tom banner

Do you tremble at the Word of God?!

Do you tremble at the Word of God?!

Do you tremble at the Word of God? Frågan ställdes, med inlevelse och skärpa, till mig och flera tusen andra åhörare, av en äldre man under en konferens i Kanada i januari. Han hade just berättat om en avgörande händelse i hans liv- Som en ung man hade han, tillsammans med sin andlige fader, varit på knä i bön i flera timmar. Plötsligt tittade hans mentor upp och ställde den bibliska frågan som är hämtad från Jes 66:2 (och 5). Vår talare (som är en internationellt välkänd väckelsepredikant som fått verka starkt bland många, många tusen världen över) lät hans eget personliga svar forma själva fundamentet för hans liv och hans tjänst- Han bestämde sig där och då för att sätta Bibeln som Guds. eget. Ord. som det främsta i och för sitt liv! Därefter fortsatta vår talare att med värme och medkänsla betona att det finns en stor frestelse för kristna som lever i Västvärlden anno 2017. Den frestelsen, enligt honom, är att lockas att börja kompromissa med obekväma sanningar i Guds Ord för att vinna större popularitet både i delar av kyrkan och i världen.

Den enkla, välgrundade och skarpa predikan grep tag i mig. Jag leddes till att läsa mer om uttrycket i den hebreiska grundtexten. Citatet från Jes 66:2b lyder så här: "Jag ser till den som är betryckt och har en förkrossad ande, som frukar mitt ord". Det hebreiska ordet som här översätts "frukta" är "charad". Den ursprungliga betydelsen av ordet verkar vara "att fysiskt skaka". I linje med det översätter en engelsk översättning ordet med "tremble" som väl fångar in att det handlar om en respekt som får åhöraren att vibrera i sitt innersta vördnad för att det är HERREN som talar! Därför skulle jag på svenska kanske välja översättningen "bäva".

Jesus är ju Guds Ord personifierad- Han kallas "Ordet" av Johannes och en som fick uppleva bävan för Guds Son och hans ord som är Guds Ord, var den blödarsjuka kvinnan som vi möter i Markus 5! Hon hade, efter många års plåga, just rört vid Jesu "tzit-tzit"= hörntofsen på hans "tallit"= hans bönemantel. Hon blir omedelbart botad, mitt i det tumultartade kaos som omgav Jesus just då med tusentals människor som försökte att tränga sig på. Jesus vägrar dock att "bara" vara en underautomat. Han tittar runt under en lång stund- ända tills kvinnan ger sig till känna så han kan få ögonkontakt med henne. Till slut förstår kvinnan att det inte finns någon utväg- Hon bara måste gå fram och visa sig för Mästaren som nyss hade helat henne: "hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri för din plåga."

Det grekiska ordet som här översätts "darrande" kommer från grekiskan "tremå" och jag undrar om det inte är det ordet som efterhand har blivit "tremble" på engelska? När hon gick fram så bävade hon och darrade inför Jesus. När jag tänkte lite till på det slog det mig. Hon darrar inte för att hon inte tror på Jesus utan för att hon tror på Jesus. Hon darrar inte för att hon inte tror att Jesus kan göra under utan för att hon vet att personen hon har framför sig är HELIG och att INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR HONOM! Hennes bävan är alltså ett tecken på den djupa respekt, vördnad och tilltro som hon hyser för honom.

För mig blev frågan "Do you tremble at the Word of God" viktig! Min bön är den Bibliska frågan från Jes 66:2 och Mark 5:33 skall få bli det idag för dig också!

Fortsätt läs mer
879 Träffar

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG - Guds mäktiga verk

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG - Guds mäktiga verk

Ordet bebådelse är ett gammalt ord som betyder ”att kungöra” och ”bringa budskap om”. Det används i helgens tema om det ögonblick då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds Son, Jesus Kristus. Datumet för denna helg är lämpligt nog omkring nio månader före jul, då vi firar Jesu födelse.

Maria fick vara med och bära fram Jesus till världen. Vi läser i Luk 1:30 att ängeln Gabriel sade: ”Var inte rädd, Maria, du har fått nåd hos Gud.” Ordet nåd är ett rikt ord som också betyder ”kraft” och ”en oförtjänt favör”. Det var inte på grund av att Maria hade gjort något speciellt som hon fick detta uppdrag, men hon var villig att låta Guds vilja ske med henne, och hon fick ta emot Guds nåd, kraft och hade Guds favör för detta uppdrag.

Ängeln berättar att hon ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor, kallas den Högstes Son och hans rike ska vara ett evigt rike. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av två ord. Den första delen är Jehova som är Guds namn och den sista Hosea som betyder "en som räddar, frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen "Gud är frälsning".

Maria blir till en början rädd och har frågor om hur allt ska gå till. Det är inte fel att ställa frågor. Vi ser i dialogen att det finns en öppenhet att faktiskt få ett svar. Frågan är inte ställd i otro, utan kommer från ett ärligt hjärta som vill tjäna Gud. Lite senare skriver Lukas att den som ber ska få och den söker ska finna (Luk 11:9).

Ängelns svar i vers 37 är uppmuntrande för Maria, och varje kristen som läser Guds ord: ”Tillsammans med Gud är inget omöjligt”!
Genom hela Bibeln ser vi att Gud har valt att samarbeta med människor. Vi ber i Fader vår att ”låt din vilja ske på jorden, som den sker i himlen”. I himlen sker Guds vilja fullt ut, men på jorden är Guds vilja är inte automatisk, den är beroende på att människor som väljer att göra hans vilja.

Även om du och jag inte har fått uppdraget att fysiskt föda Jesus så bär vi honom inom oss och har samma uppdrag som Maria att bära fram Jesus för vår värld. Låt oss svara på samma ödmjuka sätt som Maria gjorde genom att säga: "Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord."

Bilden är tagen från Jisreelslätten i nedre Galileen, bergsbyn Nasaret ligger uppe i bergen i bakgrunden.

 

Texter

1 Sam 2:1-10, Kol 1:15-20, Luk 1:46-55 och Luk 1:26-38 (som läses varje år), Ps 147:7-15

Fortsätt läs mer
135 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN - Kampen mot ondskan

TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN - Kampen mot ondskan

Det går knappt någon dag utan att vi läser om skjutningar och våldtäkter i vårt land. Polis och myndigheter står handfallna. Även den svensk som i normala fall inte bryr sig så mycket om andliga frågor kan inte förneka att ondskan finns där, väldigt nära.

Texten från Mark 9 är aktuell. Vi läser om en förtvivlad pappa som har en son som är antastad av onda makter. Han har fört honom till nio av Jesu lärjungar som varit maktlösa inför situationen. Parallellt med dessa händelser har tre av Jesu lärjungar - Petrus, Jakob och Johannes – haft en fantastisk upplevelse med Jesus på berget. Petrus hade velat vara kvar där (v5), men Jesus visste att bergsupplevelsen inte var slutmålet. Innan uppståndelsen kom korset och lidandet. Berget var en viktig uppmuntran inför det som skulle komma.

Vi vet inte vad de övriga nio lärjungarna gjorde vid foten av berget, men utifrån Jesu svar på frågan varför de inte hade kunnat driva ut den onde anden, förstår vi att de i alla fall inte hade fastat och bett (v29)!

I samtalet mellan den förtvivlade mannen och Jesus lyser Jesu medkänsla igenom. Jesus hade inte behövt fråga hur länge sonen hade varit drabbad (v21), men det gör han. Jesus är genuint intresserad av mannens situation, och det märker mannen. Han formulerar en bön: ”Om du har kraft att göra någonting, så förbarma dig över oss och hjälp oss”. Jesus svarar ”Allt är möjligt för den som tror”. Mannens respons "Herre, jag tror! Hjälp min otro!" visar så fint att vi kan komma till Jesus precis som vi är, både med tro och tvivel.

