tom banner

15658792 10209334443771270 1388645782 o

Kyrkoåret 2017

Kyrkoåret illusteras ofta som en cirkel, men även om samma texter återkommer vart tredje år finns alltid något nytt att upptäcka. Kanske är en uppgående spiral kan vara ett sätt att visa att vi förändras och samma texter och teman talar på ett nytt sätt till oss varje år. Petrus avslutar 2 Petrusbrevet med uppmaningen att växa till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Det är vår bön att Anta utmannigen får vara med och göra. På den här sidan plubliceras varje vecka en text som belyser någon aspekt i söndagens texter. Förhoppningsvis kan inläggen vara en inspirationskälla i den personliga bibelläsningen och ett underlag för ett samtal i en grupp som följer Anta utmaningens kyrkoårsplan detta år.

ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Påskens vittnen

ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Påskens vittnen

Söndagens text från Johannes handlar om vad som skedde i Jerusalem, en vecka efter Jesu uppståndelse.

Det är Tomas som säger: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (vrister), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro."

I närheten av Jerusalem har man hittat kvarlämningar från korsfästa kroppar från Jesu tid. Fynden visar att spikarna var omkring 13-18 cm långa och spikades genom handleden. Det grekiska ordet "cheir" som används här kan både betyda hand och handleder. Ordet används så i Apg 12:7 när bojorna föll från Petrus handleder.

Vi vet inte varför Tomas inte var med första gången Jesus visade sig för lärjungarna. Läser vi vad hans medlärjunge Johannes skriver om honom i sitt evangelium, förstår vi att Tomas var en realist. Han förstod faran i att gå söder ut till Judéen (11:6). Han ville ha mer än bara ord för att veta vilken väg de skulle gå (14:5). Men han var också villig att ta risker för Jesus (11:6), och här i helgens text när Jesus för andra gången kommer till lärjungarna så får tron konsekvenser och han utbrister ”Min Herre och min Gud” (Joh 20:28). Ett uttalande som är en stark trosbekännelse!

Vi sätter lätt etiketter på människor. Den yngre sonen i en av Jesu liknelser går under titeln ”den förlorade sonen”, trots att han vände om och borde benämnas ”den återvunne sonen”. Tomas kallas ofta ”Tomas tvivlaren”, trots att det är ett begrepp som inte Bibeln använder. I vers 27 säger Jesus till Tomas: ”Sätt stopp för din otro, och börja tro”. En engelsk översättning översätter så här: ”call a halt to your progressive state of unbelief, but become one who is believing” (Wuest). Tomas satte stop för sin otro och började tro!

Kanske var anledningen att Tomas inte var med den första söndagen att han sörjde sin frälsare så djupt att han inte kunde förmå sig att komma till någon ”lärjungaträff” - Vad är det för vits att träffas om Jesus var död? Vi vet inte orsaken, men vad vi vet är att han var där nästa söndag, och att Jesus direkt riktar sig till honom på en gång efter att han sagt "Frid åt er alla" (v27).

Jesus kunde ha mött Tomas där han var enskilt under veckan, men mötet skedde tillsammans med de andra troende. I Heb 10:25 uppmanas vi att inte överge sammankomsterna. Det styrkande och uppmuntrande för tron att träffa andra kristna, och detta blir än mer viktigt ju närmare Jesu återkomst vi kommer skriver Hebreerbrevets författare. Det är intressant att i en tid då vi kan göra allt mer hemifrån och fler och fler sitter böjda över en liten skärm, även tillsammans bland folk - i den tiden uppmanar Guds ord oss att det är desto viktigare att verkligen träffas!

I Joh 20:31 ges en nyckel för hur man ska kunna tro: ”Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.” Johannesevangeliet, och alla andra böcker i Bibeln finns där för att vi ska få tro och verkligt liv! I Rom 10:17 formuleras det så här: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Det är när vi hör och läser Guds ord som tron växer.

Det är mötet med Jesus som förvandlar, det var honom som Tomas sökte och fick möta! Det är tid att söka Jesus i Guds Ord, både enskilt och tillsammans med Guds folk!


