tom banner

Jonas Bergsten är en passionerad bibellärare och bibelöversättare som arbetar med Svenska Kärnbibeln.

NITTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Trons kraft

Trons-kraft_v2
Texten från Markus 2 handlar om trons kraft. De fem huvudpersonerna, en lam man och hans fyra vänner som bär honom, låter ingenting hindra dem från att komma fram till Jesus. Det finns ett engelskt uttryck: ”Where there's a will, there's a way”, på svenska ungefär “Finns det en vilja, finns en väg”. Det beskriver på ett bra sätt de här fem personernas beslutsamhet!

Ordet tro i grundtextens språk är ett rikt ord som också betyder trofasthet, tillit och förtröstan. Ibland har vårt svenska ord tro förringats till att betyda att man lite vagt hoppas och tror på något, men kan inte säkert veta. En sådan ”jag-hoppas-kanske-tro” ger upp så fort den stöter på minsta lilla problem. Biblisk tro är däremot en fast övertygelse och tillit över det som ännu inte är synligt för våra fysiska ögon (Heb 11:1). I en sådan tro finns det inga hinder. I en sådan tro, tillit och förtröstan på Jesus finns det kraft!

Det fanns många hinder som skulle kunnat stoppa de fyra männen som kom bärandes på sin lame vän. Redan utanför Petrus hus där i Kapernaum kunde de ha gett upp. Det var så mycket folk att det var omöjligt att ta sig in till Jesus. Även om de skulle kommit in skulle nästa problem vara det viktiga samtalet mellan de laglärda och Jesus som pågick där. Det var verkligen opassande att störa Jesus just då.

När Lukas återger denna händelse (Luk 5:17) skriver han att den religiösa eliten från de största städerna i Judéen och Galiléen, tillsammans med lärda från Jerusalem var där. Lukas använder ett ovanligt ord för laglärd här som närmast kan översättas med att ha den högsta akademiska titeln doktor. Med andra ord, hela landets religiösa elit var representerade där.

Männen tar med sig sin lame vän uppför trappan (som fanns på utsidan på dessa dåtida hus). Från taket firar de ner den lame framför Jesus.

Det fanns kraft i deras tro som gör att de tar en annorlunda väg fram till Jesus och också vågar störa det viktiga mötet som landets religiösa elit hade arrangerat. De bryter mot mycket när de både ”bryter upp” taket och ”av-bryter” samtalet!

De flesta bibelforskare är ense om att Markus skriver ner mycket av Petrus vittnesbörd i sitt evangelium. Man kan tänka sig hur den här händelsen hade etsat sig fast i Petrus minne. Han kommer ihåg varje detalj som hände i hans hem den här dagen. Han berättar alla detaljer för den unge Markus som sedan skriver ner detta i sitt evangelium.

Plötsligt när Jesus talar börjar det krafsa i taket ovanför Jesus. Det dammar och ett hål bryts upp. Säkert satt den främsta religiösa ledare långt fram och grus och jord börjar ramla ner på deras fina kläder. Till sist sänks långsamt en lam man ner framför Jesus!

Markus skriver i vers 5: När Jesus såg deras tro, sade han till den förlamade: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."

Jesus såg de fyra männen och den lame mannens tro. Han såg också behovet av frälsning som varje människa har.

Ibland kan vi känna oss som den lame mannen, oförmögen att själv ta oss för något, beroende av vänner som bär fram oss inför Jesus. Vilken uppmuntran det är att komma tillsammans i en församlingsgemenskap där vi kan hjälpa varandra växa i tro och få ta del i trons kraft. Andra gånger är vi som de fyra männen som får bära någon inför Jesus!

Någon har sagt att det finns många vägar till Jesus, men bara en väg till Gud. Det stämmer verkligen i den här berättelsen. Denne lame man fick möta Jesus på ett annorlunda sätt. Han fick frid med Gud och syndernas förlåtelse. Han bars dit men gick därifrån som en pånyttfödd människa!

 

Texter

Jos 2:1-15, Heb 11:29-33, Mark 2:1-12, Ps 73:23-26

 

Bilden är från byggandet av ett traditionellt tak i utomhusmuseet "Nazareth Village" i Nasaret.

Fortsätt läs mer
213 Träffar

18:e SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Att lyssna i tro

Att-lyssna-i-tro-v2

I söndagens text ger Jesus två liknelser för sina lärjungar. Om vi går tillbaka till kapitlets början skriver Matteus hur lärjungarna och stora skaror lyssnar i tro på Jesus när han sitter vid sjön och undervisar (Matt 13:1). Jesus börjar med att likna Guds ord vid ett gott utsäde. Den som lyssnar och tar till sig Guds ord i tro är den goda jorden som bär rik frukt. I Mark 4:13 står det att den är grunden för alla liknelser som Jesus berättar.

Efter denna liknelse följer tre liknelser om Guds rike. Poängen är att det finns både goda och onda krafter i världen, och även inom kyrkan. En fiende sådde falskt vete, och i åkern växer både det som är gott och ont. Det är först vid skördetiden som de kommer att skiljas åt. Skulle man rycka upp ogräset så skulle även vetet ryckas upp på samma gång, se Matt 13:29.

Fram tills nu har Jesus suttit vid stranden och talat till allt folket. Han har berättat dessa fyra liknelser och även gett förklaringen på den första om jordmånerna. Nu går han in i Petrus hus i Kapernaum där han bodde under sin verksamma tid i Galiléen (v36). Här förklarar han liknelsen om ogräset i åkern (v37-39):

- Den som sår den goda säden är Människosonen.
- Åkern är världen.
- Den goda säden är Guds barn.
- Ogräset är ondskans barn osv.

Efter denna tydliga förklaring ger Jesus tre liknelser till om Himmelriket - skatten, pärlan och nätet. De två första är med i söndagens text. I den tredje liknas himmelriket vid ett stort dragnät som samlar in alla fiskar i dess väg. Jesus förklarar att den handlar om tidsålderns slut där de onda ska skiljas från de rättfärdiga.

När vi ser alla sju liknelserna i kapitel 13 som en helhet handlar de två första liknelserna om hur Människosonen sår den goda säden (v37). Jesus talade om sig själv och det var just det han gjorde när han vandrade här på jorden. Den sista liknelsen har att göra med tidsålderns slut då alla människor ska dömas. Det är då naturligt att de fyra liknelserna i mitten (senapskornet, jästen, skatten och pärlan) handlar om tiden mellan det att ordet såddes och skörden – vår tid!

I de tre liknelser som Jesus förklarar är det Gud som är huvudpersonen och den som agerar. Det är Gud som är mannen som sår den goda säden och han är den som skördar vid tidsålderns slut. Det är därför troligt att mannen som hittar skatten i åkern (som är världen v38) är Gud själv och att köpmannen som söker pärlor också är Gud. Jesus säger ju att ”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” (Luk 19:10). Vi kan ju inte heller aldrig köpa frälsningen, så det måste vara Jesus som är den som köper skatten och pärlan.

 

Texter

Ords 8:32-36, Apg 5:27-29, Matt 13:44-46, Ps 19:8-15

Fortsätt läs mer
249 Träffar

TACKSÄGELSEDAGEN - Lovsång

Tacksgelsedagen_lovsng_v2
Lovsång handlar inta bara om sång och musik. Att brista ut i sång inför Guds storhet, är bara ett av flera uttryckssätt för ett hjärta som mött Jesu kärlek. Hela vårt liv ska vara en lovsång till Gud och ibland kan man använda musik till den lovsången! De trettio minuter då vi lovsjunger med sång och musik under söndagens gudstjänst, är bara en liten del av en hel vecka då vi lovsjunger Gud med hela vårt liv!

I söndagens text från Lukas 19 rider Jesus in i Jerusalem som Messias. Han uppfyller den femhundra år gamla profetian från Sakarja (Sak 9:9). Detta var ett historiska ögonblick som borde ha fyllt hela Jerusalem med beundran och lovsång till Gud.

Vi läser att många stämde in i lovsången (Luk 19:37). Hela folkskaran som går med Jesus sjunger från psalm 118, som var en av de psalmer man sjöng kring påsken. Vers 26 lyder: ”Välsignad den som kommer i Herrens namn!” Hela denna psalm sjöngs växelvis. Den första frasen sjöngs av en solist och sedan svarade alla. I just denna vers svarade man: ”Vi välsignar er från Herrens hus.”

