tom banner

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

,Hej ni alla!

Om jag förstått saken rätt så har en del av er Apg. 10 i er Bibelläsning idag:) Detta fick jag reda på av Gunnel Molen på min Facebook idag. Det som var lite speciellt var att jag fick reda på det just som jag var på väg för att besöka just Jaffa och Simon Garvarens hus idag:) Därför tänkte jag att jag kunde ge lite dagsfärska reflektioner från platsen:)

Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder: "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Därför var denna hamn det första en pilgrim såg när man var på väg till Jerusalem. Man kan ju tänka sig vilken underbar syn det måste ha varit att efter flera månaders mödosam färd få syn på hamnen som i sig innebar att man kommit nära målet för pilgrimsfärden- staden Jerusalem! När jag besökte platsen idag så ställde jag mig längs uppe på stadens högsta punkt. Där stod jag länge och såg ut över den gyllenstensgula stenhusen som vackert tornar upp sig som en sista liten utpost innan det väldiga blånande Medelhavet sträcker ut sig hela vägen till och bortom horisonten.

Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån HERRENS ansikte. Detta gick inte så bra (att försöka fly från Gud är ju aldrig något att rekommendera) och Jona fick av nåd en ny chans att fullfölja Guds uppdrag att predika omvändelse för befolkningen i Nineve. Namnet Jona betyder på hebr. "duva" och till slut följde alltså Jona omigen den Helige Andes ledning. Jonas initiala starka negativa reaktion berodde säkert helt eller delvis på att befolkningen i Nineve var hedningar= icke judar. Det fanns en del profetior och Bibelord som talade om att Gud hade en plan för dem också men det hörde def. till ovanligheterna att Bibelns profeter kallades att åka till platser som Nineve som var den tidens mest fruktade plats och absoluta maktcentrum.

Petrus kom c:a 800 år senare till samma plats som alltså stod som en symbol för själva porten in och ut ur Israel. I denna lilla hamnby fick så Petrus en syn som handlade om att tiden var inne då människor ur alla folk skulle erbjudas att få inlemmas i Kristi Kropp. Synen skakade om den judiska aposteln som inte heller han var van vid detta perspektiv. Detta fast Jesus tydligt hade talat ut att Missionsbefallningen gällde alla folk.

Dagen innan hade en romersk officer fått möta en ängel som gav ett budskap med samma innebörd som det som Petrus fick ta emot. Detta budskap hade Kornelius fått i staden Ceasarea Maritima som låg 1- 2 dagsresor från Jaffa. Ceasarea var en plats som hade ett mycket dåligt rykte bland judarna. Detta berodde på att den nyanlagda väldiga hamnstaden var som ett stycke Rom på Israelisk mark. Herodes den store hade låtit anlägga staden som hade teater, cirkus, hippodrom, bad och ett tempel där man tillbad kejsaren som Gud! På den platsen valde nu Gud att uppenbara sig för den romerska officeren Kornelius! Detta skedde dagen innan Petrus fick sitt budskap en bit söderut längs med samma kustlinje. Kornelius följde då direkt Guds uppmaning att sända bud efter Petrus som ju var i staden Jaffa. Dagen efter nådde så Kornelius tjänare Jaffa och de kom dit precis efter att Petrus hade fått ta emot sin syn. Ett tydligt exempel på att Gud alltid har perfekt timing i det han gör.

Till skillnad från Jona så valde Petrus att lyda direkt och han följde därför med Kornelius tjänare upp till Ceasarea Maritima. Kanske kan du se den enkle galileeiske fiskaren framför dig när han dagen efter  storögd kommer in i den väldiga romerska hamnstaden Ceasarea Maritima. Petrus mottas av Kornelius och han sällskap med enorm vördnad. Strax är han igång och predikar om Jesus och då faller den helige Ande ung. på samma sätt som Anden föll över de 120 i Apg. 2. Petrus och hans vänner tittar chockat på när de ser pingsten upprepa sig igen, fast denna gång över ett antal romerska soldater och deras familjer....i staden Ceasarea Maritima! Efter en kort konferens bestämmer Petrus och de andra Jesustroende judarna sig för att döpa de som redan fått  ta emot Anden och så har vägen för icke-judar in i Kristi Kyrka, öppnats på allvar. Ännu ett exempel på att Gud kan leda oss på de mest oväntade sätt!

Ett par lärdomar/funderingar:

- Petrus (och efterhand Jona) valde att följa Gud även när han blev ledd in i något helt nytt. Är vi beredda att göra detsamma?

- Petrus gjorde säkerligen inte detta av egen kraft och även vi kallas att leva efter Sak 4:6b "Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande säger HERREN Sebaot.

- Jona blev förlåten och i Jona 3:1 står det: "HERRENS ord kom för andra gången till Jona". På samma sätt vill Gud av nåd komma till oss med sitt ord för andra, tredje och fjärde gången o.s.v. Precis som Jona och Petrus får vi vara drivna av Guds nåd.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4865 Träffar

Ut på resa

Ut på resa

Jag vet inte om du har möjligheten att bege dig på resa genom Bibelns länder. Jag har haft förmånen att besöka ett par av dem och mina erfarenheter är blandade. Det finns många platser som för mig inte sa så mycket, platser där mängden turister snarare skrämde mig. 

