tom banner

KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG - Herre över allting

KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG - Herre över allting

På bilden syns Olivberget öster om Jerusalem. Det var hit Jesus tog lärjungarna och välsignade dem innan han fördes upp till himlen.

Texten från Johannes är hämtad från den sista kvällen tillsammans med lärjungarna i det övre rummet i Jerusalem. Johannes som satt bredvid Jesus beskriver i kapitel 14-17 hur Jesus undervisade om den Helige Ande och gav liknelsen om vinträdet och grenarna osv. Mot slutet av måltiden ber Jesus för sig själv, lärjungarna och för alla troende. I texten från Joh 17:3 ber Jesus och sammanfattar Jesus kärnan i kristendomen:

”Detta är det eviga livet: att känna (ha en personlig relation med) dig, den ende sanna Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus!”

I episteltexten från Efesierbrevet 4:7-13 undervisar Paulus, utifrån Ps 68:18, hur Gud tog fångar och gav gåvor till människorna. Hela Psalm 68 är en segersång som beskriver hur Gud är Herre över allting. Jesus har besegrat djävulen och döden som är ”fångar” under honom.

Gud ger många olika typer av goda gåvor. Paulus beskriver fem gåvor som ofta kallas de fem tjänstegåvorna. En församling var aldrig tänkt att bara styras av en person. En församling med bara en evangelist som ledare kan skena iväg i ivern att nå ut, samtidigt som en församling med bara pastorsgåvan kan bli helt fokuserad på att ta hand om de egna. Gud har gett olika kallelser för att det ska vara en balans i församlingen.

Ordet apostel betyder helt enkelt budbärare, den tjänstegåvan hjälper till att utbreda församlingen och driver den framåt. Profeter har speciellt gåvan att tillämpa Gudsordet på ett praktiskt sätt idag. Här finns även aspekten av att höra gudagivna ord om framtiden eller det förflutna. Evangelisten har gåvan att nå nya människor med evangelium. I den grekiska texten används ett ”och” mellan de två sista tjänsterna pastor och lärare. Dessa två verkar höra ihop på ett speciellt sätt. Pastor-lärare är tjänsten som både vakar över hjorden och ger dem andlig mat.

I vers 13-14 kommer anledningen till varför vi har präster, diakoner, pastorer, evangelister, bibellärare, kantorer, lovsångsledare, profetröster (som är några av de namn vi använder idag). De är till för:
• att UTRUSTA de heliga
• så att de kan göra tjänst och bygga upp Kristi kropp (församlingen)

Målet är att alla ska:
• komma fram till trons enighet och kunskapen om Guds Son
• växa till och mogna för att bli helt uppfyllda av Kristus

 

Texter

Dan 7:13-14, Ef 4:7-13, Joh 17:1-8 och Apg 1:1-11 (som läses varje år), Ps 110

 

Fortsätt läs mer
286 Träffar

BÖNSÖNDAGEN - Bönen

BÖNSÖNDAGEN - Bönen

Det är anmärkningsvärt att när Jesus undervisar om bön i Bergspredikan måste han börjar med två punkter om vad bön INTE är! Det fanns många förutfattade meningar om bön på Jesu tid, och det gör det nog även idag.

1) – Bön är inte ”show-off”

Bön är inte som något inövat skådespel för att få människors blickar och uppskattning (Matt 6:5). Jesus fortsätter i vers 6: ”När du ber, gå då in i din kammare”.

Ordet för kammare, grekiska "tameion", beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades (Se t.ex. Luk 12:3 och 24 där ordet används för inre förrådsrum). Ordet betyder ordagrant att dela och fördela, och beskriver hur varor och tillgångar fördelas från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren!

Vår personliga andakt och tid med Gud sker i det fördolda och inte primärt på gudstjänster och i kyrkan. Bönens innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet mellan mig och Gud.

Självklart utesluter inte detta att vi träffas och ber tillsammans. Bibeln uppmanar oss att mötas tillsammans, och detta desto mer när vi ser att Jesu återkomst närmar sig (Heb 10:25). Det finns många exempel på gemensam bön i Bibeln:

• De höll troget fast vid bönerna… (Apg 2:42)

• Barnabas och Saul blev avskilda i ett bönemöte. (Apg 13:2)

• Om två kommer överens om att be om något ska det ske, och där i den gemenskapen är Jesus mitt bland dem (Matt 18:19-20)

• ”Men om MITT FOLK som är uppkallat efter mitt namn ödmjukar sig, ber, söker mitt ansikte, och omvänder sig från sina onda vägar, då ska jag höra från himlen, förlåta deras synd, och hela deras land.” (2 Krön 7:14)

2) – Bön är inte att rabbla tomma ord

Nästa missuppfattning är att det är mängden ord som gör att bönen blir besvarad. Bibeln uppmanar ju oss att be uthålligt, och vi läser att Jesus ber samma bön tre gånger i Getsemane, så vad är det Jesus menar? I Matt 6:7 används två intressanta grekiska ord:

• ”rabbla tomma ord” är grekiska ”Battalogeo”
• ”många ord” är grekiska ”polylogia”

Slår man upp betydelsen av ”batta-logeo” så kan det betyda att stamma, att repetera samma ord gång på gång som ett mantra eller att rabbla tomma ord. Den första delen av ordet ”Batta” kan enligt språkforskare härstamma från en person som hette Battus. Han var en poet som blev känd för sina långa, enformiga och tråkiga dikter. Tänk dig en manusförfattare som skriver erbarmligt tråkiga pjäser med meningslösa repliker som bara tuggar om och om igen och folk somnar i bänkarna. Uttrycket ”en Battus pjäs” blev till sist ”battalogeo” som kom att betyda att rabbla ord!

I vers 8 fortsätter Jesus att vi inte ska be sådana här tomma ”battalogeo-böner” med ”poly-logia” (många ord), eftersom vår fader vet vad vi behöver redan innan vi bett honom om det.

Ett exempel på en ”battalogeo-bön” är om ett barn ber en lång ramsa till sin förälder för att fråga om tillåtelse att få hälla upp lite mjölk ur kylen, istället för att bara säga ”Pappa, jag tar ett glas mjölk!”

 

Gud vill att vi ska känna honom personligt och lita på att han vet vad vi behöver. Direkt i nästa vers följer en mall för Jesus säger att vi ska be. Den börjar inte med en lång syndabekännelse eller bön om livets nödvändigheter, utan med hur barnen i en god familjerelation skulle tilltala sin pappa – vår Fader! Syndabekännelsen och bönen för dagligt bröd finns med (v11-12) och har sin plats, men allt bygger på en gemenskap och relation med Gud.

 

Texter

1 Kung 3:5-14, Rom 8:24-27, Matt 6:5-8, Ps 13

Fortsätt läs mer
387 Träffar

FEMTE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Att växa i tro

FEMTE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Att växa i tro

Det ord som används för tro i grundtextens språk är ett rikt ord som också betyder trofasthet, tillit och förtröstan. Ibland har vårt svenska ord tro förringats till att betyda att man hoppas och tror på något, men inte riktigt kan veta. Det är långt Paulus uttalande ”jag vet vem jag tror på” i 2 Tim 1:12. Tron är en fast övertygelse och tillit över det som ännu inte är synligt för våra fysiska ögon (Heb 11:1).