Det kan ha varit den frasen som störde fariséerna så till den milda grad, att de säger till Jesus att tysta sina lärjungar (Luk 19:39). Fariséerna var de som ansvarade för driften av templet. Som företrädare för Herrens hus kunde man inte välsigna detta spektakel. Men Jesus svarar dem att om de tiger kommer stenarna att ropa.

Hela skapelsen var medveten om vad som hände, men fariséerna hade inte förstått det. De var blinda ledare. Inte nog med att de inte själva lovsjöng, de ville också tysta andras lovsång. Vi förstår varför Jesus i nästa vers gråter över staden och önskat att de denna dag hade förstått vad som ger verklig frid.

Ibland kan vi på liknande sätt som fariséerna bli andligt blinda och tappa fokus. Vår lovsång tystnar och istället för att lyfta vår blick och se på Jesus, störs vi över och börjar klaga på andra människors sätt att lovsjunga. Det kan vara värt att notera vad som står i förordet till en av våra Psalmböcker: ”Allt som har liv växer och utvecklas, med de orden introducerade pastor Lewi Pethrus första utgåvan av Segertoner. Väckelse föder sång, och där den kristna tron lever kommer församlingen alltid att berikas med nya sånger.”

Psalm 147 börjar så här ”Halleluja! Det är gott att lovsjunga vår Gud. Sådan lovsång är ljuvlig och skön.” Norska bibeln 2011 översätter: ”Halleluja! Det er godt å spille for vår Gud, det er herlig, det er rett å synge lovsang.” Det hebreiska ordet ”naweh” beskriver något som är skönt och vackert men också något som är rätt, lämpligt och passande. Översättningarna skiljer såg åt här då man valt olika nyanser av detta hebreiska ord, "skön" (B2000) - "rett" (Norska), och båda har rätt! Läser vi flera översättningar kan vi se mer av fullheten i Guds Ord.

När psalmen skrevs, för tre tusen år sedan, var det enda lämpliga och passande att lovprisa Gud. När Jesus red in i Jerusalem var det en rätt tid att lovprisa Gud. Även idag oktober 2017, oavsett yttre omständigheter i världen och våra liv, är det också det härligt och helt rätt – lämpligt, det enda passande - att lyfta vår blick och lovsjunga vår Herre och Mästare Jesus!

Herren är nära de förtvivlade, han hjälper de modlösa. (Ps 34:19)

 

Texter

Jes 12:1-2 (Salomos vishet 7:15-22 apokryfisk text*), Kol 3:16-17, Luk 19:37-40, Ps 65:9-14

*Som alternativ till de apokryfiska texterna anges även den tidigare evangeliebokens, från 1983, föreslagna text. Sidan Kyrkoåretstexter har samma inställning till apokryferna som Martin Luther som sade att "Apokryferna är nyttig läsning, men inte Guds ord".

Fortsätt läs mer
288 Träffar

DEN HELIGE MIKAELS DAG – Änglarna

nglarna-v2

Det finns olika åsikter om änglar idag, både inom kyrkan och utanför. Det var på samma sätt på Jesu tid. Den religiösa gruppen saddukéerna trodde inte på något övernaturligt, medan fariséerna trodde på änglar, se Apg 23:8.

Bibeln refererar till änglar omkring trehundra gånger, så deras existens är tydligt förankrat i Guds Ord. Änglarna är skapade av Gud och har som främsta syfte att ära och lovprisa honom. Det finns två kategorier av änglar, goda och onda. Jesus talar också ofta om änglar. Vid tidens slut ska han t.ex. ”sända ut sina änglar”, se Matt 13:41 och i Getsemane blev han styrkt av en ängel när han bad, se Luk 22:43.

Det hebreiska ordet för ängel, ”malak” och det grekiska ordet "angelos", betyder egentligen bara "budbärare". Orden översätts till "ängel" eller "budbärare". Det är sammanhanget som får avgöra om texten talar om en mänsklig eller en himmelsk budbärare.

I helgens texter ser vi att änglarna finns med och uppmuntrar och hjälper.

Johannes får i en syn se vad som kommer att hända på jorden innan Jesus kommer tillbaka. Han får se de vedermödor som kommer drabba jorden, men när det är som mest hemskt växlar synen och han får parallellt också se Guds härlighet i himlen. Gud har kontroll på läget!

I Upp 5:11 blir Johannes uppmuntrad av att se och höra ”myriaders myriader, och tusen och åter tusen” änglar lovsjunga Gud inför hans tron. En myriad betecknar det högsta talvärdet i grekiskan som är tiotusen, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd.

I 1 Mos 28 är Jakob på flykt undan sin bror Esau. Det är en lång och invecklad historia med lögner och svek, där Jakob nu senast lurat sin far Isak. När Jakob slår läger en kväll, på sin åttio mil långa vandring norrut, har han nog ingen tanke på att det ska ske något speciellt. Ändå möter Gud honom i en dröm om natten där han får se en stege som förbinder himlen och jorden, änglar som rör sig upp och ner, och Herren själv.

I vers 13 säger Herren: ”Jag är Herren, din fader [förfader] Abrahams Gud och [din far] Isaks Gud.” Notera att ännu har Gud inte blivit Jakobs Gud, det är först efter brottningskampen i 1 Mos 32. Men det är helt klart att synen med änglarna och Guds tron är en händelse som drar Jakob närmare Gud.

Läser vi om Natanael i Joh 1:47-51 ser vi att Jesus såg honom och sade: ”Där är en sann israelit, en som är utan svek.” Jesus jämför Natanael med hans förfader Jakob som var en bedragare (som hans namn betyder) ända tills han kapitulerade inför Gud, och fick ett nytt namn - Israel.

I Joh 1:51 säger Jesus: ”Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” Jesus ÄR Jakobs stege. Han den som förbinder himlen med jorden, det övernaturliga med det naturliga!


Texter

1 Mos 28:10-17, Upp 5:11-14, Joh 1:47−51 och Upp 12:7-12 (som läses varje år), Ps 103:19-22

Fortsätt läs mer
300 Träffar

FEMTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Ett är nödvändigt

endast-ett-r-ndvndigt_rgng3

I söndagens text från Lukas 10 befinner sig Jesus hemma hos Marta och Maria. Systrarna bodde i byn Betania som ligger tre kilometer öster om Jerusalem. Jesus besökte dem och deras bror Lasarus ofta och trivdes i deras gemenskap.

Ibland framställs Marta som den arbetsamma fixaren, medan Maria är latmasken som bara sitter vid Jesu fötter, och även om Maria fick Jesu beröm, behövs det nog underförstått ändå en Marta för att det ska bli något gjort! Andra använder Marias stillasittande exempel som en ursäkt för att inte göra något praktiskt arbete. Så vad handlar den här texten egentligen om?

Låt oss till att börja med att konstatera att Jesus älskar alla syskonen - Marta, Maria och Lasarus (Joh 11:5).

I Luk 10:40 står det ”Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med” (B2000).

• Ordet som översatts ”tänkte på” är ett grekiskt ord som bara används här i NT. Det beskriver hur Marta är fullt upptagen, distraherad och stressad med allt som måste ordnas. Ordagrant är det ”att vara dragen från centrum åt alla möjliga håll”, i motsats till att ”vara centrerad kring” Jesus.

• Orden ”allt att ordna med” är på grekiska "poly diakonia", ordagrant "mycket tjänande".

Vi kan lätt identifiera oss i Martas situation i vår tid. Det är inte svårt att förlora fokus och bli distraherad av ”poly diakonia” (mycket tjänande).

Marta har alltså för mycket att göra där i köket. I hennes tankevärld finns det bara en lösning på problemet – hennes syster måste hjälpa till! Hon går fram till Jesus, och Lukas antyder att hon faktiskt avbryter hans undervisning, för att be honom säga till Maria att hjälpa henne. Hon förväntar sig att han ska tillrättavisa Maria, och det gör troligen alla andra där också, det var ju kvinnans roll att ordna med maten.

Men Jesus går till botten med problemet, som är Martas hjärta, genom att säga: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket.”

