tom banner

15658792 10209334443771270 1388645782 o

Kyrkoåret 2017

Kyrkoåret illusteras ofta som en cirkel, men även om samma texter återkommer vart tredje år finns alltid något nytt att upptäcka. Kanske är en uppgående spiral kan vara ett sätt att visa att vi förändras och samma texter och teman talar på ett nytt sätt till oss varje år. Petrus avslutar 2 Petrusbrevet med uppmaningen att växa till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Det är vår bön att Anta utmannigen får vara med och göra. På den här sidan plubliceras varje vecka en text som belyser någon aspekt i söndagens texter. Förhoppningsvis kan inläggen vara en inspirationskälla i den personliga bibelläsningen och ett underlag för ett samtal i en grupp som följer Anta utmaningens kyrkoårsplan detta år.

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG - Guds mäktiga verk

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG - Guds mäktiga verk

Ordet bebådelse är ett gammalt ord som betyder ”att kungöra” och ”bringa budskap om”. Det används i helgens tema om det ögonblick då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds Son, Jesus Kristus. Datumet för denna helg är lämpligt nog omkring nio månader före jul, då vi firar Jesu födelse.

Maria fick vara med och bära fram Jesus till världen. Vi läser i Luk 1:30 att ängeln Gabriel sade: ”Var inte rädd, Maria, du har fått nåd hos Gud.” Ordet nåd är ett rikt ord som också betyder ”kraft” och ”en oförtjänt favör”. Det var inte på grund av att Maria hade gjort något speciellt som hon fick detta uppdrag, men hon var villig att låta Guds vilja ske med henne, och hon fick ta emot Guds nåd, kraft och hade Guds favör för detta uppdrag.

Ängeln berättar att hon ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor, kallas den Högstes Son och hans rike ska vara ett evigt rike. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av två ord. Den första delen är Jehova som är Guds namn och den sista Hosea som betyder "en som räddar, frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen "Gud är frälsning".

Maria blir till en början rädd och har frågor om hur allt ska gå till. Det är inte fel att ställa frågor. Vi ser i dialogen att det finns en öppenhet att faktiskt få ett svar. Frågan är inte ställd i otro, utan kommer från ett ärligt hjärta som vill tjäna Gud. Lite senare skriver Lukas att den som ber ska få och den söker ska finna (Luk 11:9).

Ängelns svar i vers 37 är uppmuntrande för Maria, och varje kristen som läser Guds ord: ”Tillsammans med Gud är inget omöjligt”!
Genom hela Bibeln ser vi att Gud har valt att samarbeta med människor. Vi ber i Fader vår att ”låt din vilja ske på jorden, som den sker i himlen”. I himlen sker Guds vilja fullt ut, men på jorden är Guds vilja är inte automatisk, den är beroende på att människor som väljer att göra hans vilja.

Även om du och jag inte har fått uppdraget att fysiskt föda Jesus så bär vi honom inom oss och har samma uppdrag som Maria att bära fram Jesus för vår värld. Låt oss svara på samma ödmjuka sätt som Maria gjorde genom att säga: "Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord."

Bilden är tagen från Jisreelslätten i nedre Galileen, bergsbyn Nasaret ligger uppe i bergen i bakgrunden.

 

Texter

1 Sam 2:1-10, Kol 1:15-20, Luk 1:46-55 och Luk 1:26-38 (som läses varje år), Ps 147:7-15

Fortsätt läs mer
135 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN - Kampen mot ondskan

TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN - Kampen mot ondskan

Det går knappt någon dag utan att vi läser om skjutningar och våldtäkter i vårt land. Polis och myndigheter står handfallna. Även den svensk som i normala fall inte bryr sig så mycket om andliga frågor kan inte förneka att ondskan finns där, väldigt nära.

Texten från Mark 9 är aktuell. Vi läser om en förtvivlad pappa som har en son som är antastad av onda makter. Han har fört honom till nio av Jesu lärjungar som varit maktlösa inför situationen. Parallellt med dessa händelser har tre av Jesu lärjungar - Petrus, Jakob och Johannes – haft en fantastisk upplevelse med Jesus på berget. Petrus hade velat vara kvar där (v5), men Jesus visste att bergsupplevelsen inte var slutmålet. Innan uppståndelsen kom korset och lidandet. Berget var en viktig uppmuntran inför det som skulle komma.

Vi vet inte vad de övriga nio lärjungarna gjorde vid foten av berget, men utifrån Jesu svar på frågan varför de inte hade kunnat driva ut den onde anden, förstår vi att de i alla fall inte hade fastat och bett (v29)!

I samtalet mellan den förtvivlade mannen och Jesus lyser Jesu medkänsla igenom. Jesus hade inte behövt fråga hur länge sonen hade varit drabbad (v21), men det gör han. Jesus är genuint intresserad av mannens situation, och det märker mannen. Han formulerar en bön: ”Om du har kraft att göra någonting, så förbarma dig över oss och hjälp oss”. Jesus svarar ”Allt är möjligt för den som tror”. Mannens respons "Herre, jag tror! Hjälp min otro!" visar så fint att vi kan komma till Jesus precis som vi är, både med tro och tvivel.