Pojken blir befriad men lärjungarna förstår inte varför inte de kunde göra detta, de hade ju fått auktoritet att ”bota sjuka och driva ut demoner” (Mark 3:15)? Jesus svarar att det krävs bön och fasta. Det är inte fastan i sig som ger kraft, utan snarare hungern och beroendet på Gud. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till sin egen begränsade förmåga. Utan kontakten med Jesus var det inget speciellt med lärjungarna, de var ingen skillnad på dem och världen.

Texten från Uppenbarelseboken 3 kommer från det sista brevet av de sju församlingarna som får en hälsning från Jesus. Det är intressant att se att alla breven följer samma struktur med en inledning, uppmuntran, kritik, uppmaning och löften. Smyrna och Filadelfia är de enda två församlingar som inte får någon kritik (det är därför Smyrna och Filadelfia är populära församlingsnamn).

Innan Jesus ger kritik så presenterar han sig. Det är alltid någon aspekt av Jesus från Johannes syn i första kapitlet. Jesus är ju ”alfa och omega” (Upp 1:8) och ”det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse” (Upp 3:14). Efter kritiken ger han också en konkret uppmaning och löften. Här kan vi lära oss från Jesus hur man ger konstruktiv kritik. Jesus dundrar inte bara ut hårda ord, först presenterar han sig och visar på vem han är. Efter kritiken kommer även en uppmaning hur man tar sig ur situationen och löften!

Kritiken mot de troende i Laodikeia, och lärjungarna som inte kunde hjälpa den förtvivlade mannen, var att de hade blivit för lika världen. De var varken kalla eller varma.

Detta måste varit en talande bild till församlingen i Laodikeia. Staden hade ingen egen vattenkälla utan fick sitt vatten genom ett kanalsystem från de två intilliggande städerna, Kolossai i öster som hade friskt kallt vatten, och Hierapolis i norr som hade varma källor. Problemet var att då vattnet nådde Laodikeia var det varken kallt eller varmt utan ljummet. Metaforen är att församlingen inte påverkade sin omgivning. De gav inte någon uppfriskande svalka eller någon helande värme. Istället hade omgivningen påverkat församlingen så den var ljum.

Samtidigt som församlingen i Laodikeia får Jesu skarpaste tillrättavisning är det också här de största löftena ges, att den som segrar över apati och likgiltighet ska få regera tillsammans med Jesus. (Upp 3:21)

 

Texter

1 Kung 18:26-29, 36-39, Upp 3:14-19, Mark 9:14-32, Ps 25:12-22

Fortsätt läs mer
222 Träffar

synförmåga?

En av de färdigheter som kommer då man läser sin bibel regelbundet, är en förmåga att associera. Det kan vara så att bibelläsaren många gånger tycker att läsningen inte ger något, att det känns trögt...men kom ihåg att den kunskap du får om bibelställen, personer och sammanhang blir ett rikt och värdefullt förråd som den helige Ande kan använda sig av!

Jag läser i Matteus evangelium just nu, och igår var jag i kap 20:33, på det stället där Jesus möter och helar två blinda vid Jeriko. På Jesu fråga om vad de önskar av honom, svarar de: "Herre, öppna våra ögon". Och de får sin syn när Jesus rör vid deras ögon. "Genast kunde de se, och de följde honom!"

Kommer du ihåg den allra första gången i Bibeln som det talas om öppnade ögon?

Det är när ormen frestar Adam och Eva i Lustgården, "När ni äter av den(frukten) kommer era ögon att öppnas" 1 Mos 3:5. Men istället för att få klarsyn, så blev resultatet av deras olydnad mot Herren, andlig blindhet, förlorad synskärpa och fördunklad syn. Något som Jesus vid flera tillfällen fick åtgärda hos sina lärjungar, de kunde inte se om inte Jesus öppnade deras ögon, t.ex. hos Emmausvandrarna i Luk 24:31

Ett bibelstudium där vi läser alla ställen både i GT och NT som handlar om att få öppnade ögon, blir spännande!! Det är en fascinerande metod att läsa sin bibel på!

Fortsätt läs mer
277 Träffar

Men det går ju inte! Du är inte ensam ...

Men det går ju inte! Du är inte ensam ...

Blev ett långt inlägg denna gång. Tanken är dock att du kan läsa inledningen och sedan hoppa till den del som talar mest till dig. Hoppas det kan vara till välsignelse!

Anta utmaningen tickar på, inläggen på Facebook fortsätter komma men under siffran av tusentals bibelläsare är det många som inte "lyckas". Utmaningen har ju sitt namn naturligt från att det faktiskt ofta kan vara svårt att läsa. Varför har just du svårt? När läsningen inte sker, vad beror det på?

I en dansk undersökning bland aktiva bibelläsare såg siffrorna ut så här på frågan vad som var deras största utmaning med att få till läsningen. 
(Siffrorna inom parentes är ungdomar.)

Självklart formas en sådan undersökning av vilka som deltog men det finns en hel del intressanta saker att känna igen sig i. Om man slår ihop de två första kolumnerna får man vilka som brottas med just ett specifikt problem, ofta eller sällan. Jag tänkte helt enkelt ge mig på att ge lite tips utifrån varje punkt och se om du kan finna någon hjälp i de punkter du känner igen dig i. 

Vanan, ca 70 %

Det absolut vanligaste problemet är alltså att få till en vana. Det är ju helt klart något vi kan känna igen oss i på flera fronter i våra liv. Det finns många goda saker som vi missar att göra för att vi saknar just vanan. Det finns massor med tips att ge på området men ett sätt att tänka kan vara utifrån dessa fem punkter.

1. Se det stora målet, men sätt "minimål". Ha gärna ett stort mål som: hela Bibeln på ett år. Men om du bara fokuserar på det kan du lätt misströsta, om du däremot kompletterar med minimål längs vägen kan du hålla motivationen uppe. Varje dag är en seger. Som att inte titta uppför hela trappan, utan se varje steg. Ett steg är ju möjligt!

2. Skapa kedjor. Studier visar att om du kopplar dina minimål till saker du redan gör varje dag så har du lättare att lyckas än om du försöker skapa helt nya vanor. Du åker buss till jobbet, går på toa, sätter dig i soffan när barnet somnat, kommer hem från jobbet, osv. Om du kopplar bibelläsningen till en sådan händelse får du hjälp att komma ihåg, det är lättare än att skapa nya händelser och en säkrare väg till att skapa en vana.

3. Förenkla. Låt inte bibelläsningen omges av massor med val som vilken text du ska läsa, vilken bibel, var du ska sitta. Utan bestäm dig för en vana och håll den. Då går det åt mindre energi och möjligheten att vanan sätter sig är större.

4. Svara på frågan varför! Det kan tyckas som en liten sak, men har du funderat på frågan varför du vill läsa dagligen? Att ta den frågan på allvar skapar en större motivation. 

5. Se "nu ger jag upp"-ögonblicken i förväg. Nya vanor är känsliga och risken är stor att man kommer till en punkt då man säger, nu ger jag upp! För att komma över de hindren är det bra att redan i förväg tänkt på vad du önskar göra om du kommer till en sådan punkt. Vad gäller bibelläsning kan det t ex vara du:

  • glömmer din bibel hemma på en resa
  • missar att läsa ett par dagar
  • tycker att texten är svår
  • inte känner någon välsignelse

Tiden, ca 60 %

Att hitta tid för sin läsning är nummer två på listan. Vi vet inte exakt vad de som svarar menar men vi kan gissa lite. Det kan vara att man inte hittar en bra tidpunkt under dagen eller känner att man inte hinner. På frågan om punkt under dagen skulle jag vilja hänvisa till punkt 2 ovan, men vad gäller "att hinna" måste vi dock bli lite självkritiska. Visst är det så, om sanningen ska fram, att vi har massor med stunder under dagen som vi gör saker som kan kapas lite: slötittande i mobilen, ett avsnitt extra av tv-serien, bussresan med ljudboken, osv. Det finns tider och stunder, det gäller bara att faktiskt ta ett steg, om det är det som är problemet. Idag finns det ju också bra tekniska lösningar som gör att man alltid kan ha sin läsplan med sig. Som bibelappen Bibelstund t ex. 