• Att Jesus upprepar hennes namn visar på Jesu värme och djupa vänskap med henne.

• Exakt samma grekiska ord för ”bekymmer” används i Bergspredikan där Jesus sade att vi INTE skulle bekymra oss över just mat och dryck (Matt 6:31)!

• Nästa ord ”oroar dig” är ett ovanligt grekiskt ord som bara används här i hela NT. Det beskriver en inre oro visar sig i ett yttre tumult. Ordet målar upp en bild hur Marta blir mer och mer uppjagad där i köket och slamrar och väsnas med kastruller, till sist kan hon inte hålla sin frustration inom sig och går till Jesus.
Jesus fortsätter sedan att säga till Marta: ”bara ett är nödvändigt”. Det kan antingen syfta på att Marta inte behöver förbereda många avancerade maträtter, utan en enkel rätt räcker - eller att lyssna till Jesus är det viktigaste och det enda som behövs.

Oavsett vad ”bara ett” syftar på är poängen tydlig. Söndagens text handlar om hur vi prioriterar våra liv och hjärtat bakom våra handlingar och val. Har vi glömt att lyssna på Jesus och bara tjänar honom av gammal vana med ”poly diakonia”?

En dag kommer vi alla stå inför Jesus med våra liv, som är summan av alla val vi gjort. Min bön är att då få höra Jesu säga samma sak som han sade om Maria: ”Du har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån dig.” (Luk 10:42)


Texter

5 Mos 4:29-31, Fil 4:10-13, Luk 10:38-42, Ps 123

 

Fortsätt läs mer
359 Träffar

14:e SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Enheten i Kristus

enheten-i-kristus_v2_rgng3
Den kristna enheten är inte baserad på att man har jämkat och röstat fram ett program som alla till sist lite motvilligt enas kring. Den kristna enheten är istället som Efesierbrevet 4:3 uttrycker det, en "Andens enhet".

Denna andens enhet i tron får yttre konsekvenser för hur vi lever våra liv och hur vi ser på Guds församling.

En fallgrop för sann enhet är att se mer på människor än på Jesus. Detta var ett av problemen i Korint och något som Paulus tar upp i söndagens episteltext (1 Kor 1:10-13). Församlingen var delad och vissa höll sig till grundaren Paulus, medan andra hölls sig till hans efterträdare Apollos (Apg 18:24). En annan mer judisk gruppering höll sig till Petrus (Gal 2:11-14). Paulus ville få dem att inse orimligheten i en delad Kristus. Han frågar retoriskt i vers 13: ”Var det Paulus som blev korsfäst för er skull”? I grekiskan finns en stark betoning på ett negativt svar - nej absolut inte!

I vers 10 uppmanar Paulus församlingen att helas från dessa grupperingar. Det ord som översatts ”återigen stå eniga” är det grekiska ”katartizo”. Samma ord används i Matt 4:21 om att laga nät vilket ger en fin bild på hur revade och trasiga kan relationer helas och knytas samman igen.

I texten från Joh 17 ber Jesus för alla troende att de ska vara ett. I vers 18 ser vi att enheten börjar med att ”de tror på mig [Jesus] genom deras [apostlarnas] ord”. Enheten centreras kring KRISTUS och hans ORD!

Det finns två centrala grekiska ord som används om församlingen. Ett är ”ecclesia” som handlar om församlingens struktur. Det andra är ”koinonia” som har att göra med relationerna mellan de troende.

Både ecclesia och koinonia behövs, men koinonia - gemenskapen och andens enhet är den primära. Församlingen är tänkt att vara som en familj, inte bara en organisation. Vi behöver strukturer, men den ordning som ges för den lokala församlingen är också den mest enkla tänkbara – äldste och diakoner, det var allt! Kraften och livet i församlingen är dess koinonia (enheten i Kristus), inte dess ecclesia (struktur)!

Församlingen liknas ofta vid en kropp. Ibland kan man höra kommentarer att man älskar Gud, men har svårt för församlingen. Det är dock omöjligt att vara förenad med huvudet (Kristus) utan att vara förenad med hans kropp. En kroppsdel som inte sitter ihop med kroppen dör snart då inte blodet pulserar och ger liv.

Men det finns hopp, nätet kan få helas och en sann gemenskap med Kristus i centrum kan växa fram om vi väljer att leva vårt liv i hans ljus. När lärjungen Johannes började vandra med Jesus kallades han och hans bror för ”åskans söner” på grund av deras temperament (Mark 3:17). De var omogna och sökte bl.a. de främsta platserna hos Jesus (Mark 10:37). Men något hände som gjorde att Johannes kom att kallas ”kärlekens apostel”. Nyckeln är gemenskapen med Kristus och varandra som vi förstår av texten i hans första brev:

”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap [koinonia] med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.” (1 Joh 1:7)


Texter

Am 9:11-15, 1 Kor 1:10-13, Joh 17:18-23, Ps 95:1-7

Fortsätt läs mer
371 Träffar

TRETTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Medmänniskan

Medmnniskan_denGylleneRegeln_v1

Helgens tema handlar om medmänniskan. I den första årgångens text från Lukas 10:23-37 får Jesus frågan om vem som är vår nästa. Jesus svarar i form av en liknelse där en landsman till de som lyssnar på honom råkat illa ut på vägen mellan Jerusalem och Jeriko. En medmänniska från det illa ansedda folkslaget samarierna får illustrera att barmhärtighet sträcker sig över mänskligt uppsatta gränser. Vår nästa är inte bara nära och kära – utan varje människa som vi möter på vår livsvandring!

Söndagens text är den välkända gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt 7:12)

Jesus var inte den förste med ett sådant uttryck. De som lyssnade till Jesu bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som många år tidigare sammanfattat lagen med orden: "Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela lagen. Resten är kommentarer."

Skillnaden mellan denna och andra liknande tankar var att dessa var skrivna i negativ form och förbjöd ett handlande. Jesu uppmaning var annorlunda. Den innehöll inte något förbud, utan en uppmaning. Det är en stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: ”Hur skulle jag vilja bli bemött om jag var i min nästas situation?”

Det är också viktigt att se att det INTE står ”Allt vad människorna vill att ni skall göra för dem, det ska ni göra…” Många dignar under felaktigt pålagda krav från andra. Vi måste lyda Gud mer än människor och deras förväntningar på vad de vill att vi ska göra, se Apg 5:29.

I Paulus brev till församlingen i Efesos finns ett exempel på hur en kristen måste gå längre än vad lagen föreskriver. Det handlar inte bara om att undvika att bryta mot Guds lag, utan att faktiskt hjälpa vår nästa.

Vid denna tid var det vanligt med stölder i Efesos, och tydligen hade vissa kristna kvar den inställningen att det inte var så allvarligt att vara ohederlig, så Paulus tar upp detta och skriver: "Tjuven skall sluta stjäla!" (Ef 4:28).

Först kan man tro att Paulus bara påminde församlingen om att inte bryta mot budet, "Du skall icke stjäla!" Men han inte bara uppmanade att sluta upp med ett beteende, utan fortsätter i samma vers att den som tidigare stulit ska "uträtta något nyttigt med sina händer".

Tanken var inte att tjuven bara skulle kunna försörja sig hederligt, Paulus betonar i samma vers att den som tidigare stulit ska arbeta "så att han har något att dela med sig åt den som behöver". Det räcker inte att bara låta bli att göra det som är ont, utan vi måste också aktivt göra det som är gott!

Den gyllene regeln betonar barmhärtighet och medkänsla och återspeglar Bibelns kärnbudskap - Guds kärlek.

"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Eller som Paulus skrev till efesierna:

"Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus." (Ef 4:32)

 

Texter

Jer 38:7-13, Rom 12:16-21, Matt 7:12, Ps 103:1-6

 

Fortsätt läs mer
229 Träffar

TOLFTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Friheten i Kristus

friheten-i-kristus_v3

Helgens tema är friheten i Kristus. I vår tid står den personliga friheten högt i kurs. Vi vill göra våra egna val och själva bestämma över våra liv vilket i grunden är något positivt och gott. Det finns dock ingen sann frihet utanför Kristus. På grund av vår köttsliga natur kommer vi i vår frihet att ändå vara slav under den här världen och dess herre. Lögn, girighet, synd, död är några av de ok som tynger ner, binder och förlamar. Det är bara i Kristus som vi kan få en verklig frihet.

