tom banner

En stilla dag

En stilla dag

Lördag – en stilla dag

Luk 23:56b Matt 27:62-66

Idag har mörkret överhanden. Som enda dag i historien är det verkligen nattsvart. Jesus är död. Han lärjungar är troligen helt förstörda. Ryktet om att Judas har hängt sig har garanterat spridit sig. Oron för vad som ska hända dem själva sitter kramar säkert om deras hjärtan. Men störst av allt är nog helt enkelt sorgen. Sorgen efter en fantastik vän och mästare. Jag undrar som om de försökte uppmuntra varandra. Kände de någonstans att det fanns hopp? Han hade ju trots allt sagt... men kan det verkligen vara så... vågade de tro?

Men i mörkret fanns det något mer, det fanns någon som inte hade gett upp. Orden som Jesus tidigare hade sagt, och som lärjungarna till synes hade glömt, eller inte vågade hoppas på ljudade i historien: ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”

Olof Brandt

Ps. Kronologin under påsken är svår att göra exakt eftersom den finns flera möjligheter när vi försöker sammanfoga de fyra evangeliernas skildringar till en enda. Kronologin i dessa inlägg bygger på Anders Sjöbergs bok "I korsets tecken

 

De lånade krubba...
En LÅNG fredag

Relaterade inlägg

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se