tom banner

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Min sjuåriga son fortsatte, medan vi körde förbi höghuset som renoverades:  tänk bara på allt man måste riva ner, bära och spika.

Någon dag senare poppar strofen upp i mitt huvud igen. Byggare – det måste vara ett tufft jobb.

Tänk vad mycket de bygger i Bibeln. Babelstorn, altaren och tempel. Starkt är också att läsa om det omfattande renoveringsarbete som man gör i Nehemja bok av hela stadsmuren efter fångenskapen i Babylon.

Det är nog ingen slump att Jesu jordiske far är snickare. Byggare är ett tufft jobb, man behöver träning för att orka bygga. För det är ju det som han gör Jesus, river ner, bär och bygger.

Bär stenarna till det nya templet som är du och jag, river ner gamla strukturer som vi likt Babelstorn byggt i våra liv. Och så börjar han bygga… 

Jesus dör inte genom halshuggning, eller hängning, eller en giftbägare, hans död är ett bygge. Två massiva träpålar sammanfogade till ett kors, spikar…

 

Vi läser i Jesaja 45: 14

Det är jag

som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna.

Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,

men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.

 

Månadens tema är Bibelns löften och detta är ett av de löften jag håller hårt i då världen känns i skriande behov av renovering, löftet om att Jesus ska bygga upp och släppa fångar fria.

 

Så får vi bli hans lärlingar, vara med i byggarbetet.

Riva torn från Babel, bära levande stenar och bygga Guds rike.

Fortsätt läs mer
1129 Träffar

Den tomma graven ger stora konsekvenser

Den tomma graven ger stora konsekvenser

Söndag – Den första dagen!

Mark, Matt, Joh

Söndagen uttrycker Johannes som den första dagen i veckan! Det är en vändpunkt i hela historien, något helt nytt har brutit in i världen. Guds rike är här, på riktigt, men inte fullt ut ännu. Det är så stort att jag egentligen vill sluta skriva här och bara stanna inför det oerhörda. Men då hade bloggtexten inte blivit så givande för er som läser så några saker till innan vi får stanna upp och fascineras. 

Just den första dagen är en intressant markering av Johannes. Kopplingen till Första Moseboken är intressant och säkert medveten. (Tack till NT Wright som visat mig detta).

  • På sjätte dagen skapar Gud människan. >> På fredagen ställer Pontius Pilatus Jesus inför folket och säger "Se människan".
  • På sjunde dagen vilar Gud. >> På lördagen ligger Jesus död och begraven.
  • Dagen efter den sjunde, första dagen "i" skapelsen. >> På söndagen uppstår Jesus, den första dagen i veckan av den förnyade skapelsen! Något nytt, stort och oerhört har börjat!

Alla möten som beskrivs i texterna efter uppståndelsen är för mig bland de finaste Bibeln har, jag vet att jag säger det ofta (att jag har favorittexter) men nu är det dags igen. Alla möten med sörjande, förvirrade och oförstående människor. Det känns verkligen som ett mänskligt kaos där Jesus kliver rakt in och säger sitt "Frid!". För mig ger det vila mitt i det kaos som jag kan uppleva. Mitt i min sorg, förvirring och oförståelse. Den Uppståndne är fortfarande fridsgivande.

Vid frukosten idag läste vi uppståndelsetexten ur Johannes. Sexåringen rättade mig snabbt med att: "det skulle vara tre kvinnor, inte en!". Dessa texter är bland de svårare att få säker koll på kronologin i och många försöka har gjorts. Vem var först? Hur gick de sen? Vem kom tillbaka? Vi får helt enkelt vila i att vi inte för det exakta händelseförloppet klart för oss. Men det gör inget, budskapet i texten hänger inte på helhetsbilden i detta fall. Så ta ett djupt andetag, släpp historieprofessorn i dig några minuter, kliv in i berättelsen, ställ dig bredvid alla förvirrade människor och möt Jesus. Han är där!

Tro nu inte för en sekund att jag säger att detta inte skulle kunna säkerställas historiskt, det är inte min poäng alls och det finns spaltmeter med god litteratur på ämnet (Stefan Gustavsson släpper t ex sin bok "Skeptikerns guide till Jesus del 2 i dagarna). Men denna påsk ska i alla fall jag inte lägga mitt fokus där. Jag vill bara vara närvarande.