Texter
Sak 8:6-8, 1 Pet 1:3-9, Joh 20:24-31, Ps 145:1-7

(Bilden är tagen utanför övre salen i Jerusalem i sydvästra delen av gamla staden. Byggnaden har förändrats sedan Jesu tid, men det kan ha varit på den här platsen lärjungarna samlades bakom stängda dörrar.)

Fortsätt läs mer
183 Träffar

PÅSKDAGEN - Kristus är uppstånden

PÅSKDAGEN - Kristus är uppstånden

Söndagens text handlar om en av de kvinnor som kommer till graven. De hade förberett välluktande kryddor på lördagskvällen när sabbaten var över. Den här tiden på året i Jerusalem sker det runt halv nio-tiden på kvällen.

Tidigt på söndagsmorgonen beger de sig nu till graven. I texten från Markus förstår vi av verbformen i grekiskan att deras huvudsakliga samtalsämne under den ca tre kilometer långa vandringen från Betania genom Jerusalem till gravplatsen var: "Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?" (Mark 16:3). Men när de väl kommer fram visar det sig att stenen redan är borta.

Hur ofta är det inte vi oroar oss över saker som vi ändå inte kan göra något åt? Jesu undervisar om detta i Matt 6:34 där han säger att inte göra oss bekymmer för morgondagen.

Vid graven möter de en ängel och dessa kvinnor får vara de första som tar del av det största miraklet som skett i världshistorien - att Jesus har uppstått.

De får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dessa kvinnor till de första som någonsin predikar uppståndelsen!

Fotot är från Trädgårdsgraven (även kallad Gordons Golgata). Den ligger strax utanför nuvarande stadsmuren nära Damaskus porten i Jerusalem. Här finns en vacker trädgård och en grav som liknar de som användes på Jesu tid.

Texter

2 Mos 15:1-11, 1 Kor 15:12-21, Mark 16:1-14, Ps 118:15-24

Fortsätt läs mer
248 Träffar

PÅSKNATTEN - Genom död till liv

PÅSKNATTEN - Genom död till liv
Påsknatten är natten mellan påskafton och påskdagen. I texten från Markus 16 läser vi hur några kvinnor förbereder sig för att gå till graven tidigt nästa morgon. Efter solnedgången på lördagskvällen, då sabbaten var över, köpte de välluktande kryddor. Än idag i Israel öppnar affärerna lördagskvällen och är öppna några timmar. Bilden är från Yehuda-marknaden i Jerusalem.
 
I texten från Andra Timoteusbrevet uppmanar Paulus sin yngre pastorskollega att ha Kristus som exempel. Vers 8-10 i kapitel två ramas in av att Paulus först blickar tillbaka på Jesus Kristus, för att också se fram emot Kristus Jesus (notera ordföljden Jesus-Kristus och Kristus-Jesus). Centralt finns temat att evangeliet inte går att binda med kedjor eller bojor. Paulus var fängslad i Rom när han skrev detta brev.
 
”Kom ihåg JESUS KRISTUS
som uppstånden från de döda
av Davids släktled
 
Detta är mitt evangelium,
   som jag får utstå lidande för,
      till och med att bli fängslad som en kriminell,
    men Guds ord är inte bundet (har inte kedjor och bojor).
Därför uthärdar jag för de utvaldas skull,
 
för att de också ska få befrielse
i KRISTUS JESUS
   tillsammans med evig härlighet”
 
I detta brev nämns "Kristus" tretton gånger. Tolv av dessa i uttrycket "Kristus Jesus" vilket betonar Jesu gudomlighet som Guds smorde. I vers åtta är ordföljden omvänd där uttrycket "Jesus Kristus" betonar Jesu mänskliga sida.
 
Under prövningar, lidande och hårt arbete hjälper det att tänka på att Jesus har varit människa, se Heb 4:15. Att Jesus var från Davids släktled visar också att han var en människa, men också att han uppfyllde de messianska förväntningarna.
 
