tom banner

Det är på riktigt!

Det är på riktigt!

Idag hade jag förmånen att omigen får besöka "Pergamonmuséet i Berlin. Där har de återuppbyggt två häpnadväckande fynd från staden "Babel". Babel var en världmetropol under bl.a profeten Daniels tid. Staden var dessutom huvudstad i det "neobabyloniska imperiet" och därifrån regerade den Nebukadnasser  (605fKr- 562fKr) som omnämns i bl.a. profeten Daniels bok. I muséet har de återuppbyggt både "Ishtarporten" samt en del av väggen som omgav Kung Nebukadnessars tronrum. De har delvis använt sig av rekonstuerade tegelplattor men en stor del av tegelplattornA (eller delar av tegelplattor) är de som var på plats under Daniel och Nebukadnessars tid. Lejonet på bilden var ett av många lejon som omgav tronrummet till världens kanske då mäktigaste och mest fruktade kung. Informationen på muséet gav till känna att lejonen dels var förknippade med avguden Ishtar, men att ett av syftena med att avbilda lejon utanför tronrummet, var att skrämma besökare och få dem att inse att det var Nebukadnessar som hade makten.

När jag stod där i muséet igår så kunde jag inte undgå att fyllas av en djup förundran. Här stod jag och tittade på ett av de lejon som profeten Daniel kan ha tittat på just innan han skulle in på audiens till den mäktiga kungen! Samme Daniel som har fått de himmelska visioner som är upptecknade i Daniels bok och är uppenbarelse från HERREN själv! På tal om lejon som kom jag t.ex. att tänka på den vision som Daniel fick och som är omskriven i Dan kap. 7:2ff "Jag såg i en syn om natten hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet, den ena inte likt den andra. Det första liknade ett lejon men hade vingar som en örn."

När jag ser bilden kommer jag även att tänka på det som hände Daniel på 530- talet fKr under en annan kung. En lag passerades som gjorde det förbjudet att inte tillbe kungen som Gud och Daniel vägrade naturligtvis eftersom han bara tillbad den ende Guden- Israels Gud! Detta fick allvarliga konsekvenser för profeten: "Då lät kungen hämta honom och kasta honom i lejongropen". Vi vet dock hur det slutade eller hur? HERREN själv sände änglar som skyddade Daniel och så fick det som var tänkt som ett döds-straff förvandlas till ett vittnesbörd för kungen och för ett helt imperium om att Daniel hade kontakt med den Gud SOM FINNS PÅ RIKTIGT.

Just den formuleringen fastnade hos mig när jag befann mig inne på museet och besåg de fascinerande fynden- Jag gick långsamt omkring och lyssnade på varje ord av information som audioguiden förmedlade. Jag tittade på den 2600 år gamla porten och väggen till tronrummet och jag tänkte gång på gång för mig själv att Bibeln är på riktigt. Den är ingen sagobok utan den handlar om det som verkligen har hänt. Det blev omigen så tydligt för mig, det jag redan vet- att Daniel fanns på riktigt. Nebukadnessar fanns på riktigt. Staden Babel fanns på riktigt och för mig fick allt det bli en uppmuntrande påminnelse som stärkte min tro på att hela Bibeln handlar om det som är på riktigt!

Jag är inte dummare än att jag förstår att fynden i sig inte bevisar att Daniel fick tilltal från levande Gud. Fynden visar dock att Babel var en verklig stad och att Nebukadnessar var just den mäktig despot som Daniels bok beskriver honom vara. För mig blev det så tydligt att dessa fynd stämmer så väl med den värld som Daniel beskriver sig möta i sin egen bok och det är i sig ytterst trosstärkande och jag har personligen, i många år, varit bergfast övertygad om att det var just Daniel som fick de tilltal som är nedtecknade i Daniels bok. Man kan i det sammanhanget bara kort omnämna att det är extremt intressant att notera att historieskrivaren Josefus tydligt omnämner Daniel, hans bok och en av hans profetior i samband med Josefus beskrivning av ett besök av Alexander den Store till Jerusalem på 330-talet före Kristus. Josefus påstår alltså att Daniel och hans profetior var kända redan då!

Lejonen uppfördes alltså för att skrämma besökarna till kung Nebukadnessar. Vi kanske inte blir så rädda när vi ser just Nebukadnessars lejon men det finns många andra "lejon" som kan fylla oss med rädsla i vår vardag. Oro för t.ex. morgondagen, vacklande hälsa eller en ansträngd ekonomi kan bli som ett "lejon" som smyger runt i vårt sinne. Även vår själafiende djävulen liknas ju vid ett lejon i 1 Pet. 5:8 "Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka".

Med alla dessa "lejon" runt omkring oss är det underbart att veta att det starkaste lejonet är han som är både Gud och människa på samma gång. Johannes får se rakt in i den himmelska världen och han skriver i Upp 5:5 om vem som, tillsammans med Fadern och den helige Ande, är centralgestalten där: "Men av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott ,har segrat." Jag vet inte hur det är med dig men jag har flera områden i mitt liv som hotar att fylla mig med oro och ängslan. Just därför är det ljuvligt att få läsa det som är Guds. Eget. Ord. LEJONET AV JUDA STAM, DAVIDS ROTSKOTT, HAR SEGRAT!!!

Fortsätt läs mer
1920 Träffar

Konsten att "bli nerlagd" på de klorofyllsprakande ängarna

Konsten att "bli nerlagd" på de klorofyllsprakande ängarna

Det är en av världens mest kända Bibeltexter! Du har kanske sett den "avbildad" på ett otal affischer, gobelänger, tavlor e.t.c. Jag tänker på Ps. 23- Davids psalm om "Den gode herden". En synnerligen passande text så här i sommar och semestertider:) Jag har fascinerats av denna text under många år. Få reflekterar över hur den börjar: 

"En psalm av David"- Jag tycker det är lätt att vi romantiserar Ps 23. Man ser framför sig någon som lever ett lugnt och idylliskt liv och som därför ser det som hur naturligt som helst att lägga sig ner på de gröna ängarna för att få ro. Då är det lätt att man tänker att Ps 23 inte har något att säga till den som både har mycket vånda och stress i sitt liv. Davids liv var dock långt från idylliskt. Han hade enormt mycket kamp och utsatthet i sitt liv. Därför tycker jag det är starkt att det var just David som fick ta emot denna psalm av den Helige Ande! David vill alltså genom denna psalm bl.a. dela att Gud själv är mäktig att ge oss frid och föra oss till viloplatser ÄVEN om vi lever ett högintensivt och ibland mycket prövande liv.