I Matt 11:30 säger faktiskt Jesus att vi behöver gå in under hans ok för att uppleva friheten och livet, men det är ett milt, gott, behagligt ok. Bilden Jesus målar upp är ett ok som lades över två oxar som drog en plog eller vagn. Friheten i Kristus som oket ger innebär faktiskt tjänande, lydnad och underkastelse till den Gud som skapat oss.

Det var vanligt att man kopplade ihop ett yngre djur med en erfaren oxe. Jesus är den erfarna "dragaren" som tar den stora bördan på sig. Jesus inbjuder oss att inte själva slita och arbeta utan frivilligt gå in under hans ok, tjäna och lyda honom, och på så vis koppla ihop oss med honom.

I söndagens text från Markus 2 säger Jesus Sabbaten är till för och skapades för människan. Vi behöver en vilodag, men det var inte tänkt att vilodagen i sig skulle tillbes med rigorösa regler för vad man fick och inte fick göra.

Upprinnelsen till detta uttalande var att lärjungarna var hungriga på morgonen hade ryckt lite ax medan de gick igenom ett sädesfält vilket upprörde fariséerna. Enligt 5 Mos 23:25 är det inte olovligt att plocka ax på någon annans åker för att äta. Dock skedde detta på sabbaten och enligt den rabbinska tolkningen av lagen både skördade och tillredde lärjungarna mat vilket inte var tillåtet på vilodagen.

Jesus avslutar med att säga att han är Herre även över sabbaten. Är Kristus herre i vårt liv, då faller saker och ting på rätt plats. I parafrasen ”the Message på Svenska” formuleras Gal 5:1-6 så här:

”Kristus har befriat oss för att vi ska leva i frihet. Stå för det! Låt ingen förslava er igen. Hör vad jag säger: I samma ögonblick som någon av er underkastar sig omskärelsen eller något annat religiöst regelsystem, i samma ögonblick slösar ni bort Kristus dyrköpta frihetsgåva. Jag upprepar: Den som slår in på omskärelsens väg byter ett liv i frihet hos Kristus mot ett liv i slaveri under lagen.
Jag anar att det inte var er avsikt, men så går det. Försöker man leva efter sina egna religiösa planer och projekt, då bryter man med Kristus och hoppar av allt det goda han skänker oss i sin nåd. Vi däremot väntar förtröstansfullt på en god relation med Anden. För när det gäller Kristus spelar varken den mest samvetsgranna religiositet eller likgiltighet för religiösa traditioner minsta roll. Det som däremot spelar roll är något som vi bär inom oss tro som tar sig uttryck i kärlek.”

 
Texter
2 Mos 23:10-12, Gal 4:31-5:6, Mark 2:23-28, Ps 145:13b-18
 
 
Bilden är från ett sädesfält i Galiléen.
Fortsätt läs mer
304 Träffar

ELFTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Tro och liv

Tro-och-liv-_v3

Vår tro och vårt liv hör oskiljaktigt ihop! Vår tro formar våra beslut, och summan av alla de beslut vi tar blir till sist vårt liv. Utan en tro på framtiden och uppenbarelse om Guds Ord finns det ingen anledning att se framåt, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar som Ords 29:18 beskriver det. Har man däremot en levande tro på Jesus finns det anledning att verka i den här världen. Tron blir till en praktisk kristendom som genomsyrar allt vi gör!

I de inledningen i texten från Jesaja kommer en fråga: Vad är syftet med alla era många offer om de inte kommer från hjärtat? Texten avslutas med en uppmaning om omvändelse. Ta bort era onda handlingar från mina ögon. Sluta att göra det onda, lär er istället att göra det som är gott. Sök efter rättvisa, tillrättavisa den som förtrycker. Försvara den faderlösa, för änkas talan. Ett kristet liv handlar alltså inte bara om att INTE göra det som ont, utan också att stå upp för det som är rätt!

I Jakobs brev liknas Guds Ord med en spegel. Badrumsspegels främsta uppgift är inte att visa hur vackra vi är, utan att faktiskt hitta saker som vi behöver rätta till! En som är ”en ordets hörare men inte dess görare” liknas vid en man som ser sitt orakade och smutsiga ansikte i spegeln en morgon, men väljer att inte göra något åt det utan fortsätter sin dag utan att bry sig. På samma sätt som en naturlig spegel hjälper oss att se vad som behöver ändras, är Guds ord den spegel vi ska spegla våra liv i, och låta det tvätta oss rena, se Ef 5:26.

I texten från Matteus 23 är Jesus bara några dagar från korset och utbrister sin djupa förtvivlan över det andliga ledarskapets förfall i Jerusalem.

Jesus talade till folket och till sina lärjungar och sade att lagexperterna och fariséerna sitter på Mose stol. Vid utgrävningar i Korasin 1926 hittades en av dessa "Mose stolar" som Jesus refererade till. Än idag används denna typ av säte vid vissa tillfällen i synagogor och har sin motsvarighet i "predikstol" som symbol för predikan och textutläggning.

Det grekiska ordet som översätts ”hycklare” kommer från grekiskans ”hypokrisis”. Detta ord beskriver en skådespelare som spelar en roll. I detta kapitel går Jesus emot en religion som bara blir till ett religiöst skådespel.

En vers där gudstjänstlokalens utformning spelar roll för hur vi tolkar en vers är Matt 23:6. Här fördömer Jesus fariséerna för att de älskar att ”sitta främst” i synagogan. I synagogorna på Jesu tid satt man längs med väggarna, och de ”främsta och bästa” platserna var de som man hade en bra utblick över de samlade i salen. Ibland fylls våra svenska kyrkor bakifrån med den falska tron om att det skulle vara mer ödmjukt att sitta längst bak eller högst upp på läktaren, när det i själva verket är de ”främsta och bästa” platserna om man vill kunna betrakta andra utan att själv bli sedd.


Texter

Jes 1:10-17, Jak 1:22-25, Matt 23:1-12, Ps 143:6-10

Bilden är tagen i Korasin där denna stol hittades i utgrävningar 1926.

Fortsätt läs mer
220 Träffar

TIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Nådens gåvor

NdensGvor_v3

Söndagens tema handlar om andliga gåvor. På samma sätt som vi får olika naturliga gåvor när vi föds in i den här världen, får vi också andliga gåvor när vi föds på nytt i vår ande. I det naturliga föds någon till att var praktiskt lagd, en annan analytisk, någon är morgonpigg medan en annan är som mest kreativ på kvällen, osv.

Gud är stor, på samma sätt som det är omöjligt att definiera alla olika naturliga gåvor finns det en enorm mångfald av andliga gåvor som Gud generöst ger. Bibeln beskriver omkring tjugo olika huvudkategorier av nådegåvor. I söndagens text från 1 Kor 12:8-10 finns följande nio med:

• Ord av vishet – ett vägledande ord i en speciell situation
• Ord av kunskap – insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar
• Tro – alla har ett mått av tro, men detta är en gåva att ha extraordinär tro
• Helande - det grekiska ordet är i plural, dvs. en speciell gåva att be för många helanden
• Under – gåva att utföra kraftgärningar, mirakler, tecken
• Profetiskt tal - gåvan att förstå och förmedla Guds vilja och syften
• Gåvan att skilja mellan olika andar
• Tungotal - grekiska ordet ”glossa” som betyder språk, tunga, tal
• Gåvan att tolka (uttyda) sådana tungotal

De andliga gåvorna är inga prydnadsföremål som man får efter lång och trogen tjänst. Gåvorna ges på en gång för att man ska växa i dem. De är högst praktiska och är tänkta att användas för att hjälpa andra. Gåvorna underlättar, och inte bara det, de är nödvändiga för att utföra den unika kallelse som varje människa fått av Gud.

Generellt sett är skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser (olika gåvor – men en ande, olika tjänster – men en Herre, olika kraftgärningar – men samme Gud, se vers 4-6).

Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga moder i en vårdnadstvist, se 1 Kung 3:16�28. Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper strukturera upp matutdelningen (Apg 6:2-4) och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt (15:19-22).

Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten (Matt 17:24-27). Andra exempel är när Jesus talar till Natanael (Joh 1:47-48) och kvinnan vid brunnen (Joh 4:16).

När Paulus skriver om de andliga gåvorna i kapitel 12 och 14 så finns centralt kapitel 13, som beskriver han hur viktigt det är att gåvorna används i kärlek!

Paulus introducerar undervisningen om andliga gåvor 1 Kor 12:1 med orden: "Vad det gäller det andliga (manifestationer, andliga gåvor), så vill jag inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap)." Och i 1 Kor 14:1 när han återupptar ämnet igen: "Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna".

Vi behöver studera gåvorna, och sträva efter att vinna dem. Det grekiska ordet "zeloo" som översätts med "sök också vinna" beskriver en stark längtan, iver och hängivenhet där man ger sig hän av hela sitt hjärta!

I texten från Lukas 9 har Petrus, Johannes och Jakob varit tillsammans med Jesus på förklaringsberget (v28-36). Samtidigt hade de andra lärjungarna misslyckats befria en pojke (v37-45). Det verkar som gåvan att hela inte hade fungerat, men när Jesus tillsammans med tre av lärjungarna kommer befrias pojken från mörkrets makter.

Man kan förstå att det uppstår en diskussion om frågan om vem av dem som var störst. Jesus ställer ett barn framför lärjungarna och säger: "Den som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är [den som verkligen är] stor." (v48)

Det grekiska ordet "paidion" beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 9:33, och det inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet och hur vi ska betjäna varandra!


Texter

Jos 24:16-18, 1 Kor 12:4-11, Luk 9:46-48, Ps 28:6-9

 

Fortsätt läs mer
267 Träffar

NIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Goda förvaltare

GodaFrvaltare_v3

Söndagens tema är goda förvaltare och i texten från Lukas 16 får vi möta en ohederlig förvaltare. Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam. Förvaltaren ska bli avskedad, men innan han blir inkallad för att redogöra för sina affärer skriver han ner skulderna, och ger 50% och 20% rabatt.

Sedan kommer liknelsen höjdpunkt och överraskning. Arbetsgivaren lovordar den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet. Hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter?

Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte priset vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos de som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.

Det finns många olika tolkningar vad Jesus kan ha menat med denna liknelse? Det bästa sättet är alltid att se vad som står före och efter och låta Bibeln få förklara:

• Jesus har just berättat en liknelse om två söner, där den yngre slösar bort sin fars arv, men han omvänder sig. Den äldre sonen blir däremot vresig och missunnsam. Det är en intressant detalj att samma grekiska ord för slösa används i Luk 15:13 och Luk 16:1. Huvudbetydelsen av ordet är "sprida ut och skingra", och används om hur säd "sprids ut" när det sås, se Matt 25:24.

• Nästa liknelse handlar om en rik man som väljer att inte se tiggaren Lasarus utanför sin dörr. Slutsatsen är där att hur vi hanterar pengar i den här världen påverkar var vi tillbringar evigheten. (Luk 16:19-31).

Alla dessa tre liknelser handlar om vårt förhållande till pengar och faran med habegär och girighet. I Luk 16:14 ser vi att Fariseerna tar illa upp av tolkningen av den ohederlige förvaltaren, eftersom de älskade pengar.

Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv. Detta är enda gången i Bibeln Jesus jämställer något som en herre vid sidan av sig själv. Det är inte hur mycket pengar vi har som avgör om pengar är vår herre, det är vårt förhållande till dem.

Jesus vill vara Herre över alla områden i vårt liv, även vår ekonomi. De andliga gåvorna som profetians, trons och helandets gåva är på en helt annan nivå än pengar. Om vi inte kan hantera pengar, hur kan då Gud anförtro oss att hantera himmelska gåvor, den sanna rikedomen? Detta bibelställe bör ödmjuka oss. Om vi inte ser så mycket av ”den sanna rikedomen” (Luk 16:11), kan det vara så att vi inte gjort upp med den plats mammon har i våra liv?

 

Texter

Am 8:4-7, 2 Tim 4:1-7,Luk 16:1-13, Ps 8

Fortsätt läs mer
339 Träffar

ÅTTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Andlig klarsyn

AndligKlarsyn_v1

Söndagens tema handlar om andlig klarsyn. Texten från Matteus 7 kommer från sista avdelningen i Jesu bergspredikan som handlar om att välja livsväg.

Det är tydligt att det finns två vägar (sätt att leva våra liv) – en smal och en bred. Det finns också två portar (destinationer) – en trång och en bred.

Jesus vill att vi väljer honom, väljer att gå på den väg som leder till livet. Det är därför som vers 13 börjar med uppmaningen - Gå in genom den trånga porten!

Jesus förklarar sedan varför det är så lätt att hamna på den breda vägen som leder till fördärvet. Den breda porten i vers 13 är formbar och föränderlig. Vägen som leder dit är rymlig som ett landområde utan fasta gränser, tvärt emot Guds ord som är sant och oföränderligt (Psalm 119:160). Den breda vägen kräver ingen ansträngning, gör man inget aktivt val är man automatiskt på den vägen.

När Jesus sedan går vidare och förklarar den trånga porten säger han att vägen dit är smal. Men vad innebär ”en smal” väg i praktiken? Det grekiska ordet som används här är ”thlibomai” och det används 10 gånger i NT. Tittar vi på hur det översatts på några ställen förstår vi mer av dess fulla betydelse:

• svårigheter (2 Kor 1:6)
• att plågas (2 Thes 1:6)
• att lida nöd (1 Tim 5:10)
• förföljelse (Heb 11:37)

Livets väg kräver uppoffring, självförsakelse och ibland förföljelse och lidande. Detta är något som är besvärlig för vår fallna natur (köttet) och något som Paulus tar upp i Gal 5:24. Köttet med alla dess lidelser och begär måste dagligen korsfästas.

Men är det kristna livet bara en kamp och elände? Låt Bibelns ord få ge oss lite perspektiv:

• För våra kortvariga lidanden (bedrövelser och motgångar) väger oändligt lätt jämfört med den eviga härlighet som de bereder åt oss. (2 Kor 4:17 SKB)

• Den som finner (tillfredsställer, skyddar) sitt liv (sin själ, grekiska "psuche") ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds högre livskvalitet]. (Matt 10:39 SKB)

• Men de rättfärdigas väg är som gryningsljuset, som blir starkare och starkare (ljusare och klarare) tills det blir full dag.
Däremot de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de vet inte ens vad som orsakade deras fall. (Ords 4:18-19 SKB)

Andlig klarsyn handlar om att ha sin blick fäst på Jesus som är världens ljus, att vandra och växa med honom och få se honom klarare och klarare dag för dag.

Texter

Jer 7:1-7, Rom 8:14-17, Matt 7:13-14, Ps 119:30-35

Fortsätt läs mer
345 Träffar

KRISTI FÖRKLARINGS DAG - Jesus förhärligad

JesusFrhrligad_v1

Det har en vecka efter det att Petrus verkligen har förstått vem Jesus är och sagt "Du är Messias," se Mark 8:29. Jesus har nyligen undervisat om efterföljelse, sin död och hur Människosonen ska komma tillbaka i sin faders härlighet med de heliga änglarna, Mark 8:31-38.

I genom hela Bibeln har viktiga händelser skett på berg. Man råkar inte bara komma upp på ett berg av en slump, och de flesta vägarna går runt dem. För att ta sig upp krävs att man bestämt sig, och varje steg kräver en ansträngning, men belöningen - den klarsyn som man får väl framme är värd all möda. Nu får tre av hans lärjungar i en "bergsupplevelse" se hur Jesu mänskliga natur dras undan och Jesu gudomlighet skiner igenom. Mose och Elia representerar lagen och profeterna och de bekräftar att Jesus är den som uppfyller lagen och profeternas löften.

Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Ceassarea Filippi i norr, Mark 8:27, och efteråt nämns det att de är i Galileen, Mark 9:30. De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår utifrån detta är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Ceasarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Cesarea Filippi. Bilden visar berget Tabor, som är den traditionella platsen. Kortet är taget strax utanför Nasaret då man blickar ut åt öster och ser Tabor ensamt resa sig på Jisreelslätten.

