tom banner

Jonas Bergsten är en passionerad bibellärare och bibelöversättare som arbetar med Svenska Kärnbibeln.

3:e SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus skapar tro

3:e SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus skapar tro

Denna vecka är den ekumeniska böneveckan och söndagens tema är Jesus skapar tro. Jesus är trons upphovsman och fullkomnare (Heb 12:2).

I söndagens texter från andra Kungaboken och Johannes handlar det om två befälhavare och deras lite olika väg till tro. I texten från 2 Kor 1:3-7 gör Paulus det klart att Jesus skapar tro. Gud är källan till all uppmuntran, tröst och hjälp.

När Paulus i vers fyra skriver att Gud tröstar oss i alla våra svårigheter så vet han vad han pratar om. Han hade kämpat mot vilddjuren i Efesos (1 Kor 15:32), blivit arresterad och fängslad, hårt pryglad, möt dödshot gång på gång, blivit stenad, lidit skeppsbrott och kämpat för sitt liv i havet tre gånger. Han hade blivit utsatt för faror från översvämmade floder, rånare, judarna, hedningarna och falska kristna som ville sätta dit honom. Han hade under perioder varit utan sömn, hungrig, törstig, naken förutom att ha burit den mentala bördan över svåra problem i församlingarna (se 2 Kor 11:23-28). Om någon visste vad det innebar att gå igenom tuffa tider med hjälp av Kristi styrka så var det Paulus.

Det finns ett ord som upprepas flera gånger i texten från 2 Kor 1:3-7, och det är ordet ”tröst”. Hade Paulus skrivit Korintierbrevet som ett e-postmeddelande idag hade han kunnat använda fetstil för eller understrykning för att markerat ett nyckelord. I grekiskan kan man säga att upprepning är ett sådant sätt att fånga läsarens uppmärksamhet på ett specifikt ord som är viktigt i sammanhanget.

Det grekiska ordet ”paraklesis” används sex gånger i grundtexten i dessa fem verser. Ordet översätts ofta till ”tröst”, men har också en vidare betydelse att ”komma till någons sida och hjälpa” och ”att tala uppmuntrande" men också att "praktiskt hjälpa till”. Ordet har samma rot som ”parakletos”, som är det ord som används om ”hjälparen” den Helige Ande (Joh 14:16).

Sann kristendom är inte ett liv utan problem och svårigheter. Det är ett liv fyllt av Jesu tröst och hjälp, genom den helige Ande, som hjälper oss igenom tuffa tider (Fil 4:11-13). Jesus skapar tro som tröstar, hjälper och uppmuntrar!

Söndagens texter:

2 Kung 5:1-4, 9-15, 2 Kor 1:3-7, Joh 4:46-54, Ps 36:6-10

 

 

Fortsätt läs mer
1917 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Livets källa

ANDRA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Livets källa

Söndagens tema är livets källa. Jesus är livets källa, han är livets ursprung och det är genom honom allt existerar.

Upprinnelsen till texten i Johannes 5:31-36 är att en man som varit sjuk i trettioåtta år får möta Jesus och blir helad. Vi förstår av dialogen att mannen bär på mycket frustration. När Jesus frågar om han vill bli helad svarar han inte på frågan, utan berättar hur han inte hinner ner i vattnet, som man trodde hade helande krafter när det kom i rörelse (Joh 5:5-7).

Det är intressant att notera att Betesda är en damm precis norr om tempelområdet i Jerusalem. Det är inte en källa, utan en damm. Nu kom Jesus, själva källan till det levande vattnet, och mötte mannen som sökt sitt helande från en sekundärkälla.

I föregående kapitel har Jesus sagt till kvinnan vid brunnen i Samarien, i Joh 4:14: ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.”

I grekiskan är det en dubbel negation och man skulle kunna översätta: ”Men den som dricker av det vatten som jag ger SKA ALDRIG, NEJ ALDRIG bli törstig igen.”

Det går inte att bli mer tydlig – Jesus är den som mättar alla våra behov. Det vatten Jesus ger blir till en källa inom oss med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv.

Kvinnan vid brunnen, som förde en lång teologisk diskussion med Jesus om han verkligen kunde vara större en Jakob, och mannen vid dammen som var frustrerad över sin situation, fick båda möta livets källa! De fick ta emot Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet - äkta liv!

Dagens text från Johannes 5 är mitt i Jesu svar till de skriftlärda som inte vill tro att Jesus var Messias. Jesus svarar att han inte behöver andra människors vittnesbörd, men han ger de bevisen för att hjälpa oss att förstå och få en personlig erfarenhet av det liv som han ger. Han har en annan som vittnar om honom. Det syftar sannolikt på hans Fader som han nämner flera gånger i sitt svar.

Jesus – livets källa - kom till jorden för att dö och uppstå, så att vi människor kan få ta emot det eviga livet.

Söndagens texter:

5 Mos 5:23-27, Heb 2:9-10, Joh 5:31-36, Ps 19:2-7


Bilden är tagen vid Ein Gedi (get-källan) vid västra sidan av Döda havet.

Fortsätt läs mer
1932 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesu dop

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesu dop
Att bli en kristen är ofta en process. Det går inte alltid att säga när exakt man kom till tro. Det är inte så konstigt, även i större världsliga beslut som köp av en ny telefon, bil eller ett hus, är det sällan man kan säga när man bestämde sig för just den telefonen, bilmodellen eller det huset. Det är ofta ett beslut som växer fram, det finns dock ett exakt datum då man skrev under kontraktet och köpet blev officiellt. Dopet i vatten kan sägas vara en sådan ”officiell” handling där man bekräftar sin tro på Jesus.

Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är borta. Se, allt har blivit nytt (2 Kor 5:17).

I söndagens text från Apg 8:14-17 läser vi hur ryktet börjar gå i Jerusalem att det illa ansedda folket samarierna hade börjat ta emot Guds ord. På grund av förföljelsen av de kristna i Jerusalem hade Filippos gett sig av norrut och predikade Guds rike och Jesu Kristi namn i den samariska huvudstaden, se Apg 8:5. En välkänd trollkarl där blir frälst vilket gör att stora skaror börjar följa Jesus. Man skickar då dit Petrus och Johannes för att hjälpa till i väckelsen. Det visar sig att samarierna hade blivit döpta i Jesu namn, men inte fått tag på den helige Ande, så Petrus och Johannes får be för dem.

Lukas skriver i sitt evangelium att ett par år tidigare hade samme Johannes och hans bror Jakob inte direkt känt någon stor kärlek till samarierna. När de inte blev välkomnade i en av byarna är de beredda att kalla ner eld från himlen över dem (se Luk 9:54).