Det är tillsammans med andra lärjungar som man växer i kärlek. Det är en av anledningarna att församlingen är så viktig. Det omöjligt att växa i kärlek i ensamhet, det är bara när man tillbringar tid med andra kristna som man har möjlighet att praktisera sin kärlek. Det är när kristna som "borde veta bättre" gör fel som vi har ett val att älska och förlåta dem. Vid ett tillfälle när Jesus undervisar om just detta, så utbrister lärjungarna "ge oss större tro"! (Luk 17:5)

Jesu svar i nästa vers (Luk 17:5) visar att det inte krävs mycket tro för att bli kvitt bitterhet. Det räcker med en tro stor som ett senapskorn så kan man rycka upp oförlåtelsen, som liknas vid ett mullbärsträd, och kasta den i salthavet där den genast dör.

I helgens text från Johannes 17:9-17 ber Jesus för lärjungarna. Detta stycke ingår i ett större sammanhang (kapitel 14-17) där Johannes återger vad Jesus samtalade om och bad de sista timmarna tillsammans med lärjungarna i det övre rummet innan korset.

Att Jesus ber för de som tror på honom, och inte ber för världen (v9), beror inte på att han inte bryr sig om världen. I John 3:16 är det tydligt att han kom för att just frälsa världen. Anledningen att han ber för lärjungarna som var samlade där då, och vi som tror idag (v20) är just för att världen ska kunna tro att Jesus är Guds Son.

Jesus är huvudet och de troende är hans kropp. När vi talar illa om och slår på Guds församling så sjunker kroppen ihop, och med den också huvudet, och världen ser inte längre Jesus. När vi däremot låter Guds ord få rena och helga oss (v17) och vi talar gott och bygger upp Guds församling reser sig huvudet och världen ser Jesus.

”Jag ger er ett nytt bud: Välj att älska varandra (med en ren, självuppoffrande kärlek). På samma sätt som jag har älskat er ska ni välja att älska varandra. Genom detta ska alla förstå (baserat på personlig erfarenhet) att ni är mina lärjungar, om ni väljer att ha kärlek till varandra.” (Joh 13:34-35 - Svenska Kärnbibeln)

Texter

Jes 57:15-16, Gal 5:13-18, Joh 17:9-17, Ps 98:1-8

Fortsätt läs mer
227 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Vägen till livet

FJÄRDE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Vägen till livet

Varje dag avverkar vi ett stycke på vår livsvandring. Det vi dag efter dag gör, summeras ihop och blir till sist vårt liv. I Ordspråksboken 4:18-19 liknas de rättfärdigas väg med gryningsljuset som blir starkare och starkare tills det blir full dag, medan de ogudaktigas väg är som djupaste mörker.

För en kristen som vandrar med Jesus är den dag då det här jordelivet avslutas inte ett så stort steg. Vandringen med Jesus och gemenskapen med honom fortsätter förbi det här jordelivet och vi får se honom ansikte mot ansikte (Upp 22:4).

Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, och att ingen kommer till Fadern utom genom honom (Joh 14:6). Jesus är inte bara vägen till livet, utan han är också livet.

Det går att existera här på jorden utan Jesus, men det är bara i Jesus som vi har liv och verkligen kan leva livet som det var tänkt att vara – i gemenskap med Gud!

Om man reser längs med en väg så finns det dels små skyltar med vägnummer och även större skyltar som talar om hur långt det är kvar till destinationen. Dessa skyltar bekräftar att vi är på rätt väg. Om det var länge sedan man såg en skylt, kan en känsla av oro börja krypa sig på. Då kan det vara bra att rannsaka mig själv och se om det var någon händelse som gjorde att jag svängde av från den rätta vägen.

I helgens text från Johannes ger Jesus en tydlig uppmaning som hjälper oss att hålla oss på livets väg - välj älska varandra osjälviskt och utgivande på samma sätt som jag har älskat er (Joh 13:34).

När vi väljer att inte älska och förlåta andra människor, då viker vi av från livets väg. Mörkret sänker sig kring oss, oro smyger sig på och Guds frid försvinner.

Johannes sammanfattar vår vandring i ljuset fint i sitt första brev (kap 1:5-9):

”Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.
Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.”

Texter
2 Mos 13:20-22, 1 Thess 5:9-11, Joh 13:31-35, Ps 147:1-7


Bilden är tagen på vägen mellan Nasaret och Kapernaum, en väg som Jesus och lärjungarna ofta vandrade.

Fortsätt läs mer
396 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Den gode herden

TREDJE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Den gode herden

I söndagens texter är temat den gode herden. Johannes låter de judiska högtiderna ha en central roll i kapitel 5-11 i sitt evangelium. I kapitel 10 tar han med en händelse från tempelinvigningsfesten (chanukka) som inföll i november eller december. I vintras sammanföll den första dagen, i den åtta dagar långa högtiden, med julafton.

Högtiden firas till minne av att man år 164 f.Kr., under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna, lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte hela högtiden.

I vers 27 läser vi: ”Mina får lyssnar på min röst och jag känner dem och de följer mig.” Än idag kan man se hur flera beduiner träffas med sina olika fårhjordar längs med dalgångarna kring Jerusalem. Fåren betar tillsammans en stund, och när det väl är dags att gå vidare, lystrar fåren till sin herdes röst och följer med sin herde.

I Psalm 23 liknas Herren vid vår herde. Gud är personlig och låter mig vila på gröna ängar och leder mig till lugna vatten. I Mellanöstern, till skillnad från våra svenska grönskande ängar, är det en fråga om liv och död för ett får att lyssna och följa sin egen herde som vet var bete och vattenkällor finns.

Vi i väst är vana med att en text följer ett linjärt mönster. Ett tema utvecklas mer och mer fram till sista versen där upplösningen och crescendot kommer.

I hebreiska som gamla testamentet är skrivet på kan man tro att möjligheterna att uttrycka sig var begränsade när man bara skrev bara stora bokstäver utan vokaler! Trots detta, eller kanske just på grund av detta, utvecklades hundratals avancerade stilistiska sätt för att förstärka uttryck och betona ord. Psalm 23 är skriven i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i sista, temat i andra stycket med näst sista osv.

Ett sätt att visualisera detta är att skjuta in texten i olika steg. I bilden till detta inlägg har varje tema markerats med A, B, C och D för att åskådliggöra detta. Prova gärna att läsa psalmen tematisk in mot mitten och se hur budskapet blir fylligare!

A - Allt börjar och slutar med Herren: Han är min herde och hans hus ska vara mitt hem.

B - Guds närvaro: Inget ska fattas mig, han ger godhet och nåd varje dag.

C - Guds omsorg: Han för mig till gröna ängar och stilla vatten, han dukar ett bord och smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.

D - Guds ledning: Han ger mig kraft, leder mig på rätta vägar och jag behöver inte frukta, din käpp (som beskyddar) och stav (som visar riktningen) gör mig trygg.

I en kiasm finns höjdpunkten och hela psalmens viktigaste budskap i psalmens centrum. I psalm 23 vill David framhäva att Gud är en personlig Gud som är med oavsett yttre omständigheter! Den centrala versen är:

”DU ÄR MED MIG”.

Detta är huvudbudskapet i hela psalmen att oavsett hur det ser ut runt omkring oss är Gud med. Hade David skrivit psalmen som ett mail skulle han kanske ha skrivit denna vers i fetstil med stora röda bokstäver!

Här i mitten sker också ett skifte i psalmen. Fram till nu har Gud tilltalats med "han", men nu skiftar det till ett personligare din/du. Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare och mer personlig.


Texter

Jer 23:3-8, 1 Pet 5:1-4, Joh 10:22-30, Ps 23

Bilden är tagen från gamla Jerusalem ner mot Hinnomdalen i söder där man ofta ser beduiner valla sina får.