Koncentrationen, ca 75 %

I dagens samhälle omges vi av ett ständigt högre tempo och det är inte konstigt att vi känner oss störda. Det är till och med så att våra hjärnor anpassas efter hastigheten i vårt samhälle och försämrar våra möjligheter till djupläsning. Detta gör det dock inte omöjligt, utan prova några tips:

  • Gör dina val enkla, (se punkt 3 ovan)
  • Sök en lugn plats (skapa den med öronpluggar eller dra dig undan)
  • Läser du i telefonen? Våga flightmode medan du läser.
  • Ta med dig en fråga in i texten, något du letar efter? Som "Var ser jag Jesus", "något jag skulle vilja berätta för en vän", "vad ska jag försöka göra imorgon kopplat till det jag läser idag". 
  • Be om Guds ledning, han vill hjälpa dig!
  • Ge inte upp, det är en process. 

Kunskap om bakgrunden, 37 %

Kunskap är inte en av de största anledningarna men kan absolut ta musten ur en. "Jag känner inte till orterna", "förstår inte orden" eller bara det fenomen att texten är över 2000 år gammal och skriven i en helt annan kultur. Två tankar om detta. För det första finns det alltid hjälp att få, ställ en fråga i Facebookgruppen eller till en vän. Boktips finns det i hundratal beroende på var man är. Men den andra tanken kanske är viktigare, du behöver inte förstå allt. Bestäm dig till exempel för att lära lära dig en ny sak i veckan, låt resten vila.

Det är svårt att läsa, ca 30 %

Här ryms så många av de andra punkterna. Det kan vara att man känner att man inte förstår eller att man inte hittar rutiner. Jag rekommenderar dock alltid att om man har en bestående känsla av att det är svårt, så gör något av följande:

  • Byt bibelöversättning
  • Byt bibelläsningsplan, låt till exempel 3 Mosebok ligga och läs i Nya testamentet.
  • Läs med en vän
  • Våga fråga, till exempel i Facebookgruppen.

Jag kan redan berättelsen, 33 %

Som van bibelläsare är detta en stor fara. Vissa berättelser har vi hört hundratals gånger. Den bästa utmaningen för dig kan vara att prova en annan översättning eller rent av ett annat språk. Att läsa en parafras som The Message, på svenska, kan skapa helt nya ingångar till texten som du aldrig tidigare sett. Samma sak när man tvingar sig att läsa på sitt andraspråk. Bibelbutiken.se har massor med översättningar!

Det är för stort, ca 32 %

Se punkt 1 under rubriken vanan.

Vad har det med mig att göra, 32 %

Detta är ju en av de viktigaste frågorna vi bör ha med oss in i bibelläsningen, och ibland kan det vara svårt att förstå. Det första jag vill säga är att Gud kan så klart med sin Ande tala genom all text i Bibeln, ibland på det mest förvånande sätt. Det andra är att vi ibland har för höga förväntningar på bibelläsningen, en del av att läsa Bibeln är "bara" att lära sig mer om vad som hänt genom historien (därav släkttavlor ;-) ). Det är en balans där vi behöver ha en förväntan men också vara realister. Alltid be om Guds ledningen, men ibland bara få "lära oss något nytt". Sen finns det såklart mycket god hjälp att få när man läser med andra, varför inte en kommenterad bibelläsningsplan som Bibeln idag? (så fick jag tipsa om den också)

Det är svårt att hitta, ca 25 %

Jag är lite förvånad över denna punkt och förstår inte riktigt vad den betyder. Med tekniken idag kan man söka både på ord och meningar på t ex bibeln.se eller i en app så borde man kunna hitta rätt lätt. Även uppslagsdelarna i biblarna är en god hjälp. Återigen vill jag tipsa om Facebookgruppen där det finns mycket hjälp att få. 

Det är tråkigt, ca 24 %

Först, vi behöver öva på att ha tråkigt och inte jämnt bli underhållna. Nu när jag fått ur mig den brasklappen så vill jag fundera lite tillsammans med dig som läser och känner att det är tråkigt. Varför är texten tråkig? Först när du kan svara på den frågan kan vi gå vidare och se om vi kan hitta glädjen och nyfikenheten. Det är ju också så att vi som människor är väldigt olika så svaren lär variera. Men när du funnit ditt svar på varför Bibeln är tråkig, kolla då på listan här ovan. Troligen finns punkten med där som gör att du upplever att Bibeln är tråkig och då finner du vägen vidare där. Om inte, skriv en kommentar eller fråga i Facebookgruppen. 

Det är svårt att tro på, 11 %

Ja, Bibeln är gudomligt inspirerad. Det finns många berättelser som är helt otroliga! Folk klyver vatten, eller går på det. Guds hävdar sig födas som människa, dö och UPPSTÅ! Det går faktiskt knappt att tro på och ändå tror över en miljard människor på det. Har du svårt att tro så är nog det viktigaste du kan göra att hitta någon att prata med om dina frågor. Det går inte riktigt att ge alla svar i en blogg och det är viktigt att du får hjälp att fundera högt och få svar.

Det jag dock vill säga är två saker. Det finns bra svar att få på alla dina frågor, ja alla! Och den som är mest intresserad i hela världen av att du ska få svar det är Gud som vill ha en levande relation till dig. Så tveka inte om att be Gud om hjälp. 

Olof Brandt, generalsekreterare Bibeln idag

Källor:

Fortsätt läs mer
129 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN - Den kämpande tron

ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN - Den kämpande tron

Den kämpande tron är temat för andra söndagen i fastan. Det finns två sätt att se på detta tema, att tron kämpar för att överleva, eller att det är tron som är drivkraften för kampen. Helgens bibeltexter betonar starkt det sistnämnda. En tro som aldrig varit kämpande blir en ytlig tro, den går inte på djupet och får inga rötter.

I Heb 11:23-27 får vi följa två generationer där tron driver dem att kämpa för det som är rätt och sant. Moses föräldrar var inte rädda kungens påbud, i tro gömde de sin nyfödda pojke och räddade honom från en säker död. Mose växer upp och blir en gudsman som får föra Israels folk ut ur fångenskapen.

Tron driver Moses, som levde i lyx som Faraos adopterade dotter, att inte ta den lätta vägen. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Efter att noga ha övervägt valde han att ta hånet, förolämpningarna och smäleken som han fick utstå för Kristus, den Messias som skulle komma, vara en större rikedom än alla Egyptens skatter, för han hade sin blick riktad på lönen.

I Markus 14:3-9 befinner sig Jesus Betania strax öster om Jerusalem. Bilden är tagen i dalen norr om Betania där vägen mot Jerusalem gick. Betania låg just bakom de palestinska husen som man ser på kullen.

De sista tre månaderna har Jesus varit på väg mot Jerusalem, det har varit uppförsbacke både i det naturliga och i det andliga för att komma till Jerusalem. Det är nu den sista veckan och nära hans död, korsfästelse och uppståndelse.

Jesus är nu hemma hos Simon som kallades ”Simon den spetälske”. Han var en vän till Jesus, och med på måltiden är också Maria, Marta och Lasarus som bodde i samma stad. Det är troligt att Jesus helat Simon från has spetälska eftersom judar, som inte kunde vara nära någon med spetälska, fanns med på måltiden.

