tom banner

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

,Hej ni alla!

Om jag förstått saken rätt så har en del av er Apg. 10 i er Bibelläsning idag:) Detta fick jag reda på av Gunnel Molen på min Facebook idag. Det som var lite speciellt var att jag fick reda på det just som jag var på väg för att besöka just Jaffa och Simon Garvarens hus idag:) Därför tänkte jag att jag kunde ge lite dagsfärska reflektioner från platsen:)

Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder: "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Därför var denna hamn det första en pilgrim såg när man var på väg till Jerusalem. Man kan ju tänka sig vilken underbar syn det måste ha varit att efter flera månaders mödosam färd få syn på hamnen som i sig innebar att man kommit nära målet för pilgrimsfärden- staden Jerusalem! När jag besökte platsen idag så ställde jag mig längs uppe på stadens högsta punkt. Där stod jag länge och såg ut över den gyllenstensgula stenhusen som vackert tornar upp sig som en sista liten utpost innan det väldiga blånande Medelhavet sträcker ut sig hela vägen till och bortom horisonten.

Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån HERRENS ansikte. Detta gick inte så bra (att försöka fly från Gud är ju aldrig något att rekommendera) och Jona fick av nåd en ny chans att fullfölja Guds uppdrag att predika omvändelse för befolkningen i Nineve. Namnet Jona betyder på hebr. "duva" och till slut följde alltså Jona omigen den Helige Andes ledning. Jonas initiala starka negativa reaktion berodde säkert helt eller delvis på att befolkningen i Nineve var hedningar= icke judar. Det fanns en del profetior och Bibelord som talade om att Gud hade en plan för dem också men det hörde def. till ovanligheterna att Bibelns profeter kallades att åka till platser som Nineve som var den tidens mest fruktade plats och absoluta maktcentrum.

Petrus kom c:a 800 år senare till samma plats som alltså stod som en symbol för själva porten in och ut ur Israel. I denna lilla hamnby fick så Petrus en syn som handlade om att tiden var inne då människor ur alla folk skulle erbjudas att få inlemmas i Kristi Kropp. Synen skakade om den judiska aposteln som inte heller han var van vid detta perspektiv. Detta fast Jesus tydligt hade talat ut att Missionsbefallningen gällde alla folk.

Dagen innan hade en romersk officer fått möta en ängel som gav ett budskap med samma innebörd som det som Petrus fick ta emot. Detta budskap hade Kornelius fått i staden Ceasarea Maritima som låg 1- 2 dagsresor från Jaffa. Ceasarea var en plats som hade ett mycket dåligt rykte bland judarna. Detta berodde på att den nyanlagda väldiga hamnstaden var som ett stycke Rom på Israelisk mark. Herodes den store hade låtit anlägga staden som hade teater, cirkus, hippodrom, bad och ett tempel där man tillbad kejsaren som Gud! På den platsen valde nu Gud att uppenbara sig för den romerska officeren Kornelius! Detta skedde dagen innan Petrus fick sitt budskap en bit söderut längs med samma kustlinje. Kornelius följde då direkt Guds uppmaning att sända bud efter Petrus som ju var i staden Jaffa. Dagen efter nådde så Kornelius tjänare Jaffa och de kom dit precis efter att Petrus hade fått ta emot sin syn. Ett tydligt exempel på att Gud alltid har perfekt timing i det han gör.

Till skillnad från Jona så valde Petrus att lyda direkt och han följde därför med Kornelius tjänare upp till Ceasarea Maritima. Kanske kan du se den enkle galileeiske fiskaren framför dig när han dagen efter  storögd kommer in i den väldiga romerska hamnstaden Ceasarea Maritima. Petrus mottas av Kornelius och han sällskap med enorm vördnad. Strax är han igång och predikar om Jesus och då faller den helige Ande ung. på samma sätt som Anden föll över de 120 i Apg. 2. Petrus och hans vänner tittar chockat på när de ser pingsten upprepa sig igen, fast denna gång över ett antal romerska soldater och deras familjer....i staden Ceasarea Maritima! Efter en kort konferens bestämmer Petrus och de andra Jesustroende judarna sig för att döpa de som redan fått  ta emot Anden och så har vägen för icke-judar in i Kristi Kyrka, öppnats på allvar. Ännu ett exempel på att Gud kan leda oss på de mest oväntade sätt!

Ett par lärdomar/funderingar:

- Petrus (och efterhand Jona) valde att följa Gud även när han blev ledd in i något helt nytt. Är vi beredda att göra detsamma?

- Petrus gjorde säkerligen inte detta av egen kraft och även vi kallas att leva efter Sak 4:6b "Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande säger HERREN Sebaot.