Men det finns tre tillfällen som betytt något extra för mig och de har alla tre något gemensamt. De tre är:

  • den stora teatern i Efesos
  • torget i det klassiska Korinth
  • sluttningarna ner mot Genesarets sjö

Jag har alltså inte det imponerande biblioteket i Efesos, Kafarnaum eller ens Jerusalem med på min topp tre-lista. Varför då? Jo, det hela kommer sig av upplevelsen från alla dessa tre platser. Vid de tillfällen som jag tänker på så fick vi som resenärer chansen att stanna upp, läsa bibeltexten och ta in var vi verkligen var. Att sitta på en plats som dessa och se sig om för att tänka "här var dem". Berättelserna kan ta tag i en och bli verkliga. Att läsa en bok kan skapa distans och Bibeln kan ibland göra det. Men när vi stannar upp och låter verkligheten möta oss så kan berättelserna få nytt liv.

Idag är det lättare än någonsin att resa "från soffan" med sin dator i knät. Det finns bilder och program som gör att man kan få se det mesta som idag går att se på alla platser på jorden. I läsningen av en bok som Apostlagärningarna får vi nu möjligheten att göra just den där pausen. Gå in på Google och slå in platsens namn, eller ta fram en biblisk uppslagsbok och se vad vi finner. 

Platserna, människorna och händelserna i Apostlagärningarna är verkliga. Fysiskt eller i tanken kan vi resa dit och uppleva något av det som de för 2000 år sen såg. Då blir det lättare att komma ihåg att Apostlagärningarna också kan vara min historia och mitt nu. 

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
3421 Träffar

En liten stund med Jesus

En liten stund med Jesus

"En liten stund med Jesus, och allt förändrar sig."

Så skriver Lina Sandell i en känd psalm som jag haft oerhört svårt att förlika mig med. Vet att det är svårt att inleda med att säga att en älskad psalm är någon jag har svårt för men så är det. Det är lika bra att komma ut ur garderoben och ropa ut från bergen. Skämt å sido. När jag första gången hörde psalmen var jag i en period i livet av brottning. Jag tyckte i den stunden att "En liten stund med Jesus" var bedrövlig, för man ska väl sträva efter ett helt liv med Jesus – inte en stund här och var?

När jag idag satte mig ner på tågstationen för att läsa morgonens text kom dock plötsligt psalmen till mig. I nästan ett halvår har jag fysiskt tillbringat en liten stund med Jesus varje dag. Jag har aldrig läst alla fyra evangelierna på rad på det här sättet. Det slog mig att jag och Jesus har fördjupat vår relation ett litet steg varje dag på ett mycket konkret sätt genom Anta utmaningen. Vi har inte alltid varit överens, särskilt i Lukas fick jag fundera kring en Jesus som är rätt kärv. Det är då häftigt att fortsätta i Johannes och få se en annan sida av samma man. Detta gav mersmak.

Nu kastar vi oss vidare i historien, vi lämnar inte Jesus såklart, även resten handlar om honom. Men på ett lite annat sätt. Vi rör oss nu in i apostlarnas tid, vår tid. Berättelsen som nu snart börjar målas upp är den fortsättning som vi lever i idag. Apostlagärningarna är inte en historia för dåtid, utan nutid. Det är också rätt häftigt och nu börjar jag snart att göra en daglig vandring med de som gick bredvid Jesus. Coolt!

Nu ska jag bara komma ikapp i GT, har halkat efter lite. Men två kapitel om dagen så är jag ikapp om några dagar. 

Och innan någon kastar sig på tangentbordet för att berätta för mig var psalmen i inledningen egentligen betyder så vet jag var den slutar:

Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå.
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
och allt, ja allt är gott.

Det hjälper inte, jag har fortfarande svårt att sjunga den. Men jag förstår känslan lite mer nu. En liten stund om dagen har varit riktigt utvecklande.

Olof Brandt, generalsekreterare

Fortsätt läs mer
3580 Träffar

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

Jag är nyligen hemkommen från en fascinerande resa till Turkiet och Grekland. För andra gången hade jag förmånen att få leda en pilgrimsresa till de platser som allra närmast förknippas med aposteln Johannes under den tid då många tror att just han fick ta emot Uppenbarelseboken.

Vi reste till städerna (i vissa fall är det idag "bara" ruiner andra platser är fortf. levande städer) vars församlingar fick motta de sju "sändebreven" i Upp. Kap. 2- 3. Vi reste också till Patmos som är den ö där Johannes i Upp 1:9 säger att han var på när han fick ta emot Uppenbarelsebokens budskap.

En gammal tradition pekar alltså ut aposteln Johannes som mottagare av apokalypsen. Vi kan ej säkert veta om det var just han men det är en tidig källa som pekar ut just honom. Samtidigt omvittnas också att Johannes under denna tid levde i Efesos som ju är den staden vars församling får ta emot det första sändebrevet.

Det som gång på gång slog mig, när jag läste på om och omigen vandrade runt bland, dessa platser är att hur lik de kristnas situation var då i relation till hur den allt mer börjar bli i vår tid. Ett par nyckelord får bli en illustration till detta. Livet för de kristna i "Johannes värld" var dels...

