tom banner

TIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Nådens gåvor

NdensGvor_v3

Söndagens tema handlar om andliga gåvor. På samma sätt som vi får olika naturliga gåvor när vi föds in i den här världen, får vi också andliga gåvor när vi föds på nytt i vår ande. I det naturliga föds någon till att var praktiskt lagd, en annan analytisk, någon är morgonpigg medan en annan är som mest kreativ på kvällen, osv.

Gud är stor, på samma sätt som det är omöjligt att definiera alla olika naturliga gåvor finns det en enorm mångfald av andliga gåvor som Gud generöst ger. Bibeln beskriver omkring tjugo olika huvudkategorier av nådegåvor. I söndagens text från 1 Kor 12:8-10 finns följande nio med:

• Ord av vishet – ett vägledande ord i en speciell situation
• Ord av kunskap – insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar
• Tro – alla har ett mått av tro, men detta är en gåva att ha extraordinär tro
• Helande - det grekiska ordet är i plural, dvs. en speciell gåva att be för många helanden
• Under – gåva att utföra kraftgärningar, mirakler, tecken
• Profetiskt tal - gåvan att förstå och förmedla Guds vilja och syften
• Gåvan att skilja mellan olika andar
• Tungotal - grekiska ordet ”glossa” som betyder språk, tunga, tal
• Gåvan att tolka (uttyda) sådana tungotal

De andliga gåvorna är inga prydnadsföremål som man får efter lång och trogen tjänst. Gåvorna ges på en gång för att man ska växa i dem. De är högst praktiska och är tänkta att användas för att hjälpa andra. Gåvorna underlättar, och inte bara det, de är nödvändiga för att utföra den unika kallelse som varje människa fått av Gud.

Generellt sett är skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser (olika gåvor – men en ande, olika tjänster – men en Herre, olika kraftgärningar – men samme Gud, se vers 4-6).

Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga moder i en vårdnadstvist, se 1 Kung 3:16�28. Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper strukturera upp matutdelningen (Apg 6:2-4) och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt (15:19-22).

Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten (Matt 17:24-27). Andra exempel är när Jesus talar till Natanael (Joh 1:47-48) och kvinnan vid brunnen (Joh 4:16).

När Paulus skriver om de andliga gåvorna i kapitel 12 och 14 så finns centralt kapitel 13, som beskriver han hur viktigt det är att gåvorna används i kärlek!

Paulus introducerar undervisningen om andliga gåvor 1 Kor 12:1 med orden: "Vad det gäller det andliga (manifestationer, andliga gåvor), så vill jag inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap)." Och i 1 Kor 14:1 när han återupptar ämnet igen: "Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna".

Vi behöver studera gåvorna, och sträva efter att vinna dem. Det grekiska ordet "zeloo" som översätts med "sök också vinna" beskriver en stark längtan, iver och hängivenhet där man ger sig hän av hela sitt hjärta!

I texten från Lukas 9 har Petrus, Johannes och Jakob varit tillsammans med Jesus på förklaringsberget (v28-36). Samtidigt hade de andra lärjungarna misslyckats befria en pojke (v37-45). Det verkar som gåvan att hela inte hade fungerat, men när Jesus tillsammans med tre av lärjungarna kommer befrias pojken från mörkrets makter.

Man kan förstå att det uppstår en diskussion om frågan om vem av dem som var störst. Jesus ställer ett barn framför lärjungarna och säger: "Den som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är [den som verkligen är] stor." (v48)

Det grekiska ordet "paidion" beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 9:33, och det inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet och hur vi ska betjäna varandra!


Texter

Jos 24:16-18, 1 Kor 12:4-11, Luk 9:46-48, Ps 28:6-9

 

Fortsätt läs mer
137 Träffar

NIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Goda förvaltare

GodaFrvaltare_v3

Söndagens tema är goda förvaltare och i texten från Lukas 16 får vi möta en ohederlig förvaltare. Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam. Förvaltaren ska bli avskedad, men innan han blir inkallad för att redogöra för sina affärer skriver han ner skulderna, och ger 50% och 20% rabatt.

Sedan kommer liknelsen höjdpunkt och överraskning. Arbetsgivaren lovordar den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet. Hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter?

Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte priset vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos de som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.

Det finns många olika tolkningar vad Jesus kan ha menat med denna liknelse? Det bästa sättet är alltid att se vad som står före och efter och låta Bibeln få förklara:

• Jesus har just berättat en liknelse om två söner, där den yngre slösar bort sin fars arv, men han omvänder sig. Den äldre sonen blir däremot vresig och missunnsam. Det är en intressant detalj att samma grekiska ord för slösa används i Luk 15:13 och Luk 16:1. Huvudbetydelsen av ordet är "sprida ut och skingra", och används om hur säd "sprids ut" när det sås, se Matt 25:24.

• Nästa liknelse handlar om en rik man som väljer att inte se tiggaren Lasarus utanför sin dörr. Slutsatsen är där att hur vi hanterar pengar i den här världen påverkar var vi tillbringar evigheten. (Luk 16:19-31).

Alla dessa tre liknelser handlar om vårt förhållande till pengar och faran med habegär och girighet. I Luk 16:14 ser vi att Fariseerna tar illa upp av tolkningen av den ohederlige förvaltaren, eftersom de älskade pengar.

Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv. Detta är enda gången i Bibeln Jesus jämställer något som en herre vid sidan av sig själv. Det är inte hur mycket pengar vi har som avgör om pengar är vår herre, det är vårt förhållande till dem.

Jesus vill vara Herre över alla områden i vårt liv, även vår ekonomi. De andliga gåvorna som profetians, trons och helandets gåva är på en helt annan nivå än pengar. Om vi inte kan hantera pengar, hur kan då Gud anförtro oss att hantera himmelska gåvor, den sanna rikedomen? Detta bibelställe bör ödmjuka oss. Om vi inte ser så mycket av ”den sanna rikedomen” (Luk 16:11), kan det vara så att vi inte gjort upp med den plats mammon har i våra liv?

 

Texter

Am 8:4-7, 2 Tim 4:1-7,Luk 16:1-13, Ps 8

Fortsätt läs mer
214 Träffar

ÅTTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Andlig klarsyn

AndligKlarsyn_v1

Söndagens tema handlar om andlig klarsyn. Texten från Matteus 7 kommer från sista avdelningen i Jesu bergspredikan som handlar om att välja livsväg.

Det är tydligt att det finns två vägar (sätt att leva våra liv) – en smal och en bred. Det finns också två portar (destinationer) – en trång och en bred.

Jesus vill att vi väljer honom, väljer att gå på den väg som leder till livet. Det är därför som vers 13 börjar med uppmaningen - Gå in genom den trånga porten!

Jesus förklarar sedan varför det är så lätt att hamna på den breda vägen som leder till fördärvet. Den breda porten i vers 13 är formbar och föränderlig. Vägen som leder dit är rymlig som ett landområde utan fasta gränser, tvärt emot Guds ord som är sant och oföränderligt (Psalm 119:160). Den breda vägen kräver ingen ansträngning, gör man inget aktivt val är man automatiskt på den vägen.

När Jesus sedan går vidare och förklarar den trånga porten säger han att vägen dit är smal. Men vad innebär ”en smal” väg i praktiken? Det grekiska ordet som används här är ”thlibomai” och det används 10 gånger i NT. Tittar vi på hur det översatts på några ställen förstår vi mer av dess fulla betydelse:

• svårigheter (2 Kor 1:6)
• att plågas (2 Thes 1:6)
• att lida nöd (1 Tim 5:10)
• förföljelse (Heb 11:37)

Livets väg kräver uppoffring, självförsakelse och ibland förföljelse och lidande. Detta är något som är besvärlig för vår fallna natur (köttet) och något som Paulus tar upp i Gal 5:24. Köttet med alla dess lidelser och begär måste dagligen korsfästas.