Fortsätt läs mer
588 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Påskens vittnen

ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Påskens vittnen

Söndagens text från Johannes handlar om vad som skedde i Jerusalem, en vecka efter Jesu uppståndelse.

Det är Tomas som säger: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (vrister), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro."

I närheten av Jerusalem har man hittat kvarlämningar från korsfästa kroppar från Jesu tid. Fynden visar att spikarna var omkring 13-18 cm långa och spikades genom handleden. Det grekiska ordet "cheir" som används här kan både betyda hand och handleder. Ordet används så i Apg 12:7 när bojorna föll från Petrus handleder.

Vi vet inte varför Tomas inte var med första gången Jesus visade sig för lärjungarna. Läser vi vad hans medlärjunge Johannes skriver om honom i sitt evangelium, förstår vi att Tomas var en realist. Han förstod faran i att gå söder ut till Judéen (11:6). Han ville ha mer än bara ord för att veta vilken väg de skulle gå (14:5). Men han var också villig att ta risker för Jesus (11:6), och här i helgens text när Jesus för andra gången kommer till lärjungarna så får tron konsekvenser och han utbrister ”Min Herre och min Gud” (Joh 20:28). Ett uttalande som är en stark trosbekännelse!

Vi sätter lätt etiketter på människor. Den yngre sonen i en av Jesu liknelser går under titeln ”den förlorade sonen”, trots att han vände om och borde benämnas ”den återvunne sonen”. Tomas kallas ofta ”Tomas tvivlaren”, trots att det är ett begrepp som inte Bibeln använder. I vers 27 säger Jesus till Tomas: ”Sätt stopp för din otro, och börja tro”. En engelsk översättning översätter så här: ”call a halt to your progressive state of unbelief, but become one who is believing” (Wuest). Tomas satte stop för sin otro och började tro!

Kanske var anledningen att Tomas inte var med den första söndagen att han sörjde sin frälsare så djupt att han inte kunde förmå sig att komma till någon ”lärjungaträff” - Vad är det för vits att träffas om Jesus var död? Vi vet inte orsaken, men vad vi vet är att han var där nästa söndag, och att Jesus direkt riktar sig till honom på en gång efter att han sagt "Frid åt er alla" (v27).

Jesus kunde ha mött Tomas där han var enskilt under veckan, men mötet skedde tillsammans med de andra troende. I Heb 10:25 uppmanas vi att inte överge sammankomsterna. Det styrkande och uppmuntrande för tron att träffa andra kristna, och detta blir än mer viktigt ju närmare Jesu återkomst vi kommer skriver Hebreerbrevets författare. Det är intressant att i en tid då vi kan göra allt mer hemifrån och fler och fler sitter böjda över en liten skärm, även tillsammans bland folk - i den tiden uppmanar Guds ord oss att det är desto viktigare att verkligen träffas!

I Joh 20:31 ges en nyckel för hur man ska kunna tro: ”Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.” Johannesevangeliet, och alla andra böcker i Bibeln finns där för att vi ska få tro och verkligt liv! I Rom 10:17 formuleras det så här: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Det är när vi hör och läser Guds ord som tron växer.

Det är mötet med Jesus som förvandlar, det var honom som Tomas sökte och fick möta! Det är tid att söka Jesus i Guds Ord, både enskilt och tillsammans med Guds folk!


Texter
Sak 8:6-8, 1 Pet 1:3-9, Joh 20:24-31, Ps 145:1-7

(Bilden är tagen utanför övre salen i Jerusalem i sydvästra delen av gamla staden. Byggnaden har förändrats sedan Jesu tid, men det kan ha varit på den här platsen lärjungarna samlades bakom stängda dörrar.)

Fortsätt läs mer
325 Träffar

ANNANDAG PÅSK - Möte med den uppståndne

ANNANDAG PÅSK - Möte med den uppståndne
På annandag påsk handlar evangelietexterna om de olika mötena med den uppståndne Jesus. Texten från Johannes 20:19 beskriver hur det är kväll samma dag, den första veckodagen - söndagen då Jesus uppstått. Lärjungarna är samlade bakom stängda dörrar i rädsla för judarna. De är troligen samlade i samma övre rum i Jerusalem där de firade den sista måltiden.
 
Nyheten om Jesu uppståndelse hade redan nått de judiska ledarna i Jerusalem, se Matt 28:11. Emmausvandrarna har nyss kommit och berättat hur de mött Jesus, se Luk 24:36.
 
Plötsligt kom Jesus och stod mitt bland dem och sade: "Frid vare med er!" Det var vanliga judiska hälsningsfrasen. Nu då Jesus just har uppstått får den frasen en djupare innebörd, nämligen att ta emot försoningens välsignelser. När han sagt detta visade han dem sina händer (eller vrister som det grekiska ordet också kan betyda) och sin sida.
 
Ännu en gång säger han ”Frid vare med er” och sänder ut dem på samma sätt som Fadern har sänt honom. Jesus blåser på dem och säger ta emot den helige Ande. På samma sätt som Gud blåste in sin ande i sin skapelse, se 1 Mos 2:7, gör han det på nytt med sin nya skapelse.
 
Sedan talar Jesus om vikten av förlåtelse (Joh 20:23). Kärleken till Jesus och kärleken för de troende går inte att separera. Kvinnorna sökte Jesus vid graven, men ängeln sade till dem att gå till lärjungarna. Det verkar som om de troendes gemenskap är viktig för Jesus och något som betonas. I Petrus upprättelse kommer uppdraget tre gånger att vara Herde och föda mina lamm (Joh 21:15-17).
 
Det är ett tema som även Petrus skriver om i sitt brev. Han skriver: ”Älska då varandra av hela ert hjärta.” (1 Pet 1:22b)
 
Ordet "hela" är det grekiska ordet "ektenos". Det är en medicinsk term för en arm som sträcks till det yttersta. Ordet används bara tre gånger i NT. Det används om troendes bön i Jerusalem för Petrus som var fängslad, se Apg 12:5, och om Jesu bön i Getsemane, se Luk 22:43-44.
 
Petrus som fick erfara hur de troende sträckte sig till det yttersta i bön för honom, väljer att använda samma uttryck för hur vi ska sträcka oss till det yttersta för att älska varandra.
 
Texter
Jer 31:9-13, 1 Pet 1:18-23, Joh 20:19-23, Ps 16:6-11
Fortsätt läs mer
257 Träffar

PÅSKDAGEN - Kristus är uppstånden

PÅSKDAGEN - Kristus är uppstånden

Söndagens text handlar om en av de kvinnor som kommer till graven. De hade förberett välluktande kryddor på lördagskvällen när sabbaten var över. Den här tiden på året i Jerusalem sker det runt halv nio-tiden på kvällen.

Tidigt på söndagsmorgonen beger de sig nu till graven. I texten från Markus förstår vi av verbformen i grekiskan att deras huvudsakliga samtalsämne under den ca tre kilometer långa vandringen från Betania genom Jerusalem till gravplatsen var: "Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?" (Mark 16:3). Men när de väl kommer fram visar det sig att stenen redan är borta.

Hur ofta är det inte vi oroar oss över saker som vi ändå inte kan göra något åt? Jesu undervisar om detta i Matt 6:34 där han säger att inte göra oss bekymmer för morgondagen.

Vid graven möter de en ängel och dessa kvinnor får vara de första som tar del av det största miraklet som skett i världshistorien - att Jesus har uppstått.

De får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dessa kvinnor till de första som någonsin predikar uppståndelsen!