...ett liv under press.

Den vanligaste gissningen är att Johannes fick ta emot apokalypsen på 90- talet e. Kr. Då var Domitianus kejsare. Han var en farlig person som ofta förföljde oliktänkande. Han ville att man skulle titulera honom själv som Gud. Förföljelsen mot t.ex. kristna kulminerade ofta när man hade en "festival". Det var ett antal dagar som t.ex. staten själv kunde arrangera och då gärna en hög romers ämbetsman presiderade över spelen. Förutom blodiga gladiatorspel och mycket annat kunde man då börja tvinga även oliktänkande att visa sin lojalitet mot kejsaren genom att lägga ett par rökelsekorn på altaret som en bekännelse till att kejsaren var Gud. Kanske var det vid ett dylikt tillfälle som Johannes vägrade och därför sändes i exil till den karga och isolerade ön Patmos? De kristna i Efesos levde alltså som på randen av en vulkan. De visste aldrig när nästa utbrott skulle komma. Detta fick vara en del av det kors de fick bära i sin vandring med Jesus. Här tänker jag på alla de kristna världen runt som idag får leva med samma press. Även vi, som lever i ett relativt lugnt hörn av världen, kan nog känna igen oss i att världen pressar på och vi blir nog allt mer medvetna om att det finns ett pris att betala om man skall stå upp för Bibeln som Guds Ord.

...ett liv i en pluralistisk värld

Romar-riket var på många sätt en riktig smältdegel där folk från många olika, folk, kulturer och språk kom samman. Det innebar också att det fanns ett ständigt inflöde av tro på olika Gudar, filosofier och mysteriekulter. Jag blev guidad i Efesos av kanske den bästa guide jag någonsin haft. Han är arkeolog som bl.a. har varit med och grävt ut Pergamon. Han menade på att staden Efesos vid denna tid kan ha haft fler invånare än Rom. Efesos kan enligt honom ha haft över en miljon innevånare! Det var dessutom en hamnstad där vägfacklorna som lyste upp den breda vägen mot hamnen fick se tusentals människor passera hela vägen förbi midnatt. Johannes levde alltså i en pluralistisk tid som var minst lika utmanande som vår! Samtidigt öppnade även detta upp för stora möjligheter att nå människor med evangelium. Det fanns en enorm misär och otrygghet och många, många i Romar-riket längtade säkert nästan desperat efter något äkta som innebar ett möte med verklig kärlek som man kunde bygga sitt liv på. Här kom den kristna Kyrkan in med Jesu Kristi evangelium och miljontals människor vanns för Guds rike och fick ta emot Jesu förlåtelse och nåd och den Helige Ande!

...ett liv med frestelser

Ibland tänker vi kanske att det finns fler frestelser i vår tid än i någon annan tid. Vi tänker kanske att vi som lever i "skärmarnas tid" har alldeles särskilt stora utmaningar och frestelser? Detta tror jag bygger på en kraftigt romantiserad bild av hur livet var t.ex. i Efesos på Johannes tid. Än idag kan man på många gatstenar i Efesos se 2000 år gamla inristade hjärtan. Dessa visade vägen till stadens centralt belägna och enormt stora bordell! Väldigt många av stadens statyer var dessutom i färg och många hade som syfte att väcka sexuell upphetsning. Jag skriver inte detta för att utmåla det som mer hemskt än andra frestelser utan mer för att illustrera att vår tid på vissa plan kanske inte är så unik som vi ofta tror. Även de kristna på Johannes tid var tvungna att leva nära Jesus och Guds Ord för att "hålla sig på vägen". Säkert fick även de ofta be om förlåtelse för att deras hjärtan börjat fyllas av sådant som de visste inte var i linje med Guds uppenbarade vilja i Bibeln. Med detta som bakgrund är det underbart att avslutningsvis reflektera över...

...Uppenbarelsebokens huvudbudskap och Johannes återkomst!

När Johannes kanske år 94 fördes bort som straffånge så var det lätt att tänka att den grymme och egofixerade Domitianus (som även kunde vara mycket hård mot närstående) hade vunnit segern över den gamle aposteln. Inom några år hade dock allt förändrats på ett dramatiskt sätt. Domitianus dog och den romerska staten bestämde sig för att utradera hans minne eftersom han ansågs ha varit för grym! Samtidigt omvittnar en gammal tradition att Johannes kom tillbaks från Patmos som en korsmärkt men obruten man! Han kom i så fall tillbaks fylld med liv, tro, glädje och kärlek och fylld av den Helige Ande! Om detta stämmer- Tänk vilket intryck han måste ha gjort på miljonbefolkningen i Efesos! Samtidigt som man var fullt sysselsatt med att hacka bort allt som hade Domitianus namn på sig, så kom en Jesuslik gammal man tillbaks från dödens ö med Jesu uppståndelseliv i sina ögon! Hela han utstrålade säkert då Uppenbarelsbokens huvudbudskap som sammanfattas väl i Upp. 5:5 "Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat!!!!!!!!!!!!!!!"