Men är det kristna livet bara en kamp och elände? Låt Bibelns ord få ge oss lite perspektiv:

• För våra kortvariga lidanden (bedrövelser och motgångar) väger oändligt lätt jämfört med den eviga härlighet som de bereder åt oss. (2 Kor 4:17 SKB)

• Den som finner (tillfredsställer, skyddar) sitt liv (sin själ, grekiska "psuche") ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds högre livskvalitet]. (Matt 10:39 SKB)

• Men de rättfärdigas väg är som gryningsljuset, som blir starkare och starkare (ljusare och klarare) tills det blir full dag.
Däremot de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de vet inte ens vad som orsakade deras fall. (Ords 4:18-19 SKB)

Andlig klarsyn handlar om att ha sin blick fäst på Jesus som är världens ljus, att vandra och växa med honom och få se honom klarare och klarare dag för dag.

Texter

Jer 7:1-7, Rom 8:14-17, Matt 7:13-14, Ps 119:30-35

Fortsätt läs mer
235 Träffar

KRISTI FÖRKLARINGS DAG - Jesus förhärligad

JesusFrhrligad_v1

Det har en vecka efter det att Petrus verkligen har förstått vem Jesus är och sagt "Du är Messias," se Mark 8:29. Jesus har nyligen undervisat om efterföljelse, sin död och hur Människosonen ska komma tillbaka i sin faders härlighet med de heliga änglarna, Mark 8:31-38.

I genom hela Bibeln har viktiga händelser skett på berg. Man råkar inte bara komma upp på ett berg av en slump, och de flesta vägarna går runt dem. För att ta sig upp krävs att man bestämt sig, och varje steg kräver en ansträngning, men belöningen - den klarsyn som man får väl framme är värd all möda. Nu får tre av hans lärjungar i en "bergsupplevelse" se hur Jesu mänskliga natur dras undan och Jesu gudomlighet skiner igenom. Mose och Elia representerar lagen och profeterna och de bekräftar att Jesus är den som uppfyller lagen och profeternas löften.

Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Ceassarea Filippi i norr, Mark 8:27, och efteråt nämns det att de är i Galileen, Mark 9:30. De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår utifrån detta är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Ceasarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Cesarea Filippi. Bilden visar berget Tabor, som är den traditionella platsen. Kortet är taget strax utanför Nasaret då man blickar ut åt öster och ser Tabor ensamt resa sig på Jisreelslätten.

I den här berättelsen är inte det viktiga var detta sker, utan vad som sker på berget. Lukas beskriver hur Jesu ansikte förvandlas. De andra evangelieförfattarna använder grekiskans starkaste ord för en förvandling, metamorfos. Det används t.ex. för att beskriva den totala förvandling som en larv genomgår då den förpuppas och blir till en fjäril. Detta ord används bara fyra gånger i NT.

En av de gångerna är i Rom 12:2 där Paulus beskriver hur en Jesu lärjunge ständigt behöver förvandlas i sitt sätt att tänka.

Anpassa er inte (låt inte ert sinne, tankar, och karaktär formas) efter den här tidsålderns anda (generation, världens sätt). Låt er istället bli helt förvandlade (inta en ny form) [metamorfos] genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra (undersöka och sedan pröva) vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (vad som är hans fullständiga vilja).

(Rom 12:2, Svenska Kärnbibelns översättning)

När vi låter den förvandlingen ske framträder Jesus och Gudsriket tydligare, och vi ser längre och klarare - precis som när man är på toppen på ett berg!

 

Texter

2 Mos 40:34-38, Upp 1:9-18, Luk 9:28-36, Ps 89:12-18

 

Fortsätt läs mer
184 Träffar

SJÄTTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Efterföljelse

Efterfljelse_v2

Att följa Jesus handlar om att sätta honom främst på alla områden. Söndagens text från Lukas 9 kan till en början verka svårbegriplig, men med lite kulturell bakgrundsinformation blir det lättare att förstå!

I Luk 9:51 ser vi att Jesus är på väg mot Jerusalem. Det är fortfarande tre månader kvar tills han rider in i Jerusalem, men från och med nu är siktet inställt på slutfasen i hans tjänst här på jorden.

Jesus sände budbärare framför sig som gick in i en samarisk by för att ordna med mat och övernattning, men välkomnades inte. Konflikten mellan samarierna och judarna gällde om det var på det samariska berget Gerizim eller i Jerusalem man skulle tillbe. Att passera igenom Samarien för att tillbe i Jerusalem var inte populärt bland dem samariska lokalbefolkningen. Detta var anledningen att många judar tog omvägen via Jordandalen till Jerusalem, men Jesus går genom Samarien – och lärjungarna som följer honom tvingas att utmana sin tids förutfattade mening om Samarier.

När Jakob och Johannes, syskonparet som kallades "åskans söner" på grund av deras temperament (se Mark 3:17), inte fick övernatta i en samarisk by ville de kalla ner eld från himlen och förgöra den. Anledningen till detta kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot Elia ödmjukar sig officeren och femtio män skonas (2 Kung 1). Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, (2 Pet 3:9). Om bara några år kommer samme Johannes som här ville förgöra staden att predika evangeliet tillsammans med Filippos och Petrus och skaror blir frälsta (Apg 8:4-25). Efterföljelsen är en process som förändrar lärjungarnas sätt att tänka och agera!

Lukas 9:57-62 handlar om lärjungaskapets krav. Jesus håller på att välja ut 72 lärjungar som ska förbereda vägen för honom och bota sjuka och berätta att Guds rike är nära (Luk 10:1-20). Jesus är tre månader från sin död och det här missionsuppdraget kommer att kräva fullständig överlåtenhet. Bibeln ger tre exempel på kandidater, där den första och den siste anmäler sig själv frivilligt, och Jesus måste pröva äktheten i deras överlåtelse. På samma sätt som Elisa var tvungen att verkligen sätta Guds rike främst för att vara med Elia och att ta del av den dubbla välsignelsen (1 Kung 19:19-21), kräver Jesus att hans blivande lärjungar sätter lärjungaskapet främst.

1) Materiell försakelse (Luk 9:57-58)
Den förste vill följa Jesus vart han än går, men Gud ser inte bara till det yttre utan till hjärtat (1 Sam 16:7). Det verkar som om mannen inte riktigt visste att lärjungaskapet skulle innebära att ge upp bekvämlighet och materiell trygghet.

2) Dåliga ursäkter (Luk 9:59-60)
Den andre vill först begrava sin far. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade äldste sonen för att flytta benen till en benkista. Det är ytterst osannolikt att Jesus skulle träffat på den här äldste sonen de få timmarna innan hans far var begravd, istället är det någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus. Då är det försent, Jesus är redan uppstånden och det här missionsuppdraget avslutat.

3) Högsta prioritet (Luk 9:61-62)
Den tredje vill följa Jesus men först ta farväl av dem därhemma. Här finns ännu en likhet med Elias kallelse, där Elia tillät honom säga farväl till sin familj (1 Kung 19:20). Här ser vi att Jesu kallelse är mer radikal än den mest radikale profeten på Gamla testamentets tid.

 

Texter

1 Kung 19:19-21, 1 Kor 9:19-26, Luk 9:51-62, Ps 15

Fortsätt läs mer
267 Träffar

APOSTLADAGEN - Sänd mig

SndMig_v1

Söndagens tema påminner oss om vad det innebär att följa Jesus, att vara hans lärjunge, att vara kallad, utrustad och utsänd i hans tjänst. Ordet apostel kommer från grekiskans ”apostolos” och betyder budbärare. Man skulle kunna säga att en chaufför på PostNord eller DHL är en "apostel"!