Fotot är från Trädgårdsgraven (även kallad Gordons Golgata). Den ligger strax utanför nuvarande stadsmuren nära Damaskus porten i Jerusalem. Här finns en vacker trädgård och en grav som liknar de som användes på Jesu tid.

Texter

2 Mos 15:1-11, 1 Kor 15:12-21, Mark 16:1-14, Ps 118:15-24

Fortsätt läs mer
318 Träffar

PÅSKNATTEN - Genom död till liv

PÅSKNATTEN - Genom död till liv
Påsknatten är natten mellan påskafton och påskdagen. I texten från Markus 16 läser vi hur några kvinnor förbereder sig för att gå till graven tidigt nästa morgon. Efter solnedgången på lördagskvällen, då sabbaten var över, köpte de välluktande kryddor. Än idag i Israel öppnar affärerna lördagskvällen och är öppna några timmar. Bilden är från Yehuda-marknaden i Jerusalem.
 
I texten från Andra Timoteusbrevet uppmanar Paulus sin yngre pastorskollega att ha Kristus som exempel. Vers 8-10 i kapitel två ramas in av att Paulus först blickar tillbaka på Jesus Kristus, för att också se fram emot Kristus Jesus (notera ordföljden Jesus-Kristus och Kristus-Jesus). Centralt finns temat att evangeliet inte går att binda med kedjor eller bojor. Paulus var fängslad i Rom när han skrev detta brev.
 
”Kom ihåg JESUS KRISTUS
som uppstånden från de döda
av Davids släktled
 
Detta är mitt evangelium,
   som jag får utstå lidande för,
      till och med att bli fängslad som en kriminell,
    men Guds ord är inte bundet (har inte kedjor och bojor).
Därför uthärdar jag för de utvaldas skull,
 
för att de också ska få befrielse
i KRISTUS JESUS
   tillsammans med evig härlighet”
 
I detta brev nämns "Kristus" tretton gånger. Tolv av dessa i uttrycket "Kristus Jesus" vilket betonar Jesu gudomlighet som Guds smorde. I vers åtta är ordföljden omvänd där uttrycket "Jesus Kristus" betonar Jesu mänskliga sida.
 
Under prövningar, lidande och hårt arbete hjälper det att tänka på att Jesus har varit människa, se Heb 4:15. Att Jesus var från Davids släktled visar också att han var en människa, men också att han uppfyllde de messianska förväntningarna.
 
Verbformen perfekt particip som används för "uppstånden" i vers 8 betonar att en händelse som har skett i det förflutna men vars effekter fortfarande verkar i nuet. Jesus har uppstått och lever fortfarande, vilket påverkar oss idag!
 
 
Texter
Dan 3:19-25, 2 Tim 2:8-13, Mark 16:1-8, Ps 114
 
Fortsätt läs mer
392 Träffar

LÅNGFREDAGEN - Korset

LÅNGFREDAGEN - Korset

Många av psalmerna i Bibeln talar profetiskt om Jesus. På torsdagskvällen innan Jesus och lärjungarna lämnade det övre rummet och begav sig till Olivberget sjöng de en psalm (Mark 14:26). Vi vet att under påskmåltiden sjöng man psalmerna 113-118 (Hallel-psalmerna), så den sista psalmen de sjöng innan de gick ut var Psalm 118. Detta är en stark lovsång som både börjar och slutar med följande strof:

• Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.

Här är några verser från denna psalm som talar profetiskt om vad Jesus snart ska gå igenom:

• Vers 17 - Jag skall inte dö, jag skall leva och vittna om Herrens gärningar.
• Vers 22 - Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.
• Vers 27 - Bind fast offret med band vid altarets horn.
När Jesus hänger på korset är det inte otroligt att han citerar hela Psalm 22 som beskriver hela korsfästelsen. Den centrala versen i psalmens mitt som ger huvudbudskapet är vers 22 - Du har svarat mig!

Korset är ett segertecken!

 

Texter

Jes 53:1-12, 1 Kor 2:1-10, Mark 15:21-41, Ps 22

Fortsätt läs mer
363 Träffar

SKÄRTORSDAGEN - Det nya förbundet

SKÄRTORSDAGEN - Det nya förbundet

Bilen är från en av gränderna i dagens Jerusalem. Även om marknivån har höjts och mycket har förändrats under årens lopp, hjälper bilden oss att få en känsla för hur det kunde sett ut den där kvällen för snart två tusen år sedan. Det var någonstans här som Jesus samlade de tolv lärjungarna för den sista måltiden.

Platsen hölls hemlig fram tills det var dags att inta måltiden, kanske för att förhindra Judas från att förråda Jesus redan på kvällen.

Det är troligt att det är den judiska sedermåltiden som man firar. Den har flera moment och tar flera timmar. Under påskmåltiden sjöng man först Psalm 113 och 114, efter måltiden sjöng man Psalmerna 115-118. Den här kvällen får måltiden en djupare innebörd i det nya förbundet och nattvarden.

Torsdagens text kommer från Markusevangeliet kapitel 14. På liknande sätt som vi läste i söndagens texter då två lärjungar skickades för att hämta åsnan, skickas nu två lärjungar iväg för att förbereda måltiden. Den här gången får de instruktioner att gå in i Jerusalem, troligtvis vid den södra ingången där Siloamdammen låg.

Istället för att ange vart de två lärjungarna ska gå ger han instruktionen att de ska möta en man med en vattenkruka och följa honom till det hus han går in i. Det måste varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.

Det är inte ovanligt att Gud inte berättar allt som ska ske i våra liv i förväg, utan vill att vi tar steg i tro. Medan vi är på väg visar han oss mer och mer. Ett av de första exemplen är när Herren säger till Abram (i 1 Mos 12:1) "Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig." Det alltså när han väl var på väg som Gud skulle visa vart det var!

Det är intressant att fundera på hur den här mannen som utförde en kvinnas uppgift och hämtar en kruka vatten upplevde det den dagen. Var han medveten om att hans enkla villighet att utföra en enkel tjänst, som inte ens han kanske skulle behövt göra, gjorde att han ledde lärjungarna till platsen där den sista måltiden skulle intas och det nya förbundet instiftas?

 

Texter

2 Mos 24:3-11, 1 Kor 10:16-17, Mark 14:12-26, Ps 111:1-5

Fortsätt läs mer
295 Träffar

PALMSÖNDAGEN - Vägen till korset

PALMSÖNDAGEN - Vägen till korset

Palmsöndagen inleder stilla veckan, men det var allt annat än en lugn och stilla vecka för Jesus! Det är en av de mest intensiva dagar under hans verksamma tid, och en stor del av evangelierna ägnas åt denna vecka. Jesus har varit i området Peréen öster om Jordanfloden, för att sedan komma till staden Jeriko. I texten från Markus närmar sig Jesus Jerusalem. De hade vandrat upp den sista sträckan mot Jerusalem och var nu i byn Betfage, som ordagrant betyder "fikonhuset".

I år läser vi påskens texter från Markus evangelium. Det är troligt att det är mycket av Petrus ögonvittnesskildring som han skriver ner under deras gemensamma vistelse i Rom, se 1 Pet 5:13. Församlingen i Jerusalem träffades ju också Markus mors hem, se Apg 12:12.