Utifrån parallellstället i Joh 12:3 ser vi att det är Maria som smörjer Jesu fötter. Hon offrar en dyrbar parfymflaska som var värd en årslön. Det var hennes tro som gjorde att hon tog detta steg.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Med Judas i spetsen deklarerade man att detta var ett slöseri med medel som kunnat ges till de fattiga, se Joh 12:4. Judas reaktion till sann tillbedjan liknar många människors oförståelse idag. Orsaken var att han inte värdesatte Jesus lika högt som Maria. Hon hade sett Jesus uppväcka sin bror Lasarus från de döda (Joh 11:44), och hennes hjärta flödade över av kärlek och tillbedjan.

 

Texter

Jes 61:1-3, Heb 11:23-27, Mark 14:3-9, Ps 130

Fortsätt läs mer
224 Träffar

Jesus och de minsta

Jesus och de minsta

Barn som far illa väcker starka känslor hos oss. Barn som inte fått chansen att utvecklas i livet, på grund av fattigdom eller djupa orättvisor, manar fram givmildhet och vilja hos oss att hjälpa till om det går. Alla som jobbat med insamling av olika slag vet att bilder på barn, berättelser om barns verklighet, oftast går hem.

Fortsätt läs mer
223 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN - Prövningens stund

FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN - Prövningens stund

Söndagens tema handlar om prövning och frestelse. Ibland kommer våra beslut och val att sättas på prov. Det gäller alla områden som överlåtelse, trohet, lojalitet, vänskap osv. Även om prövningens stund är något som vi inte söker, är det när t.ex. en vänskap och trohet sätts på prov som det visar sig att den är äkta och sann. Jakob skriver att den som står fast när han frestas, väljer att närma sig Gud istället för att gå bort från honom under tider av svåra yttre omständigheter, är välsignad. (Jak 1:12)

Bilden kommer från ödemarken i Judéen. Det var någonstans i de här trakterna som Jesus fördes ut av Anden direkt efter hans dop i Jordanfloden för att prövas av djävulen.

Bibeln talar om fasta sjuttioåtta gånger. Jesaja 58:3-12 är en av de passager som ger en tydlig undervisning om fasta. Jesus undervisar också om fasta i Matteus 6:16-18. Där är poängen att är att det är något mellan dig och Gud, ingenting som vi stoltserar med inför andra människor. Jesus börjar undervisningen genom att säga: ”när ni fastar…”. Det visar att fasta är en naturlig del i det kristna livet. I bibeln omnämns minst trettiofem personer som fastar.

Fastan gör många saker. Genom att avstå från kroppens behov av mat, får den inre andliga människan ett övertag. Fastan är ett mäktigt vapen i striden mellan köttet och anden som beskrivs i Gal 5:17. I Bibeln är alltid fasta ett sätt att söka Gud och sätta honom över allt annat. I Matt 17:21 kan man först tro att det är fastan som kastar ut demoner, men det är snarare så att fastan kastar ut otro, därför är fastan inte bara ett vapen i den andliga striden utan har positiva effekter på alla områden i det kristna livet!

En person kan inte fasta mer än tre dagar utan vatten innan kroppen börjar att ta stryk, och man kan inte leva mer än sju dagar utan vatten. Däremot kan en frisk person avstå från mat i fyrtio dagar innan man börjar svälta.

Man måste fasta med vishet, börja t.ex. med en dag om man aldrig fastat förut. I längre fastor (över 10 dagar) är det farligt att börja äta mat igen för snabbt, och då bör man långsamt gå tillbaka till en vanlig diet.

Fastan är ett sätt att ödmjuka sig inför Gud, se Psalm 35:13, 69:10. Man kan fasta på många andra sätt än att avstå från mat, t.ex. Facebook, nöjen osv. Men eftersom vår aptit för mat är en av de starkaste mänskliga drifterna, så är det ett av de mest effektiva sätten att närma sig Gud!

 

Texter

1 Mos 3:1-13, Heb 5:7-10, Mark 1:12-13, Ps 31:2-6

 

Fortsätt läs mer
303 Träffar

ASKONSDAGEN - Bön och fasta

ASKONSDAGEN - Bön och fasta

Askonsdagen inleder den fyrtio dagar långa fastan fram till påsk. Tisdagen innan är fettisdagen (även kallad semmeldagen).

Fastetiden är en tid då vi får en möjlighet att välja bort något av det vi brukar äta eller göra och istället välja att söka Herren.

De senaste åren har fastan fått en renässans med 5:2 metoden då man fastar två dagar i veckan av hälsoskäl. Men fasta två dagar i veckan är inget nytt påfund, på Jesu tid hade rättrogna judar måndagar och torsdagar som bestämda fastedagar!

I onsdagens text från Lukas 5 anklagas Jesu lärjungar för att inte fasta. Bakgrunden till berättelsen är att nyfrälste Matteus har anordnat en fest i glädje över att han fått möta Jesus (vers 29). Han bjuder in sina gamla vänner som han också vill ska få träffa och samtala med den Jesus som förvandlat hans liv. Självklart tackar Jesus ja till inbjudan och han och lärjungarna gläds tillsammans med Matteus. Eftersom just frågan om fasta kommer upp i anslutning till festen så är det inte otroligt att den råkade infalla på en måndag eller torsdag.

I Jesu svar till fariséerna säger Jesus att det kommer en tid när brudgummen ska tas ifrån dem, och då ska lärjungarna fasta.

Texter
Man 11-15 (alt Jes 58:4-9, från 1983 års evangeliebok), 2 Kor 7:8-13, Luk 5:33-39, Ps 32:1-5

 

 

Fortsätt läs mer
413 Träffar

FASTLAGSSÖNDAGEN - Kärlekens väg

FASTLAGSSÖNDAGEN - Kärlekens väg

Innan Paulus fick möta Jesus vandrade han på hatets väg. I Apg 9 kan vi följa hans väg till Damaskus, en väg som var fylld av hat och mordlust mot de kristna och församlingen. Han hade han fått skriftligt godkännande att fängsla och föra så många kristna han kunde till Jerusalem.

Det tar omkring en vecka att gå från Jerusalem till Damaskus i norr. Han gick antagligen huvudleden norrut längs med Jordanfloden upp mot Galileiska sjön och Kapernaum, vidare upp mot Ceasarea Filippi. När han närmade sig Damaskus får hatets resa ett abrupt slut - han får se ett ljussken och hör Jesus tala.

Där i dammet på vägen sker en radikal omvändelse - Paulus får möta Jesus! Tre dagar senare blir en av de lärjungar som Paulus hade tänkt fängsla, Ananias som han hette, ledd i en syn att be för Paulus. (Apg 9:10)

Från att ha förföljt församlingen och de kristna, blev Paulus en av de främsta apostlarna som startade församlingar och spred evangeliet i hela den dåtida världen. Det är som han själv uttrycker det i söndagens text från 2 Kor 5:17:

"Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse,
det gamla är förbi, något nytt har kommit."

Det var en ny Paulus som gick tillbaka till Jerusalem, istället för att föra med sig fängslade kristna, hade han själv blivit fängslad av Jesu kärlek och vandrade på kärlekens väg!

Men kärlekens väg är inte en enkel väg fri från problem, redan i Damaskus hade han blivit mordhotat och fick fly genom att hissas ner från stadsmuren i en korg (Apg 9:23). Hatets väg är den enkla breda vägen, medan kärlekens väg är den smala vägen som leder till evigt liv.

När man läser nya testamentet är det omöjligt att inte förundras över hur uthålligt och osjälviskt Paulus tjänade, trots lidande och motstånd. Ett par verser tidigare ger han svaret till att han var villig att lägga ner sitt liv och lida för Kristus:

"Kristi kärlek lämnar mig inget val". (2 Kor 5:14)

Motivet bakom allt han gör är den fantastiska kärlek han fått möta hos Jesus. Uttrycket "lämnar mig inget val" skulle kunna översättas att Kristi osjälviska utgivande kärlek pressar på från alla sidor och lämnar honom inget annat val, han kan inte längre bara kan leva för sig själv, han kan inte vara tyst - han måste berätta om Jesus!