Till sist vill jag ge mig ut på promenad, eller snarare fortsätta den vandring vi i Anta utmaningen redan har åtagit oss att göra. Det är nästan tre kvartal kvar av vår vandring in mot målet som jag har satt mig för. Som ofta när jag tänker på bibelläsning så landar jag därför till sist i Emmausvandrarna. De går där förvirrade (som jag många gånger är), med dem vandrar Jesus och lägger ut skrifterna. Den relationen blir jag också erbjuden. Om jag vill, så läser Jesus gärna Bibeln med mig, lägger ut och visar. Vilken nåd och välsignelse! 

Och nu, äntligen, vill jag säga det: "Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden, Halleluja!"

Glad påsk!

Olof Brandt

Ps. Kronologin under påsken är svår att göra exakt eftersom den finns flera möjligheter när vi försöker sammanfoga de fyra evangeliernas skildringar till en enda. Kronologin i dessa inlägg bygger på Anders Sjöbergs bok "I korsets tecken

Fortsätt läs mer
1378 Träffar

De lånade krubba...

De lånade krubba...

Jag avslutar dagen med en dikt som jag älskar. Återigen är det Nils Bolander som fångar något jag inte kan uttrycka med ord...

De lånade krubba åt armodets son
och därtill halm och strå.
De lånade åsna bortifrån
för Herren att rida på.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade bröd en hungerns dag
på bergets grönklädda slänt,
och tvenne fiskar av okänt slag
hans lärjungar hade sänt.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade båt i ett fiskartjäll
och talte till folket från den
och en vindblåst hydda till läger en kväll
åt sig och tolv hemlösa män.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade sal, då hans dag var förbi,
för att duka sitt nattvardsbord,
och den grav man lade hans kvarleva i
var ett lån från en främlings jord.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Dock -
nu när jag skådar hans stingande krans
och ser hans kors som det var,
då känner jag djupt: det var icke hans,
det var min börda han bar.
Det kors min Frälsare
kallade sitt -
var mitt.

 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1406 Träffar

En stilla dag

En stilla dag

Lördag – en stilla dag

Luk 23:56b Matt 27:62-66

Idag har mörkret överhanden. Som enda dag i historien är det verkligen nattsvart. Jesus är död. Han lärjungar är troligen helt förstörda. Ryktet om att Judas har hängt sig har garanterat spridit sig. Oron för vad som ska hända dem själva sitter kramar säkert om deras hjärtan. Men störst av allt är nog helt enkelt sorgen. Sorgen efter en fantastik vän och mästare. Jag undrar som om de försökte uppmuntra varandra. Kände de någonstans att det fanns hopp? Han hade ju trots allt sagt... men kan det verkligen vara så... vågade de tro?

Men i mörkret fanns det något mer, det fanns någon som inte hade gett upp. Orden som Jesus tidigare hade sagt, och som lärjungarna till synes hade glömt, eller inte vågade hoppas på ljudade i historien: ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”

Olof Brandt

Ps. Kronologin under påsken är svår att göra exakt eftersom den finns flera möjligheter när vi försöker sammanfoga de fyra evangeliernas skildringar till en enda. Kronologin i dessa inlägg bygger på Anders Sjöbergs bok "I korsets tecken

 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1012 Träffar

En LÅNG fredag

En LÅNG fredag

Fredag – En väldigt lång dag

Bland andra Luk 22:54–23:56 och Joh 18:12–19:42

Den kallas för Långfredag på svenska, med Good friday på engelska. Den språkliga skillnaden rymmer också en del av hemligheten med långfredagen. Det är en lång dag. Jesus förhörs under natten och på dagens gisslas han innan han tillslut dödas och begravs. 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1166 Träffar

Hur allt runt omkring talar om det oerhörda!

Hur allt runt omkring talar om det oerhörda!

