tom banner

Chockerande löften längs vägen

Chockerande löften längs vägen


Jag läste nyss från Luk 18 i min helbibelplan. Det är ett märkligt kapitel i en reseberättelse. Vi får höra om några löften som inte bara glider in och snällt lägger sig tillrätta i vårt inre. Saker som Jesus säger är smått chockerande. När jag läser och försöker hitta några löften finner jag sex stycken.

Löften som betyder något för oss är ju månadens tema.
Först är det löftet om bönesvar, v 7. ”Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta?” Den som ber framfusigt, påträngande utan att ge upp ska få ut sin rätt, som änkan med ruter i som inte gav sig trots motstånd. Det är inte våra väl avvägda, balanserade och välartikulerade böner som är modellen här för att få vad man ber om.


Andra löftet finns i liknelsen om farisén och tullindrivaren. ”Den som ödmjukar sig skall bli upphöjd”, v 14. Jag inser hur lätt jag tagit på denna liknelse, och sett med en självklarhet vem som är den gode och vem som är den onde, dvs farisén. Smaka bara på ordet farisé. Men utanför templet var detta ingen lätt story. Tullindrivarna samarbetade med ockupationsmakten. De skodde sig själva och ansågs med rätta vara korrumperade. Fariséerna däremot var de som försökte göra rätt, alltid. De var goda och uppskattade medborgare utan spår av vår tids nedlåtande attityd mot dem. Men när de kommer till templet, inför Gud, så drar tullindrivaren det längsta strået. Hans ödmjukhet och bekännelse drar honom nära Gud. Fariséns goda meriter kan inte uppväga hans självgodhet. Den som ödmjukar sig ska bli upphöjd – vilket löfte och vilken jobbig liknelse Jesus berättar!


Tredje löftet handlar om barnen. Om vi inte tar emot Guds rike som ett barn, kommer vi aldrig dit in. Barnen går, från att vara störande element i mästarens arbete, till att bli det ultimata exemplet på hur man når himlen. ”Som ett barn”, sa Jesus. Fullt av tillit och med en enkel tro.


I fjärde exemplet tänker jag på Napoleon och Charles de Gaulle som båda lär ha sagt: Impossible n'est pas français (omöjligt är inte franska). Båda var stora statsmän men som tillslut fick avgå. Jesus sa: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud”, v 27. Löftet är att hur kört det än kan se ut för oss så hindrar det inte Gud från att göra sitt verk. ”Omöjligt” finns inte med i Guds ordförråd.


Femte löftet är både svårt och enkelt. Jesus säger att de som följer honom, och därmed får ge upp både det ena och andra, ska få kompensation i den kommande tillvaron – men också redan här i tiden, v 30. Många har skruvat löftet två varv extra och menat att vi alla har rätt till rikedom nu. Det är att gå för långt men löftet gäller ändå att Gud välsignar det beslut vi tagit att följa honom. Det kan innebära många saker, också på det fysiska planet.


Sjätte och sista löfte handlar om tro. En blind botas av Jesus. Jesus förklarar det med att ”din tro har hjälpt dig”. Vi vill lägga undret på Jesus. Det är han som gör det. Vi kan inget göra, eller? Tron spelar tydligen roll. Liksom otron kan utestänga ett under, förlöser tron Guds handlingar. Ofta känner jag med mannen som sa till Jesus: Jag tror, hjälp min otro! För jag tror på löftena men de är inte alltid så enkla att ta in och tillämpa.
Anders Blåberg

 

Herdens utmaning
Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Relaterade inlägg

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se