Anledningen till att man vill kalla ner eld kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot honom ödmjukar däremot officeren sig och femtio män skonas, se 2 Kung 1. Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, se 2 Pet 3:9.

Syskonparet Johannes och Jakob som kallades ”åskans söner” (kanske på grund av deras temperament, se Mark 3:17) hade blivit förvandlade. Från att ha blivit irriterade och arga känner de djup kärlek till det samariska folket. Vi märker en tydlig skillnad före och efter det att den helige Ande hade blivit utgjuten på Pingstdagen.

Även i texten från Markus där Jesus döps ser vi hur Bibeln är tydlig med att betona vem det är som tar ledningen efter dopet. I versen direkt efter dopet står det att ”genast förde Anden honom ut i öknen” (Mark 1:12). Det blev ett skifte i Jesu liv när han började sin publika tjänst.

Dopet i vatten har ibland beskrivits som vårt beslut att följa Jesus och vattnet omsluter oss utifrån. Dopet i den helige Ande är däremot ett Andens verk som kommer inifrån, nu strömmar det levande vatten inifrån som ger kraften att leva ett kristet liv.

 

Söndagens texter:

Jes 43:1-4, Apg 8:14-17, Mark 1:9-11, Ps 89:20-29

 

Bilden är tagen vid Yardenit, den norra dopplatsen vid Jordanflodan strax nedanför Galileiska sjön i Israel. Även om det var längre ner längs med floden som Jesus döptes, enligt traditionen vid Qasr el Yahud, så är Yardenit en vacker plats att besöka och många väljer att döpa sig här.

Fortsätt läs mer
1716 Träffar

TRETTONDEDAG JUL - Guds härlighet i Kristus

TRETTONDEDAG JUL - Guds härlighet i Kristus

Anledningen till att de vise männen kallas visa, är att de sökte efter Jesus och när de fann honom böjde sig och tillbad honom - Det är vishet att tillbe och lova Gud.

 

Visa män från öst

När de vise männen kommer har det gått en tid sedan Jesu födelse. Familjen bor i ett hus, antagligen i Betlehem (Matt 2:11 refererar till "huset"). Jesus hade blivit omskuren på åttonde dagen, vilket troligtvis skedde i hemmet (Luk 2:21). I föregående kapitel beskrivs proceduren för Johannes döparen där man kommer till dem och pojken namnges, se Luk 1:59. Josef och Maria har också varit i templet för Marias rening (Luk 2:22-38), enligt Moses lag (3 Mos 12:2-8) skedde detta fyrtio dagar (1,5 månader) efter födseln.

Vi vet att de vise männen kom från öster. Deras besök och värdiga mottagande hos Herodes den Store i Jerusalem, tyder på att de var högt uppsatta män i sitt land. Att de frågar sig för var de ska finna Jesus verkar indikera att de inte var bekanta med området, vilket tyder på att de kom långväga ifrån. Enligt den tidiga kyrkans tradition var de tolv förnäma män, kanske judiska ättlingar till Daniel som blev ledare över "alla visa" i Babylon, se Dan 2:48. Kom de från Babylon var det en sträcka på hundra mil, och det kan vara det dubbla om de kom från Persiska viken.

Att färdas den sträckan tar två till fyra månader, så Jesus är minst några månader gammal, antagligen omkring ett år när de kommer till honom. Detta förklarar också varför Herodes för att vara på säkra sidan kanske dubblar den beräknade åldern ett år, och dödar alla barn under två år (Matt 2:16). När de vise männen ser barnet i Matt 2:9 används det grekiska ordet "padion". Detta ord beskriver oftast ett barn mellan ett och sju år, till skillnad från det grekiska ordet "brephos" som används för spädbarn i Luk 2:16.

Betlehem var en mindre stad. Befolkning vid den här tiden var under 1000, troligtvis ännu mindre. Utifrån beräkningar med antal födslar och barnadödlighet rör det sig om omkring 6 till 20 pojkar som var under två år. Det finns en utombiblisk referens av den latinska författaren Macrobius som omnämner händelsen. I sitt verk Saturnalia skriver han: "När kejsar Augustus hörde berättas hur Herodes hade dödat pojkarna under två år i Syrien, och även låtit döda sin egen son sade han - det är bättre att vara Herodes gris än hans son".

 

Stjärnan

Något typ av fenomen inträffar på stjärnhimlen omkring Jesu födelse. Detta gör att astronomer från öst beger sig till Judeén. Stjärnan verkar försvinna för att på nytt visa sig sedan de kommit fram till Jerusalem, se vers 9. Några av de naturliga förklaringarna är att det var en komet, ett kraftigt stjärnfall, en supernova eller en sällsynt konstellation av starka planeter som fångade astronomernas uppmärksamhet. Bland dessa är i så fall den sista mest trolig. År 7 f.Kr. passerade de två största himlakropparna Jupiter och Saturnus nära varandra i fiskarnas stjärntecken tre gånger, något som enbart sker vart 900:e år. Det första av de tre mötena ägde rum i maj, det sista i början av december. Fynd av lertavlor från Babylon bekräftar att man kände till och kunde förutse planeternas rörelse. Speciellt en ett fynd från daterade 8 f.Kr. är intressant eftersom det just nämner Jupiter och Saturnus möte.

Men föddes inte Jesus år 0? Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han räknade fel och missade några år och de flesta bibelforskare anser att Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 f.Kr. och 4 f.Kr. I så fall är just fenomenet som inträffade tre gånger år 7 f.Kr. en tänkbar förklaring.

 

Guld, rökelse och myrra

Bibeln namnger inte de vise männen, de kan ha varit tre eller fyra eller fler. Det är också troligt att de hade med sig tjänare och djur för att transportera kistorna och packningen. Att deras namn inte är nämnda visar på deras attityd, de var ödmjuka givare som hade ett mål - att finna Jesus!

Att det just var guld, rökelse och myrra av alla de tusentals tänkbara kombinationer av gåvor de skulle kunna haft med sig kan haM en profetisk betydelse:

• GULD står för kunglighet - Jesus är kungars kung.
• RÖKELSE står för väldoft i offer - detta talar om Jesu syndfria liv som blev det felfria offret som tar bort världens synd.
• MYRRA används vid balsamering och förutsade Jesu död och uppståndelse.

I samma mening som det står att de böjde sig inför Jesus så står det att de tillbad och gav gåvor (Matt 2:11). Denna vers visar på hur ödmjukhet, givande och tillbedjan är något som hör ihop.