När det gäller "de gröna ängarna" i vers två så älskar jag en engelsk översättning jag har som försöker ligga så nära hebreiskan som möjligt. Där står det "He makes me lie down in green pastures". På svenska blir väl det ung. "Du lägger mig ner på de gröna ängarna". Jag älskar den "betoningen" av ordet eftersom det pekar mot att DET ÄR HERREN SJÄLV SOM FÖR OSS IN I VILAN.

Jag vet inte hur det är med dig men själv kan jag både nu och då bli rätt så stressad och när jag då skall försöka vila så kan det ibland visa sig bli en stor utmaning. Ibland leder det till att jag kommer in i perioder där jag t.o.m. kan få svårt att sova. Ps. 23:s uttryck om att det är Gud själv som "lägger mig ner" på de gröna ängarna har då fått bli djupt själavårdande för mig. Jag kan alltså få be till Gud och ha en förväntan på att vår Herre har en omsorg om även detta område av mitt- Ja mer än så- Han är t.o.m. den som gång på gång vill leda och förlösa mig in i den djupa vilan där han får ge "liv åt min själ" (Ps. 23:3)

Så varför inte ta med dig Psaltaren 23 in i denna sommar? Läs gärna psalmen. En vers åt gången. Långsamt. Smaka på orden. De kommer genom David från Gud själv! Det är HAN som har gett oss denna text som en stor gåva, inte minst till uppstressade själar. Ta med dig Ps. 23 in i sommaren och låt Gud göra den texten till en Andens port som för dig in i den djupa och förlösande vilan:-) Det är min bön för oss alla denna sommar!

Fortsätt läs mer
965 Träffar

Om att "äta sig hungrig" eller "svälta sig mätt"

Om att "äta sig hungrig" eller "svälta sig mätt"

Jesus talar om en illasinnad tjuv i Joh.10:10 "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda." Den värsta tjuven i Bibeln, enligt Jesus, är naturligtvis den onde själv som Jesus kallar för "lögnens fader". I ett Bibliskt perspektiv så råder en här en märklig dubbelhet när det gäller den onde. Å ena sidan så är den onde redan besegrad genom Jesu försoningsdöd och uppståndelse. Å andra sidan så rasar han just nu här på jorden för att "han vet att hans tid är kort" (Upp 12:12).

Om nu den onde bl.a. beskrivs som en tjuv- Vad är det då han vill stjäla? Jag kan tänka mig få saker han är så intresserad av att stjäla som den tid vi ägnar åt Gudstjänsten, Bibeln, bönen och den kristna gemenskapen (Apg. 2:42). Jag märker t.ex. på mig själv att när jag börja ägna mindre tid och uppmärksamhet på Bibelläsningen så infinner sig snabbt en obehaglig mättnadskänsla- Det är som att jag tappar den där riktiga aptiten efter att äta Guds Ord. När den fadda mättnaden infinner sig så blir det lätt så att jag prioriterar allt annat före att läsa Bibeln. I vardagen skjuts då Bibelläsningen lätt bakom allt annat jag skall göra och till sist tänker jag sömnigt att jag kanske borde läsa en vers eller två men när jag är i det tillståndet är det väldigt lätt hänt att kudden och madrassen vinner dragkampen mot allt annat:)

Å andra sidan så är den vår himmelske Herre ytterst intresserad av att allt mer ge oss en hunger efter honom och hans ord! Många, många Bibeltexter talar om hur den helige Ande vill mana fram en allt starkare, glupande hunger efter att "äta" mer och mer av Guds Ord. Ju mer man äter desto hungrigare blir man- och det på ett underbart sätt:) Det finns också många, många Bibeltexter som handlar om vilken VÄLSIGNELSE Bibelordet kan få befrukta oss med om vi bara väljer att ge det ett litet utrymme i vår vardag:) "HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger nytt liv åt själen. HERRENS vittnesbörd är sant, det ger vishet åt enkla människor. HERRENS befallningar är rätt, de ger glädje åt hjärtat. HERRENS bud är klart, det ger ljus åt ögonen....(Ps. 19:8ff)

 

Fortsätt läs mer
1141 Träffar

Bara 3 Dagar kvar!!!

Bara 3 Dagar kvar!!!

Bara 3 dagar kvar på 2015 och jag befinner mig på slutet av min årliga genomläsning av hela Bibeln från "pärm till pärm". Jag har legat lite efter så jag har fått påbörja en "slutspurt" under den senaste veckan. Har de senaste dagarna tagit mig igenom Hebréerbrevet, Jakobs brev och 1 och 2:a Petrusbreven. Jag kan helt ärligt dela att det varit en enorm välsignelse och en stor glädjekick att på detta sätt ha fått hitta en anledning att "öka dosen" av Bibelläsning de senaste dagarna:)

Tycker alltid att det känns stort och högtidligt att, så här i slutet av december, var på slut-tampen av ännu ett års genomläsning av Bibeln från pärm till pärm.

Samtidigt väcks en allt större förväntan ju närmare jag kommer nyårsdagen- Ett nytt års genomläsning av Skriften ligger framför mig och Guds Ord är "levande och verksamt" och det betyder ju bland annat att det eviga Gudsordet som är Bibeln, har en alldeles suverän förmåga att kunna säga, uppenbara och peka på helt nya saker vid nya genomläsningar av samma text. Därför är det svårt att inte bli lite nyfiken på vad i Ordet som den helige Ande skall "lysa på" under nästa år.

Till dig som inte bestämt dig för om du skall haka på "anta utmaningen" eller inte så kan jag bara uppmuntra dig att testa att hänga med och tillsammans med oss andra följa någon form av planerad Bibelläsning för 2016. Jag tror inte att du kommer att ångra dig om du bestämmer dig för att haka på- Tvärtom tror jag att det kommer vara ett av de beslut under 2016 som du kommer att vara mest tacksam för att du fattat, när du väl börjar närma dig slutet av nästa år:-)

 

 

 

Fortsätt läs mer
903 Träffar

Bara 17 Dagar kvar!

Bara 17 Dagar kvar!