I den här berättelsen är inte det viktiga var detta sker, utan vad som sker på berget. Lukas beskriver hur Jesu ansikte förvandlas. De andra evangelieförfattarna använder grekiskans starkaste ord för en förvandling, metamorfos. Det används t.ex. för att beskriva den totala förvandling som en larv genomgår då den förpuppas och blir till en fjäril. Detta ord används bara fyra gånger i NT.

En av de gångerna är i Rom 12:2 där Paulus beskriver hur en Jesu lärjunge ständigt behöver förvandlas i sitt sätt att tänka.

Anpassa er inte (låt inte ert sinne, tankar, och karaktär formas) efter den här tidsålderns anda (generation, världens sätt). Låt er istället bli helt förvandlade (inta en ny form) [metamorfos] genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra (undersöka och sedan pröva) vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (vad som är hans fullständiga vilja).

(Rom 12:2, Svenska Kärnbibelns översättning)

När vi låter den förvandlingen ske framträder Jesus och Gudsriket tydligare, och vi ser längre och klarare - precis som när man är på toppen på ett berg!

 

Texter

2 Mos 40:34-38, Upp 1:9-18, Luk 9:28-36, Ps 89:12-18

 

Fortsätt läs mer
250 Träffar

SJÄTTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Efterföljelse

Efterfljelse_v2

Att följa Jesus handlar om att sätta honom främst på alla områden. Söndagens text från Lukas 9 kan till en början verka svårbegriplig, men med lite kulturell bakgrundsinformation blir det lättare att förstå!

I Luk 9:51 ser vi att Jesus är på väg mot Jerusalem. Det är fortfarande tre månader kvar tills han rider in i Jerusalem, men från och med nu är siktet inställt på slutfasen i hans tjänst här på jorden.

Jesus sände budbärare framför sig som gick in i en samarisk by för att ordna med mat och övernattning, men välkomnades inte. Konflikten mellan samarierna och judarna gällde om det var på det samariska berget Gerizim eller i Jerusalem man skulle tillbe. Att passera igenom Samarien för att tillbe i Jerusalem var inte populärt bland dem samariska lokalbefolkningen. Detta var anledningen att många judar tog omvägen via Jordandalen till Jerusalem, men Jesus går genom Samarien – och lärjungarna som följer honom tvingas att utmana sin tids förutfattade mening om Samarier.

När Jakob och Johannes, syskonparet som kallades "åskans söner" på grund av deras temperament (se Mark 3:17), inte fick övernatta i en samarisk by ville de kalla ner eld från himlen och förgöra den. Anledningen till detta kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot Elia ödmjukar sig officeren och femtio män skonas (2 Kung 1). Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, (2 Pet 3:9). Om bara några år kommer samme Johannes som här ville förgöra staden att predika evangeliet tillsammans med Filippos och Petrus och skaror blir frälsta (Apg 8:4-25). Efterföljelsen är en process som förändrar lärjungarnas sätt att tänka och agera!

Lukas 9:57-62 handlar om lärjungaskapets krav. Jesus håller på att välja ut 72 lärjungar som ska förbereda vägen för honom och bota sjuka och berätta att Guds rike är nära (Luk 10:1-20). Jesus är tre månader från sin död och det här missionsuppdraget kommer att kräva fullständig överlåtenhet. Bibeln ger tre exempel på kandidater, där den första och den siste anmäler sig själv frivilligt, och Jesus måste pröva äktheten i deras överlåtelse. På samma sätt som Elisa var tvungen att verkligen sätta Guds rike främst för att vara med Elia och att ta del av den dubbla välsignelsen (1 Kung 19:19-21), kräver Jesus att hans blivande lärjungar sätter lärjungaskapet främst.

1) Materiell försakelse (Luk 9:57-58)
Den förste vill följa Jesus vart han än går, men Gud ser inte bara till det yttre utan till hjärtat (1 Sam 16:7). Det verkar som om mannen inte riktigt visste att lärjungaskapet skulle innebära att ge upp bekvämlighet och materiell trygghet.

2) Dåliga ursäkter (Luk 9:59-60)
Den andre vill först begrava sin far. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade äldste sonen för att flytta benen till en benkista. Det är ytterst osannolikt att Jesus skulle träffat på den här äldste sonen de få timmarna innan hans far var begravd, istället är det någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus. Då är det försent, Jesus är redan uppstånden och det här missionsuppdraget avslutat.

3) Högsta prioritet (Luk 9:61-62)
Den tredje vill följa Jesus men först ta farväl av dem därhemma. Här finns ännu en likhet med Elias kallelse, där Elia tillät honom säga farväl till sin familj (1 Kung 19:20). Här ser vi att Jesu kallelse är mer radikal än den mest radikale profeten på Gamla testamentets tid.

 

Texter

1 Kung 19:19-21, 1 Kor 9:19-26, Luk 9:51-62, Ps 15

Fortsätt läs mer
339 Träffar

APOSTLADAGEN - Sänd mig

SndMig_v1

Söndagens tema påminner oss om vad det innebär att följa Jesus, att vara hans lärjunge, att vara kallad, utrustad och utsänd i hans tjänst. Ordet apostel kommer från grekiskans ”apostolos” och betyder budbärare. Man skulle kunna säga att en chaufför på PostNord eller DHL är en "apostel"!

I texten från Mark 3:14 utser Jesus de tolv apostlarna att följa honom. Ordet för ”utsåg” är i grekiskan ordagrant "gjorde". Nu började en process där de tolv lärjungarna skulle formas och ”göras” till apostlar. Det första de blir kallade till, och deras högsta prioritet, var att följa och ständigt vara nära Jesus – och det gäller hans lärjungar än idag! Nästa prioritet var att predika och visa på Jesu makt.

De tog uppdraget i Matt 28:19 att ”Gå därför ut och gör lärjungar av alla folk” på allvar. Går man igenom kyrkohistorien kan man se att redan vid det första hundraårsskiftet i vår tidräkning (100 e.Kr.) var stora delar av världen evangeliserad. Även om det finns berättelser och sägner som inte är trovärdiga, så kan man med ganska stor säkerhet ändå säga att områden som ligger så långt från Jerusalem som England, Spanien, Mauritius, Etiopien, Kina och Finland ser alla ut att ha haft besök av en eller flera av Jesu tolv apostlar!

• PETRUS var i mindre Asien, och vi vet att han uppehöll sig en längre tid i städerna Antiokia och Rom.

• ANDREAS (Petrus bror) reste norrut och evangeliserade Bulgarien, Ukraina, Rumänien och Ryssland och kan ha varit ända upp mot gränsen till Finland.

• JAKOB evangeliserade i Spanien.

• JOHANNES (Jakobs bror) verkade i Turkiet.

• FILIPPOS bodde först i Caesarea vid Medelhavskusten. När Paulus blev arresterad flyttade han med sin familj till mindre Asien.

• MATTEUS verkade först i Nordafrika, men rörde sig senare söderut och räknas som Etiopiens apostel.

• JUDAS Taddeus och Seloten SIMON evangeliserade Mesopotamien och Persien. Simon verkade dessutom i hela Nordafrika från Egypten hela vägen ut till Atlanten. Därifrån ska han ha rest med båt till England där vi vet att kristendomen redan hade anlänt när södra England blev en del av Romarriket år 43 e. Kr.

• TOMAS och BARTOLOMEUS reste först till Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan ända fram till Pakistan och Kina. Efter apostlamötet i Jerusalem for de ut igen via Saudiarabien till Indien.

Det är inspirerande att se hur Jesu ord bokstavligt gick i uppfyllelse hos apostlarna. Låt oss ta till oss Jesu ord och låta honom göra oss till sina lärjungar: Att först och främst vara nära honom, men också frimodigt berätta om Jesus och be för människor.

 

Texter

Jer 1:4-10, Rom 16:1-7, Mark 3:7-19, Ps 40:6-12

Fortsätt läs mer
389 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Att inte döma

AttInteDma_v1

Bibelns ord för att döma – grekiska ”krino” – har flera betydelser. Det har en positiv betydelse av ”att bedöma och avgöra vad som är rätt eller fel”. Sker detta på felaktiga grunder blir betydelsen ”att fördöma”. Ordet används också om att ”döma” i en domstol.