- Jona blev förlåten och i Jona 3:1 står det: "HERRENS ord kom för andra gången till Jona". På samma sätt vill Gud av nåd komma till oss med sitt ord för andra, tredje och fjärde gången o.s.v. Precis som Jona och Petrus får vi vara drivna av Guds nåd.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4865 Träffar

Jesus - festhöjaren

Jesus - festhöjaren


I Luk 5:27-31 berättas om tullindrivaren Levi som nyss blivit en Jesu efterföljare och ställer till med en fest. Jesus är också där. Festen är egentligen till för honom, och alla Levis gamla vänner som hakar på. Det spred sig snabbt

Fortsätt läs mer
3765 Träffar

Ut på resa

Ut på resa

Jag vet inte om du har möjligheten att bege dig på resa genom Bibelns länder. Jag har haft förmånen att besöka ett par av dem och mina erfarenheter är blandade. Det finns många platser som för mig inte sa så mycket, platser där mängden turister snarare skrämde mig. 

Men det finns tre tillfällen som betytt något extra för mig och de har alla tre något gemensamt. De tre är:

  • den stora teatern i Efesos
  • torget i det klassiska Korinth
  • sluttningarna ner mot Genesarets sjö

Jag har alltså inte det imponerande biblioteket i Efesos, Kafarnaum eller ens Jerusalem med på min topp tre-lista. Varför då? Jo, det hela kommer sig av upplevelsen från alla dessa tre platser. Vid de tillfällen som jag tänker på så fick vi som resenärer chansen att stanna upp, läsa bibeltexten och ta in var vi verkligen var. Att sitta på en plats som dessa och se sig om för att tänka "här var dem". Berättelserna kan ta tag i en och bli verkliga. Att läsa en bok kan skapa distans och Bibeln kan ibland göra det. Men när vi stannar upp och låter verkligheten möta oss så kan berättelserna få nytt liv.

Idag är det lättare än någonsin att resa "från soffan" med sin dator i knät. Det finns bilder och program som gör att man kan få se det mesta som idag går att se på alla platser på jorden. I läsningen av en bok som Apostlagärningarna får vi nu möjligheten att göra just den där pausen. Gå in på Google och slå in platsens namn, eller ta fram en biblisk uppslagsbok och se vad vi finner. 

Platserna, människorna och händelserna i Apostlagärningarna är verkliga. Fysiskt eller i tanken kan vi resa dit och uppleva något av det som de för 2000 år sen såg. Då blir det lättare att komma ihåg att Apostlagärningarna också kan vara min historia och mitt nu. 

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
3421 Träffar

Inte bara på tid

Inte bara på tid


 Helgen som gick var det löparfest i Göteborg, Rekordmånga deltog i Göteborgsvarvets 21 svettiga, härliga och påhejade kilometrar. Jag har själv hunnit med några "varv" innan knäproblemen satte stopp för nöjet. Det blir alltid mycket snack om tider så här efteråt. Kilometertiden, mellantider och personliga rekord. Men är det någon som springer bara för tidens skull?

Fortsätt läs mer
3200 Träffar

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

Jag är nyligen hemkommen från en fascinerande resa till Turkiet och Grekland. För andra gången hade jag förmånen att få leda en pilgrimsresa till de platser som allra närmast förknippas med aposteln Johannes under den tid då många tror att just han fick ta emot Uppenbarelseboken.

Vi reste till städerna (i vissa fall är det idag "bara" ruiner andra platser är fortf. levande städer) vars församlingar fick motta de sju "sändebreven" i Upp. Kap. 2- 3. Vi reste också till Patmos som är den ö där Johannes i Upp 1:9 säger att han var på när han fick ta emot Uppenbarelsebokens budskap.

En gammal tradition pekar alltså ut aposteln Johannes som mottagare av apokalypsen. Vi kan ej säkert veta om det var just han men det är en tidig källa som pekar ut just honom. Samtidigt omvittnas också att Johannes under denna tid levde i Efesos som ju är den staden vars församling får ta emot det första sändebrevet.

Det som gång på gång slog mig, när jag läste på om och omigen vandrade runt bland, dessa platser är att hur lik de kristnas situation var då i relation till hur den allt mer börjar bli i vår tid. Ett par nyckelord får bli en illustration till detta. Livet för de kristna i "Johannes värld" var dels...

...ett liv under press.