Idag har jag ännu en gång fått återvända till platsen där Jesus för 33 år sedan visade mig att han är på riktigt och kallade mig att följa honom. Ännu en gång har jag, mitt i vinterkylan, vid en underbart vacker solnedgång fått vandra på den plats där den där obeskrivliga himmelsglädjen bubblade till för första gången. Fast jag är på tillbaka på samma plats och fast jag har vandrat här många gånger så tror jag vare sig det är ett tecken på stagnation eller rigiditet att jag tar mig hit gång på gång. Tvärtom så har många perspektiv djupnat och 33 års fostrande och förvandlande vandring tillsammans med en levande Herre, gör att det idag känns minst lika meningsfullt att komma hit som det gjorde för drygt 30 år sedan.  

På liknande sätt ser jag fram emot nyårsafton och nyårsdagen. Då får jag, ännu ett år, läsa de sista kapitlen i Uppenbarelseboken för att därefter börja med Bibelns första vers i 1 Mos 1:1! När jag då omigen påbörjar en vandring genom samma Bibel som jag vandrade genom detta år, så är jag övertygad att det kommer att bli ungefär som när jag besöker "Jesuskallelseplatsen" i Rättvik igen och igen och igen. Jag är enormt förväntansfull för jag VET att vår Herre har upplysande och livgivande "Bibelupptäcker" i lager för VARJE DAG under 2016. Det har han för mig och det har han definitivt för dig så häng med oss andra i Bibelläsningsloppet under heeeela nästa år:)

 

 

 

Fortsätt läs mer
841 Träffar

Månadstema oktober

Månadstema oktober

En dag för sent, men det finns några dagar kvar av månaden att fundera och dela med sig. Varje månad har Anta utmaningen ett tema som är tänkt att ge de som deltar möjligheten att dela med sig av sina tankar och upplevelser av Bibeln i sin grupp eller i Facebook-gruppen. (är du inte med där så kan du söka medlemskap här).

Månadstemat för oktober är: En bibelbok i NT som du fastnat för. Vi frågar helt enkelt efter din personliga favorit och gärna en berättelse om varför den är just din favorit. Poängen med månadstemat är ju bland annat att glänta lite på dörren till varandras liv och insikter. Man behöver inte bli privat, men att dela något personligt kan både inspirera och öppna ögonen. Så, vilken är din favorit bok i NT och varför?

Personligen har jag alltid tyckt att den vi just nu är inne i (i halv- och helbibel), Filipperbrevet är en favorit. Idag gjorde jag dessutom en resa jag gjort förr men som alltid är lika fascinerande. Jag läste boken pärm till pärm. Breven i NT är ju så klart inte tänkta att vara citatsamlingar främst utan brev som läses i helhet. Det är därför häftigt, när man nu har chansen, att ibland läsa dem i sin helhet. Många saker framträder och upplevelsen är svår att dela, men det slog mig idag att Paulus verkligen balanserar. I flera frågor så säger han "å ena sidan, å andra sidan". Om man bara rycker ett citat så kan han uppfattas hård, eller mjuk, men tar man hela brevet så väger det samman till en balanserad bild. Något jag tror vi behöver komma ihåg.

Så just idag blir nog svaret just Filipperbrevet när jag ska välja en favorit, får kanske återkomma senare i månaden och byta. Det är ju så med Bibeln att favoriter kan det finnas många.

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
1163 Träffar

Inte i en sagovärld – månadstema september

Inte i en sagovärld – månadstema september

Förra månaden vandrade vi runt bland personerna i Nya testamentet. Vi funderade över vem som fascinerat mig som läsare. I september tar vi steget över till det geografiska.

Månadstemat för september är platser i Bibeln. Låt mig börja i ett svenskt klassrum för att förklara lite varför jag tycker detta är viktig! När jag är ute och gör Bibeläventyr (www.bibelaventyret.se) så säger vi att "från och med Abraham kan vi vara ganska säkra på var dessa berättelser utspelar sig! Vi vet var på jorden, du kan till och med åka dit...". Det är då inte ovanligt att elever räcker upp händerna och säger något i stil med "Va? Menar du att detta kan ha hänt på riktigt?". Och så får vi svara att, Bibeln hävdar, att den utspelar sig på riktiga platser med riktiga människor i vår värld. 

Upplevelsen hos en tioåring som inser att Bibeln inte utspelas "bortom de sju kullarna, bortom de sju bergen" eller "in a galaxy far, far away" är inte helt olik den jag själv får ibland när jag stannar upp och säger: "Var ligger Moab?". En snabb titt i ett lexikon eller på nätet visar att platsen finns.

En av mina stora upplevelser gäller just detta. Jag fick förmånen att vara med en grupp i Israel för ett par år sedan. Vi reste runt och en av dagarna vandrade vi ner ifrån en av sluttningarna runt Gennesarets sjö och slutade efter någon timme vid strandkanten (bilden är från den vandringen). Jag gick en bit från de andra och det slog mig hårt att det var: "här dem gick!". 

Geografin kan vara ett uppvaknande där vi kan lämna den där känslan att berättelserna sker "bortom oss" och nås av att det sker i vår värld. Det kan bli verkligare än annars. 

Jag vill därför i detta månadstema utmana dig till två saker. För det första att dela liknande upplevelser. Berätta om en resa du gjort, mentalt eller fysiskt. När något blev verkligt för dig, eller när platsen blev viktig. Men den andra utmaningen är ännu mer konkret. När du läser texter denna månad, stanna upp inför ortsnamn du är inte är säker på, leta upp en biblisk uppslagsbok eller rådfråga "Farbror Google". Platserna finns, de är spännande och du kan upptäcka på nytt att Bibeln inte utspelar sig i en sagovärld!

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
1165 Träffar

En fascinerande doldis

En fascinerande doldis

När det gäller månadstemat för augusti så fascineras jag av en av Nya Testamentets "doldisar" = Han omnämns inte särskilt mycket jämfört med många som t.ex. Petrus och Paulus. Ändå skriver alla fyra evangelierna om honom och han spelar en avgörande roll i ett kritiskt skede av evangeliernas klimax. Mannen jag tänker på är Josef från Arimatea. Ett lite mer ingående studium hans liv och av hans "punktinsats" för Jesus är faktiskt riktigt uppbyggligt.

För det första hade Josef en strategisk position. Enligt Mark. 15:43 var han "en ansedd rådsherre". För det andra var Josef from. Mark 15:43 fortsätter med att omnämna att han "väntade på Guds rike". Lukas 23:50 kallar honom en "god och rättfärdig man". För det tredje ville han verkligen inte att Jesus skulle dömas överhuvudtaget. Luk 23:51 beskriver att han inte samtyckte till beslutet att döma Jesus till döden. Så långt är allt väl men Joh. 19:38 pekar på att Josef samtidigt var fylld av människofruktan för Johannes skriver att Josef var "lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla..".