I texten från Mark 3:14 utser Jesus de tolv apostlarna att följa honom. Ordet för ”utsåg” är i grekiskan ordagrant "gjorde". Nu började en process där de tolv lärjungarna skulle formas och ”göras” till apostlar. Det första de blir kallade till, och deras högsta prioritet, var att följa och ständigt vara nära Jesus – och det gäller hans lärjungar än idag! Nästa prioritet var att predika och visa på Jesu makt.

De tog uppdraget i Matt 28:19 att ”Gå därför ut och gör lärjungar av alla folk” på allvar. Går man igenom kyrkohistorien kan man se att redan vid det första hundraårsskiftet i vår tidräkning (100 e.Kr.) var stora delar av världen evangeliserad. Även om det finns berättelser och sägner som inte är trovärdiga, så kan man med ganska stor säkerhet ändå säga att områden som ligger så långt från Jerusalem som England, Spanien, Mauritius, Etiopien, Kina och Finland ser alla ut att ha haft besök av en eller flera av Jesu tolv apostlar!

• PETRUS var i mindre Asien, och vi vet att han uppehöll sig en längre tid i städerna Antiokia och Rom.

• ANDREAS (Petrus bror) reste norrut och evangeliserade Bulgarien, Ukraina, Rumänien och Ryssland och kan ha varit ända upp mot gränsen till Finland.

• JAKOB evangeliserade i Spanien.

• JOHANNES (Jakobs bror) verkade i Turkiet.

• FILIPPOS bodde först i Caesarea vid Medelhavskusten. När Paulus blev arresterad flyttade han med sin familj till mindre Asien.

• MATTEUS verkade först i Nordafrika, men rörde sig senare söderut och räknas som Etiopiens apostel.

• JUDAS Taddeus och Seloten SIMON evangeliserade Mesopotamien och Persien. Simon verkade dessutom i hela Nordafrika från Egypten hela vägen ut till Atlanten. Därifrån ska han ha rest med båt till England där vi vet att kristendomen redan hade anlänt när södra England blev en del av Romarriket år 43 e. Kr.

• TOMAS och BARTOLOMEUS reste först till Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan ända fram till Pakistan och Kina. Efter apostlamötet i Jerusalem for de ut igen via Saudiarabien till Indien.

Det är inspirerande att se hur Jesu ord bokstavligt gick i uppfyllelse hos apostlarna. Låt oss ta till oss Jesu ord och låta honom göra oss till sina lärjungar: Att först och främst vara nära honom, men också frimodigt berätta om Jesus och be för människor.

 

Texter

Jer 1:4-10, Rom 16:1-7, Mark 3:7-19, Ps 40:6-12

Fortsätt läs mer
300 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Att inte döma

AttInteDma_v1

Bibelns ord för att döma – grekiska ”krino” – har flera betydelser. Det har en positiv betydelse av ”att bedöma och avgöra vad som är rätt eller fel”. Sker detta på felaktiga grunder blir betydelsen ”att fördöma”. Ordet används också om att ”döma” i en domstol.

Ett exempel där detta ord används positivt är i Apg 20:6 när Paulus ”beslutar” sig för vilken resväg han ska ta. Paulus gjorde inte fel när han bedömde vilken väg han skulle ta! Vi alla bedömer ständigt vår situation, vad någon säger eller vad någon gör. Så länge det handlar om att bedöma och avgöra egna beslut är allt väl, men hur mycket ska vi döma andra människor? Ska man säga till när man tycker att någon handlar fel?

Vad menade Jesus när han sade ”Döm inte, så ska ni inte bli dömda” (Luk 6:37) i söndagens text? Lite längre ner i vers 42 säger Jesus: ”ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga.” För att kunna ta bort en flisa så måste jag faktiskt först ha bedömt att min kristna broder har en flisa.

Poängen är att vi faktiskt ska ta bort flisor från varandra, men man kan inte se klart på ett område där man själv är förblindad av en bjälke. Det är hyckleri. En person som har problem med girighet kan inte fördöma andra för att inte ge, däremot kan en person som är fri från habegär frimodigt uppmana andra kristna att ge! När Judas, som själv brukade stjäla ur kassan, dömde Maria för att "ödsla" en flaska balsam värd en årslön på Jesus, och säga att det kunde getts till de fattiga är ett typiskt exempel på hur vi inte ska döma varandra. (Joh 12:4-6). Däremot gjorde t.ex. Paulus rätt när han tillrättavisade Petrus då han drog sig undan från de hednakristna och inte åt med dem (Gal 2:11)

I 1 Kor 5:12-13 gör Paulus klart att: ”De utomstående är det väl inte min sak att döma [krino] om? Däremot är det ju er uppgift att döma [krino] dem som tillhör er församling. De utomstående döms [krino] av Gud. ...” (Nya Levande Bibeln)

Den som ännu inte känner Jesus behöver höra evangeliet som är det glada budskapet - det finns frälsning och frihet från syndens slaveri! Evangeliet och Bibelns riktlinjer kan provocera, men målet är aldrig att fördöma någon.

Vad Bibeln uppmanar oss att döma/bedöma är:
• Oss själva (1 Kor 11:31, 2 Krön 7:14)
• Falska profeters frukt (Matt 7:15-23, 1 Joh 4:1)
• Profetiska ord (1 Thes 5:19-22)
• En församlingsledares kvalifikationer (1 Tim 3:1-7)
• En kristen som säger eller gör något som sårar oss (Matt 18:15-20): Man tar först upp det enskilt med den personen. Väldigt ofta löser sig problemet redan där, men visar det sig att han inte lyssnar så tar man med sig några personer, och om det fortfarande inte löst sig så tar man upp problemet i församlingen.

I episteltexten från Gal 6:1 ser vi att Jesus alltid vill upprättelse: ”Om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad.” Förra söndagens tema var förlorad och återfunnen. Bibelns fokus på återupprättelse måste även genomsyra bedömandet/dömandet.

Bara Gud känner alla detaljer och hjärtats motiv, det kan aldrig någon människa bedöma. Jesus säger vid ett tillfälle ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” (Joh 7:24).

Paulus uppmanar den unge pastorn Timoteus med följande ord: ”Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma [krino] levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja — tålmodigt och med ständig undervisning.” (2 Tim 4:1-2).

Det grekiska ordet för vädja är ”parakaleo” och betyder ordagrant ”att komma vid någons sida och gå med den personen och hjälpas åt”. Samma ord som används för den Helige Ande! Biblisk tillrättavisning är att tålmodigt berätta vad Bibeln säger och också vara villig att tillsammans hjälpa till att lyfta bort bördan (Gal 6:2).



Texter

Hes 18:30-32, Gal 6:1-7, Luk 6:36-42, Ps 62:2-9

Fortsätt läs mer
253 Träffar

DEN HELIGE JOHANNES DÖPARENS DAG - Den Högstes profet

Den-Hgstes-profet---johannes-dparens-dag-v1

Johannes Döparens dag är en av kyrkoårets äldsta helgdagar. Den har firats sedan 400-talet, ett sekel efter det man börjat fira Jesu födelse vid julen. I Luk 1:26 står det att ”Elisabet var i sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till staden Nasaret”, vilket gjorde det naturligt att uppmärksamma Johannes döparen sex månader innan jul, vilket är denna helg.

Jesus förändrade världshistorien – han dog för att vi skulle få syndernas förlåtelse. Genom hela gamla testamentet ser vi hur Gud förbereder för att frälsaren ska födas.

I Amos 3:7 står det att ”Herren, Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna.” I helgens från Jes 42:9 skriver Jesaja hur ”innan det visar sig, låter jag er höra om det”.

Johannes uppdrag var att bana väg för Messias! Inte underligt att evangelierna beskriver honom som den störste född av en kvinna (Luk 7:28).