Den vanligaste gissningen är att Johannes fick ta emot apokalypsen på 90- talet e. Kr. Då var Domitianus kejsare. Han var en farlig person som ofta förföljde oliktänkande. Han ville att man skulle titulera honom själv som Gud. Förföljelsen mot t.ex. kristna kulminerade ofta när man hade en "festival". Det var ett antal dagar som t.ex. staten själv kunde arrangera och då gärna en hög romers ämbetsman presiderade över spelen. Förutom blodiga gladiatorspel och mycket annat kunde man då börja tvinga även oliktänkande att visa sin lojalitet mot kejsaren genom att lägga ett par rökelsekorn på altaret som en bekännelse till att kejsaren var Gud. Kanske var det vid ett dylikt tillfälle som Johannes vägrade och därför sändes i exil till den karga och isolerade ön Patmos? De kristna i Efesos levde alltså som på randen av en vulkan. De visste aldrig när nästa utbrott skulle komma. Detta fick vara en del av det kors de fick bära i sin vandring med Jesus. Här tänker jag på alla de kristna världen runt som idag får leva med samma press. Även vi, som lever i ett relativt lugnt hörn av världen, kan nog känna igen oss i att världen pressar på och vi blir nog allt mer medvetna om att det finns ett pris att betala om man skall stå upp för Bibeln som Guds Ord.

...ett liv i en pluralistisk värld

Romar-riket var på många sätt en riktig smältdegel där folk från många olika, folk, kulturer och språk kom samman. Det innebar också att det fanns ett ständigt inflöde av tro på olika Gudar, filosofier och mysteriekulter. Jag blev guidad i Efesos av kanske den bästa guide jag någonsin haft. Han är arkeolog som bl.a. har varit med och grävt ut Pergamon. Han menade på att staden Efesos vid denna tid kan ha haft fler invånare än Rom. Efesos kan enligt honom ha haft över en miljon innevånare! Det var dessutom en hamnstad där vägfacklorna som lyste upp den breda vägen mot hamnen fick se tusentals människor passera hela vägen förbi midnatt. Johannes levde alltså i en pluralistisk tid som var minst lika utmanande som vår! Samtidigt öppnade även detta upp för stora möjligheter att nå människor med evangelium. Det fanns en enorm misär och otrygghet och många, många i Romar-riket längtade säkert nästan desperat efter något äkta som innebar ett möte med verklig kärlek som man kunde bygga sitt liv på. Här kom den kristna Kyrkan in med Jesu Kristi evangelium och miljontals människor vanns för Guds rike och fick ta emot Jesu förlåtelse och nåd och den Helige Ande!

...ett liv med frestelser

Ibland tänker vi kanske att det finns fler frestelser i vår tid än i någon annan tid. Vi tänker kanske att vi som lever i "skärmarnas tid" har alldeles särskilt stora utmaningar och frestelser? Detta tror jag bygger på en kraftigt romantiserad bild av hur livet var t.ex. i Efesos på Johannes tid. Än idag kan man på många gatstenar i Efesos se 2000 år gamla inristade hjärtan. Dessa visade vägen till stadens centralt belägna och enormt stora bordell! Väldigt många av stadens statyer var dessutom i färg och många hade som syfte att väcka sexuell upphetsning. Jag skriver inte detta för att utmåla det som mer hemskt än andra frestelser utan mer för att illustrera att vår tid på vissa plan kanske inte är så unik som vi ofta tror. Även de kristna på Johannes tid var tvungna att leva nära Jesus och Guds Ord för att "hålla sig på vägen". Säkert fick även de ofta be om förlåtelse för att deras hjärtan börjat fyllas av sådant som de visste inte var i linje med Guds uppenbarade vilja i Bibeln. Med detta som bakgrund är det underbart att avslutningsvis reflektera över...

...Uppenbarelsebokens huvudbudskap och Johannes återkomst!

När Johannes kanske år 94 fördes bort som straffånge så var det lätt att tänka att den grymme och egofixerade Domitianus (som även kunde vara mycket hård mot närstående) hade vunnit segern över den gamle aposteln. Inom några år hade dock allt förändrats på ett dramatiskt sätt. Domitianus dog och den romerska staten bestämde sig för att utradera hans minne eftersom han ansågs ha varit för grym! Samtidigt omvittnar en gammal tradition att Johannes kom tillbaks från Patmos som en korsmärkt men obruten man! Han kom i så fall tillbaks fylld med liv, tro, glädje och kärlek och fylld av den Helige Ande! Om detta stämmer- Tänk vilket intryck han måste ha gjort på miljonbefolkningen i Efesos! Samtidigt som man var fullt sysselsatt med att hacka bort allt som hade Domitianus namn på sig, så kom en Jesuslik gammal man tillbaks från dödens ö med Jesu uppståndelseliv i sina ögon! Hela han utstrålade säkert då Uppenbarelsbokens huvudbudskap som sammanfattas väl i Upp. 5:5 "Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat!!!!!!!!!!!!!!!"