När jag läser om Josef så tänker jag att hans story passar väl in med den brottning som kristenheten i Sverige står i (jag själv är en del av den brottningen eftersom jag själv är en del av kristenheten i Sverige:-). Många av oss har ganska strategiska positioner på det ena eller andra sättet. Många av oss skulle känna igen oss i att vi vill att Gud skall ha första platsen i våra liv. Många av oss frustreras när vi ser hur t.ex. delar av massmedia gång på gång marginaliserar och ibland t.o.m. förlöjligar kristen tro.

Tyvärr slutar inte likheterna med Josef där. Jag tror nämligen att vi är många som kan känna igen oss i att vi ofta ligger lågt för att vi är rädda för vad andra på t.ex. vår arbetsplats skulle säga om vi anmälde en avvikande åsikt som skulle antyda att vi stod för något som inte var politiskt korrekt.

Evangelierna skildring av Josef från Arimatea tar en dramatisk vändning vid det mest oväntade av alla tillfällen- Vid Jesu död! När Jesus hänger död på korset, övergiven av nästan alla, så stiger Josef in på scenen. Markus berättar i Mark 15:43: "Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp." Markus skriver att Josef "tog mod till sig" och det behövdes sannerligen i den uppkomna situationen. Pilatus var erkänt hård och situationen var oerhört riskabel. Det var, inte direkt, den minst farliga situationen, att så till den milda grad erkänna att man var associerad med Jesus, att man begärde att få ta med sig hans döda kropp. Den enda förklaringen jag kan finna till Josefs nyfunna mod är att Gud själv gav honom kraft och tro till att göra det han gjorde. Vår Herre har som bekant en suverän förmåga att få oss att sluta backa för att istället börja gå framåt och detta även i de mest omöjliga av situationer!

Johannes beskriver därefter på ett gripande sätt hur två försiktiga "doldisar"- Josef och Nikodemus hjälps åt för att föra Jesus till det som förmodligen var Josefs egen gravplats. "Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en ny trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära."

Jag tänker att evangeliernas beskrivning av Josef kan få vara till stor uppmuntran till oss alla som brottas med människofruktan. Om Gud kunde ge mod till Josef att börja gå framåt i hans, till synes hopplösa situation, då Jesus faktiskt hade dött- Hur mycket mer borde han inte kunna ge mod till oss som får leva i ljuset av både Jesu försoningsdöd och hans uppståndelse från det döda!

Man kan dessutom knappt föreställa sig vilken enorm glädje det måste ha varit för Josef när han fick reda på att Jesus hade uppstått....ur Josefs egen grav!

Kanske kan även det få transformeras till en uppbyggligt budskap för oss. Många gånger så känner i alla fall jag mig ganska "torftig" inombords. Det känns inte som att jag har mycket att ge till eller för Gud.

Om du också upplever det så ibland, så kan du stanna upp och reflektera över att det enda som Josef hade att erbjuda Jesus var....en grav! Om nu Josefs grav, när den lämnades till Jesus, kunde få bli en livets plats så kan vårt, ofta fattiga inre, på samma sätt få bli en livet plats. Detta är alltid möjligt om vi bara vågar att lämna över oss själva till han som uppstod ur den fascinerande doldisens grav.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1316 Träffar

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

,Hej ni alla!

Om jag förstått saken rätt så har en del av er Apg. 10 i er Bibelläsning idag:) Detta fick jag reda på av Gunnel Molen på min Facebook idag. Det som var lite speciellt var att jag fick reda på det just som jag var på väg för att besöka just Jaffa och Simon Garvarens hus idag:) Därför tänkte jag att jag kunde ge lite dagsfärska reflektioner från platsen:)

Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder: "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Därför var denna hamn det första en pilgrim såg när man var på väg till Jerusalem. Man kan ju tänka sig vilken underbar syn det måste ha varit att efter flera månaders mödosam färd få syn på hamnen som i sig innebar att man kommit nära målet för pilgrimsfärden- staden Jerusalem! När jag besökte platsen idag så ställde jag mig längs uppe på stadens högsta punkt. Där stod jag länge och såg ut över den gyllenstensgula stenhusen som vackert tornar upp sig som en sista liten utpost innan det väldiga blånande Medelhavet sträcker ut sig hela vägen till och bortom horisonten.

Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån HERRENS ansikte. Detta gick inte så bra (att försöka fly från Gud är ju aldrig något att rekommendera) och Jona fick av nåd en ny chans att fullfölja Guds uppdrag att predika omvändelse för befolkningen i Nineve. Namnet Jona betyder på hebr. "duva" och till slut följde alltså Jona omigen den Helige Andes ledning. Jonas initiala starka negativa reaktion berodde säkert helt eller delvis på att befolkningen i Nineve var hedningar= icke judar. Det fanns en del profetior och Bibelord som talade om att Gud hade en plan för dem också men det hörde def. till ovanligheterna att Bibelns profeter kallades att åka till platser som Nineve som var den tidens mest fruktade plats och absoluta maktcentrum.

Petrus kom c:a 800 år senare till samma plats som alltså stod som en symbol för själva porten in och ut ur Israel. I denna lilla hamnby fick så Petrus en syn som handlade om att tiden var inne då människor ur alla folk skulle erbjudas att få inlemmas i Kristi Kropp. Synen skakade om den judiska aposteln som inte heller han var van vid detta perspektiv. Detta fast Jesus tydligt hade talat ut att Missionsbefallningen gällde alla folk.

Dagen innan hade en romersk officer fått möta en ängel som gav ett budskap med samma innebörd som det som Petrus fick ta emot. Detta budskap hade Kornelius fått i staden Ceasarea Maritima som låg 1- 2 dagsresor från Jaffa. Ceasarea var en plats som hade ett mycket dåligt rykte bland judarna. Detta berodde på att den nyanlagda väldiga hamnstaden var som ett stycke Rom på Israelisk mark. Herodes den store hade låtit anlägga staden som hade teater, cirkus, hippodrom, bad och ett tempel där man tillbad kejsaren som Gud! På den platsen valde nu Gud att uppenbara sig för den romerska officeren Kornelius! Detta skedde dagen innan Petrus fick sitt budskap en bit söderut längs med samma kustlinje. Kornelius följde då direkt Guds uppmaning att sända bud efter Petrus som ju var i staden Jaffa. Dagen efter nådde så Kornelius tjänare Jaffa och de kom dit precis efter att Petrus hade fått ta emot sin syn. Ett tydligt exempel på att Gud alltid har perfekt timing i det han gör.