Ett exempel där detta ord används positivt är i Apg 20:6 när Paulus ”beslutar” sig för vilken resväg han ska ta. Paulus gjorde inte fel när han bedömde vilken väg han skulle ta! Vi alla bedömer ständigt vår situation, vad någon säger eller vad någon gör. Så länge det handlar om att bedöma och avgöra egna beslut är allt väl, men hur mycket ska vi döma andra människor? Ska man säga till när man tycker att någon handlar fel?

Vad menade Jesus när han sade ”Döm inte, så ska ni inte bli dömda” (Luk 6:37) i söndagens text? Lite längre ner i vers 42 säger Jesus: ”ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.” För att kunna ta bort en flisa så måste jag faktiskt först ha bedömt att min kristna broder har en flisa.

Poängen är att vi faktiskt ska ta bort flisor från varandra, men man kan inte se klart på ett område där man själv är förblindad av en bjälke. Det är hyckleri. En person som har problem med girighet kan inte fördöma andra för att inte ge, däremot kan en person som är fri från habegär frimodigt uppmana andra kristna att ge! När Judas, som själv brukade stjäla ur kassan, dömde Maria för att "ödsla" en flaska balsam värd en årslön på Jesus, och säga att det kunde getts till de fattiga är ett typiskt exempel på hur vi inte ska döma varandra. (Joh 12:4-6). Däremot gjorde t.ex. Paulus rätt när han tillrättavisade Petrus då han drog sig undan från de hednakristna och inte åt med dem (Gal 2:11)

I 1 Kor 5:12-13 gör Paulus klart att: ”De utomstående är det väl inte min sak att döma [krino] om? Däremot är det ju er uppgift att döma [krino] dem som tillhör er församling. De utomstående döms [krino] av Gud. ...” (Nya Levande Bibeln)

Den som ännu inte känner Jesus behöver höra evangeliet som är det glada budskapet - det finns frälsning och frihet från syndens slaveri! Evangeliet och Bibelns riktlinjer kan provocera, men målet är aldrig att fördöma någon.

Vad Bibeln uppmanar oss att döma/bedöma är:
• Oss själva (1 Kor 11:31, 2 Krön 7:14)
• Falska profeters frukt (Matt 7:15-23, 1 Joh 4:1)
• Profetiska ord (1 Thes 5:19-22)
• En församlingsledares kvalifikationer (1 Tim 3:1-7)
• En kristen som säger eller gör något som sårar oss (Matt 18:15-20): Man tar först upp det enskilt med den personen. Väldigt ofta löser sig problemet redan där, men visar det sig att han inte lyssnar så tar man med sig några personer, och om det fortfarande inte löst sig så tar man upp problemet i församlingen.

I episteltexten från Gal 6:1 ser vi att Jesus alltid vill upprättelse: ”Om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad.” Förra söndagens tema var förlorad och återfunnen. Bibelns fokus på återupprättelse måste även genomsyra bedömandet/dömandet.

Bara Gud känner alla detaljer och hjärtats motiv, det kan aldrig någon människa bedöma. Jesus säger vid ett tillfälle ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” (Joh 7:24).

Paulus uppmanar den unge pastorn Timoteus med följande ord: ”Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma [krino] levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja — tålmodigt och med ständig undervisning.” (2 Tim 4:1-2).

Det grekiska ordet för vädja är ”parakaleo” och betyder ordagrant ”att komma vid någons sida och gå med den personen och hjälpas åt”. Samma ord som används för den Helige Ande! Biblisk tillrättavisning är att tålmodigt berätta vad Bibeln säger och också vara villig att tillsammans hjälpa till att lyfta bort bördan (Gal 6:2).



Texter

Hes 18:30-32, Gal 6:1-7, Luk 6:36-42, Ps 62:2-9

Fortsätt läs mer
346 Träffar

DEN HELIGE JOHANNES DÖPARENS DAG - Den Högstes profet

Den-Hgstes-profet---johannes-dparens-dag-v1

Johannes Döparens dag är en av kyrkoårets äldsta helgdagar. Den har firats sedan 400-talet, ett sekel efter det man börjat fira Jesu födelse vid julen. I Luk 1:26 står det att ”Elisabet var i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden Nasaret”, vilket gjorde det naturligt att uppmärksamma Johannes döparen sex månader innan jul, vilket är denna helg.

Jesus förändrade världshistorien – han dog för att vi skulle få syndernas förlåtelse. Genom hela gamla testamentet ser vi hur Gud förbereder för att frälsaren ska födas.

I Amos 3:7 står det att ”Herren, Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.” I helgens från Jes 42:9 skriver Jesaja hur ”innan det visar sig, låter jag er höra om det”.

Johannes uppdrag var att bana väg för Messias! Inte underligt att evangelierna beskriver honom som den störste född av en kvinna (Luk 7:28).

Ibland kan det vara svårt att ta till sig att Bibelns hjältar var vanliga människor som du och jag. I Sak 4:6 står det ”Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.” Det är den Helige Ande som verkade då och även idag, och finns tillgänglig för dig och mig.

Även Jesus var beroende av den Helige Andes kraft. Det finns ett intressant ordval i texten från Apg 10:38. Det är mitt i Petrus tal i Kornelius hus i Caesarea vid Medelhavet. Petrus säger i sin predikan att Gud smorde ”Jesus från Nasaret” med helig Ande och kraft.

Av alla Jesu titlar används titeln ”Jesus från Nasaret”, inte ”Jesus från himlen” eller ”Jesus Guds Son”. Nasaret var den stad där Jesus var uppväxt och det går inte att få en tydligare referens till Jesu mänskliga sida. När Jesus vandrade här på jorden och gjorde gott och botade alla som var under djävulens våld, gjorde han det i den Helige Andes kraft. Jesus själv säger i Joh 14:12 att den som tror på honom ska göra ännu större gärningar än vad Jesus gjorde!

När Johannes döparen ska få sitt namn står det att hans far, Sakarias, blev fylld av den helige Ande profeterade och brister ut i en lovsång, se Luk 1:67. Tidigare hade barnet och hans fru Elisabet blivit fyllda av Anden, se vers 15 och 41.

Anden finns utgjuten idag som var profeterat om av Joel (se Joel 2:28-32). Anden ges som en gåva vid frälsningen och dopet fri att ta emot, se Apg 2:38!

Texter
Jes 42:5-9, Apg 10:37-38, Luk 1:67-80, Ps 96


Bilden kommer från www.freebibleimages.org
Fortsätt läs mer
564 Träffar

MIDSOMMARDAGEN - Skapelsen

Skapelsen-midsommardagen-v2

Bibeltexterna denna dag berättar om Guds skapelse. Gud är en skapande Gud och människan är skapad av Gud till hans avbild. En av de egenskaper som kanske är en av de synligaste formerna är människans kreativa förmåga. Vi planterar blommor, målar om hemma, bygger ut, skapar musik, skriver dikter, vill upptäcka världen osv – allt detta är egenskaper som kommer från vår himmelska far!

Vi läser i skapelseberättelsen att Gud både skapade och vilade. Båda dessa behov blir synliga i dagens text från Markus där Jesus skapar mat åt 5000 män. Människan behöver både arbete och vila. Bland alla tio Guds bud är det bara ett budord som har det hebreiska verbet ”zakar” som översätts ”kom ihåg” vilodagen eller ”tänk på” vilodagen. Det verkar som om Gud visste att detta var ett bud som vi lätt glömmer! Tidigare i Mark 2:27 hade Jesus också varit tydlig med att vilodagen är till för människan och inte tvärt om.

Dagens text i Markus 6:30 börjar med att lärjungarna samlas hos Jesus efter att de två och två hade de gått runt i byarna och städerna i Galiléen. De berättar hur de drivit ut orena andar och botat sjuka och berättar vad de undervisat om, se Mark 6:7-13.

De befinner sig antagligen i Petrus hus i Kapernaum och det är så mycket liv och rörelse så Jesus säger i vers 31 att de ska följa med honom till en obebodd plats eftersom de behöver vara för sig själva och vila. Jesus inser behovet av både arbete och vila. Det var han som gav dem uppdraget att gå ut, och han som också ser behovet av att stanna upp och vila.