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4099 Träffar

Chockerande löften längs vägen

Chockerande löften längs vägen


Jag läste nyss från Luk 18 i min helbibelplan. Det är ett märkligt kapitel i en reseberättelse. Vi får höra om några löften som inte bara glider in och snällt lägger sig tillrätta i vårt inre. Saker som Jesus säger är smått chockerande. När jag läser och försöker hitta några löften finner jag sex stycken.

Fortsätt läs mer
3477 Träffar

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Min sjuåriga son fortsatte, medan vi körde förbi höghuset som renoverades:  tänk bara på allt man måste riva ner, bära och spika.

Någon dag senare poppar strofen upp i mitt huvud igen. Byggare – det måste vara ett tufft jobb.

Tänk vad mycket de bygger i Bibeln. Babelstorn, altaren och tempel. Starkt är också att läsa om det omfattande renoveringsarbete som man gör i Nehemja bok av hela stadsmuren efter fångenskapen i Babylon.

Det är nog ingen slump att Jesu jordiske far är snickare. Byggare är ett tufft jobb, man behöver träning för att orka bygga. För det är ju det som han gör Jesus, river ner, bär och bygger.

Bär stenarna till det nya templet som är du och jag, river ner gamla strukturer som vi likt Babelstorn byggt i våra liv. Och så börjar han bygga… 

Jesus dör inte genom halshuggning, eller hängning, eller en giftbägare, hans död är ett bygge. Två massiva träpålar sammanfogade till ett kors, spikar…

 

Vi läser i Jesaja 45: 14

Det är jag

som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna.

Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,

men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.

 

Månadens tema är Bibelns löften och detta är ett av de löften jag håller hårt i då världen känns i skriande behov av renovering, löftet om att Jesus ska bygga upp och släppa fångar fria.

 

Så får vi bli hans lärlingar, vara med i byggarbetet.

Riva torn från Babel, bära levande stenar och bygga Guds rike.

Fortsätt läs mer
2973 Träffar

Konsten att lämna över stafettpinnen!

Konsten att lämna över stafettpinnen!

I dagens Bibelläsning fick jag i 1 Krön 22 syn på ännu en pärla- Davids lysande "stafettpinneöverlämningstal". Här finns mycket att hämta för den som vill växa som ledare.

Situationen är att David skall inspirera Salomo att bygga templet. Detta, vet David, kommer att byggas efter hans död och därför kommer han inte kunna hjälpa sin son under själva bygget. Det som bör sägas måste alltså förmedlas här och nu.

1 David gör först en bedömning av Salomos behov och svagheter: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt HERRREN måste göras mycket stort". På samma sätt är det alltid viktigt att vi också börjar med att försöka urskilja vad personen eller gruppen som vi skall vägleda har för behov, styrkor och svagheter.

2 David vidtar, helt på egen hand, en mängd förberedelser för att "hjälpa Salomo på traven". Han anskaffar en mängd material som Salomo kan använda sig av när han skall bygga templet. På samma sätt, är en nyckel för alla ledare, att förbereda sig själv så bra som möjligt så att man kan hjälpa och utrusta personen, gruppen man skall leda på ett maximalt sätt. Det kan t.ex. handla om att man läser på inom något visst område som innehåller kunskap som man sedan skall förmedla vidare till den/de man skall vägleda.

3 David inser sina egna begränsningar inkl. vad Gud har kallat resp. inte har kallat just honom att göra. Den insikten hjälper honom att med frid kunna lämna över stafettpinnen ang. tempelbygge till Salomo. Han kommunicerar dessutom just detta till sin son i början av hans "överlämningstal". På samma sätt är det alltid en styrka om vi kan ha en insikt över vad som är, resp. vad som inte är vår uppgift i en specifik situation eller process.

4 David delar med Salomo vad Gud har gett honom angående just Salomos kallelse. David förmedlar alltså ett profetiskt budskap till sin son. Här visas Davids lyhördhet inte minst genom att han inte ber Salomo att göra samma sak som David gjort under sitt liv. Tvärtom så understryker David att han tror att Salomo har en kallelse att utföra helt andra saker än vad David gjorde. Detta understryker för mig att David verkligen har lyssnat in vad HERREN har velat förmedla om Salomo utan att blanda in "sitt eget" i den processen.

Detta är en viktigt poäng för det finns ju en risk att vi har en övertro på att de som följer efter oss skall göra precis samma saker och på samma sätt som vi. Om vi förmedlar det finns en risk att vi "låser fast" de som vi leder i det som har varit just vår specifika kallelse och uppgift. Davids tal "öppnar" tvärtom upp för Salomo att gå in i som är just hans specifika kallelse.