Ibland kan det vara svårt att ta till sig att Bibelns hjältar var vanliga människor som du och jag. I Sak 4:6 står det ”Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.” Det är den Helige Ande som verkade då och även idag, och finns tillgänglig för dig och mig.

Även Jesus var beroende av den Helige Andes kraft. Det finns ett intressant ordval i texten från Apg 10:38. Det är mitt i Petrus tal i Kornelius hus i Caesarea vid Medelhavet. Petrus säger i sin predikan att Gud smorde ”Jesus från Nasaret” med helig Ande och kraft.

Av alla Jesu titlar används titeln ”Jesus från Nasaret”, inte ”Jesus från himlen” eller ”Jesus Guds Son”. Nasaret var den stad där Jesus var uppväxt och det går inte att få en tydligare referens till Jesu mänskliga sida. När Jesus vandrade här på jorden och gjorde gott och botade alla som var under djävulens våld, gjorde han det i den Helige Andes kraft. Jesus själv säger i Joh 14:12 att den som tror på honom ska göra ännu större gärningar än vad Jesus gjorde!

När Johannes döparen ska få sitt namn står det att hans far, Sakarias, blev fylld av den helige Ande profeterade och brister ut i en lovsång, se Luk 1:67. Tidigare hade barnet och hans fru Elisabet blivit fyllda av Anden, se vers 15 och 41.

Anden finns utgjuten idag som var profeterat om av Joel (se Joel 2:28-32). Anden ges som en gåva vid frälsningen och dopet fri att ta emot, se Apg 2:38!

Texter
Jes 42:5-9, Apg 10:37-38, Luk 1:67-80, Ps 96


Bilden kommer från www.freebibleimages.org
Fortsätt läs mer
437 Träffar

MIDSOMMARDAGEN - Skapelsen

Skapelsen-midsommardagen-v2

Bibeltexterna denna dag berättar om Guds skapelse. Gud är en skapande Gud och människan är skapad av Gud till hans avbild. En av de egenskaper som kanske är en av de synligaste formerna är människans kreativa förmåga. Vi planterar blommor, målar om hemma, bygger ut, skapar musik, skriver dikter, vill upptäcka världen osv – allt detta är egenskaper som kommer från vår himmelska far!

Vi läser i skapelseberättelsen att Gud både skapade och vilade. Båda dessa behov blir synliga i dagens text från Markus där Jesus skapar mat åt 5000 män. Människan behöver både arbete och vila. Bland alla tio Guds bud är det bara ett budord som har det hebreiska verbet ”zakar” som översätts ”kom ihåg” vilodagen eller ”tänk på” vilodagen. Det verkar som om Gud visste att detta var ett bud som vi lätt glömmer! Tidigare i Mark 2:27 hade Jesus också varit tydlig med att vilodagen är till för människan och inte tvärt om.

Dagens text i Markus 6:30 börjar med att lärjungarna samlas hos Jesus efter att de två och två hade de gått runt i byarna och städerna i Galiléen. De berättar hur de drivit ut orena andar och botat sjuka och berättar vad de undervisat om, se Mark 6:7-13.

De befinner sig antagligen i Petrus hus i Kapernaum och det är så mycket liv och rörelse så Jesus säger i vers 31 att de ska följa med honom till en obebodd plats eftersom de behöver vara för sig själva och vila. Jesus inser behovet av både arbete och vila. Det var han som gav dem uppdraget att gå ut, och han som också ser behovet av att stanna upp och vila.

Dock blev det inte riktigt så, folket ser dem i båten och går och springer längs med kusten upp och möter dem i det område som annars skulle varit öde. Läser man dock vidare ser vi att i nästa kapitel så tar han med sig lärjungarna till Tyre vid medelhavet och sedan en båge tillbaka. Även om Jesus inte får vara i fred även i dessa hedniska områden så blev den resan som säkerligen tog flera veckor ett välbehövligt avbrott för lärjungarna och ett tillfälle att få vara mer enskilt med Jesus.

För många i vår tid då vi ständigt är igång och förväntas vara ständigt uppkopplade kan Jesu ord i vers 31 - ”de inte ens fick tid att äta” - kan stämma in.

Låt de lediga veckorna denna sommar bli en tid där vi stannar upp och se efter att vi är sysselsatta med rätt saker, att våra prioriteringar är främst Guds rike och det som hör det till, och inte bara handlar om oss och vårt eget. Samtidigt får vi ha Jesu ord med oss och inte ta ”semester” från tron utan se människor och deras behov. Jesus blev djupt rörd av medömkan, för de var som får utan en herde (v34).


Texter

1 Mos 9:8-17, Kol 1:21-23, Mark 6:30−44, Ps 104:1-13

Fortsätt läs mer
367 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Vårt dop

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Vårt dop

Efter en tid av högtider i kyrkoåret kommer nu den första av tjugofyra söndagar efter trefaldighet! Tiden kallas för det "vardagliga halvåret" i kyrkoåret . Det är en passande titel eftersom den kristna tron är en vardagstro som är verksam alla dagar. Söndagens tema "vårt dop" handlar om hur Anden ger kraften att leva för Jesus varje dag!

I Apostlagärningarnas första kapitel har vi fått följa hur Jerusalemförsamlingen växer men även hur förföljelsen tilltagit och många tvingats fly till intilliggande platser. I söndagens text läser vi om Filippos, en av de sju diakonerna som hjälpte till med matutdelningen (Apg 6:5). Han har flytt norrut till Samarien (Apg 8:5). Det kanske inte var precis så Filippos hade tänkt sig livet, men omständigheter hade fört honom dit. Han är trogen sin frälsare och kan inte vara tyst om sin tro och stora skaror tar emot Jesus i Samarien. Ryktet om allt fantastiskt som sker där når Jerusalem och Petrus och Johannes kommer även dit (v14).

Mitt i detta stora väckelseskeende kallas Filippos nu för att betjäna en enda människa! Det är viktigt att vara lyhörd för hur Gud talar. Rent mänskligt kan budskapet att gå söderut till vägen som leder mellan Jerusalem och Gasa verka märklig. Vad skulle han göra där? Lukas skriver ”att vägen går genom obebyggda områden, men han stod upp och gick.”

Plötsligt kommer den etiopiske finansministern (en hoveunuck som ansvarade för skattkammaren) förbi. Anden manar Filippus att gå fram och hålla sig nära vagnen (v29). Där hör han mannen läsa från Jesaja.

En eunuck var en frivilligt eller påtvingat kastrerad man. Det var inte ovanligt att eunucker hade höga positioner eftersom de var lojala och pålitliga. Inom judendomen fanns dock restriktioner. En eunuck hade bara tillträde till den yttre tempelplatsen, se 5 Mos 23:1.

Denne högt uppsatte etiopier var en hedning som trodde på israels Gud. Detta var antagligen hans enda pilgrimsvandring till Jerusalem. Han hade varit i Jerusalem och sett den ståtliga tempelbyggnaden. Han hade sett templet, men bara varit på yttergården. Han hade sett varningsskyltarna vid muren som hindrade icke-judar från att närma sig templet.

Att han nu när vagnen långsamt rullar fram läser profeten Jesaja är nog ingen slump. Här finns de starkaste löftena till just eunucker. När Messias upprättar sitt rike ska de få tillträde att be till Gud och få ett namn som är bättre än söner och döttrar, se Jes 56:3-8. Det är slutet av denna passage som Jesus citerar då han uppmärksammade hur försäljning och kommers som hade flyttat in på yttergården och störde människor som kom för att söka Gud – ”mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk”.

Även om Lukas uttryckligen skriver det kan vi ana en viss uppgivenhet hos denne etiopier. Han har gjort sin livs resa till templet, men ändå inte kommit hela vägen fram. Nu är han på väg tillbaka till vardagen och läste om Guds löften, men förstod inte vad han läste.