Applicerar vi dessa gåvor i vårt eget liv kan de också representera:
• GULD – mina pengar
• RÖKELSE – min tillbedjan och ett liv i helgelse
• MYRRA – att jag offrar min bekvämlighet och är villig att dela Jesu lidande

Det är vishet att söka Jesus!

 

Dagens texter:

1 Kung 10:1-7, Ef 2:17-19, Luk 11:29-32, Ps 72:10-15 och Matt 2:1-12 (som läses varje år)

Fortsätt läs mer
2511 Träffar

NYÅRSDAGEN - I Jesu namn

NYÅRSDAGEN - I Jesu namn

När Klagovisornas författare, Jeremia, ska beskriva att Herrens nåd inte tar slut, att Guds barmhärtighet aldrig upphör, att nåden och barmhärtigheten är nya varje morgon och att Guds trofasthet är stor - så bryter han mot grammatiska regler för att få fram detta!

Ordagrant översatt lyder Klagovisorna 3:22:

Herrens stora nåder [plural i grundtexten] tar inte slut,
hans stora barmhärtigheter [plural] upphör aldrig.

Både nåd och barmhärtighet är i plural. Detta skrivsätt förstärker att nåden och barmhärtigheten är stor! Ordet nåd kan också översättas med godhet och kärlek.

Sedan fortsätter han:

De [plural - nåden, kärleken, barmhärtigheten] är nya varje morgon, stor (överflödande, numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet).

Det här kapitlet är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Det innebär att den utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De tre första verserna börjar med den första bokstaven Alef, de tre följande med Beth osv. I vers 22-24 har vi kommit fram till den åttonde hebreiska konsonanten som är: ח - Het.

De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versens tema och gör betydelsen ännu mer tydlig.

Bokstaven Het (ח) avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I dessa verser är det orden "nåd", "ny" och "andel" som börjar med den bokstaven. I hebreiskan står dessa tre ord, som alla börjar på H, först i varje mening och bildar en vacker symmetri. Något som är svårt att översätta:

Men Herrens NÅD (hebreiska "Hasde") tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.

Varje morgon är den NY (herbreiska "Hadasim") —
stor är din trofasthet.

Min ANDEL (hebreiska "Helqi") är Herren, det vet jag,
därför hoppas jag på honom.

Att just bokstaven Het används här förstärker Guds starka kärlek till mänskligheten. Guds nåd som är ny varje morgon binder oss samman med Gud. Den är vår andel och tillhör ett Guds barn.
Lika säkert som solen går upp - lika säkert finns det ny nåd som tillhör dig och mig för den här dagen, veckan och resten av det här nya året!

Gott nytt nåderikt år!!!

 

Söndagens texter:

Klag 3:22-26, Apg 10:42-43, Joh 2:23-25, Ps 121

 

Bilden är tagen strax utanför Tiberias vid Genesarets sjö en tidig morgon vid soluppgången.

Fortsätt läs mer
1601 Träffar

ANNANDAG JUL eller DEN HELIGE STEFANOS DAG - Martyrerna

ANNANDAG JUL eller DEN HELIGE STEFANOS DAG - Martyrerna

Det svenska ordet "martyr" kommer av det grekiska ordet "martys" som betyder "vittne". Det användes i rättsliga sammanhang för någon som vittnade om vad man sett och hört. Med tiden kom det att få betydelsen "blodsvittne" och blev benämningen på den som dog på grund av sin tro, dvs "dog martyrdöden".

Bibeln talar om tre dop: dopet i vatten, dopet i den helige Ande och lidandets dop. När en kristen står upp för tron även om det är med livet som insats - finns det en kraft och styrka för att kunna gå igenom detta. Paradoxalt nog finns det en glädje i lidandet. Vi ser när de första kristna fick lida ekonomiskt såg de det som en glädje: "Ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt." (Heb 10:34)

I texten från Matteus säger Jesus att han inte kommit till jorden för att sända fred, utan svärd (Matt 10:34). Någon kanske invänder och frågar hur det går ihop. Är inte Jesus fridsfursten som vi läste igår i Jesaja 9:6, kan han "sända svärd"?

Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla, se Heb 12:14, men alla vill inte, se 2 Tit 3:12. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är en konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn. När Jesus själv förklarar vad han menar med svärdet i Matteus 10 citerar han Mika 7:6 där konflikten även når in i familjer och splittrar generationer.

Mika inleder kapitel 7 med en bild på hur svårt det är att hitta någon rättfärdig i Jerusalem på sin tid - det är som att leta efter frukt på träden när hösten är förbi och skörden redan är bärgad. Han fortsätter i vers 3 med att händerna på dem som borde veta bättre är skickliga i att göra det onda. Härskare och domare frågar efter mutor och styr och dömer beroende på vem som betalar mest, den mäktige behöver bara säga vad han önskar, så konspirerar de tillsammans och förvrider sanningen.

Det hebreiska ordet för konspirerar har också betydelsen att tvinna en tråd. Här beskrivs nu hur härskaren, domaren och den mäktige, de inflytelserika i samhället, sammansvärjer sig som en tretvinnad tråd för att få igenom sin vilja på bekostnad av sanningen. Passar inte denna beskrivning för vår tid också?

I ett sådant korrumperat samhälle kommer den som agerar rättfärdigt att sticka ut. Guds ord kommer att krocka med världens värderingar.

Utifrån Jesu egen utläggning av uttrycket ”sända ett svärd” beskriver det inte att han sänder ett fysisk svärd, utan har att göra med att hans ord skiljer som ett svärd, se Heb 4:12. I Uppenbarelseboken kommer Jesus med ”svärd i sin mun” (Upp 19:21) och det sättet en kristen besegrar just svärd är ”uthållighet och tro”, se Upp 13:10.

I dagens texter från Apostlagärningarna läser vi hur Petrus och Johannes arresteras och försöks tystas ner, bara för att de har helat en man som suttit och tiggt vid sköna porten. (Apg 4:18-31).

Här får vi också en inblick i de första troendes böneliv. Även om det var svåra omständigheter börjar bönen med lovprisning! Dock blundar de inte för verkligheten de nämner situationen där yttrandefriheten börjat begränsas (Apg 4:18). Sedan kommer två konkreta böneämnen. Det första är frimodighet, det andra är kraft för helanden, under och tecken.

Ordet för be är det lite mer ovanliga grekiska ordet "deomai" som uttrycker en bön för ett stort behov. Grundordet "deo" betyder att binda och klistra ihop någonting. Det ligger en antydan i ordet att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Och intressant nog ser vi att så är fallet för båda dessa två böneämnen.