Till skillnad från Jona så valde Petrus att lyda direkt och han följde därför med Kornelius tjänare upp till Ceasarea Maritima. Kanske kan du se den enkle galileeiske fiskaren framför dig när han dagen efter  storögd kommer in i den väldiga romerska hamnstaden Ceasarea Maritima. Petrus mottas av Kornelius och han sällskap med enorm vördnad. Strax är han igång och predikar om Jesus och då faller den helige Ande ung. på samma sätt som Anden föll över de 120 i Apg. 2. Petrus och hans vänner tittar chockat på när de ser pingsten upprepa sig igen, fast denna gång över ett antal romerska soldater och deras familjer....i staden Ceasarea Maritima! Efter en kort konferens bestämmer Petrus och de andra Jesustroende judarna sig för att döpa de som redan fått  ta emot Anden och så har vägen för icke-judar in i Kristi Kyrka, öppnats på allvar. Ännu ett exempel på att Gud kan leda oss på de mest oväntade sätt!

Ett par lärdomar/funderingar:

- Petrus (och efterhand Jona) valde att följa Gud även när han blev ledd in i något helt nytt. Är vi beredda att göra detsamma?

- Petrus gjorde säkerligen inte detta av egen kraft och även vi kallas att leva efter Sak 4:6b "Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande säger HERREN Sebaot.

- Jona blev förlåten och i Jona 3:1 står det: "HERRENS ord kom för andra gången till Jona". På samma sätt vill Gud av nåd komma till oss med sitt ord för andra, tredje och fjärde gången o.s.v. Precis som Jona och Petrus får vi vara drivna av Guds nåd.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1528 Träffar

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

Jag är nyligen hemkommen från en fascinerande resa till Turkiet och Grekland. För andra gången hade jag förmånen att få leda en pilgrimsresa till de platser som allra närmast förknippas med aposteln Johannes under den tid då många tror att just han fick ta emot Uppenbarelseboken.

Vi reste till städerna (i vissa fall är det idag "bara" ruiner andra platser är fortf. levande städer) vars församlingar fick motta de sju "sändebreven" i Upp. Kap. 2- 3. Vi reste också till Patmos som är den ö där Johannes i Upp 1:9 säger att han var på när han fick ta emot Uppenbarelsebokens budskap.

En gammal tradition pekar alltså ut aposteln Johannes som mottagare av apokalypsen. Vi kan ej säkert veta om det var just han men det är en tidig källa som pekar ut just honom. Samtidigt omvittnas också att Johannes under denna tid levde i Efesos som ju är den staden vars församling får ta emot det första sändebrevet.

Det som gång på gång slog mig, när jag läste på om och omigen vandrade runt bland, dessa platser är att hur lik de kristnas situation var då i relation till hur den allt mer börjar bli i vår tid. Ett par nyckelord får bli en illustration till detta. Livet för de kristna i "Johannes värld" var dels...

...ett liv under press.

Den vanligaste gissningen är att Johannes fick ta emot apokalypsen på 90- talet e. Kr. Då var Domitianus kejsare. Han var en farlig person som ofta förföljde oliktänkande. Han ville att man skulle titulera honom själv som Gud. Förföljelsen mot t.ex. kristna kulminerade ofta när man hade en "festival". Det var ett antal dagar som t.ex. staten själv kunde arrangera och då gärna en hög romers ämbetsman presiderade över spelen. Förutom blodiga gladiatorspel och mycket annat kunde man då börja tvinga även oliktänkande att visa sin lojalitet mot kejsaren genom att lägga ett par rökelsekorn på altaret som en bekännelse till att kejsaren var Gud. Kanske var det vid ett dylikt tillfälle som Johannes vägrade och därför sändes i exil till den karga och isolerade ön Patmos? De kristna i Efesos levde alltså som på randen av en vulkan. De visste aldrig när nästa utbrott skulle komma. Detta fick vara en del av det kors de fick bära i sin vandring med Jesus. Här tänker jag på alla de kristna världen runt som idag får leva med samma press. Även vi, som lever i ett relativt lugnt hörn av världen, kan nog känna igen oss i att världen pressar på och vi blir nog allt mer medvetna om att det finns ett pris att betala om man skall stå upp för Bibeln som Guds Ord.

...ett liv i en pluralistisk värld

Romar-riket var på många sätt en riktig smältdegel där folk från många olika, folk, kulturer och språk kom samman. Det innebar också att det fanns ett ständigt inflöde av tro på olika Gudar, filosofier och mysteriekulter. Jag blev guidad i Efesos av kanske den bästa guide jag någonsin haft. Han är arkeolog som bl.a. har varit med och grävt ut Pergamon. Han menade på att staden Efesos vid denna tid kan ha haft fler invånare än Rom. Efesos kan enligt honom ha haft över en miljon innevånare! Det var dessutom en hamnstad där vägfacklorna som lyste upp den breda vägen mot hamnen fick se tusentals människor passera hela vägen förbi midnatt. Johannes levde alltså i en pluralistisk tid som var minst lika utmanande som vår! Samtidigt öppnade även detta upp för stora möjligheter att nå människor med evangelium. Det fanns en enorm misär och otrygghet och många, många i Romar-riket längtade säkert nästan desperat efter något äkta som innebar ett möte med verklig kärlek som man kunde bygga sitt liv på. Här kom den kristna Kyrkan in med Jesu Kristi evangelium och miljontals människor vanns för Guds rike och fick ta emot Jesu förlåtelse och nåd och den Helige Ande!

...ett liv med frestelser

Ibland tänker vi kanske att det finns fler frestelser i vår tid än i någon annan tid. Vi tänker kanske att vi som lever i "skärmarnas tid" har alldeles särskilt stora utmaningar och frestelser? Detta tror jag bygger på en kraftigt romantiserad bild av hur livet var t.ex. i Efesos på Johannes tid. Än idag kan man på många gatstenar i Efesos se 2000 år gamla inristade hjärtan. Dessa visade vägen till stadens centralt belägna och enormt stora bordell! Väldigt många av stadens statyer var dessutom i färg och många hade som syfte att väcka sexuell upphetsning. Jag skriver inte detta för att utmåla det som mer hemskt än andra frestelser utan mer för att illustrera att vår tid på vissa plan kanske inte är så unik som vi ofta tror. Även de kristna på Johannes tid var tvungna att leva nära Jesus och Guds Ord för att "hålla sig på vägen". Säkert fick även de ofta be om förlåtelse för att deras hjärtan börjat fyllas av sådant som de visste inte var i linje med Guds uppenbarade vilja i Bibeln. Med detta som bakgrund är det underbart att avslutningsvis reflektera över...