Vad han inte visste var att snart skulle hans ögon öppnas för dessa Skrifter genom tron på Jesus! Filippus utgick från Jesaja och fick berätta om det glada budskapet om Jesus (v35). I detta stycke ser vi hur gemensam Bibelläsning uppmuntras.

Just nu finns det många bra initiativ för gemensam Bibelläsning i vårt land:

• Equmeniakyrkan har ett Markusår 2017/18: equmeniakyrkan.se/markusaret

• Förutom den här bloggen och Bibelplanerna har Anta Utmaningen även en facebookgrupp där man kan samtala om det man läser. 


Texter

1 Mos 7:11-23, Apg 8:26-39, Matt 3:11-12, Ps 66:5-12

 

 

Fortsätt läs mer
492 Träffar

HELIGA TREFALDIGHETS DAG: Gud - Fader, Son och Ande

HELIGA TREFALDIGHETS DAG: Gud - Fader, Son och Ande

Texten från Johannes 11 handlar om Jesu vän Lasarus. Både i vers 3 och 5 framkommer att Lasarus och hans systrar, Marta och Maria, var Jesu vänner - Jesus vill vara vår vän!

Det har gått fyra dagar sedan Lasarus har dött innan Jesus kommer till deras hus i Betania. Det fanns judiska föreställningar, där man menade att själen svävade omkring den döde i tre dagar för att om möjligt återvända till kroppen. Nu på den fjärde dagen hade även denna gräns passerats och allt hopp var ute.

Enligt den judiska begravningstraditionen lade man den döde inom ett dygn i en klippgrav. Sedan följde en veckas sorg då vänner och släktingar kom och hälsade på den sörjande familjen. Något år senare begravdes benresterna i en permanent grav.

När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon ut för att möta honom (v20). Det ord som översätts ”möta”, kan också betyda att konfrontera. Samma ord används i Luk 14:31 då en armé går ut i strid för att möta en fiende! Ordvalet antyder att Marta går ut och faktiskt ifrågasätter Jesus när hon säger: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött!” (v20)

Jesus bemöter henne på ett milt sätt och samtalet ger tro och hopp: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” (Joh 11:25-26)

Bibeln har många nivåer och djup och i Johannes evangeliet är det extra tydligt. Johannes avslutar sitt evangelium i sista versen med att hela världen inte skulle rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om han skulle skriva ner allt Jesus gjorde. (Joh 21:25)

Av alla dessa hundratusentals händelser Johannes personligen fått vara med och se Jesus göra, och bland alla vittnesbörd om hur Jesus förvandlade människors liv som han hade hört under alla år efter att Jesus farit upp till himlen, väljer han med den Helige Andes hjälp ut sju händelser som han beskriver. Johannes använder medvetet inte orden ”under” eller ”kraftgärning” utan det grekiska ordet ”semeion” som mer fokuserar på symboliken bakom undret än själva undret i sig och översätts "tecken".

Jesu första tecken var att förvandla vatten till vin (Joh 2). Det är en tydlig parallell till det första tecknet Mose gör, som är att förvandla vatten till blod, se 2 Mos 7:20. Det är stor symbolisk skillnad mellan blod och vin. Mose kom med lagen och blodsoffren, medan vin är en symbol på glädje. Det första tecknet belyser att evangeliet som just betyder ”det glada budskapet” är ett glädjens budskap.

Nu i det sista av de sju tecknen griper Gud in och Lasarus får liv på nytt. Namnet Lasarus betyder "en som Gud hjälper". De första sex tecknen Johannes beskriver har visat hur Jesus står över det naturen och sjukdomar. Här i det sjunde bevisar han att Jesus har makt över döden – något som bara Gud råder över. Johannes poäng är att Jesus är både 100% människa och 100% Gud.

Jesus är uppståndelsen och livet. Den som tror på honom ska leva om han än dör, och den som lever och tror på honom ska aldrig någonsin dö!


Texter1 Mos 18:1-8, Apg 4:5-12, Joh 11:18-27, Ps 113:1-6

Fortsätt läs mer
419 Träffar

ANNANDAG PINGST - Andens vind över världen

ANNANDAG PINGST - Andens vind över världen

Lukas skriver detaljerat hur judar från femton olika regioner får höra om Guds underbara gärningar på sina egna språk (grekiska ”glossa”). Allt detta skedde vid niotiden, tiden för morgonbönen i templet. Det verkar uppstå visst tumult och folket häpnade. Samtidigt gjorde sig några också lustiga över dem anklagade dem att vara berusade.

Då trädde Petrus fram, tillsammans med de andra elva, och tog till orda. Ett ovanligt grekiskt ord används här i Apg 2:14 - "apophthengomai". Detta ord beskriver att tala högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt.

Petrus vill vara tydlig med vad det är som sker. Han förklarar hur detta är uppfyllandet av Joels profetia (Joel 2:28-32). Människor hade frågor om den Helige Ande - och de får sina frågor besvarade.

Det är intressant att se hur Petrus inte bara stannar vid att de troende ska få en bra "härlig känsla" och vara fyllda utav den helige Ande. Han går vidare och berättar hur Gud kommer att göra mäktiga ting som inte kommer att gå någon människa förbi, och den sista meningen i hans inledning är:

"Då ska var och en som åkallar (frågar, ropar efter, tillber) Herrens namn bli frälst." (Apg 2:21)

Den första predikan på pingstdagen är en tydlig och balanserad predikan om behovet av både den Helige Ande och vårt behov av omvändelse och frälsning.

Som resultat av detta står det i vers 37-39 hur orden träffade dem i hjärtat, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Vad skall vi göra?" Petrus svarade: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga anden som gåva. Löftet gäller för er och era barn och alla dem långt borta som Herren, vår Gud, vill kalla."

 

Texter

Jes 44:1-8, Apg 2:36-41, Joh 12:44-50, Ps 68:10-14, 20-21

Bilden visar de femton platser med judiska kolonier som Lukas nämner i Apg 2:9-11. Listan börjar längst österut och går västerut.

Fortsätt läs mer
509 Träffar

PINGSTDAGEN - Den heliga Anden

PINGSTDAGEN - Den heliga Anden

Den Helige Ande kan ibland vara svår att beskriva med ord, men dess verkningar är desto mer synliga.

I samtalet med Nikodemus liknar Jesus Anden med vinden. Vi kan inte se den, men vi ser hur träden rör sig och påverkas av vinden. Både det hebreiska ordet ”ruach” liksom det grekiska ”pneuma” betyder ande, vind eller andedräkt. Det är Guds Ande som ger liv. I skapelsen blåste Gud andligt liv in i människan och hon vandrade i gemenskap med Gud!

Vatten och törst används i dagens text från Joh 7. Det visar hur Anden är livsnödvändig för det andliga livet, men vi måste ha en törst efter den. Den Helige Ande kommer aldrig över någon som inte vill det.

Att Jesus talade dessa ord just på sista dagen under Sukkot, som också kallas Lövhyddohögtiden, är ingen slump. Under denna högtid fanns en ceremoni där man bar vatten från Siloamdammen till offeraltaret. Det skedde under jubel, glädje och dans. När man hällde upp vatten i bägaren hälldes det inte bara upp till kanten. Bägaren skulle flöda över så att vattnet utgöts och rann över! Vilken underbar bild på den helige Ande!
Sedan templet förstördes år 70 e.Kr har man inte kunnat genomföra denna ritual. Sukkot har firats varje år, men inte själva vattenceremonin. Det har varken funnits någon damm eller något tempel.

År 2004 hittades Siloamdammen i Jerusalem. För några år sedan, hösten 2014, under Sukkot, var första gången på nästan 2000 år som man på nytt firade denna ceremoni. Vatten hämtades från Siloamdammen och hälldes ut på ett temporärt altare i närheten av västra muren. Bilden kommer från den vattenceremonin.