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4099 Träffar

Gideon – vår hjälte, eller?

Gideon – vår hjälte, eller?

Halvbibelläsningen tar sig just nu genom Domarboken och de senaste dagarna har vi haft sällskap med Gideon. Gideon är en av domarna som får i uppdrag att rädda folket efter att de fallit ifrån Gud. Domarboken är en enda lång rad av repetitioner på samma tema: frånfall – bön om hjälp – Gud sänder domare – räddning – tystnad – avfall ... osv.

Tanken är att folket ska ha Gud som deras kung. De har lovat att vara Guds folk sedan Sinais dagar och nu har de till och med fått landet de varit lovade. Det hjälper dock inte då de hela tiden tappar bort Gud, vänder sig till andra gudar och lämnar sin kallelse till att "vara till välsignelse för andra folk". I Gideons fall handlar det om att de "gjorde vad som var ont i Herrens ögon" (6:1) och vidare "då gav Herren dem i midjaniternas våld". 

Gideon porträtteras som en ganska svag man som får Guds uppdrag och med Guds hjälp får rädda folket. En sann hjälte, en sådan som folket behöver, dvs en hjälte som inte går i egen styrka utan som litar på att Gud räddar. Alltså en tydlig förebild från oss. Kapitel 8 blir dock en smärtsam påminnelse om att vi ska vara försiktiga med att se till ledare och tro att dem är perfekta.

Efter Gideons (eller snarare Guds) seger ser vi ett par tecken på att allt inte står riktigt rätt till. Dels så får vi veta att Gideon också tycks ha haft personliga motiv, kungarna hade dödat hans halvbröder. Det i sig är väl iofs naturligt eftersom Israel har förtryckts, men det tycks grumla Gideons omdöme då han genomför ett par rätt så blodiga hämndaktioner för hån han mött på vägen. I maktställning ger Gideon igen. 

Hans största misstag sker dock först efter att han kommit hem. Han väljer att smälta ner krigsbytet och göra en efod. Efod är vid flera andra tillfällen klädesplagg men här så är det ett föremål som har som uppgift att vara en plats där man kan få vägledning av Gud, eller möjligen avgudar. Gideons exakta tanke med efoden är svår att nå, den verkar vara kopplad till att han inte själv vill vara kung. Men frukten av efoden låter inte vänta på sig, folket använder den till avgudadyrkan. Efoden blir ett tecken på det förfall som folket befinner sig i. 

Det är helt klart värt en tanke att fundera på hur vi använder våra pengar och våra gåvor idag. Hjälper jag människor närmare Gud eller leder mina gärningar snarare till att folk tappar bort Gud. Finns det "efoder" som jag bygger med mina resurser som leder människor fel?

Så fortsätter historien genom Domarboken, det är många kapitel kvar där vi fortsätter mötas av folkets förfall och därefter bön om räddning. Spiralen fortsätter nedåt och snart kräver folket en kung, men det är en senare historia. Under tiden får vi läsa om en Gud som gång på gång kommer till folkets räddning bara de vänder sig till honom och ber om den. Herren står fast vid sitt förbund, folket glömmer.

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
5023 Träffar

Vad ska vi göra med Josua egentligen?

Vad ska vi göra med Josua egentligen?

De senaste dagarna har vi som läser halvbibelspåret kommit in i Josua. Den övergripande berättelsen då folket flytt från Egypten tillbringat 40 (härdande och tillitsprövande) år i öknen och nu äntligen ska få flytta in i landet de så länge längtat efter. De har dock ett problem på vägen, det bor folk där de ska flytta in.

Berättelsen är full av små detaljer som verkligen kan tillämpas rakt in i våra liv. Till exempel fastande jag i 7:6- där Josua i motgången inte väljer att lämna Gud och gå, utan kastar sig i bön inför honom. Vilken förebild. Tänk om jag kunde komma dit att det alltid är den naturliga utvägen i motgång. Ett annat exempel är 8:34- där Josua läser ”alla lagens ord” för folket. Snacka om att dela Guds ord och ha bibelstudium. Mer sådant!

Men det övergripande i inledningen till Josua är svårare att spontant glädjas åt: Folk dör i mängd. Mycket av det som är svårt i Bibeln kan förklaras genom att berätta att vi kristna inte tillhör det ”gamla” förbundet utan att Jesus kommit med ett nytt förbund (därför följer vi inte lagen). Andra delar förklaras enkelt med att det vi läser (faktiskt) inte är Guds vilja. Det är min övertygelse att berättelsen är med för att Gud vill det, men att ondskan vi möter kommer från människors dåliga beslut och inte Guds direkta påbud. Många onda saker som händer är människan själv kapabel till att komma på. Men när vi kommer till Josua så är det på Guds direkta order som människor dödas. Vad ska vi egentligen göra av det?

Fortsätt läs mer
3588 Träffar

Tar jag det på tillräckligt stort allvar?

Tar jag det på tillräckligt stort allvar?