I söndagens text från Markus 10:32 läser vi hur Jesus är väg upp till Jerusalem från Kapernaum i Galiléen. Det står att "han gick före dem". Några år senare vandrade en förnyad Paulus på samma väg. Jesus är den som först gått kärlekens väg för en hel mänsklighet förlorad i synd.

Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 6:8)

 

Söndagens texter

Höga visan 8:6-7, 2 Kor 5:14-21, Mark 10:32-45, Ps 86:5-11

 

Fortsätt läs mer
376 Träffar

SEXAGESIMA eller REFORMATIONSDAGEN - Det levande ordet

SEXAGESIMA eller REFORMATIONSDAGEN - Det levande ordet

Vad är det som gör att Bibeln är den mest tryckta boken genom tiderna? Vad är det som gör att människor läser den om och om igen, och på många håll i vår värld straffas och t.om dödas på grund av den?

I 2 Tim 3:16 finns svaret - Skriften är inspirerad av Gud. Det grekiska ordet "theopneustos", som bara används här i hela Bibeln, kan ordagrant översättas "ut-andad av Gud". Bibeln är en levande bok och det är som om man kan känna Guds andetag genom Bibelns texter.

I söndagens text från Heb 4:12-13 läser vi att Guds ord är levande och fullt av kraft. Det liknas vid ett tveeggat svärd som skiljer:
• själ och ande
• leder och märg

Här används en bild från kroppens anatomi för att förklara en andlig sanning. Själen liknas vid leder och anden med märgen.

SJÄLEN liknas alltså vid kroppens leder (grekiskan har plural). Vad är det som är typiskt för en led - jo, den är rörlig och föränderlig. Själen och vårt själsliv påverkas lätt av yttre omständigheter. En glad sång på radion och soligt väder gör att allt känns bra, medan det räcker med en oväntat tågstopp, en ogenomtänkt kommentar från någon, eller lite grått väder för att sänka humöret!

ANDEN liknas däremot med märgen inuti benstommen. Det är här som blodkroppar som är källan till livet skapas, se 3 Mos 17:11. Anden är människans innersta som ger liv. Det är den del av oss som kan ha kontakt med Guds Ande. Den påverkas inte av yttre omständigheter.

Guds ord har alltså förmågan att skilja mellan över tankar och hjärtats uppsåt, mellan vad som är själsligt och vad som är andligt.

Om det nu vore så att det bara krävdes att man läste Bibeln för att bli förvandlad av Guds Ord, då skulle världen se annorlunda ut idag, så det måste vara något mer behövs. Några av de svar Bibeln ger är att TRO på ordet och att AGERA på det!

I början på samma kapitel i Heb 4 står det: "För dem som då hörde ordet [israeliterna i öknen] var det till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro." King James översätter "not beeing mixed with faith". Ordet som hörs måste blandas med tro.

I Jakobs brev liknas Guds ord med en spegel. Anledningen att vi tittar oss i spegeln innan vi går ut, är faktiskt inte för att se hur vackra vi är, utan för att hitta fel! Vi rätta till håret om det ligger fel, ta bort spenaten mellan tänderna, osv. Exakt denna bild är det Jakob målar upp när han skriver att vi måste vara ordets görare och inte bara dess hörare.

"För den som bara lyssnar till ordet utan att leva ut det [följer och praktiserar det] är som en man som noggrant tittar på sitt [egna] naturliga ansikte i en spegel. När han har studerat sig själv, går han därifrån och glömmer på en gång hur han såg ut."
(Jak 1:23-24)

På samma sätt som en naturlig spegel hjälper oss att se vad som behöver ändras, är Guds ord den spegel vi ska spegla våra liv i, och låta det tvätta oss rena, se Ef 5:26.

Gud hjälp mig att inte anpassa mig efter den här tidsålderns anda, utan låt mig bli helt förvandlade genom förnyelsen av mina tankar, så att jag kan avgöra vad som är din vilja: det som är gott, behagar dig och är fullkomligt! (Rom 12:2, som en bön)

Texter

Jer 23:23-29, Heb 4:12-13, Joh 6:60-69, Ps 33:4-9

Fortsätt läs mer
368 Träffar

SEPTUAGESIMA - Nåd och tjänst

SEPTUAGESIMA - Nåd och tjänst
Söndagens tema är nåd och tjänst. Det är ingen slump att ordet nåd kommer före ordet tjänst - All kristen tjänst och verksamhet utgår från Guds nåd!

I texten från Matt 19 svarar Petrus Jesus: "Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se vers 22], vad kommer vi att få?

Jesus svarar att det finns mer än vi ser för våra ögon här, Gudsriket är större och går bortom tid och rum. Sista meningen ”Många som [nu] är de första ska bli de sista, och många som [nu] är de sista ska bli de första." Nästa stycke, Matt 20:1-16, förklarar detta påstående om "de första" och "de sista" genom en liknelse med vingårdsarbetare där alla får samma lön oavsett när på dagen de började arbeta.

Vers 29 att "försakat barn" måste ses i sitt sammanhang. Det kan betyda att man väljer att inte gifta sig och skaffa barn för himmelrikets skull, se vers 12. Är man däremot gift har Jesus nyss talat om äktenskapet och barnens höga värde, se vers 5 och 13. Ett av kraven för att bli en församlingsledare är att man tar hand om sin egen familj, se Titus 1:5-9 och 1 Tim 3:1-13. Så versen kan inte tala om att lämna sina barn vind för våg för evangeliets skull!

Det var Petrus som sade att han lämnat allt för att följa Jesus, till skillnad från den unge, och antagligen då också ogifte, rike mannen, se vers 27. Jesu svar riktar sig främst till Petrus. Han var antagligen den äldste av de tolv lärjungarna och den enda av dem som vi med säkerhet vet var gift. Lärjungaskapet innebar att han faktiskt under perioder fick lämna sin familj. Samtidigt ser vi Jesu nåd och omsorg. När Petrus kallas får han en väldig fiskfångst som gör att familjen är väl försörjd, se Luk 5:6. Jesus väljer också att låta Petrus hus i Kapernaum bli missionsbasen i Galiléen och Petrus får mycket tid med sin familj. När barnen är äldre följer Petrus fru med på missionsresorna, se 1 Kor 9:5.

Nåd är ett fantastiskt litet ord och bibliskt begrepp. Det grekiska ordet för nåd är ”charis” och används över 150 ggr i Nya Testamentet. Beroende på sammanhang kan ordet också betyda välbehag, en oförtjänt favör, gåva, kraft och gudomlig välsignelse. Allt detta ska känneteckna den kristna tjänsten.

Nåd är:

• Guds VÄLBEHAG över en person. Ordet används för att beskriva hur Jesus fick ett ökat välbehag både hos Gud och människor. ”Jesus växte till i vishet, i ålder och VÄLBEHAG [charis] inför Gud och människor.” (Luk 2:52, FB)

• Jesu LJUVLIGA ord. Ordet används för att beskriva Jesu ord. ”Alla prisade honom och häpnade över de LJUVLIGA [charis] ord som utgick ur hans mun.” (Luk 4:22)

• En GÅVA. Ordet kan beskriva en fysisk GÅVA, som de pengar som Korinterna samlade in till församlingen i Jerusalem. ”... er GÅVA [charis].” (1 Kor 16:3)

• En KRAFT som hjälper. Paulus beskriver nåden som den kraft som hjälper honom i sin tjänst. I 1 Kor 15 påminner han Korinterna om evangeliet - att genom tro blir man frälst (v2). Han fortsätter att berätta om hur han innan frälsningen förföljde församlingen och är egentligen ovärdig att kallas en apostel (v9). Sedan skriver han:

”Men genom Guds NÅD [charis] är jag vad jag är, och hans NÅD [charis] mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem [de andra apostlarna], fast inte jag själv, utan Guds NÅD [charis] som har varit med mig.” (1 Kor 15:10)

• FRÄLSNING. Frälsningen är en gåva av NÅD [charis]: ”Ty av NÅD [charis] är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.” Ef 2:8

Dessa fem exempel hjälper oss att förstå lite mer vad nåden är. Nåd är - att trots att vi inte förtjänar det:

• ser Gud med VÄLBEHAG på oss,
• talar han LJUVLIGA ord till oss,
• ger han av sina GÅVOR till oss,
• ger han av sin KRAFT till oss,
• FRÄLSER han oss!