5 David uppmanar och uppmuntrar sin son på ett härligt och trosvisst sätt. Han utmanar honom att vara frimodig och att våga satsa allt. Samtidigt beskriver David olika nådegåvor som han bedömer att Salomo

kommer att behöva för att kunna utföra uppgiften på ett fullödigt sätt. Känslan här är att David redan spårat upp att Salomo redan har dessa gåvor (klokhet och förstånd) men att han just därför uppmuntrar sin son att frimodigt be Gud om mer av just dessa gåvor. Här kan man notera att Salomo verkar ha tagit intryck på djupet av sin fars undervisning. Detta visar sig inte minst genom att han helhjärtat utför uppgiften som han har blivit ålagd. Det visar sig också i att han själv ber Gud att få just de nådegåvor som hans pappa har omnämnt att han behöver!!!

Detta kan få tjäna som inspiration för oss att våga ta initiativ och utmana och uppmuntra dem vi leder att vara frimodiga. David står också som en förebild för att ge oss mod att även våga urskilja och benämna olika gåvor som vi tror att de vi leder behöver mer av. Om du gör det (som David) på rätt sätt så kan det få en helt avgörande betydelse för den eller de som på ett eller annat sätt har dig som ledare.

Over and out:)

 

 

 

Fortsätt läs mer
3437 Träffar

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Bibeln- Hjärtats bok

Bibeln är verkligen en hjärtats bok eller en bok om hjärtat. Genom hela Bibeln märker vi att våra hjärtan står i centrum för Guds uppmärksamhet. Vad står då hjärtat för i Bibeln? Vilken del av oss är det som avses när hjärtat omnämns i Bibeln? En ledtråd får vi i Ords. 4:23 "Framför allt som bör bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet". I den hebreiska texten använder Salomo två olika hebreiska ord, "samar" och "natsar", som både har koppling till att vakta, bevara och vaka. Hjärtat beskrivs här som den plats som är själva livets utgångspunkt! Detta stämmer naturligtvis angående våra kroppar då hjärtat är ett centrum som tar emot och sänder vidare blodet till hela kroppen. I texten verkar dock hjärtat stå som ett tecken på ett centrum, inte bara för våra kroppar, utan för hela vårt jag, kropp, själ och ande. Detta innebär att hjärtat i Bibeln står för vår kärna, vårt innersta, själva utgångspunkten för vår vilja och våra handlingar. Undra på att Gud, enligt Bibeln, är synnerligen intresserad av våra hjärtan!

Ett hörande hjärta

De senaste dagarna har jag i  min "pärm till pärm" läsning arbetat mig igenom början av 1:a Kungaboken. Där får vi möta den unge Salomo som efter en kort inledande turbulens blir smord till kung. När Salomo har blivit det ber han en bön som enligt 1 Kung. behagade HERREN. Det var den bönen som ledde till att Gud gjorde Salomo till jordens visaste person på den tiden! Vad var det då Salomo bad om? Bönen är återgiven i 1 Kung 3:9 "Ge din tjänare ett lydigt hjärta" står det i Folkbibelns översättning. På hebreiska står där "lev shomea" och det betyder bokstavligt översatt: "ett hörande hjärta"! Salomo bad alltså om en livshållning där han konstant skulle vara inriktad på vad Gud ville.

Salomos nedförsbacke och Daniels uppförsbacke

Därefter följer en gyllene tidsålder för Salomo och hela folket i Israel. Salomo verkar göra allt rätt och Gud välsignar honom rikligen på alla plan. Han har allt det som vi så ofta drömmer om och längtar efter. Han är populär, har starka gåvor, är i centrum, blir internationellt erkänd och får stor materiell rikedom, för att bara nämna några saker. Gång på gång under denna tid omnämner både Gud och Salomo att hjärtats inställning till Gud är helt avgörande för hur Gudsrelationen skall utveckla sig.

Profeten Daniel levde flera hundra år senare under en helt annan tid för det judiska folket. Han fick inte verka på hemmaplan i Jerusalem utan på bortaplan i Babel. Han fick inte vara del av en majoritet utan han fick istället vara del av en försvinnande liten minoritet. Han hade var inte i centrum som en kung utan han när han kom till Babel så var han total okänd för nästan alla. Han hade  inte garantier ens för sin egen personliga säkerhet utan han var helt tvungen att förtrösta på att Gud själv skulle beskydda hans liv.

Trots detta märker vi att Daniel verkar ha samma "hjärteinställning" som Salomo angående att låta Gud var det viktigaste av allt. I Dan. 1:8 befinner sig Daniel i en pressad situation. Han är krigsfånge och tagen till kung Nebukadnessars hov. Väl där erbjuds han mat att äta som han bedömer att han inte är tillåten att äta. Det kan ha handlat om Bibelns matregler för judar eller om att köttet först hade offrats till avgudar innan det gavs till dem att äta.