Torsdagen – Måltid, trädgårdsbesök och tillfångatagande

Bland andra Mark 14:12–52, Luk 22:7-53, Joh Joh 13:1–18:11

Nu drar det ihop sig. Från torsdagen händer allt i en strid ström. Jesus sover knappt alls och oerhört mycket händer på dessa två dagar som är kvar av Jesus liv innan korsdöden. Under torsdagen får vi veta att lärjungarna ska förbereda en judisk påskmåltid. Denna stora högtid firas till minnet av uttåget. Jag brukar säga till alla jag möter att om ni för möjlighet att någon gång vara med om firandet, antingen med en judisk familj eller i ett kristet sammanhang, så ta chansen! Det är en oerhörd upplevelse och ögonen öppnas för så mycket som tidigare varit dolt i den ganska korta episoden av nattvardens instiftande. 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1166 Träffar

Sluga och onda planer

Sluga och onda planer

Onsdagen – sluga planer

Bland andra Luk 21:37–38 och Luk 22:1–6

Onsdagen är lite av en mellandag i påskveckan. Det finns inte så många skildringar av vad som händer just denna dag. Bibeltexterna talar vagt om att Jesus rörde sig på tempelområdet och fortsatte prata med människor. Men det som börjar ta form är det som sker bakom ryggen på Jesus.

När exakt Judas ger sig iväg vet vi inte, men han besöker ledarskapet i Jerusalem med erbjudandet om att sälja ut Jesus. För detta erbjuds han trettio silverpengar som ersättning. Vad som gjorde att Judas fick denna idé kan vi bara spekulera i. Kanske vara det ett snabbt sätt att tjäna extra, han kanske var missnöjd med hur allting utvecklade sig med Jesus eller så hade han gett upp om att Jesus verkligen var den ha sa sig vara. Vi kan inte veta, men ett stort svek är det.

Fortsätt läs mer
Taggad i:
905 Träffar

På tempelplatsen

På tempelplatsen

Tisdagen – kring templet

Bland annat Matt 21:20–25:46, Mark 11:20–13:37

Under tisdagen går Jesus återigen från Betania in till templet, de passerar fikonträdet som nu är dött och resten av dagen lägger han på att undervisa och bemöta argument. Dels i tempelområdet men han avslutar dagen med talet om framtiden på Olivberget, varifrån man har god utsikt över templet. Tisdagen är väldigt mycket textmassa eftersom vi har en hel del av Jesus undervisning från just denna dag. Anders Sjöberg menar att av de fyra evangeliernas 89 kapitel så är inte mindre än 11 om vad Jesus gör just denna dag. 

Fortsätt läs mer
1100 Träffar

Se vi går upp till Jerusalem

Se vi går upp till Jerusalem

Så var det dags, den viktigaste och häftigaste tiden på kyrkoåret enligt mig. Påskveckan med sin dramaturgi och händelserikedom är en klar favorit av kristna högtider. Dels eftersom den är så viktig, men hela veckans pågående drama fascinerar. Så jag tänkte göra en specialare här i bloggen. Jag ska försöka skriva något varje dag i veckan och kort kommentera påskveckans dag. Det följer inte direkt min läseplan (halvfart) men jag frångår den lite under denna vecka och läser antingen dubbelt eller så får jag läsa ikapp på annandag påsk. 

Måndagen – Fikonträdet och templet

Mark 11:12-19, Matt 21:12-19, Luk 19:45-48

Dagen efter intåget i Jerusalem på åsnan beger sig lärjungarna och Jesus in till stan. De bodde strax utanför i byn Betania, 2-3 km från Jerusalem (beroende på från var du mäter). Man kanske frågar sig varför han bor utanför men svaret är ganska enkelt. Under påskveckan går antalet personer som bor i Jerusalem från cirka 30.000 till närmare 300.000, alltså tio gånger så många. Det troliga är att han därför bor hos sina vänner i Betania under hela påskveckan. Jesus går alltså in med sina lärjungar, via Olivberget till Jerusalem. 

På vägen ser de ett olivträd, kanske är detta en av de vanligaste frågorna som en bibelläsare får. Varför i hela världen förbannar han trädet? Vi vet inte riktigt vad som rörde sig i Jesus, vi kan nog överhuvudtaget inte förstå det. Det är dock tydligt att i den stora berättelsen så förstås och används berättelsen som en profetiskt handling för att hjälpa lärjungarna att förstå, som en del av Jesus pedagogik. Bilden av fikonträdet som inte bär frukt, som en kritik mot ledarskapet, har använts i GT av profeterna och säkert så kopplar lärjungarna Jesus demonstration till just det.

Fortsätt läs mer
1128 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se