Dock blev det inte riktigt så, folket ser dem i båten och går och springer längs med kusten upp och möter dem i det område som annars skulle varit öde. Läser man dock vidare ser vi att i nästa kapitel så tar han med sig lärjungarna till Tyre vid medelhavet och sedan en båge tillbaka. Även om Jesus inte får vara i fred även i dessa hedniska områden så blev den resan som säkerligen tog flera veckor ett välbehövligt avbrott för lärjungarna och ett tillfälle att få vara mer enskilt med Jesus.

För många i vår tid då vi ständigt är igång och förväntas vara ständigt uppkopplade kan Jesu ord i vers 31 - ”de inte ens fick tid att äta” - kan stämma in.

Låt de lediga veckorna denna sommar bli en tid där vi stannar upp och se efter att vi är sysselsatta med rätt saker, att våra prioriteringar är främst Guds rike och det som hör det till, och inte bara handlar om oss och vårt eget. Samtidigt får vi ha Jesu ord med oss och inte ta ”semester” från tron utan se människor och deras behov. Jesus blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan en herde (v34).


Texter

1 Mos 9:8-17, Kol 1:21-23, Mark 6:30−44, Ps 104:1-13

Fortsätt läs mer
472 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Vårt dop

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Vårt dop

Efter en tid av högtider i kyrkoåret kommer nu den första av tjugofyra söndagar efter trefaldighet! Tiden kallas för det "vardagliga halvåret" i kyrkoåret . Det är en passande titel eftersom den kristna tron är en vardagstro som är verksam alla dagar. Söndagens tema "vårt dop" handlar om hur Anden ger kraften att leva för Jesus varje dag!

I Apostlagärningarnas första kapitel har vi fått följa hur Jerusalemförsamlingen växer men även hur förföljelsen tilltagit och många tvingats fly till intilliggande platser. I söndagens text läser vi om Filippos, en av de sju diakonerna som hjälpte till med matutdelningen (Apg 6:5). Han har flytt norrut till Samarien (Apg 8:5). Det kanske inte var precis så Filippos hade tänkt sig livet, men omständigheter hade fört honom dit. Han är trogen sin frälsare och kan inte vara tyst om sin tro och stora skaror tar emot Jesus i Samarien. Ryktet om allt fantastiskt som sker där når Jerusalem och Petrus och Johannes kommer även dit (v14).

Mitt i detta stora väckelseskeende kallas Filippos nu för att betjäna en enda människa! Det är viktigt att vara lyhörd för hur Gud talar. Rent mänskligt kan budskapet att gå söderut till vägen som leder mellan Jerusalem och Gasa verka märklig. Vad skulle han göra där? Lukas skriver ”att vägen går genom obebyggda områden, men han stod upp och gick.”

Plötsligt kommer den etiopiske finansministern (en hoveunuck som ansvarade för skattkammaren) förbi. Anden manar Filippus att gå fram och hålla sig nära vagnen (v29). Där hör han mannen läsa från Jesaja.

En eunuck var en frivilligt eller påtvingat kastrerad man. Det var inte ovanligt att eunucker hade höga positioner eftersom de var lojala och pålitliga. Inom judendomen fanns dock restriktioner. En eunuck hade bara tillträde till den yttre tempelplatsen, se 5 Mos 23:1.

Denne högt uppsatte etiopier var en hedning som trodde på israels Gud. Detta var antagligen hans enda pilgrimsvandring till Jerusalem. Han hade varit i Jerusalem och sett den ståtliga tempelbyggnaden. Han hade sett templet, men bara varit på yttergården. Han hade sett varningsskyltarna vid muren som hindrade icke-judar från att närma sig templet.

Att han nu när vagnen långsamt rullar fram läser profeten Jesaja är nog ingen slump. Här finns de starkaste löftena till just eunucker. När Messias upprättar sitt rike ska de få tillträde att be till Gud och få ett namn som är bättre än söner och döttrar, se Jes 56:3-8. Det är slutet av denna passage som Jesus citerar då han uppmärksammade hur försäljning och kommers som hade flyttat in på yttergården och störde människor som kom för att söka Gud – ”mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk”.

Även om Lukas uttryckligen skriver det kan vi ana en viss uppgivenhet hos denne etiopier. Han har gjort sin livs resa till templet, men ändå inte kommit hela vägen fram. Nu är han på väg tillbaka till vardagen och läste om Guds löften, men förstod inte vad han läste.

Vad han inte visste var att snart skulle hans ögon öppnas för dessa Skrifter genom tron på Jesus! Filippus utgick från Jesaja och fick berätta om det glada budskapet om Jesus (v35). I detta stycke ser vi hur gemensam Bibelläsning uppmuntras.

Just nu finns det många bra initiativ för gemensam Bibelläsning i vårt land:

• Equmeniakyrkan har ett Markusår 2017/18: equmeniakyrkan.se/markusaret

• Förutom den här bloggen och Bibelplanerna har Anta Utmaningen även en facebookgrupp där man kan samtala om det man läser. 


Texter

1 Mos 7:11-23, Apg 8:26-39, Matt 3:11-12, Ps 66:5-12

 

 

Fortsätt läs mer
660 Träffar

HELIGA TREFALDIGHETS DAG: Gud - Fader, Son och Ande

HELIGA TREFALDIGHETS DAG: Gud - Fader, Son och Ande

Texten från Johannes 11 handlar om Jesu vän Lasarus. Både i vers 3 och 5 framkommer att Lasarus och hans systrar, Marta och Maria, var Jesu vänner - Jesus vill vara vår vän!

Det har gått fyra dagar sedan Lasarus har dött innan Jesus kommer till deras hus i Betania. Det fanns judiska föreställningar, där man menade att själen svävade omkring den döde i tre dagar för att om möjligt återvända till kroppen. Nu på den fjärde dagen hade även denna gräns passerats och allt hopp var ute.

Enligt den judiska begravningstraditionen lade man den döde inom ett dygn i en klippgrav. Sedan följde en veckas sorg då vänner och släktingar kom och hälsade på den sörjande familjen. Något år senare begravdes benresterna i en permanent grav.

När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon ut för att möta honom (v20). Det ord som översätts ”möta”, kan också betyda att konfrontera. Samma ord används i Luk 14:31 då en armé går ut i strid för att möta en fiende! Ordvalet antyder att Marta går ut och faktiskt ifrågasätter Jesus när hon säger: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött!” (v20)

Jesus bemöter henne på ett milt sätt och samtalet ger tro och hopp: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” (Joh 11:25-26)

Bibeln har många nivåer och djup och i Johannes evangeliet är det extra tydligt. Johannes avslutar sitt evangelium i sista versen med att hela världen inte skulle rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om han skulle skriva ner allt Jesus gjorde. (Joh 21:25)

Av alla dessa hundratusentals händelser Johannes personligen fått vara med och se Jesus göra, och bland alla vittnesbörd om hur Jesus förvandlade människors liv som han hade hört under alla år efter att Jesus farit upp till himlen, väljer han med den Helige Andes hjälp ut sju händelser som han beskriver. Johannes använder medvetet inte orden ”under” eller ”kraftgärning” utan det grekiska ordet ”semeion” som mer fokuserar på symboliken bakom undret än själva undret i sig och översätts "tecken".

Jesu första tecken var att förvandla vatten till vin (Joh 2). Det är en tydlig parallell till det första tecknet Mose gör, som är att förvandla vatten till blod, se 2 Mos 7:20. Det är stor symbolisk skillnad mellan blod och vin. Mose kom med lagen och blodsoffren, medan vin är en symbol på glädje. Det första tecknet belyser att evangeliet som just betyder ”det glada budskapet” är ett glädjens budskap.

Nu i det sista av de sju tecknen griper Gud in och Lasarus får liv på nytt. Namnet Lasarus betyder "en som Gud hjälper". De första sex tecknen Johannes beskriver har visat hur Jesus står över det naturen och sjukdomar. Här i det sjunde bevisar han att Jesus har makt över döden – något som bara Gud råder över. Johannes poäng är att Jesus är både 100% människa och 100% Gud.

Jesus är uppståndelsen och livet. Den som tror på honom ska leva om han än dör, och den som lever och tror på honom ska aldrig någonsin dö!


Texter1 Mos 18:1-8, Apg 4:5-12, Joh 11:18-27, Ps 113:1-6

Fortsätt läs mer
588 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se