Det första böneämnet besvaras direkt efter bönen - de fortsatte att tala Guds ord med frimodighet (Apg 4:31). De gick ut och var vittnen (martys)! Det dröjer dock lite innan den sista delen av bönen om under och tecken blir besvarad, se Apg 5:12. Det sker först efter att Ananias och Safiras hyckleri har avslöjats, se Apg 5:1-11. En nyckel för att få se mer av Guds kraft verkar vara öppenhet och ärlighet i relationerna mellan de troende.


Texter:
Mik 7:1-6, Apg 4:18-31, Matt 10:32-39, Ps 46:1-8

Fortsätt läs mer
1396 Träffar

JULDAGEN - Jesu födelse

JULDAGEN - Jesu födelse

I texten från Jesaja 9 vers 6 beskrivs Jesu karaktär med fyra ord:
- Underbar i råd
- Väldig Gud
- Evig Fader
- Fridsfurste

Dessa namn beskriver vem Jesus är och vad han gör. Han är den som vet vad framtiden bär, han är en väldig och mäktig Gud. Han är en evig Fader som alltid finns tillgänglig och han har all frid.

När vi bjuder in Jesus att vara Herre i våra liv får vi del av hans vishet och strategi för framtiden, hans väldighet - vi har en evig Fader och en Fridsfurste som bor i vårt hjärta!

 

Söndagens texter:
Jes 9:2-7, Heb 1:1-3, Matt 1:18-25 och Luk 2:1-20 (som läses varje år), Ps 72:1-7

Fortsätt läs mer
1378 Träffar

JULNATTEN - Den heliga natten

JULNATTEN - Den heliga natten

Det är intressant att den välbekanta inledningen i Lukasevangeliets andra kapitel: ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas”, har historiska belägg i källor även utanför Bibeln.

I kejsar Augustus egen självbiografi, ”Res Gestae Divi Augusti”, som han nedtecknade vid 76 års ålder, nämns tre stora skattskrivningar. Den första skedde 28 f.kr, den andra 8 f.Kr. och den tredje inleddes 14 e.Kr. samma år som han dog.

Den andra skattskrivningen som påbörjades 8 f.Kr. verkar sammanfalla historiskt med Jesu födelse och är troligtvis den som Lukas refererar till. Men hur kan Jesus vara född före år noll?

Detta är inte så konstigt. Vår västerländska tideräkning som vi har idag utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr. Innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter.

Ett exempel finns Luk 3:1-2, som vi läste tredje advent. Här ringar Lukas in tiden för Johannes döparens tjänst genom att ange att det var vid Ceasar Tiberius femtonde regeringsår, då Pontius Pilatus ståthållare i Judéen, Pontius Pilatus ståthållare i Judéen osv. För att ange julen 2016 på liknande sätt skulle vi behöva skriva att det var under Stefan Lövens tredje regeringsår, då Antje Jackelén var ärkebiskop osv.

Att ta fram den nya tideräkningen var dock inte enkelt. Regeringstiden angavs på olika sätt under olika tider och kungar bytte ibland namn. Det visade sig att Dionysius räknade fel och missade några år. Idag har vi tillgång till fler källor och de flesta bibelforskare anser att Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 f.Kr., då den här skattskrivningen påbörjades, och år 4 f.Kr. då Herodes den store dog.

 

Jes 9:1a, 2-7, Heb 1:1-6, Luk 2:1-20

Fortsätt läs mer
1558 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT - Herrens moder

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT - Herrens moder

Guds ingripande i historien sker ofta över tid. Det är inte ovanligt att Gud väljer att involvera riktigt unga och riktigt gamla personer i sin plan!

David var en yngling när han blev smord till kung. Dock dröjer det innan han blir kung, han fortsätter att ta hand om sin fars får i flera år innan han blir kung i Israel. Mose var över åttio år när han fick leda ett helt folk torrskodda över ett hav. Undret började när de gick ner på den ena sidan, fortsatte hela natten då de vandrade flera kilometer på havets botten, och fullbordades då de kom upp på andra sidan.

Ofta vill vi se resultat på en gång, men Bibeln visar att Gud verkar över tid. Han började med en man, Abraham, som blev till ett folk, ett land och blir en nation. Under flera tusen år förbereds intåget av världens frälsare.

I söndagens text från Lukas läser vi om den unga tonårstjejen från den lilla bergsbyn Nasaret i Israel. Maria är troligtvis omkring 14-16 år när hon får besök av en ängel. Evangelieförfattaren, läkaren Lukas, är noga med detaljerna. Han använder en medicinsk term för att bli befruktad i moderlivet, och betonar också att hon hade inte varit med en man. (Luk 1:30, 34)

Maria får vara med och bära Jesus inom sig. Under nio månader kan hon inte se honom med sina fysiska ögon, men han är inte mindre verklig för det. Ju närmare tiden kommer för förlossningen så blir tecknen tydligare och tydligare.

Det måste ha varit en stor uppmuntran för Maria att höra om det under som skett med hennes släktingar Sakarias och Elisabeth sex månader tidigare. Lukas beskriver hur Maria skyndar ner i entusiasm till dem.

Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde i omkringliggande städer som Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.

Den äldre kvinnan Elisabeth fick vara med och bära Johannes döparen, och också vara med och glädja och uppmuntra den unga Maria.

Så här i jultider är det tid att fördjupa våra relationer med våra släktingar - och då särskilt relationerna mellan gamla och unga. Här har den kristna gemenskapen en unik plats där vi kan få uppmuntra varandra över generationsgränserna i den kallelse som Gud har gett till var och en av oss.

Jes 52:7-10, 2 Kor 1:17-22, Luk 1:39-45, Ps 145:8-13

Fortsätt läs mer
1351 Träffar

Den elektriska adventsljusstakens ursprung

Den elektriska adventsljusstakens ursprung

Efter en predikan i ett litet missionshus i västra Värmland blev det ett intressant samtal. En äldre man berättade hur uppfinnaren till den elektriska ljusstaken, Oscar Andersson, hade sina rötter från just byn Myra i Elovsbyn, där vi befann oss!

Familjen hade flyttat till Göteborg där Oscar arbetade som lagerbiträde på Philips. På 30-talet hade företaget lanserat nymodigheten - den elektriska julgransbelysningen. Ljusslingan med nio ljus var anpassad till 120 volt, som var den vanliga spänningen i städerna. Många av belysningarna hamnade dock på landsbygden, där spänningen var 220 volt, vilket gjorde att socklarna smälte och gick sönder, och många belysningar returnerades.