Paulus skriver att högtiderna är skuggbilder av det som skulle komma (Kol 2:16-17). Det är fantastiskt hur högtiderna hjälper oss att förstå de bilder och uttryck som Jesus använder om den helige Ande!

Att utgjutandet av Anden sker just under Pingst har även kopplingar till högtiderna. Pingst på grekiska är "pentekoste" som betyder femtio, eftersom man firade denna högtid på den femtionde dagen efter påsk. Den judiska högtiden kallas Shavuot eller veckohögtiden. Det är en skördehögtid där man också firar minnet av hur Gud gav Mose sina bud på Sinai berg.

Det är intressant att i texten från 2 Mos 24:16-18 som handlar om detta var Mose fyrtio dagar på berget efter en veckas väntan. Vi kan dra paralleller med dessa tidsangivelser - Jesus var fyrtio dagar med lärjungarna som sedan väntade en vecka i övre rummet.

I Hes 36:26-27 läser vi: Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem.

Det finns en fin koppling mellan dessa händelser och hur Gud uppfyller sina löften om att i det lägga sina bud i våra hjärtan. Tänk att Gud låter detta löfte uppfyllas just på pingstdagen/Shavuot!

Det stora med pingstdagen är att lärjungarna genom Guds Andes utgjutande i deras hjärtan blev frimodiga vittnen och ”skördemän”. Gud skrev sina bud i deras inre istället för på sten. Andens utgjutelse ledde till en frimodig, utåtriktad och uppoffrande tro – helt i linje med Jesu missionsbefallning.


Texter

Jes 12, Ef 2:17-22, Joh 7:37-39 och Apg 2:1-11 (som läses varje år), Ps 104:27-31

Fortsätt läs mer
513 Träffar

SÖNDAGEN FÖRE PINGST - Hjälparen kommer

SÖNDAGEN FÖRE PINGST - Hjälparen kommer

I kyrkoåret befinner vi oss nu mellan Kristi Himmelsfärdsdag och Pingstdagen. Jesus hade varit hos lärjungarna under fyrtio dagar sedan uppståndelsen och under en måltid hade han sagt till dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört av mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.” (Apg 1:4-5)

Under en veckas tid var man nu samlade till bön i den övre salen där de hållit till under påsken. I samlingen fanns både män och kvinnor (Apg 1:15). Vi förstår att man också måste läst och bett ur Psaltarpsalmerna eftersom Petrus citerar Psalm 109:8 ”Låt hans ämbete tas av en annan”, som skäl för att Mattias väljs som ersättare för Judas, se Apg 1:20. Bibelläsning, gemenskap och bön hör ihop, se Apg 2:41!

I samma rum hade Jesus berättat om den Helige Ande drygt fyrtio dagar tidigare.

I texten från 1 Kungaboken 19 möter vi Elia som flytt från staden Jisreel omkring 17 mil söderut. Ahab var genom tiderna Israels mest ondskefulle kung, orsaken var att han lät sig styras av andra, se 1 Kung 21:25-26. Efter triumfen över baalsprofeterna ropade folket: "Det är Herren som är Gud", se 18:39. Det som Elia har längtat och bett om börjar nu ske, folket omvänder sig och det ser ut som om Ahab äntligen ska ta itu med Isebel.

Elia följde med Ahab till staden Jisreel och väntar vid porten medan Ahab berättar för Isebel vad som hänt. Hon blir rasande och hotar att döda Elia inom ett dygn. Isebel är en mästare på att manipulera människor. Eftersom folket har sett Guds kraft kan hon inte öppet döda Elia, så hon sänder budet i hemlighet i ett försök att kontrollera och skrämma profeten till tystnad.

På samma sätt som lärjungarna inte riktigt visste vad som skulle ske och väntade på något som skulle ske, väntade Elia på att få höra Herrens röst.

Det var i den stilla viskningen som han till sist hörde Herrens röst. Det verkar ske en omvändelse hos profeten, han uppmanas gå tillbaka samma väg han kommit. Han får även uppdrag att träna upp nästa generations profet, Elisa, till sin efterträdare. De vandrar omkring tio år tillsammans innan Elia lämnar jordelivet.

 

Texter

1 Kung 19:9-16, Apg 1:12-14, Joh 16:12-15, Ps 33:18-22

 

(Bilden är från Jerusalem och Sions berg, den plats där lärjungarna troligen var samlade i det övre rummet.)

Fortsätt läs mer
439 Träffar

KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG - Herre över allting

KRISTI HIMMELSFÄRDS DAG - Herre över allting

På bilden syns Olivberget öster om Jerusalem. Det var hit Jesus tog lärjungarna och välsignade dem innan han fördes upp till himlen.

Texten från Johannes är hämtad från den sista kvällen tillsammans med lärjungarna i det övre rummet i Jerusalem. Johannes som satt bredvid Jesus beskriver i kapitel 14-17 hur Jesus undervisade om den Helige Ande och gav liknelsen om vinträdet och grenarna osv. Mot slutet av måltiden ber Jesus för sig själv, lärjungarna och för alla troende. I texten från Joh 17:3 ber Jesus och sammanfattar Jesus kärnan i kristendomen:

”Detta är det eviga livet: att känna (ha en personlig relation med) dig, den ende sanna Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus!”

I episteltexten från Efesierbrevet 4:7-13 undervisar Paulus, utifrån Ps 68:18, hur Gud tog fångar och gav gåvor till människorna. Hela Psalm 68 är en segersång som beskriver hur Gud är Herre över allting. Jesus har besegrat djävulen och döden som är ”fångar” under honom.

Gud ger många olika typer av goda gåvor. Paulus beskriver fem gåvor som ofta kallas de fem tjänstegåvorna. En församling var aldrig tänkt att bara styras av en person. En församling med bara en evangelist som ledare kan skena iväg i ivern att nå ut, samtidigt som en församling med bara pastorsgåvan kan bli helt fokuserad på att ta hand om de egna. Gud har gett olika kallelser för att det ska vara en balans i församlingen.

Ordet apostel betyder helt enkelt budbärare, den tjänstegåvan hjälper till att utbreda församlingen och driver den framåt. Profeter har speciellt gåvan att tillämpa Gudsordet på ett praktiskt sätt idag. Här finns även aspekten av att höra gudagivna ord om framtiden eller det förflutna. Evangelisten har gåvan att nå nya människor med evangelium. I den grekiska texten används ett ”och” mellan de två sista tjänsterna pastor och lärare. Dessa två verkar höra ihop på ett speciellt sätt. Pastor-lärare är tjänsten som både vakar över hjorden och ger dem andlig mat.

I vers 13-14 kommer anledningen till varför vi har präster, diakoner, pastorer, evangelister, bibellärare, kantorer, lovsångsledare, profetröster (som är några av de namn vi använder idag). De är till för:
• att UTRUSTA de heliga
• så att de kan göra tjänst och bygga upp Kristi kropp (församlingen)

Målet är att alla ska:
• komma fram till trons enighet och kunskapen om Guds Son
• växa till och mogna för att bli helt uppfyllda av Kristus

 

Texter

Dan 7:13-14, Ef 4:7-13, Joh 17:1-8 och Apg 1:1-11 (som läses varje år), Ps 110

 

Fortsätt läs mer
583 Träffar

BÖNSÖNDAGEN - Bönen

BÖNSÖNDAGEN - Bönen

Det är anmärkningsvärt att när Jesus undervisar om bön i Bergspredikan måste han börjar med två punkter om vad bön INTE är! Det fanns många förutfattade meningar om bön på Jesu tid, och det gör det nog även idag.

1) – Bön är inte ”show-off”

Bön är inte som något inövat skådespel för att få människors blickar och uppskattning (Matt 6:5). Jesus fortsätter i vers 6: ”När du ber, gå då in i din kammare”.