Pojken blir befriad men lärjungarna förstår inte varför inte de kunde göra detta, de hade ju fått auktoritet att ”bota sjuka och driva ut demoner” (Mark 3:15)? Jesus svarar att det krävs bön och fasta. Det är inte fastan i sig som ger kraft, utan snarare hungern och beroendet på Gud. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till sin egen begränsade förmåga. Utan kontakten med Jesus var det inget speciellt med lärjungarna, de var ingen skillnad på dem och världen.

Texten från Uppenbarelseboken 3 kommer från det sista brevet av de sju församlingarna som får en hälsning från Jesus. Det är intressant att se att alla breven följer samma struktur med en inledning, uppmuntran, kritik, uppmaning och löften. Smyrna och Filadelfia är de enda två församlingar som inte får någon kritik (det är därför Smyrna och Filadelfia är populära församlingsnamn).

Innan Jesus ger kritik så presenterar han sig. Det är alltid någon aspekt av Jesus från Johannes syn i första kapitlet. Jesus är ju ”alfa och omega” (Upp 1:8) och ”det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse” (Upp 3:14). Efter kritiken ger han också en konkret uppmaning och löften. Här kan vi lära oss från Jesus hur man ger konstruktiv kritik. Jesus dundrar inte bara ut hårda ord, först presenterar han sig och visar på vem han är. Efter kritiken kommer även en uppmaning hur man tar sig ur situationen och löften!

Kritiken mot de troende i Laodikeia, och lärjungarna som inte kunde hjälpa den förtvivlade mannen, var att de hade blivit för lika världen. De var varken kalla eller varma.

Detta måste varit en talande bild till församlingen i Laodikeia. Staden hade ingen egen vattenkälla utan fick sitt vatten genom ett kanalsystem från de två intilliggande städerna, Kolossai i öster som hade friskt kallt vatten, och Hierapolis i norr som hade varma källor. Problemet var att då vattnet nådde Laodikeia var det varken kallt eller varmt utan ljummet. Metaforen är att församlingen inte påverkade sin omgivning. De gav inte någon uppfriskande svalka eller någon helande värme. Istället hade omgivningen påverkat församlingen så den var ljum.

Samtidigt som församlingen i Laodikeia får Jesu skarpaste tillrättavisning är det också här de största löftena ges, att den som segrar över apati och likgiltighet ska få regera tillsammans med Jesus. (Upp 3:21)

 

Texter

1 Kung 18:26-29, 36-39, Upp 3:14-19, Mark 9:14-32, Ps 25:12-22

Fortsätt läs mer
222 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN - Den kämpande tron

ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN - Den kämpande tron

Den kämpande tron är temat för andra söndagen i fastan. Det finns två sätt att se på detta tema, att tron kämpar för att överleva, eller att det är tron som är drivkraften för kampen. Helgens bibeltexter betonar starkt det sistnämnda. En tro som aldrig varit kämpande blir en ytlig tro, den går inte på djupet och får inga rötter.

I Heb 11:23-27 får vi följa två generationer där tron driver dem att kämpa för det som är rätt och sant. Moses föräldrar var inte rädda kungens påbud, i tro gömde de sin nyfödda pojke och räddade honom från en säker död. Mose växer upp och blir en gudsman som får föra Israels folk ut ur fångenskapen.

Tron driver Moses, som levde i lyx som Faraos adopterade dotter, att inte ta den lätta vägen. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Efter att noga ha övervägt valde han att ta hånet, förolämpningarna och smäleken som han fick utstå för Kristus, den Messias som skulle komma, vara en större rikedom än alla Egyptens skatter, för han hade sin blick riktad på lönen.

I Markus 14:3-9 befinner sig Jesus Betania strax öster om Jerusalem. Bilden är tagen i dalen norr om Betania där vägen mot Jerusalem gick. Betania låg just bakom de palestinska husen som man ser på kullen.

De sista tre månaderna har Jesus varit på väg mot Jerusalem, det har varit uppförsbacke både i det naturliga och i det andliga för att komma till Jerusalem. Det är nu den sista veckan och nära hans död, korsfästelse och uppståndelse.

Jesus är nu hemma hos Simon som kallades ”Simon den spetälske”. Han var en vän till Jesus, och med på måltiden är också Maria, Marta och Lasarus som bodde i samma stad. Det är troligt att Jesus helat Simon från has spetälska eftersom judar, som inte kunde vara nära någon med spetälska, fanns med på måltiden.