Detta är utgångspunkten för vår tjänst. Vid ett tillfälle när Paulus ber till Gud får han svaret: ”Min NÅD [charis] är allt du behöver” (2 Kor 12:9).

Har vi Guds nåd - ja, då har vi allt vi behöver för att stå i Guds tjänst och betjäna människor!

 
Texter:
Vish 11:22-26 eller 2 Sam 7:18-22 (från 1983 års evangeliebok) Fil 3:7-14, Matt 19:27-30, Ps 25:4-11
 
 
(Bilden är från Israel. Solnedgång i Ein-Kerem, en förort nordväst om Jerusalem)

 

Fortsätt läs mer
145 Träffar

KYNDELSMÄSSODAGEN - Uppenbarelsens ljus

KYNDELSMÄSSODAGEN - Uppenbarelsens ljus

Kyndelsmässodagen firas till minne av den dag då Jesus bars fram i templet (Luk 2:22-40). Enligt lagen behövde Josef och Maria gå till templet i Jerusalem för att offra ett lamm eller två duvor för Marias rening. Detta skulle ske 40 dagar efter födseln, se 3 Mos 12:2-8. Eftersom de inte offrar ett lamm förstår vi att Josef och Maria var fattiga, se Luk 1:48.

Samtidigt helgade de också Jesus som den förstfödde (3 Mos 12:2-8; 2 Mos 13:2). Det är värt att notera att det inte nämns något om att de betalar fem silvermynt för ”Pidyon haben”, hebreiska för ”återlösning av den förstfödde sonen” (4 Mos 3:45-47). Det finns flera paralleller med berättelsen om Hanna som lämnar Samuel i templet. Det kan förklara varför Jesus vill stanna kvar där som tolvåring, se Luk 2:49.

Det är intressant att se hur två äldre personer, Symeon och Hanna, får ha en viktig roll i att bekräfta vem Jesus är. Detta var en uppmuntran för den yngre generationen, Josef och Maria. Symeons ord till Maria: ”att Jesus skulle bli ett tecken som väcker motstånd” och ”att genom din själ ska det gå ett svärd” förbryllade nog också Maria (se Luk 2:34-35). Dessa ord av uppenbarelse måste hon ha kommit ihåg när hon såg Jesus korsfästas i samma stad drygt trettio år senare, och då var dessa ord en tröst och ljus att det var Guds plan som skedde med Jesus.

I den föreslagna texten i Matt 13:31-33 finns också två liknelser och profetior om Guds rike som de ger uppenbarelse och ljus för vår tid. Guds rike liknas här vid ett senapskorn och en deg. Det finns flera olika tolkningar på dessa två liknelser.

Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapskorn och som en deg. Jesus förutsäger att från den ringa starten med tolv lärjungar ska det bli den världsreligion vi ser idag med miljarder bekännande kristna.

Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om ”ogräset och vetet” och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger senare i samma kapitel att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som förleder och lever i laglöshet (Matt 13:41). I ljuset av den förklaringen så kan senapskornet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt som t.o.m. blir hem för onda "fåglar” som tar bort Guds ord från människor (se Matt 13:4).

Jäst är ofta en bild på falska läror, och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror, även inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära (Matt 16:6,12). Fariséerna levde inte som de lärde (Luk 12:1). Saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft (Matt 22:29).

Tre mått mjöl för tankarna till 1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sara, i hast bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och kristna historien står det osyrade brödet för en äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se 2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse.

Det ord som översätts ”arbeta in i degen” (B2000) eller ”blandar in” (Folkbibeln) eller "gömmer" (Reformationsbibeln och Svenska Kärnbibeln) är det grekiska ordet ”enkrypto”. Det används bara två ggr i NT, här i Matt 13:33 och i parallellstället Luk 13:21. Ordet kan översättas ”mixa, blanda, gömma, täcka över”. Vårt ord ”kryptera” kommer från detta ord, vars definition är att skapa flera lager som är dolda.

Den engelska översättningen KJV väljer att översätta Matt 13:33 med ”a woman took and hid”, dvs den mer negativa betydelsen av att medvetet gömma något i degen som inte ska vara där, istället för det mer neutrala "mix" som NIV använder.

Om den som är ansvarig för att baka brödet ”gömmer” in jäst som förstör gemenskapen med Gud är det allvarligt.

Men det finns hopp – på samma sätt som orden Maria fick höra vid templet när Jesus var 5-6 veckor gammal, ger orden som Jesus gav vid församlingens födelse hopp att faktiskt inte alla som säger sig vara kristna är det. Genom historien har mycket ont har gjorts i Kristi namn, korståg, sekter osv - vilket Jesus här förutsade skulle ske!

Jesus är uppenbarelsens ljus, han är vägen, sanningen och livet. När vi tar emot Jesus så bor han i oss. Det bästa sättet att kunna skilja mellan det som är sant och falskt är att bjuda in Sanningen själv som herre och mästare i vårt liv.

 

Söndagens texter

Mik 7:7-8, Apg 2:42-46, Matt 13:31-33 och Luk 2:22-40 (som läses varje år), Ps 138

Fortsätt läs mer
263 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus är vårt hopp

FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus är vårt hopp

Halleluja - så både börjar och slutar Psalm 146! Lovprisning ramar in de fem sista psalmerna i psaltaren. I öppningsstroferna till psalmen kommer en uppmaning att sätta sitt hopp till Gud och inte människor. En ny kung, president, ledare kan aldrig ge frälsning. Jesus är vårt enda hopp.

I söndagens text från GT läser vi hur Gud uppmanar Elia får lämna staden Samarien. Han hade gett ett profetiskt budskap till den onde kungen Ahab. Elia sätter sitt hopp till Gud och går de fem milen till ravinen vid Kerit på östra sidan om Jordan där han har blivit lovad att bli försörjd. Sättet det sker på är minst sagt märkligt. Korpar, som var en oren fågel, kommer med mat.

I ett av sina sista brev uppmanar Paulus sin yngre vän och medhjälpare Timoteus att blåsa liv i den nådegåva som Gud gett honom. Anledningen är att Gud inte har gett honom modlöshetens ande utan en ande som har kraft, kärlek och självbesinning (2 Tim 1:6).

I söndagens text från Matteus 14 har Jesus gett bröd till femtusen. Johannes förklarar varför Jesus drar sig undan i ensamhet för att be - folket ville göra honom till kung med våld, se Joh 6:15. I Matt 14:22 används ett starkt ord som både betyder befalla och tvinga. Att Jesus var tvungen att så bestämt skicka iväg lärjungarna till andra sidan sjön, antyder att de också dragits med i folkets önskan att starta en politisk revolution mot romarna.

Galileiska sjön är omgiven av berg och ligger två hundra meter under havsytan. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias.

Lärjungarna kämpar i motvind. Jesus är kvar i flera timmar i bön. Strax före gryningen, under den fjärde nattvakten, någon gång mellan 03.00-06.00, kom Jesus till dem, gående på vattnet.

Uttrycket ”att gå på vatten” har kommit att beskriva något omöjligt. Petrus får vara med och möta Jesus. Det kan tyckas märkligt att Jesus förmanar Petrus och säger ”Vilken liten tro du har!” Jämfört med de andra lärjungarna som satt kvar i båten hade ju Paulus stor tro!

