Jag hade min tröja på mig med logotypen stort på ryggen och han visade glatt appen som han läste med. En broder mitt i vardagen, Gud välsigne honom!

Åter till Romarbrevet. ”Mättat” var ordet jag använde, varje mening kan man vända och vrida på. Idag snurrade tankarna kring ordet ”Tro” som är så otroligt viktigt i Romarbrevet. Tänker inte lägga ut texten teologiskt för er. Men jag kan inte låta bli att tänka på ett par rader ur boken ”Kännetecken” av Magnus Malm som jag och min vän Magnus Wingård just nu läser tillsammans i Bibeln idags podcast (Nyfiken? Kolla längst ner i inlägget i så fall). Magnus Malm skriver just om tro i ett kapitel där och jag tänkte jag skulle låta hans ord klinga lite i bloggen när jag funderar vidare på ordet ”tro”:

”Men är inte förutsättningen åtminstone att vi tror? Det beror på vad vi menar med tro. Alltför ofta ser vi det som en kvalitet hos oss själva, en uppumpad muskel, en intensiv känsla, en genomtänkt övertygelse utan några hål … Självförtroende är en dyrbar naturlig gåva, ett hälsotecken. Men det är inte detsamma som tro. Tro är mycket djupare, och måste vara tillräckligt djup för att leva vidare när vi är svaga, när vi är sjuka, när vårt självförtroende är borta, när vår självrespekt är borta.”

Får nog fundera vidare på vad ”tro” egentligen är. Läser helt enkelt vidare och ser om det klarnar med Andens hjälp och Guds nåd.

 

/>Olof Brandt

Ps. Blev du sugen på att lyssna på vårt boksamtal eller andra delar i Bibeln idags podcast så kan du besöka Podcasten på Bibeln idags hemsida. En podcast är helt enkelt en lite informell webbradio som du kan lyssna på när det passar dig.

 

 

Fortsätt läs mer
1501 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se