I söndagens text ges mycket utrymme för detaljerna kring hur två lärjungar får uppdraget att hämta ett åsneföl. I Mellanöstern på Bibelns tid symboliserade hästen krig och åsnan fred. Intåget i Jerusalem blir en markering från Jesus att han är en kung, men inte en politisk eller krigisk kung som många hade tänkt sig. Matteus som skriver för judiska läsare skriver att detta hände för att fullborda det som sagts av profeten, och citerar Sakarja 9:9: ”Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt, ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl”

Jesus rider in i Jerusalem. Stora följen med folk från landsbygden var på väg till Jerusalem för att fira påsken. När de ser det som sker lägger de ner sina kläder och skär av kvistar och bereder vägen. Folk strömmar även ut från Jerusalem för att välkomna honom. I Johannes ges en av anledningarna till att så många kommer. Händelsen då Lasarus uppväckes från det döda har skapat en stor förväntan, se Joh 12:18.

Under påskhögtiden sjöng man från Psalm 113-118, de så kallade Hallel-psalmerna. Nu sjunger foket stroferna 118:25-26, och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.

Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son.
Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden.

I Markus 11:11 läser vi hur Jesus i detalj studerade allt som försiggick på tempelområdet. Den plats som var tänkt att vara en mötesplats mellan Gud och människa hade blivit en marknadsplats. Det Jesus måste ha sett var:

• Hur man köpte och sålde offerdjur.
• Hur man, med stor mellanskillnad, växlade romerska mynt till godkända judiska mynt för att betala tempelskatten.
• Hur man använde tempelområdet som en genväg mellan staden och Olivberget, se Mark 11:15-16.

Dock väntar han till nästa dag innan han gör något åt saken. Det var redan sent och stadsportarna skulle snart stängas, så han går tillbaka till Betania. Det är troligt att han övernattar hos Marta, Maria och Lasarus som bodde där.

 

Texter

2 Mos 13:6-10, Heb 2:14-18, Mark 11:1-11, Ps 118:19-29

 

Fortsätt läs mer
359 Träffar

Vad får det kosta?

Vad får det kosta?

 

En dagstur till Wittenberg låg i programmet när jag besökte Berlin förra veckan. Lutherstaden Wittenberg med alla kopplingar till Reformationen och den betydelse som den fick inte minst för det som är mitt stora uppdrag: Bibelarbete. En kunnig guide lotsade oss runt bland kyrkor, boningshus och lärosalar.

Fortsätt läs mer
273 Träffar

FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN - Försonaren

FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN - Försonaren

Försoning är en teologisk term. Försonaren är personen Jesus, som återupprättar kontakten mellan Gud och människa, det är han som är söndagens tema! Slår man upp ordet försoning så beskriver ordet en genuin återvunnen samhörighet, inte bara att osämjan upphör. Jesus segrade över synden och döden på korset, och i hans liv har vi liv idag!

När Jesus samtalar om frälsningen med den lärde Nikodemus, i söndagens text från Johannes 3, så använder Jesus enkla bilder för att han förklara hur en människa kan bli född på nytt. Försoningen på korset illustreras med en för Nikodemus välkänd händelse i slutet på Israels ökenvandring.

Israeliterna hade i princip varit samma plats kring Kadesh Barna i öknen Sin i fyrtio år. Ordet ”Kadesh” är helig på hebreiska. Folket hade vandrat runt i cirklar utan komma någon vart. Ibland kan vi lätt glömma bort Guds helighet, men det går inte att komma förbi det faktum att Gud är en helig Gud, helt avskild från synd.

Det börjar ske ett generationsskifte. Moses äldre syster Miriam dör och även hans bror Aron (se 4 Mos 20:1, 28). Strax innan vi kommer in i söndagens text läser vi hur israeliterna befinner bara två mil söder om Döda havet. Äntligen börjar det se ut som om de kommer framåt, men två gånger får de nej från Edom att passera igenom deras land, och tvingas ta en lång omväg söderut.

Vi läser från 4 Mos 21:4 att ”de bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose.”

Den tidigare generationen hade klagat, men nu används ett annat grövre ord. Denna gång är det inte brist på mat som är problemet. Man är trött på ”denna eländiga manna” som Gud försåg dem med, och man uttrycker en otålighet mot både Gud och Mose. För ett upproriskt och otacksamt hjärta förlorar de bästa av Guds gåvor sin smak, ingenting ger tillfredsställelse och glädje.

Israeliternas beskydd försvinner och giftiga ormar dyker upp i lägret. Det är intressant att när Jesus undervisar om bön i Luk 11:11 tar han just en liknelse om att inte ens en ond far skulle ge sin son en orm om han bad om en fisk att äta. Problemet med Israeliterna här var att de inte frågade efter mat, de klagade och ville inte ha med Gud och Mose att göra. Gud kan inte annat än svara på deras bön. Den som väljer bort Gud, får Satan som sin Herre. Kopplingen till den gamle ormen, Satan själv, är tydlig i de ormar som letar sig in i tältlägret och dödar folket.

Satan är en dålig Herre för människan, så till sist så besinnar sig folket och man erkänner sin synd - ”Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.” (v7)

I samtalet med Nikodemus liknas synden vid dessa giftormar. Synden finns inte bara omkring oss, den har också bitit oss alla. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40.

Samme Johannes som skrev evangeliet, skrev på ålderns höst Första Johannesbrevet till de troende i västra Turkiet. Brevet är väldigt enkelt skrivet, samtidigt har det väldiga djup. Stycket som ingår i söndagens episteltext handlar om synd, sanning och Jesu försoning. Tre gånger används frasen "om vi säger", se vers 6, 8, 10. Sedan följer en motfråga "men om", se vers 1:7, 1:9, 2:1b. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.

De finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke (1 Joh 1:8-2:2). För den som säger att han aldrig syndat är Johannes tydlig med att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud", se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg vilket så fint beskrivs i vers 9:

Men om vi väljer att ständigt erkänna våra felsteg (bekänna våra synder) [plural synder, alla fel som vi gör], så är han trogen [sin egen natur och löften] och rättfärdig så att han väljer att gång på gång förlåta och rena oss från all orättfärdighet (överträdelser av Guds lag).

 

Texter

4 Mos 21:4-9, 1 Joh 1:8-2:2, Joh 3:11-21, Ps 103:8-14

Fortsätt läs mer
323 Träffar

Do you tremble at the Word of God?!

Do you tremble at the Word of God?!

Do you tremble at the Word of God? Frågan ställdes, med inlevelse och skärpa, till mig och flera tusen andra åhörare, av en äldre man under en konferens i Kanada i januari. Han hade just berättat om en avgörande händelse i hans liv- Som en ung man hade han, tillsammans med sin andlige fader, varit på knä i bön i flera timmar. Plötsligt tittade hans mentor upp och ställde den bibliska frågan som är hämtad från Jes 66:2 (och 5). Vår talare (som är en internationellt välkänd väckelsepredikant som fått verka starkt bland många, många tusen världen över) lät hans eget personliga svar forma själva fundamentet för hans liv och hans tjänst- Han bestämde sig där och då för att sätta Bibeln som Guds. eget. Ord. som det främsta i och för sitt liv! Därefter fortsatta vår talare att med värme och medkänsla betona att det finns en stor frestelse för kristna som lever i Västvärlden anno 2017. Den frestelsen, enligt honom, är att lockas att börja kompromissa med obekväma sanningar i Guds Ord för att vinna större popularitet både i delar av kyrkan och i världen.

Den enkla, välgrundade och skarpa predikan grep tag i mig. Jag leddes till att läsa mer om uttrycket i den hebreiska grundtexten. Citatet från Jes 66:2b lyder så här: "Jag ser till den som är betryckt och har en förkrossad ande, som frukar mitt ord". Det hebreiska ordet som här översätts "frukta" är "charad". Den ursprungliga betydelsen av ordet verkar vara "att fysiskt skaka". I linje med det översätter en engelsk översättning ordet med "tremble" som väl fångar in att det handlar om en respekt som får åhöraren att vibrera i sitt innersta vördnad för att det är HERREN som talar! Därför skulle jag på svenska kanske välja översättningen "bäva".