Daniels respons omnämns i Dan. 1:8 "Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack." På hebreisk står det ordagrant översatt: "Daniel lade på sitt hjärta att han inte skulle orena sig med kungens mat..". Daniel valde alltså att ta en risk för sitt liv här. Detta för att han tagit emot Guds Ord så djupt i sitt hjärta att det var viktigare att följa Gud än att bevara sitt fysiska liv!

Nerförsbackens fara och uppförsbackens välsignelse

Jag tycker att 1 Kung. 11 är ett av Bibelns mest chockerande kapitel! Där kan man läsa om att samme Salomo som hade allt som vi så ofta drömmer om, avföll från Gud. När det skall beskrivas (i vers 3 och 4) står en beskrivning av hjärtat omigen i centrum, "förleddes hans hjärta" och "så att hans hjärta inte förblev hängivet HERREN sin Gud" är formuleringar som används. Förhoppningsvis är t.ex. alla ordspråk i Ordspråksboken ett tecken på att Salomo efter detta omigen vände tillbaks och tog emot den förlåtelse som han själv hade bett Gud om att ge folket när han själv tidigare vandrade på Guds väg.

Daniel däremot verkar bevara sitt hjärta under hela sitt liv. Trots att han fick möta livsfara och verkar bli bortglömd och undanskuffad under många år, så möter vi gång på gång en person som är fylld av den Helige Andes nåd och vitalitet. Han agerar alltid med vishet och skärpa. Han är samtidigt barmhärtig, inlyssnande och ödmjuk. När han ber om förlåtelse för sitt eget folks synd så beskriver han det inte som att "de har syndat" utan han ropar inför Gud: "Vi har syndat!"(Dan. 9:5).

Mitt i detta var Daniel själv nog ofta svag och märkt av kampen. Det kan vi märka av i Dan 7:28 och 10:2. Samtidigt omnämns det gång på gång att han bär på något som får även de som inte känner den Sanne Guden att märka att han är speciell: "Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig och att du har visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet" (Dan. 5:14).

Jag älskar texten som beskriver vårt sista möte med Daniel. I Dan. Kap. 12 är han förmodligen över 80år gammal och han har fått leva mer än 60 av de åren på bortaplan under mycket stor press och utsatthet. Ändå möter vi inte en knäckt, modlös eller likgiltig person utan tvärtom. Daniel verkar på ett ljuvligt sätt ha bevarat barnet i sig. Han är fortfarande nyfiken och hungrig på både Gud och livet. Därför ställer han så många frågor till Gud att vår Herre till slut tvingas att milt förmana honom att vänta en liten stund på nästa svar.

Din och min utförs och uppförsbacke

Kanske kan Salomos och Daniels liv får tjäna som en liten hälsning till oss. Jag vet inte hur det är med dig, men jag längtar ofta efter och ber mycket om att få mer nedförsbacke i mitt liv. Detta tror jag verkligen vi får be om och jag tror naturligtvis att Gud unnar oss mycket utförsåkning här och nu:) Samtidigt får Salomos berättelse tjäna som en liten varning angående att våra nedförsbackar också borde förses med en varningsskylt som t.ex. kunde innehålla texten i Ords. 4:23.

Daniels livsberättelse kanske å andra sidan kan få bli till uppmuntran till de av oss som upplever att det är lite uppförsbacke i livet just nu. Han liv och hans exempel visar ju att Gud kan förlösa mycket guld djupt i våra hjärtan även när vi är befinner oss i en prövande livssituation. Hans evighetsperspektiv fick förvandla honom inifrån och ut mer och mer. Detta gjorde att han vid hög ålder inte "ältade" sina besvikelser och prövningar. Tvärtom hade han ett inre Andens driv som var svårt att missa om man så befann sig på en kilometers avstånd. Kanske det idag kan få tjäna som uppmuntran till dig som liksom jag ofta frustreras så fort vägen börja luta uppåt:-)

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4541 Träffar

Vart skulle du åka?

Vart skulle du åka?

Idag läste jag om Johannes döparen och Jesus dop. Det är en av de häftigaste delarna i Bibeln enligt mig. En helt okänd (vad vi vet) Jesus kommer fram till dopet hos Johannes, i de andra evangelierna får vi ta del av en del av deras diskussion om man stod en bit bort uppfattade man nog inte den. Istället fick man se den otroliga synen av duvan och rösten som talade. 

Jag funderar ibland på vilken bibelberättelse jag helst skulle vilja åka tillbaka och se med egna ögon. Det finns många bra att välja på men dopet i Jordan är en av mina favoriter. Tänk att få stå bland människorna och plötsligt få ta del av detta. 