Ordet "oligos" kan betyda liten, men även kortvarig i tid. Det sammansatta ordet "oligopistis" beskriver Petrus tro som är liten eller snarare kortvarig. Problemet som Jesus adresserar är hans instabila tro som har höga toppar och djupa dalar. Först tror han Jesus är ett spöke, sedan går han på vattnet för att på nytt tvivla och börja sjunka.

 

Söndagens texter:

1 Kung 17:1-6, 2 Tim 1:7-10, Matt 14:22-33, Ps 107:28-32


Bilden är tagen strax utanför Kapernaum för några år sedan.

Fortsätt läs mer
334 Träffar

3:e SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus skapar tro

3:e SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus skapar tro

Denna vecka är den ekumeniska böneveckan och söndagens tema är Jesus skapar tro. Jesus är trons upphovsman och fullkomnare (Heb 12:2).

I söndagens texter från andra Kungaboken och Johannes handlar det om två befälhavare och deras lite olika väg till tro. I texten från 2 Kor 1:3-7 gör Paulus det klart att Jesus skapar tro. Gud är källan till all uppmuntran, tröst och hjälp.

När Paulus i vers fyra skriver att Gud tröstar oss i alla våra svårigheter så vet han vad han pratar om. Han hade kämpat mot vilddjuren i Efesos (1 Kor 15:32), blivit arresterad och fängslad, hårt pryglad, möt dödshot gång på gång, blivit stenad, lidit skeppsbrott och kämpat för sitt liv i havet tre gånger. Han hade blivit utsatt för faror från översvämmade floder, rånare, judarna, hedningarna och falska kristna som ville sätta dit honom. Han hade under perioder varit utan sömn, hungrig, törstig, naken förutom att ha burit den mentala bördan över svåra problem i församlingarna (se 2 Kor 11:23-28). Om någon visste vad det innebar att gå igenom tuffa tider med hjälp av Kristi styrka så var det Paulus.

Det finns ett ord som upprepas flera gånger i texten från 2 Kor 1:3-7, och det är ordet ”tröst”. Hade Paulus skrivit Korintierbrevet som ett e-postmeddelande idag hade han kunnat använda fetstil för eller understrykning för att markerat ett nyckelord. I grekiskan kan man säga att upprepning är ett sådant sätt att fånga läsarens uppmärksamhet på ett specifikt ord som är viktigt i sammanhanget.

Det grekiska ordet ”paraklesis” används sex gånger i grundtexten i dessa fem verser. Ordet översätts ofta till ”tröst”, men har också en vidare betydelse att ”komma till någons sida och hjälpa” och ”att tala uppmuntrande" men också att "praktiskt hjälpa till”. Ordet har samma rot som ”parakletos”, som är det ord som används om ”hjälparen” den Helige Ande (Joh 14:16).

Sann kristendom är inte ett liv utan problem och svårigheter. Det är ett liv fyllt av Jesu tröst och hjälp, genom den helige Ande, som hjälper oss igenom tuffa tider (Fil 4:11-13). Jesus skapar tro som tröstar, hjälper och uppmuntrar!

Söndagens texter:

2 Kung 5:1-4, 9-15, 2 Kor 1:3-7, Joh 4:46-54, Ps 36:6-10

 

 

Fortsätt läs mer
416 Träffar

Prins eller Kung?

Prins eller Kung?

Nu har vi kommit en bit på väg i vår bibelläsning. Jag har läst lite långsammare just nu, därför att jag läser en del ganska gamla bibelkommentarer bredvid. Det tar lite extra tid men det är det värt. Ibland är det som att man gräver guld i dessa gamla böcker! Just nu håller jag på med Matteus evangeliet, och för ett tag sedan läste jag om de vise männen som kom till barnet i Betlehem. I en av kommentarerna påpekade författaren  att de vise männen, när de kom till Herodes för att söka den nyfödde, inte frågade efter den nyfödde PRINSEN, vilket ju hade varit det naturliga egentligen. Hade det fötts ett barn hos kung Herodes så borde man kalla det barnet för prins. Men, ända från början var det så att Jesus var KUNG!

"Var är judarnas nyfödde....KONUNG!" Matt 2:2.

Vilken underbar proklamation! det råder ingen som helst tvekan! Det är en KONUNG som har fötts - inte undra på att kung Herodes blev förskräckt! Och så stolta vi kan vara att tillhöra denne KONUNG!

Visst är det roligt och fascinerande när vi får nya aha-upplevelser i välkända bibeltexter!

Fortsätt läs mer
344 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Livets källa

ANDRA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Livets källa

Söndagens tema är livets källa. Jesus är livets källa, han är livets ursprung och det är genom honom allt existerar.

Upprinnelsen till texten i Johannes 5:31-36 är att en man som varit sjuk i trettioåtta år får möta Jesus och blir helad. Vi förstår av dialogen att mannen bär på mycket frustration. När Jesus frågar om han vill bli helad svarar han inte på frågan, utan berättar hur han inte hinner ner i vattnet, som man trodde hade helande krafter när det kom i rörelse (Joh 5:5-7).

Det är intressant att notera att Betesda är en damm precis norr om tempelområdet i Jerusalem. Det är inte en källa, utan en damm. Nu kom Jesus, själva källan till det levande vattnet, och mötte mannen som sökt sitt helande från en sekundärkälla.

I föregående kapitel har Jesus sagt till kvinnan vid brunnen i Samarien, i Joh 4:14: ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.”

I grekiskan är det en dubbel negation och man skulle kunna översätta: ”Men den som dricker av det vatten som jag ger SKA ALDRIG, NEJ ALDRIG bli törstig igen.”

Det går inte att bli mer tydlig – Jesus är den som mättar alla våra behov. Det vatten Jesus ger blir till en källa inom oss med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv.

Kvinnan vid brunnen, som förde en lång teologisk diskussion med Jesus om han verkligen kunde vara större en Jakob, och mannen vid dammen som var frustrerad över sin situation, fick båda möta livets källa! De fick ta emot Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet - äkta liv!

Dagens text från Johannes 5 är mitt i Jesu svar till de skriftlärda som inte vill tro att Jesus var Messias. Jesus svarar att han inte behöver andra människors vittnesbörd, men han ger de bevisen för att hjälpa oss att förstå och få en personlig erfarenhet av det liv som han ger. Han har en annan som vittnar om honom. Det syftar sannolikt på hans Fader som han nämner flera gånger i sitt svar.

Jesus – livets källa - kom till jorden för att dö och uppstå, så att vi människor kan få ta emot det eviga livet.

Söndagens texter:

5 Mos 5:23-27, Heb 2:9-10, Joh 5:31-36, Ps 19:2-7


Bilden är tagen vid Ein Gedi (get-källan) vid västra sidan av Döda havet.

Fortsätt läs mer
352 Träffar

Det är på riktigt!

Det är på riktigt!

Idag hade jag förmånen att omigen får besöka "Pergamonmuséet i Berlin. Där har de återuppbyggt två häpnadväckande fynd från staden "Babel". Babel var en världmetropol under bl.a profeten Daniels tid. Staden var dessutom huvudstad i det "neobabyloniska imperiet" och därifrån regerade den Nebukadnasser  (605fKr- 562fKr) som omnämns i bl.a. profeten Daniels bok. I muséet har de återuppbyggt både "Ishtarporten" samt en del av väggen som omgav Kung Nebukadnessars tronrum. De har delvis använt sig av rekonstuerade tegelplattor men en stor del av tegelplattornA (eller delar av tegelplattor) är de som var på plats under Daniel och Nebukadnessars tid. Lejonet på bilden var ett av många lejon som omgav tronrummet till världens kanske då mäktigaste och mest fruktade kung. Informationen på muséet gav till känna att lejonen dels var förknippade med avguden Ishtar, men att ett av syftena med att avbilda lejon utanför tronrummet, var att skrämma besökare och få dem att inse att det var Nebukadnessar som hade makten.