Ordet för kammare, grekiska "tameion", beskriver ett inre rum där de mest värdefulla tillgångarna förvarades (Se t.ex. Luk 12:3 och 24 där ordet används för inre förrådsrum). Ordet betyder ordagrant att dela och fördela, och beskriver hur varor och tillgångar fördelas från ett förråd. Jesus antyder att i bönen förmedlas himmelska skatter och rikedomar till bedjaren!

Vår personliga andakt och tid med Gud sker i det fördolda och inte primärt på gudstjänster och i kyrkan. Bönens innersta natur är tillbedjan, hängivenhet och förtrolighet mellan mig och Gud.

Självklart utesluter inte detta att vi träffas och ber tillsammans. Bibeln uppmanar oss att mötas tillsammans, och detta desto mer när vi ser att Jesu återkomst närmar sig (Heb 10:25). Det finns många exempel på gemensam bön i Bibeln:

• De höll troget fast vid bönerna… (Apg 2:42)

• Barnabas och Saul blev avskilda i ett bönemöte. (Apg 13:2)

• Om två kommer överens om att be om något ska det ske, och där i den gemenskapen är Jesus mitt bland dem (Matt 18:19-20)

• ”Men om MITT FOLK som är uppkallat efter mitt namn ödmjukar sig, ber, söker mitt ansikte, och omvänder sig från sina onda vägar, då ska jag höra från himlen, förlåta deras synd, och hela deras land.” (2 Krön 7:14)

2) – Bön är inte att rabbla tomma ord

Nästa missuppfattning är att det är mängden ord som gör att bönen blir besvarad. Bibeln uppmanar ju oss att be uthålligt, och vi läser att Jesus ber samma bön tre gånger i Getsemane, så vad är det Jesus menar? I Matt 6:7 används två intressanta grekiska ord:

• ”rabbla tomma ord” är grekiska ”Battalogeo”
• ”många ord” är grekiska ”polylogia”

Slår man upp betydelsen av ”batta-logeo” så kan det betyda att stamma, att repetera samma ord gång på gång som ett mantra eller att rabbla tomma ord. Den första delen av ordet ”Batta” kan enligt språkforskare härstamma från en person som hette Battus. Han var en poet som blev känd för sina långa, enformiga och tråkiga dikter. Tänk dig en manusförfattare som skriver erbarmligt tråkiga pjäser med meningslösa repliker som bara tuggar om och om igen och folk somnar i bänkarna. Uttrycket ”en Battus pjäs” blev till sist ”battalogeo” som kom att betyda att rabbla ord!

I vers 8 fortsätter Jesus att vi inte ska be sådana här tomma ”battalogeo-böner” med ”poly-logia” (många ord), eftersom vår fader vet vad vi behöver redan innan vi bett honom om det.

Ett exempel på en ”battalogeo-bön” är om ett barn ber en lång ramsa till sin förälder för att fråga om tillåtelse att få hälla upp lite mjölk ur kylen, istället för att bara säga ”Pappa, jag tar ett glas mjölk!”

 

Gud vill att vi ska känna honom personligt och lita på att han vet vad vi behöver. Direkt i nästa vers följer en mall för Jesus säger att vi ska be. Den börjar inte med en lång syndabekännelse eller bön om livets nödvändigheter, utan med hur barnen i en god familjerelation skulle tilltala sin pappa – vår Fader! Syndabekännelsen och bönen för dagligt bröd finns med (v11-12) och har sin plats, men allt bygger på en gemenskap och relation med Gud.

 

Texter

1 Kung 3:5-14, Rom 8:24-27, Matt 6:5-8, Ps 13

Fortsätt läs mer
850 Träffar

FEMTE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Att växa i tro

FEMTE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Att växa i tro

Det ord som används för tro i grundtextens språk är ett rikt ord som också betyder trofasthet, tillit och förtröstan. Ibland har vårt svenska ord tro förringats till att betyda att man hoppas och tror på något, men inte riktigt kan veta. Det är långt Paulus uttalande ”jag vet vem jag tror på” i 2 Tim 1:12. Tron är en fast övertygelse och tillit över det som ännu inte är synligt för våra fysiska ögon (Heb 11:1).

Det är tillsammans med andra lärjungar som man växer i kärlek. Det är en av anledningarna att församlingen är så viktig. Det omöjligt att växa i kärlek i ensamhet, det är bara när man tillbringar tid med andra kristna som man har möjlighet att praktisera sin kärlek. Det är när kristna som "borde veta bättre" gör fel som vi har ett val att älska och förlåta dem. Vid ett tillfälle när Jesus undervisar om just detta, så utbrister lärjungarna "ge oss större tro"! (Luk 17:5)

Jesu svar i nästa vers (Luk 17:5) visar att det inte krävs mycket tro för att bli kvitt bitterhet. Det räcker med en tro stor som ett senapskorn så kan man rycka upp oförlåtelsen, som liknas vid ett mullbärsträd, och kasta den i salthavet där den genast dör.

I helgens text från Johannes 17:9-17 ber Jesus för lärjungarna. Detta stycke ingår i ett större sammanhang (kapitel 14-17) där Johannes återger vad Jesus samtalade om och bad de sista timmarna tillsammans med lärjungarna i det övre rummet innan korset.

Att Jesus ber för de som tror på honom, och inte ber för världen (v9), beror inte på att han inte bryr sig om världen. I John 3:16 är det tydligt att han kom för att just frälsa världen. Anledningen att han ber för lärjungarna som var samlade där då, och vi som tror idag (v20) är just för att världen ska kunna tro att Jesus är Guds Son.

Jesus är huvudet och de troende är hans kropp. När vi talar illa om och slår på Guds församling så sjunker kroppen ihop, och med den också huvudet, och världen ser inte längre Jesus. När vi däremot låter Guds ord få rena och helga oss (v17) och vi talar gott och bygger upp Guds församling reser sig huvudet och världen ser Jesus.

”Jag ger er ett nytt bud: Välj att älska varandra (med en ren, självuppoffrande kärlek). På samma sätt som jag har älskat er ska ni välja att älska varandra. Genom detta ska alla förstå (baserat på personlig erfarenhet) att ni är mina lärjungar, om ni väljer att ha kärlek till varandra.” (Joh 13:34-35 - Svenska Kärnbibeln)

Texter

Jes 57:15-16, Gal 5:13-18, Joh 17:9-17, Ps 98:1-8

Fortsätt läs mer
565 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Vägen till livet

FJÄRDE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Vägen till livet

Varje dag avverkar vi ett stycke på vår livsvandring. Det vi dag efter dag gör, summeras ihop och blir till sist vårt liv. I Ordspråksboken 4:18-19 liknas de rättfärdigas väg med gryningsljuset som blir starkare och starkare tills det blir full dag, medan de ogudaktigas väg är som djupaste mörker.

För en kristen som vandrar med Jesus är den dag då det här jordelivet avslutas inte ett så stort steg. Vandringen med Jesus och gemenskapen med honom fortsätter förbi det här jordelivet och vi får se honom ansikte mot ansikte (Upp 22:4).

Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, och att ingen kommer till Fadern utom genom honom (Joh 14:6). Jesus är inte bara vägen till livet, utan han är också livet.

Det går att existera här på jorden utan Jesus, men det är bara i Jesus som vi har liv och verkligen kan leva livet som det var tänkt att vara – i gemenskap med Gud!

Om man reser längs med en väg så finns det dels små skyltar med vägnummer och även större skyltar som talar om hur långt det är kvar till destinationen. Dessa skyltar bekräftar att vi är på rätt väg. Om det var länge sedan man såg en skylt, kan en känsla av oro börja krypa sig på. Då kan det vara bra att rannsaka mig själv och se om det var någon händelse som gjorde att jag svängde av från den rätta vägen.