Det som fascinerar mig mest tror jag är överraskningen. Många, troligen alla, har kommit för Johannes skull. Han var kändisen, den man besökte för att antingen ta del av hans dop eller bara se vad allt prat handlade om. Så dyker denna okända man upp och tre intensiva år tar sin början. 

Vilken berättelse skulle du besöka?

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2952 Träffar

Den namnlöse skriftlärdes lärdom

Den namnlöse skriftlärdes lärdom

Under de senaste dagarna har vi kunnat se hur olika grupper kommer till Jesus med frågor. Många sägs vilja sätta dit honom och ställer snärjiga frågor som är tänkta att visa att Jesus är en falsk profet. Men Jesus fortsätter svara vist.  I Markus 12:28 möter vi så plötsligt en annan attityd. En person inser att Jesus är vis och verkar plötsligt ställa en ärligt menad fråga. 

Jesus hanterar sin tids kändisar med stor vishet. Ibland svarar han knappt, vissa gånger lyssnar han in, andra ger han utmanade svar, och ytterligare andra gånger ställer han dem mot väggen och skäller ut dem. Jag kan inte låta bli att fundera på vilka ”kändisar” eller ”makter” han hade hanterat på dessa radikalt olika sätt i vår tid. Vilka hade fått en utskällning, vilka hade han varnat folket för, vilka hade varit ”nära Guds rike” och vilka hade inte fått svar alls?

Samtidigt som jag tänker på detta smyger sig den kanske ännu viktigare tanken på. Vem av de frågande grupperna stämmer jag bäst in på idag. Anklagar jag Jesus? Försöker jag sätta honom på prov? Förstår jag helt enkelt inte vad han talar om och gör? Eller är jag en lärjunge som förundrad går bredvid och ser vad som händer? För min egen del skiftar det och Jesus lyssnar. Ibland låter han då också bibelläsningen bli svaret på min fråga eller fundering. 

Jag tror att den skriftlärde som vi möter i 12:28-34 är en god förebild. Han har upptäckt något och kommer med en ärlig fråga till Jesus. Det finns något i hans attityd som öppnar upp. När jag läser GT-texterna (i halvbibelplanen) just nu kan jag brottas med formuleringarna kring att Gud förhärdar faraos hjärta. Jag kan svepas med av att tycka att Gud beter sig som en elak despot.  Den namnlöse skriftlärde får mig då på andra tankar. Om jag istället för att kritiskt försöka ”sätta dit” Gud i GT, försöker jag komma med en ärligt positiv men frågande attityd så kan svaren ges mig mycket lättare. Istället för ”Hur kunde du!” kommer jag till Gud och frågar ”Jag förstår inte, hjälp mig förstå.”. Missförstå mig inte nu, självklart får vi vara arga på och ifrågasättande mot till Gud, men ibland kan den namnlöse skriftlärde med sin attityd komma längre i förståelsen och relationen.  

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2936 Träffar

Vad kan en bibelberättelse ge?

Vad kan en bibelberättelse ge?


Förra veckan lyssnade jag till många berättelser om hur faktiskt ett och samma bibelavsnitt har lett till handling och förändring. En berättelse som inspirerat och utmanat att bryta destruktiva mönster. Inte bara för en viss kategori eller åldersgrupp. Helt olika människor blir gripna av samma story. Tjejen på bilden går på en dövskola i Västafrika.

Fortsätt läs mer
3110 Träffar

Läsarkontakt

Läsarkontakt

Sedan några veckor tillbaka hamnar i min inbox alla mail som har att göra med beställningar och frågor till Anta utmaningen. Mitt ansvar är att svara på frågorna, andra tar hand om själva beställningarna av pins, armband och klistermärken. När mailen droppar in kan jag inte annat än undra vem är Malin, Lennart, Thor, Christina, Andrea och alla andra? Hur läser de? Var går de på gudstjänst? Är de vana att läsa?

Fortsätt läs mer
3357 Träffar

Läsa ikapp, starta om eller ge upp?

Läsa ikapp, starta om eller ge upp?

I söndags utlyste vi stora ”Kom ikapp”-dagen. Vet inte hur många av våra strax över 3000 läsare som behövde komma ikapp, men lyssnade vi in reaktionerna på Facebook så var det åtminstone ett par som hade hamnat några kapitel efter. Själv var jag efter i GT-läsningen och läste ikapp några kapitel. Men om du nu inte är ikapp än, känner berget växa och funderar på hur du ska göra. Läs vidare.

Fortsätt läs mer
3743 Träffar

Resan fortsätter...från Egypten till Horeb

Resan fortsätter...från Egypten till Horeb

RESAN FORTSÄTTER...