När jag stod där i muséet igår så kunde jag inte undgå att fyllas av en djup förundran. Här stod jag och tittade på ett av de lejon som profeten Daniel kan ha tittat på just innan han skulle in på audiens till den mäktiga kungen! Samme Daniel som har fått de himmelska visioner som är upptecknade i Daniels bok och är uppenbarelse från HERREN själv! På tal om lejon som kom jag t.ex. att tänka på den vision som Daniel fick och som är omskriven i Dan kap. 7:2ff "Jag såg i en syn om natten hur himlens fyra vindar rörde upp det stora havet, den ena inte likt den andra. Det första liknade ett lejon men hade vingar som en örn."

När jag ser bilden kommer jag även att tänka på det som hände Daniel på 530- talet fKr under en annan kung. En lag passerades som gjorde det förbjudet att inte tillbe kungen som Gud och Daniel vägrade naturligtvis eftersom han bara tillbad den ende Guden- Israels Gud! Detta fick allvarliga konsekvenser för profeten: "Då lät kungen hämta honom och kasta honom i lejongropen". Vi vet dock hur det slutade eller hur? HERREN själv sände änglar som skyddade Daniel och så fick det som var tänkt som ett döds-straff förvandlas till ett vittnesbörd för kungen och för ett helt imperium om att Daniel hade kontakt med den Gud SOM FINNS PÅ RIKTIGT.

Just den formuleringen fastnade hos mig när jag befann mig inne på museet och besåg de fascinerande fynden- Jag gick långsamt omkring och lyssnade på varje ord av information som audioguiden förmedlade. Jag tittade på den 2600 år gamla porten och väggen till tronrummet och jag tänkte gång på gång för mig själv att Bibeln är på riktigt. Den är ingen sagobok utan den handlar om det som verkligen har hänt. Det blev omigen så tydligt för mig, det jag redan vet- att Daniel fanns på riktigt. Nebukadnessar fanns på riktigt. Staden Babel fanns på riktigt och för mig fick allt det bli en uppmuntrande påminnelse som stärkte min tro på att hela Bibeln handlar om det som är på riktigt!

Jag är inte dummare än att jag förstår att fynden i sig inte bevisar att Daniel fick tilltal från levande Gud. Fynden visar dock att Babel var en verklig stad och att Nebukadnessar var just den mäktig despot som Daniels bok beskriver honom vara. För mig blev det så tydligt att dessa fynd stämmer så väl med den värld som Daniel beskriver sig möta i sin egen bok och det är i sig ytterst trosstärkande och jag har personligen, i många år, varit bergfast övertygad om att det var just Daniel som fick de tilltal som är nedtecknade i Daniels bok. Man kan i det sammanhanget bara kort omnämna att det är extremt intressant att notera att historieskrivaren Josefus tydligt omnämner Daniel, hans bok och en av hans profetior i samband med Josefus beskrivning av ett besök av Alexander den Store till Jerusalem på 330-talet före Kristus. Josefus påstår alltså att Daniel och hans profetior var kända redan då!

Lejonen uppfördes alltså för att skrämma besökarna till kung Nebukadnessar. Vi kanske inte blir så rädda när vi ser just Nebukadnessars lejon men det finns många andra "lejon" som kan fylla oss med rädsla i vår vardag. Oro för t.ex. morgondagen, vacklande hälsa eller en ansträngd ekonomi kan bli som ett "lejon" som smyger runt i vårt sinne. Även vår själafiende djävulen liknas ju vid ett lejon i 1 Pet. 5:8 "Er fiende djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka".

Med alla dessa "lejon" runt omkring oss är det underbart att veta att det starkaste lejonet är han som är både Gud och människa på samma gång. Johannes får se rakt in i den himmelska världen och han skriver i Upp 5:5 om vem som, tillsammans med Fadern och den helige Ande, är centralgestalten där: "Men av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott ,har segrat." Jag vet inte hur det är med dig men jag har flera områden i mitt liv som hotar att fylla mig med oro och ängslan. Just därför är det ljuvligt att få läsa det som är Guds. Eget. Ord. LEJONET AV JUDA STAM, DAVIDS ROTSKOTT, HAR SEGRAT!!!

Fortsätt läs mer
1572 Träffar

Behålla greppet

Behålla greppet

Det fyller ständigt på med nya bibelläsare som tar beslut om att och göra bibelläsning till en daglig vana. Visst är det uppmuntrande att se hur det rör på sig. Nyårstiden inbjuder på något sätt till eftertanke och beslut

Fortsätt läs mer
426 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesu dop

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesu dop
Att bli en kristen är ofta en process. Det går inte alltid att säga när exakt man kom till tro. Det är inte så konstigt, även i större världsliga beslut som köp av en ny telefon, bil eller ett hus, är det sällan man kan säga när man bestämde sig för just den telefonen, bilmodellen eller det huset. Det är ofta ett beslut som växer fram, det finns dock ett exakt datum då man skrev under kontraktet och köpet blev officiellt. Dopet i vatten kan sägas vara en sådan ”officiell” handling där man bekräftar sin tro på Jesus.

Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är borta. Se, allt har blivit nytt (2 Kor 5:17).

I söndagens text från Apg 8:14-17 läser vi hur ryktet börjar gå i Jerusalem att det illa ansedda folket samarierna hade börjat ta emot Guds ord. På grund av förföljelsen av de kristna i Jerusalem hade Filippos gett sig av norrut och predikade Guds rike och Jesu Kristi namn i den samariska huvudstaden, se Apg 8:5. En välkänd trollkarl där blir frälst vilket gör att stora skaror börjar följa Jesus. Man skickar då dit Petrus och Johannes för att hjälpa till i väckelsen. Det visar sig att samarierna hade blivit döpta i Jesu namn, men inte fått tag på den helige Ande, så Petrus och Johannes får be för dem.

Lukas skriver i sitt evangelium att ett par år tidigare hade samme Johannes och hans bror Jakob inte direkt känt någon stor kärlek till samarierna. När de inte blev välkomnade i en av byarna är de beredda att kalla ner eld från himlen över dem (se Luk 9:54).

Anledningen till att man vill kalla ner eld kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot honom ödmjukar däremot officeren sig och femtio män skonas, se 2 Kung 1. Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, se 2 Pet 3:9.

Syskonparet Johannes och Jakob som kallades ”åskans söner” (kanske på grund av deras temperament, se Mark 3:17) hade blivit förvandlade. Från att ha blivit irriterade och arga känner de djup kärlek till det samariska folket. Vi märker en tydlig skillnad före och efter det att den helige Ande hade blivit utgjuten på Pingstdagen.

Även i texten från Markus där Jesus döps ser vi hur Bibeln är tydlig med att betona vem det är som tar ledningen efter dopet. I versen direkt efter dopet står det att ”genast förde Anden honom ut i öknen” (Mark 1:12). Det blev ett skifte i Jesu liv när han började sin publika tjänst.

Dopet i vatten har ibland beskrivits som vårt beslut att följa Jesus och vattnet omsluter oss utifrån. Dopet i den helige Ande är däremot ett Andens verk som kommer inifrån, nu strömmar det levande vatten inifrån som ger kraften att leva ett kristet liv.

 

Söndagens texter:

Jes 43:1-4, Apg 8:14-17, Mark 1:9-11, Ps 89:20-29

 

Bilden är tagen vid Yardenit, den norra dopplatsen vid Jordanflodan strax nedanför Galileiska sjön i Israel. Även om det var längre ner längs med floden som Jesus döptes, enligt traditionen vid Qasr el Yahud, så är Yardenit en vacker plats att besöka och många väljer att döpa sig här.

Fortsätt läs mer
361 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se