Jesus är ju Guds Ord personifierad- Han kallas "Ordet" av Johannes och en som fick uppleva bävan för Guds Son och hans ord som är Guds Ord, var den blödarsjuka kvinnan som vi möter i Markus 5! Hon hade, efter många års plåga, just rört vid Jesu "tzit-tzit"= hörntofsen på hans "tallit"= hans bönemantel. Hon blir omedelbart botad, mitt i det tumultartade kaos som omgav Jesus just då med tusentals människor som försökte att tränga sig på. Jesus vägrar dock att "bara" vara en underautomat. Han tittar runt under en lång stund- ända tills kvinnan ger sig till känna så han kan få ögonkontakt med henne. Till slut förstår kvinnan att det inte finns någon utväg- Hon bara måste gå fram och visa sig för Mästaren som nyss hade helat henne: "hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom. Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri för din plåga."

Det grekiska ordet som här översätts "darrande" kommer från grekiskan "tremå" och jag undrar om det inte är det ordet som efterhand har blivit "tremble" på engelska? När hon gick fram så bävade hon och darrade inför Jesus. När jag tänkte lite till på det slog det mig. Hon darrar inte för att hon inte tror på Jesus utan för att hon tror på Jesus. Hon darrar inte för att hon inte tror att Jesus kan göra under utan för att hon vet att personen hon har framför sig är HELIG och att INGENTING ÄR OMÖJLIGT FÖR HONOM! Hennes bävan är alltså ett tecken på den djupa respekt, vördnad och tilltro som hon hyser för honom.

För mig blev frågan "Do you tremble at the Word of God" viktig! Min bön är den Bibliska frågan från Jes 66:2 och Mark 5:33 skall få bli det idag för dig också!

Fortsätt läs mer
1059 Träffar

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG - Guds mäktiga verk

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG - Guds mäktiga verk

Ordet bebådelse är ett gammalt ord som betyder ”att kungöra” och ”bringa budskap om”. Det används i helgens tema om det ögonblick då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds Son, Jesus Kristus. Datumet för denna helg är lämpligt nog omkring nio månader före jul, då vi firar Jesu födelse.

Maria fick vara med och bära fram Jesus till världen. Vi läser i Luk 1:30 att ängeln Gabriel sade: ”Var inte rädd, Maria, du har fått nåd hos Gud.” Ordet nåd är ett rikt ord som också betyder ”kraft” och ”en oförtjänt favör”. Det var inte på grund av att Maria hade gjort något speciellt som hon fick detta uppdrag, men hon var villig att låta Guds vilja ske med henne, och hon fick ta emot Guds nåd, kraft och hade Guds favör för detta uppdrag.

Ängeln berättar att hon ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor, kallas den Högstes Son och hans rike ska vara ett evigt rike. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av två ord. Den första delen är Jehova som är Guds namn och den sista Hosea som betyder "en som räddar, frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen "Gud är frälsning".

Maria blir till en början rädd och har frågor om hur allt ska gå till. Det är inte fel att ställa frågor. Vi ser i dialogen att det finns en öppenhet att faktiskt få ett svar. Frågan är inte ställd i otro, utan kommer från ett ärligt hjärta som vill tjäna Gud. Lite senare skriver Lukas att den som ber ska få och den söker ska finna (Luk 11:9).

Ängelns svar i vers 37 är uppmuntrande för Maria, och varje kristen som läser Guds ord: ”Tillsammans med Gud är inget omöjligt”!
Genom hela Bibeln ser vi att Gud har valt att samarbeta med människor. Vi ber i Fader vår att ”låt din vilja ske på jorden, som den sker i himlen”. I himlen sker Guds vilja fullt ut, men på jorden är Guds vilja är inte automatisk, den är beroende på att människor som väljer att göra hans vilja.

Även om du och jag inte har fått uppdraget att fysiskt föda Jesus så bär vi honom inom oss och har samma uppdrag som Maria att bära fram Jesus för vår värld. Låt oss svara på samma ödmjuka sätt som Maria gjorde genom att säga: "Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord."

Bilden är tagen från Jisreelslätten i nedre Galileen, bergsbyn Nasaret ligger uppe i bergen i bakgrunden.

 

Texter

1 Sam 2:1-10, Kol 1:15-20, Luk 1:46-55 och Luk 1:26-38 (som läses varje år), Ps 147:7-15

Fortsätt läs mer
259 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN - Kampen mot ondskan

TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN - Kampen mot ondskan

Det går knappt någon dag utan att vi läser om skjutningar och våldtäkter i vårt land. Polis och myndigheter står handfallna. Även den svensk som i normala fall inte bryr sig så mycket om andliga frågor kan inte förneka att ondskan finns där, väldigt nära.

Texten från Mark 9 är aktuell. Vi läser om en förtvivlad pappa som har en son som är antastad av onda makter. Han har fört honom till nio av Jesu lärjungar som varit maktlösa inför situationen. Parallellt med dessa händelser har tre av Jesu lärjungar - Petrus, Jakob och Johannes – haft en fantastisk upplevelse med Jesus på berget. Petrus hade velat vara kvar där (v5), men Jesus visste att bergsupplevelsen inte var slutmålet. Innan uppståndelsen kom korset och lidandet. Berget var en viktig uppmuntran inför det som skulle komma.

Vi vet inte vad de övriga nio lärjungarna gjorde vid foten av berget, men utifrån Jesu svar på frågan varför de inte hade kunnat driva ut den onde anden, förstår vi att de i alla fall inte hade fastat och bett (v29)!

I samtalet mellan den förtvivlade mannen och Jesus lyser Jesu medkänsla igenom. Jesus hade inte behövt fråga hur länge sonen hade varit drabbad (v21), men det gör han. Jesus är genuint intresserad av mannens situation, och det märker mannen. Han formulerar en bön: ”Om du har kraft att göra någonting, så förbarma dig över oss och hjälp oss”. Jesus svarar ”Allt är möjligt för den som tror”. Mannens respons "Herre, jag tror! Hjälp min otro!" visar så fint att vi kan komma till Jesus precis som vi är, både med tro och tvivel.

Pojken blir befriad men lärjungarna förstår inte varför inte de kunde göra detta, de hade ju fått auktoritet att ”bota sjuka och driva ut demoner” (Mark 3:15)? Jesus svarar att det krävs bön och fasta. Det är inte fastan i sig som ger kraft, utan snarare hungern och beroendet på Gud. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till sin egen begränsade förmåga. Utan kontakten med Jesus var det inget speciellt med lärjungarna, de var ingen skillnad på dem och världen.

Texten från Uppenbarelseboken 3 kommer från det sista brevet av de sju församlingarna som får en hälsning från Jesus. Det är intressant att se att alla breven följer samma struktur med en inledning, uppmuntran, kritik, uppmaning och löften. Smyrna och Filadelfia är de enda två församlingar som inte får någon kritik (det är därför Smyrna och Filadelfia är populära församlingsnamn).

Innan Jesus ger kritik så presenterar han sig. Det är alltid någon aspekt av Jesus från Johannes syn i första kapitlet. Jesus är ju ”alfa och omega” (Upp 1:8) och ”det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse” (Upp 3:14). Efter kritiken ger han också en konkret uppmaning och löften. Här kan vi lära oss från Jesus hur man ger konstruktiv kritik. Jesus dundrar inte bara ut hårda ord, först presenterar han sig och visar på vem han är. Efter kritiken kommer även en uppmaning hur man tar sig ur situationen och löften!