Blir visst två inlägg idag. Idag läste jag GT och NT samtidigt i min halvfartsläsning och då var det en sak som jag funderade på och ville dela här på bloggen. I NT-läsningen idag var vi vid Jesus som gör ett stort under (mättar 5000), efter det följer diskussionen med lärjungarna om vem Jesus egentligen är. Det landar i att Petrus bekänner Jesus som Messias, judarnas kung och räddare. Hela sammanhanget avslutas med att Jesus talar om sin kommande död och uppståndelse med tillägget att vi ska ta upp våra kors och följa honom. (Luk 9:10-27)

GT texten är sista kapitlet i 2 Moseboken (Kap 40). Vi ser här hur Moses gör i ordning boningen eller tabernaklet och hur Gud flyttar in. Bilden i bloggen är ett försök av en konstnär att visa på hur det kan ha sett ut under natten när Gud var närvarande i boningen, vilken syn (även om tabernaklet just i den målningen kanske inte är så korrekt återgivet)!

Fortsätt läs mer
2928 Träffar

Se vi går upp till Jerusalem

Se vi går upp till Jerusalem

Så var det dags, den viktigaste och häftigaste tiden på kyrkoåret enligt mig. Påskveckan med sin dramaturgi och händelserikedom är en klar favorit av kristna högtider. Dels eftersom den är så viktig, men hela veckans pågående drama fascinerar. Så jag tänkte göra en specialare här i bloggen. Jag ska försöka skriva något varje dag i veckan och kort kommentera påskveckans dag. Det följer inte direkt min läseplan (halvfart) men jag frångår den lite under denna vecka och läser antingen dubbelt eller så får jag läsa ikapp på annandag påsk. 

Måndagen – Fikonträdet och templet

Mark 11:12-19, Matt 21:12-19, Luk 19:45-48

Dagen efter intåget i Jerusalem på åsnan beger sig lärjungarna och Jesus in till stan. De bodde strax utanför i byn Betania, 2-3 km från Jerusalem (beroende på från var du mäter). Man kanske frågar sig varför han bor utanför men svaret är ganska enkelt. Under påskveckan går antalet personer som bor i Jerusalem från cirka 30.000 till närmare 300.000, alltså tio gånger så många. Det troliga är att han därför bor hos sina vänner i Betania under hela påskveckan. Jesus går alltså in med sina lärjungar, via Olivberget till Jerusalem. 

På vägen ser de ett olivträd, kanske är detta en av de vanligaste frågorna som en bibelläsare får. Varför i hela världen förbannar han trädet? Vi vet inte riktigt vad som rörde sig i Jesus, vi kan nog överhuvudtaget inte förstå det. Det är dock tydligt att i den stora berättelsen så förstås och används berättelsen som en profetiskt handling för att hjälpa lärjungarna att förstå, som en del av Jesus pedagogik. Bilden av fikonträdet som inte bär frukt, som en kritik mot ledarskapet, har använts i GT av profeterna och säkert så kopplar lärjungarna Jesus demonstration till just det.

Fortsätt läs mer
3126 Träffar

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Bibeln- Hjärtats bok

Bibeln är verkligen en hjärtats bok eller en bok om hjärtat. Genom hela Bibeln märker vi att våra hjärtan står i centrum för Guds uppmärksamhet. Vad står då hjärtat för i Bibeln? Vilken del av oss är det som avses när hjärtat omnämns i Bibeln? En ledtråd får vi i Ords. 4:23 "Framför allt som bör bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet". I den hebreiska texten använder Salomo två olika hebreiska ord, "samar" och "natsar", som både har koppling till att vakta, bevara och vaka. Hjärtat beskrivs här som den plats som är själva livets utgångspunkt! Detta stämmer naturligtvis angående våra kroppar då hjärtat är ett centrum som tar emot och sänder vidare blodet till hela kroppen. I texten verkar dock hjärtat stå som ett tecken på ett centrum, inte bara för våra kroppar, utan för hela vårt jag, kropp, själ och ande. Detta innebär att hjärtat i Bibeln står för vår kärna, vårt innersta, själva utgångspunkten för vår vilja och våra handlingar. Undra på att Gud, enligt Bibeln, är synnerligen intresserad av våra hjärtan!

Ett hörande hjärta

De senaste dagarna har jag i  min "pärm till pärm" läsning arbetat mig igenom början av 1:a Kungaboken. Där får vi möta den unge Salomo som efter en kort inledande turbulens blir smord till kung. När Salomo har blivit det ber han en bön som enligt 1 Kung. behagade HERREN. Det var den bönen som ledde till att Gud gjorde Salomo till jordens visaste person på den tiden! Vad var det då Salomo bad om? Bönen är återgiven i 1 Kung 3:9 "Ge din tjänare ett lydigt hjärta" står det i Folkbibelns översättning. På hebreiska står där "lev shomea" och det betyder bokstavligt översatt: "ett hörande hjärta"! Salomo bad alltså om en livshållning där han konstant skulle vara inriktad på vad Gud ville.

Salomos nedförsbacke och Daniels uppförsbacke

Därefter följer en gyllene tidsålder för Salomo och hela folket i Israel. Salomo verkar göra allt rätt och Gud välsignar honom rikligen på alla plan. Han har allt det som vi så ofta drömmer om och längtar efter. Han är populär, har starka gåvor, är i centrum, blir internationellt erkänd och får stor materiell rikedom, för att bara nämna några saker. Gång på gång under denna tid omnämner både Gud och Salomo att hjärtats inställning till Gud är helt avgörande för hur Gudsrelationen skall utveckla sig.