Den 25-årige Oscar fick uppdraget att kassera alla dessa trasiga julgransbelysningar. Han frågade lagerchefen om han fick behålla de ljushållare som var hela. Det gick bra och han monterade sedan dem i en sjuarmad ljusstake för stearinljus, som han köp i varuhuset intill för 2 kr. Julen 1934 lös den första prototypen hemma hos hans föräldrar. Försäljningschefen gillade iden, men på huvudkontoret blev de utskrattade – så skulle inte en ljusstake se ut! Till sist fick de tillåtelse att utveckla en mindre serie som lanserades 1939. Succén var ett faktum. Idag säljs en miljon ljusstakar varje år!

Även om Oscar Andersson var först med elljustaken, så kommer originalet från templet. Mose fick instruktioner om att konstruera en sjuarmad ljusstake, Menoran, som skulle stå i det heliga rummet i tabernaklet. Ljusen skulle tändas när det började skymma och lysa hela natten. En av prästernas uppgifter var att se till att det fanns olja i ljusstaken. Hände det något som gjorde att ljuset slocknade, så var han direkt där och ordnade med veken så att ljuset brann.

Just nu läser hel- och halvbibeln Uppenbarelseboken. I kapitel ett får Johannes se sju ljushållare av guld och mitt ibland dem någon som liknade en Människoson. (Upp 1:12-13)

I en bok med många symboler så blir man glad att läsa vers 20, där det klart och tydligt står: ”de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.”

Vilken fin bild. I en mörk värld lyser församlingen som ett ljus. Församlingen är bara en hållare och bärare för Guds ljus, i sig själv har den inte mycket att komma med. Den helige Ande är oljan som flödar och ger energin. Mitt bland ljushållarna går Jesus som vår överstepräst. Börjar en låga flacka så är han där på en gång och ser till att oljan flödar som den ska.

Tänk hur några, misslyckade, bortkastade rester förvandlades till de ljusstakar som nu lyser hos så många av oss.

 

(Bilden, målning av Ted Larson)

Här kan man läsa mer om Oscar Andersson i en tidningsartikel från Göteborgsposten.

Fortsätt läs mer
1757 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT - Bana väg för Herren

TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT - Bana väg för Herren

Vi närmar oss jul och söndagens texter handlar om att bana väg för Herren och förbereda hans ankomst. Genom alla tider, både i Gamla och Nya Testamentet, finns det bara ett sätt att bli frälst på – omvändelse och tro. Det var så Abraham blev rättfärdig genom att i tro blicka framåt på en frälsare, och det är så vi blir frälsta idag genom att se tillbaka på vad Jesus gjorde på korset.

I Heb 6:1-2 ser vi att de första två punkterna i trons grunder är omvändelse och tro. Dessa två hör ihop. Det går inte att omvända sig utan att också tro. Vi vänder oss om från synden och riktar vår blick och tro på Jesus Kristus som ger kraften att leva det nya livet.

I helgens text från Lukas 3 läser vi om hur den sista gammaltestamentliga profeten, Johannes döparen, predikade omvändelse i öknen. Han betonar att omvändelsen är personlig och också måste få synliga resultat i hur vi lever våra liv, dvs. bära frukt. Han ger tre konkreta exempel till tre grupper personer som frågade vad omvändelsen innebär i praktiken:

• Saddukéerna och fariséerna (den rika eliten) behövde bli generösare och dela med sig av sina tillgångar: "Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt." (V11)

• Tullindrivarna behövde bli ärliga och inte vara giriga "Driv inte in mer än vad som är fastställt." (V13)

• Soldaterna skulle inte utnyttja sin position för att öka på sin lön genom orättfärdiga metoder: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön." (V14)

Alla dessa tre svar har att göra med relationen till pengar. Det är inte mängden pengar som är avgörande, det går att vara slav under pengar både om man mycket eller lite. Frågan är snarare om pengarna äger oss och vårt hjärta? Jesus sade:

"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." (Matt 6:24)

Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv. Detta är enda gången i Bibeln Jesus jämställer något som en herre vid sidan av sig själv.

Just i juletider då vi lätt kan dras med i att konsumera för mycket mat och pengar. Även vår tid överkonsumeras genom att vi ofta försöka hinna med för många självpålagda måsten som leder till stress.

Lite senare beskriver Lukas i sitt evangelium hur Marta gick miste om värdefull tid tillsammans med Jesus genom att bara fokusera allt praktiskt runtomkring:

"...Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [grekiska 'poly diakonia', ordagrant 'mycket tjänande']." Luk 10:40 (Svenska Kärnbibeln)

Helgens budskap om att bana väg för Herren är högaktuell - låt omvändelsen och tron på Jesus Kristus få bära frukt i våra liv.

 

Söndagens texter

Jes 40:1-8, Gal 3:21-29, Luk 3:1-15, Ps 146:3-9

Fortsätt läs mer
1257 Träffar

Förändrade förutsättningar

Förändrade förutsättningar

Ibland förändras våra förutsättningar för att läsa Bibeln. Jag kommer ihåg när flyttat hemifrån och skulle skapa nya rutiner för att läsa Bibeln. Min intention var att läsa Bibeln på morgonen innan frukosten. Problemet var att jag helt enkelt glömde bort det på morgonen. Jag ville väl, men hade ingen rutin. Det var först när jag lade min Bibel på köksbordet så jag såg den när jag kom med frukosttallriken som jag kom in i den goda rutinen.

När jag reflekterar över vad den vanligaste orsaken till att jag hamnar lite ur fas med Bibelläsningen är när det dagliga mönstret bryts. Häromveckan flög Liselotte och jag hem från USA. Tidsskillnaden gjorde att två dagar blev en dag, och en morgon försvann! Det blev ingen frukost och ingen Bibelläsning. Istället fick det bli två Bibelläsningspass nästa dag.

Vi lever i ständig förändring. Det är dock inte sant att ”allt förändras och inget står fast” som den grekiska filosofen Herakleitos från Efesos skrev på 500-talet före Kristus. Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet – i en föränderlig värld står han fast (Heb 13:8). Däremot så kan man säga att vi alltid kommer att leva i förändring och uttrycket ”change is the only constant” (förändring är det enda som är konstant) stämmer.

Vi måste lära oss att leva i förändring. På samma sätt som vi ibland är flexibla med våra matintag, måste vi kunna anpassa vårt intag av andlig föda. På samma sätt som vi planerar att ta med en termos med kaffe på resan, får vi planera och läsa Guds ord längs med en tillfällig rastplats på livets vandring.

Jag är tacksam för de som har gått före och fått uppmuntra och inspirera till Bibelläsning. Mormor och morfars slitna Biblar som alltid låg framme på bordet i deras vardagsrum har satt djupt intryck. Bibeln är en bok som är tänkt att finnas med mitt i vardagen!