Kritiken mot de troende i Laodikeia, och lärjungarna som inte kunde hjälpa den förtvivlade mannen, var att de hade blivit för lika världen. De var varken kalla eller varma.

Detta måste varit en talande bild till församlingen i Laodikeia. Staden hade ingen egen vattenkälla utan fick sitt vatten genom ett kanalsystem från de två intilliggande städerna, Kolossai i öster som hade friskt kallt vatten, och Hierapolis i norr som hade varma källor. Problemet var att då vattnet nådde Laodikeia var det varken kallt eller varmt utan ljummet. Metaforen är att församlingen inte påverkade sin omgivning. De gav inte någon uppfriskande svalka eller någon helande värme. Istället hade omgivningen påverkat församlingen så den var ljum.

Samtidigt som församlingen i Laodikeia får Jesu skarpaste tillrättavisning är det också här de största löftena ges, att den som segrar över apati och likgiltighet ska få regera tillsammans med Jesus. (Upp 3:21)

 

Texter

1 Kung 18:26-29, 36-39, Upp 3:14-19, Mark 9:14-32, Ps 25:12-22

Fortsätt läs mer
359 Träffar

synförmåga?

En av de färdigheter som kommer då man läser sin bibel regelbundet, är en förmåga att associera. Det kan vara så att bibelläsaren många gånger tycker att läsningen inte ger något, att det känns trögt...men kom ihåg att den kunskap du får om bibelställen, personer och sammanhang blir ett rikt och värdefullt förråd som den helige Ande kan använda sig av!

Jag läser i Matteus evangelium just nu, och igår var jag i kap 20:33, på det stället där Jesus möter och helar två blinda vid Jeriko. På Jesu fråga om vad de önskar av honom, svarar de: "Herre, öppna våra ögon". Och de får sin syn när Jesus rör vid deras ögon. "Genast kunde de se, och de följde honom!"

Kommer du ihåg den allra första gången i Bibeln som det talas om öppnade ögon?

Det är när ormen frestar Adam och Eva i Lustgården, "När ni äter av den(frukten) kommer era ögon att öppnas" 1 Mos 3:5. Men istället för att få klarsyn, så blev resultatet av deras olydnad mot Herren, andlig blindhet, förlorad synskärpa och fördunklad syn. Något som Jesus vid flera tillfällen fick åtgärda hos sina lärjungar, de kunde inte se om inte Jesus öppnade deras ögon, t.ex. hos Emmausvandrarna i Luk 24:31

Ett bibelstudium där vi läser alla ställen både i GT och NT som handlar om att få öppnade ögon, blir spännande!! Det är en fascinerande metod att läsa sin bibel på!

Fortsätt läs mer
362 Träffar

Men det går ju inte! Du är inte ensam ...

Men det går ju inte! Du är inte ensam ...

Blev ett långt inlägg denna gång. Tanken är dock att du kan läsa inledningen och sedan hoppa till den del som talar mest till dig. Hoppas det kan vara till välsignelse!

Anta utmaningen tickar på, inläggen på Facebook fortsätter komma men under siffran av tusentals bibelläsare är det många som inte "lyckas". Utmaningen har ju sitt namn naturligt från att det faktiskt ofta kan vara svårt att läsa. Varför har just du svårt? När läsningen inte sker, vad beror det på?

I en dansk undersökning bland aktiva bibelläsare såg siffrorna ut så här på frågan vad som var deras största utmaning med att få till läsningen. 
(Siffrorna inom parentes är ungdomar.)

Självklart formas en sådan undersökning av vilka som deltog men det finns en hel del intressanta saker att känna igen sig i. Om man slår ihop de två första kolumnerna får man vilka som brottas med just ett specifikt problem, ofta eller sällan. Jag tänkte helt enkelt ge mig på att ge lite tips utifrån varje punkt och se om du kan finna någon hjälp i de punkter du känner igen dig i. 

Vanan, ca 70 %

Det absolut vanligaste problemet är alltså att få till en vana. Det är ju helt klart något vi kan känna igen oss i på flera fronter i våra liv. Det finns många goda saker som vi missar att göra för att vi saknar just vanan. Det finns massor med tips att ge på området men ett sätt att tänka kan vara utifrån dessa fem punkter.

1. Se det stora målet, men sätt "minimål". Ha gärna ett stort mål som: hela Bibeln på ett år. Men om du bara fokuserar på det kan du lätt misströsta, om du däremot kompletterar med minimål längs vägen kan du hålla motivationen uppe. Varje dag är en seger. Som att inte titta uppför hela trappan, utan se varje steg. Ett steg är ju möjligt!

2. Skapa kedjor. Studier visar att om du kopplar dina minimål till saker du redan gör varje dag så har du lättare att lyckas än om du försöker skapa helt nya vanor. Du åker buss till jobbet, går på toa, sätter dig i soffan när barnet somnat, kommer hem från jobbet, osv. Om du kopplar bibelläsningen till en sådan händelse får du hjälp att komma ihåg, det är lättare än att skapa nya händelser och en säkrare väg till att skapa en vana.

3. Förenkla. Låt inte bibelläsningen omges av massor med val som vilken text du ska läsa, vilken bibel, var du ska sitta. Utan bestäm dig för en vana och håll den. Då går det åt mindre energi och möjligheten att vanan sätter sig är större.

4. Svara på frågan varför! Det kan tyckas som en liten sak, men har du funderat på frågan varför du vill läsa dagligen? Att ta den frågan på allvar skapar en större motivation. 

5. Se "nu ger jag upp"-ögonblicken i förväg. Nya vanor är känsliga och risken är stor att man kommer till en punkt då man säger, nu ger jag upp! För att komma över de hindren är det bra att redan i förväg tänkt på vad du önskar göra om du kommer till en sådan punkt. Vad gäller bibelläsning kan det t ex vara du:

  • glömmer din bibel hemma på en resa
  • missar att läsa ett par dagar
  • tycker att texten är svår
  • inte känner någon välsignelse

Tiden, ca 60 %

Att hitta tid för sin läsning är nummer två på listan. Vi vet inte exakt vad de som svarar menar men vi kan gissa lite. Det kan vara att man inte hittar en bra tidpunkt under dagen eller känner att man inte hinner. På frågan om punkt under dagen skulle jag vilja hänvisa till punkt 2 ovan, men vad gäller "att hinna" måste vi dock bli lite självkritiska. Visst är det så, om sanningen ska fram, att vi har massor med stunder under dagen som vi gör saker som kan kapas lite: slötittande i mobilen, ett avsnitt extra av tv-serien, bussresan med ljudboken, osv. Det finns tider och stunder, det gäller bara att faktiskt ta ett steg, om det är det som är problemet. Idag finns det ju också bra tekniska lösningar som gör att man alltid kan ha sin läsplan med sig. Som bibelappen Bibelstund t ex. 

Koncentrationen, ca 75 %

I dagens samhälle omges vi av ett ständigt högre tempo och det är inte konstigt att vi känner oss störda. Det är till och med så att våra hjärnor anpassas efter hastigheten i vårt samhälle och försämrar våra möjligheter till djupläsning. Detta gör det dock inte omöjligt, utan prova några tips:

  • Gör dina val enkla, (se punkt 3 ovan)
  • Sök en lugn plats (skapa den med öronpluggar eller dra dig undan)
  • Läser du i telefonen? Våga flightmode medan du läser.
  • Ta med dig en fråga in i texten, något du letar efter? Som "Var ser jag Jesus", "något jag skulle vilja berätta för en vän", "vad ska jag försöka göra imorgon kopplat till det jag läser idag". 
  • Be om Guds ledning, han vill hjälpa dig!
  • Ge inte upp, det är en process. 