Profeten Daniel levde flera hundra år senare under en helt annan tid för det judiska folket. Han fick inte verka på hemmaplan i Jerusalem utan på bortaplan i Babel. Han fick inte vara del av en majoritet utan han fick istället vara del av en försvinnande liten minoritet. Han hade var inte i centrum som en kung utan han när han kom till Babel så var han total okänd för nästan alla. Han hade  inte garantier ens för sin egen personliga säkerhet utan han var helt tvungen att förtrösta på att Gud själv skulle beskydda hans liv.

Trots detta märker vi att Daniel verkar ha samma "hjärteinställning" som Salomo angående att låta Gud var det viktigaste av allt. I Dan. 1:8 befinner sig Daniel i en pressad situation. Han är krigsfånge och tagen till kung Nebukadnessars hov. Väl där erbjuds han mat att äta som han bedömer att han inte är tillåten att äta. Det kan ha handlat om Bibelns matregler för judar eller om att köttet först hade offrats till avgudar innan det gavs till dem att äta.

Daniels respons omnämns i Dan. 1:8 "Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack." På hebreisk står det ordagrant översatt: "Daniel lade på sitt hjärta att han inte skulle orena sig med kungens mat..". Daniel valde alltså att ta en risk för sitt liv här. Detta för att han tagit emot Guds Ord så djupt i sitt hjärta att det var viktigare att följa Gud än att bevara sitt fysiska liv!

Nerförsbackens fara och uppförsbackens välsignelse

Jag tycker att 1 Kung. 11 är ett av Bibelns mest chockerande kapitel! Där kan man läsa om att samme Salomo som hade allt som vi så ofta drömmer om, avföll från Gud. När det skall beskrivas (i vers 3 och 4) står en beskrivning av hjärtat omigen i centrum, "förleddes hans hjärta" och "så att hans hjärta inte förblev hängivet HERREN sin Gud" är formuleringar som används. Förhoppningsvis är t.ex. alla ordspråk i Ordspråksboken ett tecken på att Salomo efter detta omigen vände tillbaks och tog emot den förlåtelse som han själv hade bett Gud om att ge folket när han själv tidigare vandrade på Guds väg.

Daniel däremot verkar bevara sitt hjärta under hela sitt liv. Trots att han fick möta livsfara och verkar bli bortglömd och undanskuffad under många år, så möter vi gång på gång en person som är fylld av den Helige Andes nåd och vitalitet. Han agerar alltid med vishet och skärpa. Han är samtidigt barmhärtig, inlyssnande och ödmjuk. När han ber om förlåtelse för sitt eget folks synd så beskriver han det inte som att "de har syndat" utan han ropar inför Gud: "Vi har syndat!"(Dan. 9:5).

Mitt i detta var Daniel själv nog ofta svag och märkt av kampen. Det kan vi märka av i Dan 7:28 och 10:2. Samtidigt omnämns det gång på gång att han bär på något som får även de som inte känner den Sanne Guden att märka att han är speciell: "Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig och att du har visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet" (Dan. 5:14).

Jag älskar texten som beskriver vårt sista möte med Daniel. I Dan. Kap. 12 är han förmodligen över 80år gammal och han har fått leva mer än 60 av de åren på bortaplan under mycket stor press och utsatthet. Ändå möter vi inte en knäckt, modlös eller likgiltig person utan tvärtom. Daniel verkar på ett ljuvligt sätt ha bevarat barnet i sig. Han är fortfarande nyfiken och hungrig på både Gud och livet. Därför ställer han så många frågor till Gud att vår Herre till slut tvingas att milt förmana honom att vänta en liten stund på nästa svar.

Din och min utförs och uppförsbacke

Kanske kan Salomos och Daniels liv får tjäna som en liten hälsning till oss. Jag vet inte hur det är med dig, men jag längtar ofta efter och ber mycket om att få mer nedförsbacke i mitt liv. Detta tror jag verkligen vi får be om och jag tror naturligtvis att Gud unnar oss mycket utförsåkning här och nu:) Samtidigt får Salomos berättelse tjäna som en liten varning angående att våra nedförsbackar också borde förses med en varningsskylt som t.ex. kunde innehålla texten i Ords. 4:23.

Daniels livsberättelse kanske å andra sidan kan få bli till uppmuntran till de av oss som upplever att det är lite uppförsbacke i livet just nu. Han liv och hans exempel visar ju att Gud kan förlösa mycket guld djupt i våra hjärtan även när vi är befinner oss i en prövande livssituation. Hans evighetsperspektiv fick förvandla honom inifrån och ut mer och mer. Detta gjorde att han vid hög ålder inte "ältade" sina besvikelser och prövningar. Tvärtom hade han ett inre Andens driv som var svårt att missa om man så befann sig på en kilometers avstånd. Kanske det idag kan få tjäna som uppmuntran till dig som liksom jag ofta frustreras så fort vägen börja luta uppåt:-)

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4542 Träffar

Vart skulle du åka?