 

Så har då min Bibelresa fortsatt in i 2:a Mosebok och bortom det. Jag har fått färdas med Guds folk från "träldomshuset" i Egypten till Guds eget berg- Horeb. Denna bibelbok är den stora uttågsboken "Exodus" som pekar på Guds makt och vilja att befria oss och föra oss från mörker till ljus.

Mose kallelse

Detta skeende bryts genom linsen av en bruten man. Mose försökte påbörja sin ledarskapskallelse i egen kraft när han var 40 år. Det gick sådär eller faktiskt inte alls bra. Därefter får Mose 40 år på sig att mogna. När han är 80 är han redo. Hur kunde han hålla ut så länge utan att bli helt knäckt? Heb 11:27 förklarar "Därför att han liksom såg den osynlige härdade han ut". När jag läser detta tänker jag att det är den helige Ande, som själv är Gud, som av nåd förmedlar Gudsnärvaron som ger oss möjlighet att "liksom se den osynlige" även när vi befinner i en period av frustrerande väntan, kombinerat med vånda över egna misslyckanden och tillkortakommanden.

Även här stöter vi på törnbusken! Ja- det står faktiskt i hebreiskan att det är en brinnande törnbuske som Mose får se elden i! Alltså samma sorts buske som blev en av symbolerna för Adam och Evas fall och samma buske som Jesus kröntes med av de romerska soldater som ville håna honom. Miraklet är förresten inte att busken brinner. Buskar självantänder ofta i öknen, det är vanligt. Miraklet är att busken iinte brinner upp! Kanske anar vi en koppling till den helige Andes eld i oss. Den bränner aldrig ut oss men den brinner i oss.

Fortsätt läs mer
3628 Träffar

Be som Mose eller David?

Be som Mose eller David?


Om jag säger att David och Mose är de gestalter i GT som gjort mest intryck på mig så väl det ingen sensation. De får båda mycket utrymme i texterna. Men det är deras böneliv som fångat mig. I 2 Mos 32 läser jag om folket som gör en guldkalv som de vill kalla sin gud istället för att tillbe Herren. Då kommer Mose till folkets försvar och ber:

Fortsätt läs mer
4317 Träffar

Det är okej att det är svårt!

Det är okej att det är svårt!

"Men hur kan du stå för den boken, den är ju hemsk!" Jag vet inte om du råkat ut för den reaktionen någon gång när du berättat att du är kristen eller att du läser Bibeln. Särskilt nu när många börjar gå runt med en pin (och snart armband) så kommer ju ibland frågan "vad betyder den där?" och då kan vi få stå till svars.

Fortsätt läs mer
3736 Träffar

Att läsa i steget

Att läsa i steget


Två senaste veckorna har jag rest en hel del. Upp tidigt på morgonen för att hinna med tåget. Sitta bakom ratten några timmar på väg till en gudstjänst. Tre olika sovrum på en vecka. Väskan packad med det absolut viktigaste. Den ena dagen är inte den andra lik. Så är mitt liv periodvis, oregelbundet och lite ryckigt. Hur påverkar det bibelläsningen? Är det möjligt att ha ett regelbundet andaktsliv när den ena dagen inte är den andra lik?

Fortsätt läs mer
3195 Träffar

Mer än Hurghada

Mer än Hurghada

Tre veckors läsning och det känns som en milstolpe. Kanske mest för att 1 Mosebok är genomläst. Trots att jag också läst ett kap i NT och poetiska texter i Psaltaren och Ordspråksboken är det ändå berättelserna i Bibelns första bok som fångat mig. De är så starka och grundläggande för fortsättningen i Skriften men också för hela den kristna tron.

Jag tänker på hungersnöden som slår till flera gånger under patriarktiden.

Fortsätt läs mer
2961 Träffar

Första destinationen passerad

Första destinationen passerad

Så har då resan genom Bibelns böcker påbörjats igen! Det är alltid en med en viss tillfredställelse och tydlig glädje jag på nyårsafton läser igenom Uppenbarelsebokens sista kapitel. Ännu ett års genomläsning av  Bibeln "från pärm till pärm" är till ända. Därefter känns det högtidligt när jag på det nya årets första dag skall påbörja genomläsningen av Bibeln igen. Jag har läst Bibeln på detta sätt i över 20 år och de olika årens genomläsningar har för mig blivit som "positiva årsringar" i ett träd. En bild som i sin tur kopplar an till Ps. 1:2- 3 "utan har sin glädje
 i Herrens undervisning 
 och begrundar hans ord
 både dag och natt. Han är som ett träd,
 planterat vid vattenbäckar,
 som bär sin frukt i rätt tid
 och vars löv inte vissnar."

Fortsätt läs mer
4510 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se