...Uppenbarelsebokens huvudbudskap och Johannes återkomst!

När Johannes kanske år 94 fördes bort som straffånge så var det lätt att tänka att den grymme och egofixerade Domitianus (som även kunde vara mycket hård mot närstående) hade vunnit segern över den gamle aposteln. Inom några år hade dock allt förändrats på ett dramatiskt sätt. Domitianus dog och den romerska staten bestämde sig för att utradera hans minne eftersom han ansågs ha varit för grym! Samtidigt omvittnar en gammal tradition att Johannes kom tillbaks från Patmos som en korsmärkt men obruten man! Han kom i så fall tillbaks fylld med liv, tro, glädje och kärlek och fylld av den Helige Ande! Om detta stämmer- Tänk vilket intryck han måste ha gjort på miljonbefolkningen i Efesos! Samtidigt som man var fullt sysselsatt med att hacka bort allt som hade Domitianus namn på sig, så kom en Jesuslik gammal man tillbaks från dödens ö med Jesu uppståndelseliv i sina ögon! Hela han utstrålade säkert då Uppenbarelsbokens huvudbudskap som sammanfattas väl i Upp. 5:5 "Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat!!!!!!!!!!!!!!!"

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1509 Träffar

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Min sjuåriga son fortsatte, medan vi körde förbi höghuset som renoverades:  tänk bara på allt man måste riva ner, bära och spika.

Någon dag senare poppar strofen upp i mitt huvud igen. Byggare – det måste vara ett tufft jobb.

Tänk vad mycket de bygger i Bibeln. Babelstorn, altaren och tempel. Starkt är också att läsa om det omfattande renoveringsarbete som man gör i Nehemja bok av hela stadsmuren efter fångenskapen i Babylon.

Det är nog ingen slump att Jesu jordiske far är snickare. Byggare är ett tufft jobb, man behöver träning för att orka bygga. För det är ju det som han gör Jesus, river ner, bär och bygger.

Bär stenarna till det nya templet som är du och jag, river ner gamla strukturer som vi likt Babelstorn byggt i våra liv. Och så börjar han bygga… 

Jesus dör inte genom halshuggning, eller hängning, eller en giftbägare, hans död är ett bygge. Två massiva träpålar sammanfogade till ett kors, spikar…

 

Vi läser i Jesaja 45: 14

Det är jag

som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna.

Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,

men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.

 

Månadens tema är Bibelns löften och detta är ett av de löften jag håller hårt i då världen känns i skriande behov av renovering, löftet om att Jesus ska bygga upp och släppa fångar fria.

 

Så får vi bli hans lärlingar, vara med i byggarbetet.

Riva torn från Babel, bära levande stenar och bygga Guds rike.

Fortsätt läs mer
1129 Träffar

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Bibeln- Hjärtats bok

Bibeln är verkligen en hjärtats bok eller en bok om hjärtat. Genom hela Bibeln märker vi att våra hjärtan står i centrum för Guds uppmärksamhet. Vad står då hjärtat för i Bibeln? Vilken del av oss är det som avses när hjärtat omnämns i Bibeln? En ledtråd får vi i Ords. 4:23 "Framför allt som bör bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet". I den hebreiska texten använder Salomo två olika hebreiska ord, "samar" och "natsar", som både har koppling till att vakta, bevara och vaka. Hjärtat beskrivs här som den plats som är själva livets utgångspunkt! Detta stämmer naturligtvis angående våra kroppar då hjärtat är ett centrum som tar emot och sänder vidare blodet till hela kroppen. I texten verkar dock hjärtat stå som ett tecken på ett centrum, inte bara för våra kroppar, utan för hela vårt jag, kropp, själ och ande. Detta innebär att hjärtat i Bibeln står för vår kärna, vårt innersta, själva utgångspunkten för vår vilja och våra handlingar. Undra på att Gud, enligt Bibeln, är synnerligen intresserad av våra hjärtan!

Ett hörande hjärta

De senaste dagarna har jag i  min "pärm till pärm" läsning arbetat mig igenom början av 1:a Kungaboken. Där får vi möta den unge Salomo som efter en kort inledande turbulens blir smord till kung. När Salomo har blivit det ber han en bön som enligt 1 Kung. behagade HERREN. Det var den bönen som ledde till att Gud gjorde Salomo till jordens visaste person på den tiden! Vad var det då Salomo bad om? Bönen är återgiven i 1 Kung 3:9 "Ge din tjänare ett lydigt hjärta" står det i Folkbibelns översättning. På hebreiska står där "lev shomea" och det betyder bokstavligt översatt: "ett hörande hjärta"! Salomo bad alltså om en livshållning där han konstant skulle vara inriktad på vad Gud ville.

Salomos nedförsbacke och Daniels uppförsbacke

Därefter följer en gyllene tidsålder för Salomo och hela folket i Israel. Salomo verkar göra allt rätt och Gud välsignar honom rikligen på alla plan. Han har allt det som vi så ofta drömmer om och längtar efter. Han är populär, har starka gåvor, är i centrum, blir internationellt erkänd och får stor materiell rikedom, för att bara nämna några saker. Gång på gång under denna tid omnämner både Gud och Salomo att hjärtats inställning till Gud är helt avgörande för hur Gudsrelationen skall utveckla sig.

Profeten Daniel levde flera hundra år senare under en helt annan tid för det judiska folket. Han fick inte verka på hemmaplan i Jerusalem utan på bortaplan i Babel. Han fick inte vara del av en majoritet utan han fick istället vara del av en försvinnande liten minoritet. Han hade var inte i centrum som en kung utan han när han kom till Babel så var han total okänd för nästan alla. Han hade  inte garantier ens för sin egen personliga säkerhet utan han var helt tvungen att förtrösta på att Gud själv skulle beskydda hans liv.

Trots detta märker vi att Daniel verkar ha samma "hjärteinställning" som Salomo angående att låta Gud var det viktigaste av allt. I Dan. 1:8 befinner sig Daniel i en pressad situation. Han är krigsfånge och tagen till kung Nebukadnessars hov. Väl där erbjuds han mat att äta som han bedömer att han inte är tillåten att äta. Det kan ha handlat om Bibelns matregler för judar eller om att köttet först hade offrats till avgudar innan det gavs till dem att äta.