Vart skulle du åka?

Idag läste jag om Johannes döparen och Jesus dop. Det är en av de häftigaste delarna i Bibeln enligt mig. En helt okänd (vad vi vet) Jesus kommer fram till dopet hos Johannes, i de andra evangelierna får vi ta del av en del av deras diskussion om man stod en bit bort uppfattade man nog inte den. Istället fick man se den otroliga synen av duvan och rösten som talade. 

Jag funderar ibland på vilken bibelberättelse jag helst skulle vilja åka tillbaka och se med egna ögon. Det finns många bra att välja på men dopet i Jordan är en av mina favoriter. Tänk att få stå bland människorna och plötsligt få ta del av detta. 

Det som fascinerar mig mest tror jag är överraskningen. Många, troligen alla, har kommit för Johannes skull. Han var kändisen, den man besökte för att antingen ta del av hans dop eller bara se vad allt prat handlade om. Så dyker denna okända man upp och tre intensiva år tar sin början. 

Vilken berättelse skulle du besöka?

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2952 Träffar

Bibeln, en Disney film - en sista trött tanke för dagen

Bibeln, en Disney film - en sista trött tanke för dagen

Har du sett en Disney-film (högst troligt) eller tittat på en musikal? Det slår mig ibland som lite udda att personerna i berättelsen plötsligt bryter ut i spontan dans och sång. Plötsligt kan de alla sjunga samma sång, dansa synkroniserat och allra helst dela upp sig i stämsång. Jag vet självklart att det är en del av uttryckssättet, men har du tänkt på att Bibeln är likadan.

Vi läser i halvbibelspåret idag om hur de har kommit genom Röda Havet och plötsligt förvandlas allt till en Disney-film (okej kanske inte helt men...). Spontan sång och dans bryter ut. "Då sjöng Mose och israeliterna denna lovsång". Hur såg det ut? När hade de lärt sig den? Hade de sångblad, Powerpoint? Sjöng Mose före? Jaja, det må vara en udda liten detalj, och troligen inte viktig, men hade inte reflekterat över det bibliska i spontan sång. Får tänka på det när jag ser nästa musikal, eller kanske ska dansa och sjunga lite spontant i montern* imorgon... 

/>Olof 

* Är på barnledarkonferensen i Jönköping denna helg, välkommen förbi och säg hej i montern. Står för Bibeläventyret. 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2861 Träffar

Den namnlöse skriftlärdes lärdom

Den namnlöse skriftlärdes lärdom

Under de senaste dagarna har vi kunnat se hur olika grupper kommer till Jesus med frågor. Många sägs vilja sätta dit honom och ställer snärjiga frågor som är tänkta att visa att Jesus är en falsk profet. Men Jesus fortsätter svara vist.  I Markus 12:28 möter vi så plötsligt en annan attityd. En person inser att Jesus är vis och verkar plötsligt ställa en ärligt menad fråga. 

Jesus hanterar sin tids kändisar med stor vishet. Ibland svarar han knappt, vissa gånger lyssnar han in, andra ger han utmanade svar, och ytterligare andra gånger ställer han dem mot väggen och skäller ut dem. Jag kan inte låta bli att fundera på vilka ”kändisar” eller ”makter” han hade hanterat på dessa radikalt olika sätt i vår tid. Vilka hade fått en utskällning, vilka hade han varnat folket för, vilka hade varit ”nära Guds rike” och vilka hade inte fått svar alls?

Samtidigt som jag tänker på detta smyger sig den kanske ännu viktigare tanken på. Vem av de frågande grupperna stämmer jag bäst in på idag. Anklagar jag Jesus? Försöker jag sätta honom på prov? Förstår jag helt enkelt inte vad han talar om och gör? Eller är jag en lärjunge som förundrad går bredvid och ser vad som händer? För min egen del skiftar det och Jesus lyssnar. Ibland låter han då också bibelläsningen bli svaret på min fråga eller fundering. 

Jag tror att den skriftlärde som vi möter i 12:28-34 är en god förebild. Han har upptäckt något och kommer med en ärlig fråga till Jesus. Det finns något i hans attityd som öppnar upp. När jag läser GT-texterna (i halvbibelplanen) just nu kan jag brottas med formuleringarna kring att Gud förhärdar faraos hjärta. Jag kan svepas med av att tycka att Gud beter sig som en elak despot.  Den namnlöse skriftlärde får mig då på andra tankar. Om jag istället för att kritiskt försöka ”sätta dit” Gud i GT, försöker jag komma med en ärligt positiv men frågande attityd så kan svaren ges mig mycket lättare. Istället för ”Hur kunde du!” kommer jag till Gud och frågar ”Jag förstår inte, hjälp mig förstå.”. Missförstå mig inte nu, självklart får vi vara arga på och ifrågasättande mot till Gud, men ibland kan den namnlöse skriftlärde med sin attityd komma längre i förståelsen och relationen.  

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2937 Träffar

Läsa ikapp, starta om eller ge upp?

Läsa ikapp, starta om eller ge upp?