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1438 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT - Guds rike är nära

ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT - Guds rike är nära

När Jesus uttalar orden "Guds rike är nära" i inledningen på Markusevangeliet står världen inför ett skifte. Den sista gammaltestamentliga profeten, Johannes döparen, har nyligen blivit fängslad. Samtidigt som Johannes inflytande minskar får Jesus en mer och mer framträdande roll. En tidsepok är fullbordad, en ny tid börjar då Guds rike är nära. I söndagens text säger Jesus:

”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Mark 1:15)

I grekiskan finns två ord för tid. Ordet "kronos" beskriver tiden som går att mäta i dagar, timmar och sekunder. Men det är inte det ordet som Jesus använder när han säger att tiden är inne. Istället är det ordet "kairos". Det handlar om en speciell tidpunkt som förändrar något och som står utanför både tid och rum.

Även om dessa två tidsbegrepp är tydligare i grekiskan, som använder två olika ord för dem, så har vi alla varit med om dessa båda uppfattningar av tid. Vissa dagar bara passerar och vi kommer knappt ihåg dem. Det är ”kronos tid”, som bara tickar på. Sedan finns det tidpunkter som totalt förändrade vårt liv som vi skulle kunna kalla ”kairos ögonblick”. Dessa livsavgörande händelser skedde visserligen ett visst klockslag (kronos), men det intressanta var inte när det skedde utan det skifte som skedde då.

Jesus säger att ”Tiden (kairos) är inne”. Det grekiska ordet som översatts "inne" betyder också "fylld". Tiden är uppfylld och fullbordad. Något nytt betydande som kommer att förvandla och påverka historien håller på att hända!

Jesus fortsätter sedan: ”Guds rike är nära”. Tobias Bäckström, präst i Kyrkhult, beskriver frasen ”är nära” på ett fint sätt: ”Det grekiska verbet betyder närma sig, men det står i perfekt. Guds rike har närmat sig. Det finns en dubbelhet över ordet: Guds rike både har och inte har kommit. Det tycks vara så att Guds rike har kommit men samtidigt så väntar vi på något mer. Vi väntar på Guds rikes slutliga genombrott. För att använda en bild: vi har receptet men middagen är ännu inte lagad. Vid Jesus återkomst, då kommer Guds rike att bryta in med makt och härlighet, då kommer det inte att vara fördolt som nu. Då kommer vi få äta av den måltid som är dukad för oss.”

Att riket är nära har flera betydelser. När Jesus vandrade på jorden, vandrade Gudsrikets konung här på jorden under drygt trettio år, och riket var närvarande och nära! När fariséerna frågade var riket var, sade Jesus att det fanns mitt bland dem – rikets konung stod framför dem (Luk 17:20-21)! Även om vi idag inte kan se riket med våra ögon, så är riket nära i en sann kristen gemenskap. Vi har löftet om att där två eller tre är samlade i hans namn, där är han mitt ibland dem (Matt 18:20).

Jesu ord utmanar alltid. De första som hörde honom predika i Galiléen fick uppmaningen - ”Omvänd er och tro på budskapet”. I nästa stycke i Markusevangeliet blir Jesus personlig och kallar fiskarbröderna Simon och Andreas att lämna sina nät och börja följa honom. De hade träffat Jesus tidigare i Jordan, men nu inbjuds de att börja vandra på ett djupare sätt med Jesus, så han kan ”göra dem” till människofiskare (v17).

Ordet "rike" beskriver Guds kungavälde. Det är inte begränsat till ett fysiskt landområde utan finns överallt där hans vilja sker. När vi tar till oss Jesu ord och omvänder oss och börjar tro på budskapet, då blir Jesus herre och kung i våra liv, och hans rikes lagar och vilja börjar ske!

I söndagens tema "Guds rike är nära" finns en utmanande uppmaning till oss att låta Gudsrikets kung få komma nära oss idag, hösten 2016! Herre, låt den här adventstiden få bli en ny start i min livsvandring med dig Jesus, så du kan forma mig som din lärjunge.

 

Söndagens texter:

Jer 33:14-16, Heb 10:32-39, Mark 1:14-15, Ps 85:9-14

 

Fortsätt läs mer
1495 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT - Ett nådens år

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT - Ett nådens år

På söndag startar det nya kyrkoåret och vi går in i den tredje och sista årgången. Temat: ”Ett nådens år” är hämtad från texten Lukas 4 där Jesus besöker synagogan i Nasaret och läser från Jesaja 61.

Nasaret är en liten bergsby i Galiléen. Enligt judisk tradition krävdes det tio personer för att starta en synagoga. Var man färre hade man bara ett böneställe (se t.ex. Apg 16:13). Detta faktum att det fanns en synagoga indikerar att det fanns minst tio judiska familjer i Nasaret på Jesu tid. De flesta arkeologer och bibelforskare menar att det inte var en stor stad, utan den hade på sin höjd några hundra invånare.

Det är hit, till sin uppväxtort som Jesus kommer tillbaka efter att ha blivit döpt i Jordanfloden där han blivit fylld av Guds Ande. På lördagen besöker han synagogan och får läsa och lägga ut texten från Jesaja.

Enligt den judiska traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela lagen under ett år (traditionen med kyrkoår är gammal!). Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna. Ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Vi förstår att Jesus kallades fram och man gav honom skriftrullen från Jesaja. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten.

Jesus börjar att läsa från första versen i slutet av Jesaja hur Herrens Ande är över honom, att han är smord att predika det glada budskapet och ropa ut frihet till de fånga och syn till de blinda. Det är anmärkningsvärt hur Jesus slutar läsa och lägger ner skriftrullen mitt i en mening. Hela Jesaja 61 vers 2 lyder:

att förkunna ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer [...]

Men här avslutar Jesus direkt efter den första raden ”att förkunna ett nådens år från Herren”, och tar inte med budskapet om ”en hämndens dag från vår Gud”.

Det blir ett väldigt tydligt sätt att proklamera att vi nu lever i nådens tidsålder. Jesus kom till jorden för att frälsa människor, inte döma dem.

Men allt som står i Bibeln ska gå i uppfyllelse, så när Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.

 

Söndagens texter:
Sak 9:9-10, Upp 5:1-5, Luk 4:16-23 och Matt 21:1-9, Ps 24

Fortsätt läs mer
1158 Träffar

Viktigt att äta och fylla på energi

Viktigt att äta och fylla på energi

Bibeln beskrivs ofta som källan för vår andliga föda. Gudsordet liknas vid bröd (Matt 4:4), mjölk (Heb 5:11-14) kött (Heb 5:15), honung (Ps 119:103, 19:9-10) osv.