Daniels respons omnämns i Dan. 1:8 "Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack." På hebreisk står det ordagrant översatt: "Daniel lade på sitt hjärta att han inte skulle orena sig med kungens mat..". Daniel valde alltså att ta en risk för sitt liv här. Detta för att han tagit emot Guds Ord så djupt i sitt hjärta att det var viktigare att följa Gud än att bevara sitt fysiska liv!

Nerförsbackens fara och uppförsbackens välsignelse

Jag tycker att 1 Kung. 11 är ett av Bibelns mest chockerande kapitel! Där kan man läsa om att samme Salomo som hade allt som vi så ofta drömmer om, avföll från Gud. När det skall beskrivas (i vers 3 och 4) står en beskrivning av hjärtat omigen i centrum, "förleddes hans hjärta" och "så att hans hjärta inte förblev hängivet HERREN sin Gud" är formuleringar som används. Förhoppningsvis är t.ex. alla ordspråk i Ordspråksboken ett tecken på att Salomo efter detta omigen vände tillbaks och tog emot den förlåtelse som han själv hade bett Gud om att ge folket när han själv tidigare vandrade på Guds väg.

Daniel däremot verkar bevara sitt hjärta under hela sitt liv. Trots att han fick möta livsfara och verkar bli bortglömd och undanskuffad under många år, så möter vi gång på gång en person som är fylld av den Helige Andes nåd och vitalitet. Han agerar alltid med vishet och skärpa. Han är samtidigt barmhärtig, inlyssnande och ödmjuk. När han ber om förlåtelse för sitt eget folks synd så beskriver han det inte som att "de har syndat" utan han ropar inför Gud: "Vi har syndat!"(Dan. 9:5).

Mitt i detta var Daniel själv nog ofta svag och märkt av kampen. Det kan vi märka av i Dan 7:28 och 10:2. Samtidigt omnämns det gång på gång att han bär på något som får även de som inte känner den Sanne Guden att märka att han är speciell: "Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig och att du har visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet" (Dan. 5:14).

Jag älskar texten som beskriver vårt sista möte med Daniel. I Dan. Kap. 12 är han förmodligen över 80år gammal och han har fått leva mer än 60 av de åren på bortaplan under mycket stor press och utsatthet. Ändå möter vi inte en knäckt, modlös eller likgiltig person utan tvärtom. Daniel verkar på ett ljuvligt sätt ha bevarat barnet i sig. Han är fortfarande nyfiken och hungrig på både Gud och livet. Därför ställer han så många frågor till Gud att vår Herre till slut tvingas att milt förmana honom att vänta en liten stund på nästa svar.

Din och min utförs och uppförsbacke

Kanske kan Salomos och Daniels liv får tjäna som en liten hälsning till oss. Jag vet inte hur det är med dig, men jag längtar ofta efter och ber mycket om att få mer nedförsbacke i mitt liv. Detta tror jag verkligen vi får be om och jag tror naturligtvis att Gud unnar oss mycket utförsåkning här och nu:) Samtidigt får Salomos berättelse tjäna som en liten varning angående att våra nedförsbackar också borde förses med en varningsskylt som t.ex. kunde innehålla texten i Ords. 4:23.

Daniels livsberättelse kanske å andra sidan kan få bli till uppmuntran till de av oss som upplever att det är lite uppförsbacke i livet just nu. Han liv och hans exempel visar ju att Gud kan förlösa mycket guld djupt i våra hjärtan även när vi är befinner oss i en prövande livssituation. Hans evighetsperspektiv fick förvandla honom inifrån och ut mer och mer. Detta gjorde att han vid hög ålder inte "ältade" sina besvikelser och prövningar. Tvärtom hade han ett inre Andens driv som var svårt att missa om man så befann sig på en kilometers avstånd. Kanske det idag kan få tjäna som uppmuntran till dig som liksom jag ofta frustreras så fort vägen börja luta uppåt:-)

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
1536 Träffar

Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra...

Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra...

Det här är en gammal bibelkör från min uppväxt som jag ibland kommer på mig själv att gå och nynna på. Jag vill lära dig och undervisa dig. Som lärare funderar jag ofta över den frasen i relation till mina egna elever, vad är det jag vill lära mina elever, och hur ska jag göra det? Vad är god undervisning, vad är sann kunskap?

De Fem Moseböckerna kallas på hebreiska Torah. Torah översätts i princip alltid med lag i våra svenska översättningar. Detta är lite olyckligt då ordet faktiskt har en bredare betydelse än så. Torah betyder undervisning. När vi i psaltarpsalmerna läser om Herrens lag, växer texten ofta om vi ersätter ordet lag med undervisning. Låt oss ta Ps 1 som exempel.

Lycklig den… som har sin lust i Herrens lag (i Herrens undervisning) och läser den dag och natt. Han är som ett träd planterat nära vatten – det bär sin frukt i rättan tid.

Lagen är inte till för att begränsa och skapa blind lydnad. Lagen vill undervisa oss, ge oss kunskap om det rätta, det goda och det som ger liv.

Håll mina bud och stadgar; ty den som gör det skall leva genom dem. Jag är Herren (3 Mos 18:5)
 

I veckan som gått var det ett bud som fastnade hos mig lite extra med sin undervisning:

Du skall inte förbanna en döv och inte lägga något i vägen för en blind så att han faller; du skall frukta din Gud. Jag är Herren (3 Mos 19:14 )

Så självklart och nästan banalt det låter, naturligtvis ska jag inte lägga något i vägen för en blind eller förbanna en döv. Men så kommer tanken...Vilka är de människor som jag irriterar mig på för att de känns blinda och döva. Hur behandlar jag dem? Och plötsligt märker jag att jag inte är så from som jag vill känna mig, att jag har mycket kvar att lära i mötet med dem som ser och hör annorlunda än mig.

Den längsta psalmen i bibeln Ps 119, är en psalm om Guds lag/ undervisning. Läs den gärna och se vad som händer i ditt möte med den och dess syn på vad det är att följa Guds lag (Guds undervisning).

 

Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din undervisning (Ps 119:18).

Fortsätt läs mer
1190 Träffar

Läsa ikapp, starta om eller ge upp?

Läsa ikapp, starta om eller ge upp?