Verbformen perfekt particip som används för "uppstånden" i vers 8 betonar att en händelse som har skett i det förflutna men vars effekter fortfarande verkar i nuet. Jesus har uppstått och lever fortfarande, vilket påverkar oss idag!
 
 
Texter
Dan 3:19-25, 2 Tim 2:8-13, Mark 16:1-8, Ps 114
 
Fortsätt läs mer
328 Träffar

LÅNGFREDAGEN - Korset

LÅNGFREDAGEN - Korset

Många av psalmerna i Bibeln talar profetiskt om Jesus. På torsdagskvällen innan Jesus och lärjungarna lämnade det övre rummet och begav sig till Olivberget sjöng de en psalm (Mark 14:26). Vi vet att under påskmåltiden sjöng man psalmerna 113-118 (Hallel-psalmerna), så den sista psalmen de sjöng innan de gick ut var Psalm 118. Detta är en stark lovsång som både börjar och slutar med följande strof:

• Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.

Här är några verser från denna psalm som talar profetiskt om vad Jesus snart ska gå igenom:

• Vers 17 - Jag skall inte dö, jag skall leva och vittna om Herrens gärningar.
• Vers 22 - Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.
• Vers 27 - Bind fast offret med band vid altarets horn.
När Jesus hänger på korset är det inte otroligt att han citerar hela Psalm 22 som beskriver hela korsfästelsen. Den centrala versen i psalmens mitt som ger huvudbudskapet är vers 22 - Du har svarat mig!

Korset är ett segertecken!

 

Texter

Jes 53:1-12, 1 Kor 2:1-10, Mark 15:21-41, Ps 22

Fortsätt läs mer
298 Träffar

SKÄRTORSDAGEN - Det nya förbundet

SKÄRTORSDAGEN - Det nya förbundet

Bilen är från en av gränderna i dagens Jerusalem. Även om marknivån har höjts och mycket har förändrats under årens lopp, hjälper bilden oss att få en känsla för hur det kunde sett ut den där kvällen för snart två tusen år sedan. Det var någonstans här som Jesus samlade de tolv lärjungarna för den sista måltiden.

Platsen hölls hemlig fram tills det var dags att inta måltiden, kanske för att förhindra Judas från att förråda Jesus redan på kvällen.

Det är troligt att det är den judiska sedermåltiden som man firar. Den har flera moment och tar flera timmar. Under påskmåltiden sjöng man först Psalm 113 och 114, efter måltiden sjöng man Psalmerna 115-118. Den här kvällen får måltiden en djupare innebörd i det nya förbundet och nattvarden.

Torsdagens text kommer från Markusevangeliet kapitel 14. På liknande sätt som vi läste i söndagens texter då två lärjungar skickades för att hämta åsnan, skickas nu två lärjungar iväg för att förbereda måltiden. Den här gången får de instruktioner att gå in i Jerusalem, troligtvis vid den södra ingången där Siloamdammen låg.

Istället för att ange vart de två lärjungarna ska gå ger han instruktionen att de ska möta en man med en vattenkruka och följa honom till det hus han går in i. Det måste varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.

Det är inte ovanligt att Gud inte berättar allt som ska ske i våra liv i förväg, utan vill att vi tar steg i tro. Medan vi är på väg visar han oss mer och mer. Ett av de första exemplen är när Herren säger till Abram (i 1 Mos 12:1) "Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig." Det alltså när han väl var på väg som Gud skulle visa vart det var!

Det är intressant att fundera på hur den här mannen som utförde en kvinnas uppgift och hämtar en kruka vatten upplevde det den dagen. Var han medveten om att hans enkla villighet att utföra en enkel tjänst, som inte ens han kanske skulle behövt göra, gjorde att han ledde lärjungarna till platsen där den sista måltiden skulle intas och det nya förbundet instiftas?

 

Texter

2 Mos 24:3-11, 1 Kor 10:16-17, Mark 14:12-26, Ps 111:1-5

Fortsätt läs mer
240 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se