Utifrån parallellstället i Joh 12:3 ser vi att det är Maria som smörjer Jesu fötter. Hon offrar en dyrbar parfymflaska som var värd en årslön. Det var hennes tro som gjorde att hon tog detta steg.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Med Judas i spetsen deklarerade man att detta var ett slöseri med medel som kunnat ges till de fattiga, se Joh 12:4. Judas reaktion till sann tillbedjan liknar många människors oförståelse idag. Orsaken var att han inte värdesatte Jesus lika högt som Maria. Hon hade sett Jesus uppväcka sin bror Lasarus från de döda (Joh 11:44), och hennes hjärta flödade över av kärlek och tillbedjan.

 

Texter

Jes 61:1-3, Heb 11:23-27, Mark 14:3-9, Ps 130

Fortsätt läs mer
224 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN - Prövningens stund

FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN - Prövningens stund

Söndagens tema handlar om prövning och frestelse. Ibland kommer våra beslut och val att sättas på prov. Det gäller alla områden som överlåtelse, trohet, lojalitet, vänskap osv. Även om prövningens stund är något som vi inte söker, är det när t.ex. en vänskap och trohet sätts på prov som det visar sig att den är äkta och sann. Jakob skriver att den som står fast när han frestas, väljer att närma sig Gud istället för att gå bort från honom under tider av svåra yttre omständigheter, är välsignad. (Jak 1:12)

Bilden kommer från ödemarken i Judéen. Det var någonstans i de här trakterna som Jesus fördes ut av Anden direkt efter hans dop i Jordanfloden för att prövas av djävulen.

Bibeln talar om fasta sjuttioåtta gånger. Jesaja 58:3-12 är en av de passager som ger en tydlig undervisning om fasta. Jesus undervisar också om fasta i Matteus 6:16-18. Där är poängen att är att det är något mellan dig och Gud, ingenting som vi stoltserar med inför andra människor. Jesus börjar undervisningen genom att säga: ”när ni fastar…”. Det visar att fasta är en naturlig del i det kristna livet. I bibeln omnämns minst trettiofem personer som fastar.

Fastan gör många saker. Genom att avstå från kroppens behov av mat, får den inre andliga människan ett övertag. Fastan är ett mäktigt vapen i striden mellan köttet och anden som beskrivs i Gal 5:17. I Bibeln är alltid fasta ett sätt att söka Gud och sätta honom över allt annat. I Matt 17:21 kan man först tro att det är fastan som kastar ut demoner, men det är snarare så att fastan kastar ut otro, därför är fastan inte bara ett vapen i den andliga striden utan har positiva effekter på alla områden i det kristna livet!

En person kan inte fasta mer än tre dagar utan vatten innan kroppen börjar att ta stryk, och man kan inte leva mer än sju dagar utan vatten. Däremot kan en frisk person avstå från mat i fyrtio dagar innan man börjar svälta.

Man måste fasta med vishet, börja t.ex. med en dag om man aldrig fastat förut. I längre fastor (över 10 dagar) är det farligt att börja äta mat igen för snabbt, och då bör man långsamt gå tillbaka till en vanlig diet.

Fastan är ett sätt att ödmjuka sig inför Gud, se Psalm 35:13, 69:10. Man kan fasta på många andra sätt än att avstå från mat, t.ex. Facebook, nöjen osv. Men eftersom vår aptit för mat är en av de starkaste mänskliga drifterna, så är det ett av de mest effektiva sätten att närma sig Gud!

 

Texter

1 Mos 3:1-13, Heb 5:7-10, Mark 1:12-13, Ps 31:2-6

 

Fortsätt läs mer
303 Träffar

ASKONSDAGEN - Bön och fasta

ASKONSDAGEN - Bön och fasta

Askonsdagen inleder den fyrtio dagar långa fastan fram till påsk. Tisdagen innan är fettisdagen (även kallad semmeldagen).

Fastetiden är en tid då vi får en möjlighet att välja bort något av det vi brukar äta eller göra och istället välja att söka Herren.

De senaste åren har fastan fått en renässans med 5:2 metoden då man fastar två dagar i veckan av hälsoskäl. Men fasta två dagar i veckan är inget nytt påfund, på Jesu tid hade rättrogna judar måndagar och torsdagar som bestämda fastedagar!

I onsdagens text från Lukas 5 anklagas Jesu lärjungar för att inte fasta. Bakgrunden till berättelsen är att nyfrälste Matteus har anordnat en fest i glädje över att han fått möta Jesus (vers 29). Han bjuder in sina gamla vänner som han också vill ska få träffa och samtala med den Jesus som förvandlat hans liv. Självklart tackar Jesus ja till inbjudan och han och lärjungarna gläds tillsammans med Matteus. Eftersom just frågan om fasta kommer upp i anslutning till festen så är det inte otroligt att den råkade infalla på en måndag eller torsdag.

I Jesu svar till fariséerna säger Jesus att det kommer en tid när brudgummen ska tas ifrån dem, och då ska lärjungarna fasta.

Texter
Man 11-15 (alt Jes 58:4-9, från 1983 års evangeliebok), 2 Kor 7:8-13, Luk 5:33-39, Ps 32:1-5

 

 

Fortsätt läs mer
413 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se