I söndags utlyste vi stora ”Kom ikapp”-dagen. Vet inte hur många av våra strax över 3000 läsare som behövde komma ikapp, men lyssnade vi in reaktionerna på Facebook så var det åtminstone ett par som hade hamnat några kapitel efter. Själv var jag efter i GT-läsningen och läste ikapp några kapitel. Men om du nu inte är ikapp än, känner berget växa och funderar på hur du ska göra. Läs vidare.

Fortsätt läs mer
1843 Träffar

Mänsklighet

Mänsklighet

I EFS och Salts bibelläsningsplan (som började nu i veckan) startade vi som man så ofta gör med skapelse och syndafall.

Guden som skapar oss till sin avbild möts bara ett kapitel senare av den sida hos oss som inte kan låta frestelsen vara, som inte vill lyssna, som vill veta bäst själv... 

Jag fascineras ibland av hur ofta samtal kring syndafallet hamnar i att Gud känns så småaktig.Vad trodde han egentligen? Varför utsätter han Adam och Eva för ett test som han vet att de kommer misslyckas med? Ormens argumentation ligger helt plötsligt i våra egna munnar, ifrågasättandet av Guds kompetens, hans motiv och hans småaktighet. Istället för att fundera över vad texten vill berätta om det som gått sönder.

 

När jag skulle formulera en reflektionsfråga till texten om syndafallet blev den:

Vad är egentligen synden?
Att de inte lyder Gud? Eller att de vill ha svaren själva istället för att be Gud?
Eller är den kanske att de gömmer sig för Gud, eller att de skyller på varandra ?

En person jag pratade med om detta sa frustrerat: - Är något av det synd egentligen, är det inte bara mänskligt?!

 

Mänskligt har ibland blivit synonymt med att fela. Lite sorgligt är det allt. Att mänskligt inte fick stå för det skapelsegivna, och namnet människa som vi fick innan syndafallet.

Efter syndafallet är människans brottning med att göra Guds vilja ständigt aktuell. Det är knappast så att vi inte förstår Adam och Eva. Tvärtom känner vi alla igen oss. Alla har vi gjort tvärtom, skyllt ifrån oss, känt skammen efteråt, märkt av de dåliga konsekvenserna. Vi har kommit att se vår dragning till frestelser, vår gudsfrånvändhet  och vår egoism som en del av vår mänsklighet. Vår brist som det som gör oss till människor till skillnad från änglar och gudar.

Men det som gör oss till människor är inte vår brist. Det som gör oss till människor är att Gud skapat oss till sin avbild och kallat oss vid namn.

 

Så när jag brottas med synden i mitt liv, mina äpplen, mina motiv, min skam, vill jag inte tänka att det handlar om att bekämpa min mänskliga natur, utan om att hitta tillbaka till det goda Gud alltid sett och ser i mig. Det goda som är jag och som han har skapat.

Fortsätt läs mer
1158 Träffar

Snöflingor och Guds ord

Så har vi trätt in i det nya året! Förhoppningar och kanske en viss oro ryms nog hos de flesta av oss. 

Kanske har vi gett oss själva ett nyårslöfte... Detta året ska vi äta mindre socker, läsa bibeln mer, bli bättre människor. Det är bra med nystarter men vi behöver vara varsamma så att vi inte förförs att tro att vi är kallade att skapa år 2015.

Världen säger det nämligen: att vi skapar våra liv, när vi egentligen behöver öva oss i att låta Livet skapa Oss. 

Jag har ett favoritbibelställe som jag påminns om varje gång det snöar (eller regnar). Här kommer det till er alla som bor där det snöar, eller som bara får regn...

Det är från Jesaja 55:10 och är väl värt att ta med sig in i året med Bibelnsom en påminnelse om vem det är som skapar om vi bara öppnar och tar emot.

 

Liksom regn och snö faller från himlen

och inte vänder tillbaka dit

utan vattnar jorden,

får den att grönska och bära frukt

och ger säd att så och bröd att äta,

Så är det med ordet 

som kommer från min mun:

det vänder inte fruktlöst tillbaka

utan gör det jag vill och utför mitt uppdrag.

 

Let it snow, let it snow, let it snow...

 

Fortsätt läs mer
1335 Träffar

Äntligen igång!

Äntligen igång!

Nu har precis klockorna klingat färdigt och det nya året har börjat. Det innebär också att Bibelåret för #antautmaningen har startat! Jag vill å hela ledningsgruppens vägnar uttrycka vår stora glädje för alla oss som har antagit utmaningen att försöka läsa Bibeln varje dag under detta år! Vi är nu långt över 1000 personer och vi vet att detta initiativ redan har inspirerat många, många fler att ge läsandet av Bibeln större prioritet i vardagslivet. Vi i ledningsgruppen har bett och ber att Gud själv skall välsigna allas vårt Bibelläsande på ett oändligt rikt sätt under detta år.

Jesus själv säger: "De ord jag har talat till er är Ande och liv" (Joh. 6:63), och det är just den helige Ande som kan ge oss kraften att med glädje ta till oss Bibelordet, dag efter dag. Det är bara den helige Ande som, vid vår Bibelläsning, kan få texten att plötsligt öppna sig och "glimma till". Detta så att ett tilltal kan förmedlas till oss genom Bibelordet från levande Gud. Därför är det inte en dum idé att inleda den dagliga Bibelläsningen med att kort be den helige Ande att han skall tala till dig genom de Bibelord du just skall läsa.

Fortsätt läs mer
2574 Träffar

Mindre än 2 dagar kvar!

Mindre än 2 dagar kvar!

Jag har alltid tyckt om att titta på utförsåkning. Jag har inte minst många minnen från när jag var barn, då Ingemar Stenmark var som bäst. Ibland fick vår skolklass tillåtelse att titta på TV då Ingemar skulle tävla. Jag kan fortfarande komma ihåg den nervositet, upprymdhet och spänning som man kände när man såg honom stå uppe vid starten, på toppen av backen. 

Efter att han rättat till de sista detaljerna ställde han sig så alldeles still, lätt framåtlutad och med stavarna fast nerkörda i snön. Hela hans kropp verkade vara som en enda spänd fjäder som omvittnade att han befann sig i ett tillstånd av yttersta koncentration, förväntan och målmedvetenhet.  Nu var han äntligen helt beredd att kasta sig ner för backen så fort den automatiska ner-räkningen var klar och för oss som tittade var det ett kort ögonblick som att tiden stod alldeles still. Hela backen låg framför honom som ett enda oskrivet blad som snart skulle fyllas av en enda mans försök att våga allt genom att använda all sin kraft, balans och timing på allra bästa sätt.

Fortsätt läs mer
1793 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se