I söndags utlyste vi stora ”Kom ikapp”-dagen. Vet inte hur många av våra strax över 3000 läsare som behövde komma ikapp, men lyssnade vi in reaktionerna på Facebook så var det åtminstone ett par som hade hamnat några kapitel efter. Själv var jag efter i GT-läsningen och läste ikapp några kapitel. Men om du nu inte är ikapp än, känner berget växa och funderar på hur du ska göra. Läs vidare.

Fortsätt läs mer
3743 Träffar

Det är okej att det är svårt!

Det är okej att det är svårt!

"Men hur kan du stå för den boken, den är ju hemsk!" Jag vet inte om du råkat ut för den reaktionen någon gång när du berättat att du är kristen eller att du läser Bibeln. Särskilt nu när många börjar gå runt med en pin (och snart armband) så kommer ju ibland frågan "vad betyder den där?" och då kan vi få stå till svars.

Fortsätt läs mer
3736 Träffar

Lyfta blicken för att se mer än mig själv

Lyfta blicken för att se mer än mig själv

Det går bra det här. Jag har verkligen kommit in i att läsa Bibeln varje dag nu. Varje morgon/förmiddag får jag till att läsa min NT-text och nästan varje kväll GT. Har upptäckt att jag uppskattar att ta GT i längre sammanhang så ibland blir det flera GT-kapitel åt gången på kvällen.

 

Idag stötte jag på texten tjänaren som får mycket efterskänkt, men som i sin tur inte efterskänker. Stark text och bra undervisat av Jesus. Jag läste, njöt av Jesus pedagogik och gick vidare. Men i reflektionen efteråt hände något, det är väl det som är poängen med reflektionen antar jag. 

Fortsätt läs mer
3180 Träffar

Dessa människor i Gamla testamentet!

Mitt lästempo är halvbibel med NT varje morgon och GT på kvällen. Ikväll behövde jag läsa in ett kapitel men det gick av bara farten. Abraham är intressant! 

Men han gör inte alltid rätt. Märkligt ofta tycks det att personerna i GT gör fel och har stora brister. Tröstande iofs att de är vanliga människor men så många fel! 

Ikväll var det dags igen, Abraham låter Sara gå som hans syster och inte fru. En vit lögn han provat förut. "Väldigt nyss dessutom" tänkte jag och började bläddra tillbaka och då slog det mig igen, med kraft, hur ofta jag missar tidsperspektiven. Det är många år sedan de var i Egypten, men i Bibelns koncentrerade historieskrivning känns det som nyss. Något misstag vart tionde år är plötsligt inte så ofta.

Tänk om någon skrev min livsberättelse efter min levnad och tecknade den på 20 sidor och var vänlig att skriva med alla större misstag. Vilken dålig människa jag skulle framstå som för min omvärld. 

Två lärdomar:

1.kom ihåg tidshoppen i texten. 

2.Se till att min levnadstecknare är beredd att skriva åtminstone 100 sidor.

Olof Brandt 

Fortsätt läs mer
2662 Träffar

7 sätt hur du INTE ska läsa din bibel

7 sätt hur du INTE ska läsa din bibel

Månadstemat för första månaden är "hur läser du din bibel". Vi har fått många inspirerande vittnesmål i Facebookgruppen och i samtal där vi delar vardagens läsning med varandra. Men jag kan ändå inte låta bli att tänka på att det trots allt finns "fel sätt" att läsa Bibeln på. Låt mig lista sju... (så klart inte heltäckande, men det är några)

Fortsätt läs mer
10197 Träffar

Var kom folket ifrån?

Var kom folket ifrån?

Idag läser halvbibel (och helbibel) sista delen av Bergspredikan. De senaste dagarna har nästan varit mättade med stora löften, svåra utmaningar och fantastisk undervisning. Jag tror aldrig jag läst Bergspredikan och inte fastnat någonstans i funderingar. 

Men idag hakade jag upp mig på något jag tänkt noga på förut, var kom folket ifrån?

Fortsätt läs mer
3690 Träffar

Nådefull bibelläsning

Nådefull bibelläsning

En av de stora riskerna med att läsa efter en plan är att misslyckandet finns inom räckhåll. Man kan glömma, inte hinna med eller helt enkelt tappa sugen. Efter att ha väntat några dagar kan berget att komma över för att ta igen känns oöverstigligt. Bibelläsningen går då snabbt ifrån att vara glädje och liv, till att vara krav och borde.

Nu måste jag erkänna, jag misslyckades i söndags. På en söndag av alla dagar, efter bara ett par dagar av mitt nya liv som daglig bibelläsare.

Fortsätt läs mer
3849 Träffar

Guds rike, det är ju här!

Guds rike, det är ju här!

Femte dagen och privat går allt som planerat så långt.I utmaningen går det också fantastiskt. Vi är över 2000 nu och varje dag strömmar det till nya peppade bibelläsare som vill anta utmaningen. Jag har nog faktiskt aldrig varit så glad och stolt över något jag varit med och ta fram.

Min plan, som ni som läser redan känner till, är att läsa halvbibelspåret. NT på morgonon och GT på kvällen. De lediga dagarnas förmiddagar har bibelläsningen fått vänta till efter frukosten är undanröjd och barnen kommit igång med sina lekar. Så även idag.

Fortsätt läs mer
3756 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se