I helgens text från Johannes ger Jesus en tydlig uppmaning som hjälper oss att hålla oss på livets väg - välj älska varandra osjälviskt och utgivande på samma sätt som jag har älskat er (Joh 13:34).

När vi väljer att inte älska och förlåta andra människor, då viker vi av från livets väg. Mörkret sänker sig kring oss, oro smyger sig på och Guds frid försvinner.

Johannes sammanfattar vår vandring i ljuset fint i sitt första brev (kap 1:5-9):

”Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er: att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.
Om vi säger att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, ljuger vi och handlar inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.
Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.”

Texter
2 Mos 13:20-22, 1 Thess 5:9-11, Joh 13:31-35, Ps 147:1-7


Bilden är tagen på vägen mellan Nasaret och Kapernaum, en väg som Jesus och lärjungarna ofta vandrade.

Fortsätt läs mer
677 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Den gode herden

TREDJE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Den gode herden

I söndagens texter är temat den gode herden. Johannes låter de judiska högtiderna ha en central roll i kapitel 5-11 i sitt evangelium. I kapitel 10 tar han med en händelse från tempelinvigningsfesten (chanukka) som inföll i november eller december. I vintras sammanföll den första dagen, i den åtta dagar långa högtiden, med julafton.

Högtiden firas till minne av att man år 164 f.Kr., under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna, lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte hela högtiden.

I vers 27 läser vi: ”Mina får lyssnar på min röst och jag känner dem och de följer mig.” Än idag kan man se hur flera beduiner träffas med sina olika fårhjordar längs med dalgångarna kring Jerusalem. Fåren betar tillsammans en stund, och när det väl är dags att gå vidare, lystrar fåren till sin herdes röst och följer med sin herde.

I Psalm 23 liknas Herren vid vår herde. Gud är personlig och låter mig vila på gröna ängar och leder mig till lugna vatten. I Mellanöstern, till skillnad från våra svenska grönskande ängar, är det en fråga om liv och död för ett får att lyssna och följa sin egen herde som vet var bete och vattenkällor finns.

Vi i väst är vana med att en text följer ett linjärt mönster. Ett tema utvecklas mer och mer fram till sista versen där upplösningen och crescendot kommer.

I hebreiska som gamla testamentet är skrivet på kan man tro att möjligheterna att uttrycka sig var begränsade när man bara skrev bara stora bokstäver utan vokaler! Trots detta, eller kanske just på grund av detta, utvecklades hundratals avancerade stilistiska sätt för att förstärka uttryck och betona ord. Psalm 23 är skriven i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i sista, temat i andra stycket med näst sista osv.

Ett sätt att visualisera detta är att skjuta in texten i olika steg. I bilden till detta inlägg har varje tema markerats med A, B, C och D för att åskådliggöra detta. Prova gärna att läsa psalmen tematisk in mot mitten och se hur budskapet blir fylligare!

A - Allt börjar och slutar med Herren: Han är min herde och hans hus ska vara mitt hem.

B - Guds närvaro: Inget ska fattas mig, han ger godhet och nåd varje dag.

C - Guds omsorg: Han för mig till gröna ängar och stilla vatten, han dukar ett bord och smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.

D - Guds ledning: Han ger mig kraft, leder mig på rätta vägar och jag behöver inte frukta, din käpp (som beskyddar) och stav (som visar riktningen) gör mig trygg.

I en kiasm finns höjdpunkten och hela psalmens viktigaste budskap i psalmens centrum. I psalm 23 vill David framhäva att Gud är en personlig Gud som är med oavsett yttre omständigheter! Den centrala versen är:

”DU ÄR MED MIG”.

Detta är huvudbudskapet i hela psalmen att oavsett hur det ser ut runt omkring oss är Gud med. Hade David skrivit psalmen som ett mail skulle han kanske ha skrivit denna vers i fetstil med stora röda bokstäver!

Här i mitten sker också ett skifte i psalmen. Fram till nu har Gud tilltalats med "han", men nu skiftar det till ett personligare din/du. Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare och mer personlig.


Texter

Jer 23:3-8, 1 Pet 5:1-4, Joh 10:22-30, Ps 23

Bilden är tagen från gamla Jerusalem ner mot Hinnomdalen i söder där man ofta ser beduiner valla sina får.

Fortsätt läs mer
828 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Påskens vittnen

ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Påskens vittnen

Söndagens text från Johannes handlar om vad som skedde i Jerusalem, en vecka efter Jesu uppståndelse.

Det är Tomas som säger: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (vrister), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro."

I närheten av Jerusalem har man hittat kvarlämningar från korsfästa kroppar från Jesu tid. Fynden visar att spikarna var omkring 13-18 cm långa och spikades genom handleden. Det grekiska ordet "cheir" som används här kan både betyda hand och handleder. Ordet används så i Apg 12:7 när bojorna föll från Petrus handleder.

Vi vet inte varför Tomas inte var med första gången Jesus visade sig för lärjungarna. Läser vi vad hans medlärjunge Johannes skriver om honom i sitt evangelium, förstår vi att Tomas var en realist. Han förstod faran i att gå söder ut till Judéen (11:6). Han ville ha mer än bara ord för att veta vilken väg de skulle gå (14:5). Men han var också villig att ta risker för Jesus (11:6), och här i helgens text när Jesus för andra gången kommer till lärjungarna så får tron konsekvenser och han utbrister ”Min Herre och min Gud” (Joh 20:28). Ett uttalande som är en stark trosbekännelse!

Vi sätter lätt etiketter på människor. Den yngre sonen i en av Jesu liknelser går under titeln ”den förlorade sonen”, trots att han vände om och borde benämnas ”den återvunne sonen”. Tomas kallas ofta ”Tomas tvivlaren”, trots att det är ett begrepp som inte Bibeln använder. I vers 27 säger Jesus till Tomas: ”Sätt stopp för din otro, och börja tro”. En engelsk översättning översätter så här: ”call a halt to your progressive state of unbelief, but become one who is believing” (Wuest). Tomas satte stop för sin otro och började tro!

Kanske var anledningen att Tomas inte var med den första söndagen att han sörjde sin frälsare så djupt att han inte kunde förmå sig att komma till någon ”lärjungaträff” - Vad är det för vits att träffas om Jesus var död? Vi vet inte orsaken, men vad vi vet är att han var där nästa söndag, och att Jesus direkt riktar sig till honom på en gång efter att han sagt "Frid åt er alla" (v27).

Jesus kunde ha mött Tomas där han var enskilt under veckan, men mötet skedde tillsammans med de andra troende. I Heb 10:25 uppmanas vi att inte överge sammankomsterna. Det styrkande och uppmuntrande för tron att träffa andra kristna, och detta blir än mer viktigt ju närmare Jesu återkomst vi kommer skriver Hebreerbrevets författare. Det är intressant att i en tid då vi kan göra allt mer hemifrån och fler och fler sitter böjda över en liten skärm, även tillsammans bland folk - i den tiden uppmanar Guds ord oss att det är desto viktigare att verkligen träffas!

I Joh 20:31 ges en nyckel för hur man ska kunna tro: ”Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.” Johannesevangeliet, och alla andra böcker i Bibeln finns där för att vi ska få tro och verkligt liv! I Rom 10:17 formuleras det så här: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Det är när vi hör och läser Guds ord som tron växer.

Det är mötet med Jesus som förvandlar, det var honom som Tomas sökte och fick möta! Det är tid att söka Jesus i Guds Ord, både enskilt och tillsammans med Guds folk!


Texter
Sak 8:6-8, 1 Pet 1:3-9, Joh 20:24-31, Ps 145:1-7

(Bilden är tagen utanför övre salen i Jerusalem i sydvästra delen av gamla staden. Byggnaden har förändrats sedan Jesu tid, men det kan ha varit på den här platsen lärjungarna samlades bakom stängda dörrar.)

Fortsätt läs mer
546 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se