På samma sätt som vår fysiska kropp behöver energi, behöver vår andliga människa energi. Även om vi rent biologiskt sett behöver få i oss en viss mängd energi varje dag, så äter vi inte bara för att vi måste. Det finns en glädje i att både förbereda och äta mat. Vi kryddar, smakar av, gör såser och lägger upp maten fint så att det ser gott ut. Att få sitta ner och äta middag och umgås med familjen blir en av dagens höjdpunkter!

Så är det också med vår stund med Bibeln och vännerna i Anta Utmaningen. Det är något vi ser fram emot ännu mer än den fysiska maten! Job säger: ”Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.” (Job 23:12).

Ett citat som på ett rannsakande sätt belyser kopplingen mellan vårt intag av föda och vår tro kommer från den amerikanska evangelisten Fred Francis Bosworth (1877-1958). Han växte upp i ett enkelt metodisthem i Nebraska i slutet på artonhundratalet. Vid 10 år ålder fick han tuberkulos, men blev helad efter förbön strax före tjugoårsåldern. Han var en av pionjärerna inom radioevangelism och fick se många komma till tro. Han skriver:

Most Christians feed their body three hot meals a day and their spirit one cold snack a week. And they wonder why they’re so weak in faith.”

På svenska blir det ungefär: "De flesta kristna föder sin kropp tre mål mat om dagen, samtidigt som ger de sin ande ett litet mellanmål en gång i veckan. Och de undrar varför de har så svag tro."

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1490 Träffar

All trösts Gud

All trösts Gud

I söndags var temat i kyrkoåret ”Ett är nödvändigt”. Det är ibland bra att stanna upp och se vad som verkligen betyder något. Vad är verkligen nödvändigt, vad betyder verkligen något? Vi har många måsten, som egentligen inte är så viktiga!

Idag fick en god vän hastigt flytta hem för att vara tillsammans med Jesus. På nytt blir man påmind om vad som verkligen är viktigt här i livet - min relation med Jesus och att jag gör allt i min makt för att ha goda relationer med de människor jag har runtomkring mig.

Som kristen har vi har vi ett hopp, se 1 Thess 4:13. Denna vers har ibland missbrukats att man inte ska sörja, men vad den säger är vi sörjer och känner saknad, men inte på samma sätt som de som inte känner Jesus, det finns ett hopp om att ses igen!

Jag är så tacksam att få vara med i Anta Utmaningen bland många dagliga Bibelläsare. För några dagar sedan började hel- och halvbibelplanen läsa Andra Korintierbrevet. I vers 3 finns en så fin och uppmuntrande vers, som idag fanns färskt i minnet och blev sådan tröst:

”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud.” (2 Kor 1:3)

Fortsätt läs mer
1398 Träffar

Tro och liv hör ihop

Tro och liv hör ihop

På söndag är temat i kyrkoåret - tro och liv. Brevtexten sammanfaller med hel- och halvbibelspårets läsning som nu är i Romarbrevet.

Vår tro och vårt liv hör oskiljaktigt ihop! Vår tro formar våra beslut, och summan av alla de beslut vi tar blir till sist vårt liv. Utan en tro på framtiden och uppenbarelse om Guds Ord finns det ingen anledning att se framåt, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar som Ords 29:18 beskriver det. Har man däremot en levande tro på Jesus finns det anledning att verka i den här världen, och tron blir till en praktisk kristendom som genomsyrar allt vi gör!

Profeten Amos tar ofta upp sociala orättvisor och tomma yttre religiösa riter. Söndagens text innehåller en allvarlig varning där han förmedlar hur Gud ser på religiöst hyckleri: ”Jag hatar, jag avskyr era högtider.” (Amos 5:21) De två verben förstärker varandra och beskriver Guds avsky för skenheliga religiösa yttringar. Det som i 3 Mos 23:2 kallas: "mina högtider", har nu blivit: "era högtider". I vers 25 kommer en vers som fångar läsarens uppmärksamhet. Mönstret bryts till att bli ett kiastiskt mönster, där första och sista delen hör ihop och i mitten står två ord som är centrala: "rätt och rättfärdighet". En ordagrann översättning från hebreiskan skulle kunna vara:

”Men låt det välla fram som vatten:
    rätt och
    rättfärdighet,
som en outsinlig ström.”

Detta är Guds önskan. I söndagens text från Rom 7:14-25 konstaterar Paulus att mänsklig viljestyrka inte räcker för att leva så. Paulus tar upp konflikten mellan den syndiga naturen och det nya livet. Paulus byter från dåtid till presens. Han använder pronomen "jag, mig, mitt" över fyrtio gånger i vers 9-25. I egen kraft går det inte att vinna över synden.

Det går att tolka texten som Paulus beskriver livet före omvändelsen då han försökte leva efter lagen, eller kampen även efter omvändelsen. Troligt är att det beskriver helgelseprocessen som varje kristen genomgår. Utan Guds Ande är den kristne som ett andligt spädbarn (1 Kor 3:1).

I kapitel 8 kommer lösningen - ett liv i Kristus fylld av Anden!

Fortsätt läs mer
1417 Träffar

Bibeln är aktuell

Bibeln är aktuell

Apropå händelserna i helgen då Storbritannien har lämnat EU läste jag på nytt Daniels bok, det är intressant att det talas om ett rike byggt på lera och järn som inte håller ihop. Längre fram nämns tio kungar, osv.

Att tårna på fötterna delvis var av järn och delvis av lera betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt. Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.

Men i de kungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt inte skall överlämnas till något annat folk. Det skall krossa och göra slut på alla dessa andra riken, men själv skall det bestå för evigt. 
Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte genom människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.

Daniel 2:42-45

Vad ska vi göra när vi märker att saker och ting skakar runt omkring oss?

Petrus tar upp exakt den frågan i 1 Pet 4:7, där skriver han "
Slutet på allting är nära. Var därför..."

Det är viktigt att ha med förståelsen att "de sista dagarna" är ett begrepp som betecknar hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram tills hans återkomst, se Petrus tal i Apg 2:16-39 och Heb 1:2.

Apostlarna levde med tanken på att Jesus kunde komma tillbaka vilken dag som helst, och det har troende gjort i alla tider sedan dess. Bibelns sista kapitel har med frasen "jag kommer snart" flera gånger.

Vad är det vi ska göra när slutet på allting är nära?