Kunskap om bakgrunden, 37 %

Kunskap är inte en av de största anledningarna men kan absolut ta musten ur en. "Jag känner inte till orterna", "förstår inte orden" eller bara det fenomen att texten är över 2000 år gammal och skriven i en helt annan kultur. Två tankar om detta. För det första finns det alltid hjälp att få, ställ en fråga i Facebookgruppen eller till en vän. Boktips finns det i hundratal beroende på var man är. Men den andra tanken kanske är viktigare, du behöver inte förstå allt. Bestäm dig till exempel för att lära lära dig en ny sak i veckan, låt resten vila.

Det är svårt att läsa, ca 30 %

Här ryms så många av de andra punkterna. Det kan vara att man känner att man inte förstår eller att man inte hittar rutiner. Jag rekommenderar dock alltid att om man har en bestående känsla av att det är svårt, så gör något av följande:

  • Byt bibelöversättning
  • Byt bibelläsningsplan, låt till exempel 3 Mosebok ligga och läs i Nya testamentet.
  • Läs med en vän
  • Våga fråga, till exempel i Facebookgruppen.

Jag kan redan berättelsen, 33 %

Som van bibelläsare är detta en stor fara. Vissa berättelser har vi hört hundratals gånger. Den bästa utmaningen för dig kan vara att prova en annan översättning eller rent av ett annat språk. Att läsa en parafras som The Message, på svenska, kan skapa helt nya ingångar till texten som du aldrig tidigare sett. Samma sak när man tvingar sig att läsa på sitt andraspråk. Bibelbutiken.se har massor med översättningar!

Det är för stort, ca 32 %

Se punkt 1 under rubriken vanan.

Vad har det med mig att göra, 32 %

Detta är ju en av de viktigaste frågorna vi bör ha med oss in i bibelläsningen, och ibland kan det vara svårt att förstå. Det första jag vill säga är att Gud kan så klart med sin Ande tala genom all text i Bibeln, ibland på det mest förvånande sätt. Det andra är att vi ibland har för höga förväntningar på bibelläsningen, en del av att läsa Bibeln är "bara" att lära sig mer om vad som hänt genom historien (därav släkttavlor ;-) ). Det är en balans där vi behöver ha en förväntan men också vara realister. Alltid be om Guds ledningen, men ibland bara få "lära oss något nytt". Sen finns det såklart mycket god hjälp att få när man läser med andra, varför inte en kommenterad bibelläsningsplan som Bibeln idag? (så fick jag tipsa om den också)

Det är svårt att hitta, ca 25 %

Jag är lite förvånad över denna punkt och förstår inte riktigt vad den betyder. Med tekniken idag kan man söka både på ord och meningar på t ex bibeln.se eller i en app så borde man kunna hitta rätt lätt. Även uppslagsdelarna i biblarna är en god hjälp. Återigen vill jag tipsa om Facebookgruppen där det finns mycket hjälp att få. 

Det är tråkigt, ca 24 %

Först, vi behöver öva på att ha tråkigt och inte jämnt bli underhållna. Nu när jag fått ur mig den brasklappen så vill jag fundera lite tillsammans med dig som läser och känner att det är tråkigt. Varför är texten tråkig? Först när du kan svara på den frågan kan vi gå vidare och se om vi kan hitta glädjen och nyfikenheten. Det är ju också så att vi som människor är väldigt olika så svaren lär variera. Men när du funnit ditt svar på varför Bibeln är tråkig, kolla då på listan här ovan. Troligen finns punkten med där som gör att du upplever att Bibeln är tråkig och då finner du vägen vidare där. Om inte, skriv en kommentar eller fråga i Facebookgruppen. 

Det är svårt att tro på, 11 %

Ja, Bibeln är gudomligt inspirerad. Det finns många berättelser som är helt otroliga! Folk klyver vatten, eller går på det. Guds hävdar sig födas som människa, dö och UPPSTÅ! Det går faktiskt knappt att tro på och ändå tror över en miljard människor på det. Har du svårt att tro så är nog det viktigaste du kan göra att hitta någon att prata med om dina frågor. Det går inte riktigt att ge alla svar i en blogg och det är viktigt att du får hjälp att fundera högt och få svar.

Det jag dock vill säga är två saker. Det finns bra svar att få på alla dina frågor, ja alla! Och den som är mest intresserad i hela världen av att du ska få svar det är Gud som vill ha en levande relation till dig. Så tveka inte om att be Gud om hjälp. 

Olof Brandt, generalsekreterare Bibeln idag

Källor:

Fortsätt läs mer
235 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN - Den kämpande tron

ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN - Den kämpande tron

Den kämpande tron är temat för andra söndagen i fastan. Det finns två sätt att se på detta tema, att tron kämpar för att överleva, eller att det är tron som är drivkraften för kampen. Helgens bibeltexter betonar starkt det sistnämnda. En tro som aldrig varit kämpande blir en ytlig tro, den går inte på djupet och får inga rötter.

I Heb 11:23-27 får vi följa två generationer där tron driver dem att kämpa för det som är rätt och sant. Moses föräldrar var inte rädda kungens påbud, i tro gömde de sin nyfödda pojke och räddade honom från en säker död. Mose växer upp och blir en gudsman som får föra Israels folk ut ur fångenskapen.

Tron driver Moses, som levde i lyx som Faraos adopterade dotter, att inte ta den lätta vägen. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Efter att noga ha övervägt valde han att ta hånet, förolämpningarna och smäleken som han fick utstå för Kristus, den Messias som skulle komma, vara en större rikedom än alla Egyptens skatter, för han hade sin blick riktad på lönen.

I Markus 14:3-9 befinner sig Jesus Betania strax öster om Jerusalem. Bilden är tagen i dalen norr om Betania där vägen mot Jerusalem gick. Betania låg just bakom de palestinska husen som man ser på kullen.

De sista tre månaderna har Jesus varit på väg mot Jerusalem, det har varit uppförsbacke både i det naturliga och i det andliga för att komma till Jerusalem. Det är nu den sista veckan och nära hans död, korsfästelse och uppståndelse.

Jesus är nu hemma hos Simon som kallades ”Simon den spetälske”. Han var en vän till Jesus, och med på måltiden är också Maria, Marta och Lasarus som bodde i samma stad. Det är troligt att Jesus helat Simon från has spetälska eftersom judar, som inte kunde vara nära någon med spetälska, fanns med på måltiden.

Utifrån parallellstället i Joh 12:3 ser vi att det är Maria som smörjer Jesu fötter. Hon offrar en dyrbar parfymflaska som var värd en årslön. Det var hennes tro som gjorde att hon tog detta steg.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Med Judas i spetsen deklarerade man att detta var ett slöseri med medel som kunnat ges till de fattiga, se Joh 12:4. Judas reaktion till sann tillbedjan liknar många människors oförståelse idag. Orsaken var att han inte värdesatte Jesus lika högt som Maria. Hon hade sett Jesus uppväcka sin bror Lasarus från de döda (Joh 11:44), och hennes hjärta flödade över av kärlek och tillbedjan.

 

Texter

Jes 61:1-3, Heb 11:23-27, Mark 14:3-9, Ps 130

Fortsätt läs mer
340 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se