Petrus listar fem saker i de följande verserna. Den första punkten är "var kloka och nyktra". De grekiska orden har att göra med att tänka klart och vara sansade. Det är lätt att få panik när stora omvälvande saker sker, men det första och viktigaste är att vara lugn. Anledningen kommer i nästa ord "så att ni kan be". Bönen och kommunikationen med Gud är livsnödvändig. Det är troligt att Petrus själv tänker tillbaka på den där kvällen i Getsemane då Jesus just uppmanade honom att vaka och be...

Den tredje punkten som betonas är "uthållig kärlek", i tider då laglösheten ökar är det lätt att kärleken kallnar. Nästa punkt är inne på samma område "visa gästfrihet".

Till sist betonas att vara aktiv i den gåva som vi var och en har fått. Det är exakt samma betoning som Jesus sade till just Petrus och de andra apostlarna innan han for upp till himlen. "Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg 2:7-8)


Slutet på allting är nära.

Var därför kloka och nyktra
    så att ni kan be.


Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra,
   för kärleken överskyler många synder .


Var gästfria mot varandra utan att klaga.


Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått,
   som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.

Om någon talar
   ska han tala i enlighet med Guds ord.
Om någon tjänar
   ska han tjäna med den kraft som Gud ger,
så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus.
Hans är äran och makten i evigheters evighet. Amen.


1 Petrus 4:7-11

 

Guds Ord är alltid aktuellt och har alltid vägledning, uppmuntran, tröst och hjälp att ge!

Fortsätt läs mer
1735 Träffar

Bibeln, arkeologi och historia!

Bibeln, arkeologi och historia!

Nyligen besökte Liselottte och jag British Museum i London. Det är så spännande att se hur arkeologiska fynd fint bekräftar Bibelns berättelser! Bilden till inlägget visar Kyros cylinder eller Kyroskrönikan som är en cylinder av lera, daterad till 500-talet f. Kr. Den upptäcktes i slutet på 1800-talet i Babylon.

Här skrev den persiske kungen Kyros II information om sin härstamning, sin seger över Babylonien och de förtryckta folkens befrielse. Proklamationen, som utfärdades 538 f.Kr. handlar om religionsfrihet och rättstrygghet. vilket gjort att delar av texten också finns ingraverad över ingången till FN-högkvarteret.

Framförallt tycker jag att den är intressant eftersom den bekräftar Bibelns berättelse hur Kyros låter judarna återvända till Israel och bygga upp templet igen som man läser i Esra, där Serubabel är med i den första gruppen!

Det finns fler spännande fynd från den gamla staden Babylon som idag ligger belägen i Irak, fem mil söder om Bagdad. I Berlin på Pergamonmusset finns en av de åtta portarna från Babylon uppsatt.

Tyska arkeologer grävde fram den i början på 1900-talet. De blåglaserat tegelplattorna var fint numrerade på baksidan så det var lätt att rekonstruera och bygga upp porten på nytt. Det var Nebukadnessar II som byggde porten 575 f.Kr. När man går igenom porten i museet så är det samma port som bla Daniel, Hananja, Mishael och Asarja med största sannolikhet gått igenom.

Delar av de tyska utgrävningarna finns även i Sverige. År 1931 köpte Röhsska museet i Göteborg två glaserade tegelreliefer, ett lejon och en drake från just denna port!

Passa gärna på att besöka något museum under sommaren och upplev Bibeln. I Småland finns t.ex. Eva Spångbergs gård med bibliska träfigurer och en modell av det andra templet i Jerusalem.

På sidan www.bibelatlas.se finns en karta med muséer, nationalparker och platser som har Biblisk relevans. Där finns adresser och mer information!

Fortsätt läs mer
1838 Träffar

Våga hoppa!

Våga hoppa!

Temat för detta inlägg är att våga hoppa. När detta skrivs befinner vi oss mitt mellan Himmelsfärd och Pingstdagen. I Kyrkoåret är det lite som i vakuum. Jesus har lovat att hjälparen ska komma men den har ännu inte kommit.

Vi läser att lärjungarna var samlade i bön. Jag vet inte vad din bild av bön är, men under en lång tid hade jag en inre bild av några få rädda lärjungar som satt längs med väggarna i det övre rummet med knäppta händer och bad oavbrutet i en veckas tid, tills helt plötsligt den Helige Ande föll på pingstdagen…

När vi läser texterna lite mer noggrant framkommer en annan bild på hur de väntade på det som de ännu inte fått, eller formulerat utifrån temat – vågade hoppa!

I avslutningen på Lukasevangeliet står det att efter de sett Jesus fara upp till himlen återvände de till Jerusalem uppfyllda av stor glädje (Luk 24:52). Tidigare i Joh 20:19 läser man att de var samlade med låsta dörrar rädsla för judarna. Denna rädsla verkar nu var förbytt mot hopp och glädje, trots att de ännu inte fullt ut fått vad de väntade på! Jesus hade redan samma dag han uppstått andats på dem och sagt "Ta emot den helige Ande" (Joh 20:22).

Ibland kan vi också befinna oss i denna situation, vi väntar på något som vi blivit lovade. Bibeltexterna hjälper oss också förstå vad de gjorde när de vågade hoppas på den utlovade Helige Ande.

I samlingen fanns både män och kvinnor (Apg 1:15). Vi förstår att man också måste läst och bett ur Psaltarpsalmerna eftersom en av dagarna citerar Petrus från Psalm 109:8 ”Låt hans ämbete tas av en annan”, som skäl för att Mattias väljs som ersättare för Judas. Viss tid måste ha tagits för att ta fram de två kandidaterna Josef Barsabbas och Mattias, kasta lott osv.

Bibelläsning, gemenskap och bön hör ihop, se Apg 2:41!

På pingstdagen innan klockan 09.00 var man i Salomos pelarhall på tempelområdet för att fira Shavout – som både var en skördehögtid och en tid då man påminde om hur Mose fick Gudsordet skrivet på stentavlor. Nu förstod man att det som profeterna talat om gick i uppfyllelse:

"Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem." (Hes 36:26-27)

När man där fick gå in i något nytt hade grunden hade lagts i Gudsordet, gemenskapen och bönen. Det fanns en andes enhet, det fanns troende om längtade och verkligen var villiga att ta steg i tro den där dagen för snart två tusen år sedan.

Jag hoppas och längtar också efter att vara redo för vad Gud vill göra i vårt land idag. Det känns fantastiskt uppmuntrande att få vara med i Anta Utmaningen och få tillsammans med andra få längta efter bli använd av Gud för att nå ut med evangeliet - det glada budskapet!

Fortsätt läs mer
1852 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se