tom banner

Månadstema - juli

Månadstema - juli

Nu är det  en ny månad och här kommer månadstema för juli månad:

Ordets hörare - Bibelord som fått bli ett personligt tilltal in i ditt liv!

Du har säkert varit med om det många gånger....hur ett bibelord som du kanske läst flera gånger, plötsligt blir liksom självlysande och börjar tala direkt in i ditt liv. Just nu när jag skriver detta så befinner jag mig på det första av Oasrörelsens stora sommarmöten, i Söderhamn. Där, vi den bönesamling vid hade med alla medarbetare ikväll, så upplevde jag plötsligt hur Guds Ande kom och öppnade ytterligare en dimension av ett "gammalt" välkänt bibelställe, och jag blev så uppmuntrad och styrkt. När vi ikväll läste ur Luk 15 om den återfunne sonen (fint att han inte längre kallas "den förlorade" utan har fått byta namn till "den återfunne"), så öppnade Guds Ande ytterligare ett skikt i berättelsen, där det står att sonen fick nya kläder och en ring på sin hand. Det visste jag ju redan innan och jag har läst det många gånger och också talat om den texten många gånger - men ikväll var det som att den talade på nytt till mig....den där ringen gör skillnad! Det är ringen som arvingen får bära och den ger tillgång till hela fadershemmets rikedomar. Den återvunne sonen fick bära den ringen och du och jag får för Jesu skull bära den ringen. Arvingens tecken på det himmelska mandat som just arvingen har. Arv-ringen som den återvunne sonen fick tillbaka!  Du kanske kan sången  "...vi är Kristi medarvingar..." 

Nu får vi, under juli månad, dela erfarenheter med varandra, på hur Bibelord har blivit personliga tilltal in i våra liv - spännande!!

Fortsätt läs mer
1847 Träffar

Äntligen ska templet byggas

Äntligen ska templet byggas

Idag börjar halvbibelspåret läsa om hur Salomo börjar med förberedelserna för tempelbygget. Templet i Gamla testamentet är en av mina personliga favoriter och jag ser fram emot att nu igen få läsa dessa texter. Vad är det då jag gillar?

Det är mycket detaljer, idag är det antalet arbetare som sänds ut för att fixa vad som behövs. Summorna är helt otroliga. Men för mig är det inte storleken, rikedomen eller prakten som gör detta till en favorit. Visst visar de på att Gud är värdig ett otroligt hus, mycket mer än det Salomo mäktar med till och med. Men det stora för mig är hela konceptet att Gud vill flytta ihop med sitt folk.

Ibland liknar jag förbundet vid Sinai med ett giftermål. Gud friar till folket och de säger ja. Istället för en ring ger han dem lagen som ska vara deras tecken på att de är hans och han är deras. Men Gud stannar inte där, med tabernaklet så flyttar han "ihop" med folket. Efter de har gift sig bosätter sig Gud hos folket. Templet tar detta ett steg längre. Det ger en fast plats på jorden där Gud lovar att finnas. Den plats där himmel och jord möttes.

Tanken svindlar och jag blir ibland avundsjuk på att jag inte kan resa för att besöka Salomos tempel. Det är med den svindeln jag sedan vänder tanken mot Nya testamentets budskap. Där händer något helt nytt. Jesus går in i världen och blir det nya templet, punkten där himmel och jord möts. Vi tar steget från en byggnad till en person. Men det stannar inte där. Vi får också erbjudandet om att vara Den helige Andens tempel. Vi, vanliga människor, är delvis motsvarigheten till det vi nu läser om i 1 Kungaboken. Kom ihåg det och känn svindeln...

Olof Brandt

Fortsätt läs mer
1937 Träffar

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

,Hej ni alla!

Om jag förstått saken rätt så har en del av er Apg. 10 i er Bibelläsning idag:) Detta fick jag reda på av Gunnel Molen på min Facebook idag. Det som var lite speciellt var att jag fick reda på det just som jag var på väg för att besöka just Jaffa och Simon Garvarens hus idag:) Därför tänkte jag att jag kunde ge lite dagsfärska reflektioner från platsen:)

Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder: "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Därför var denna hamn det första en pilgrim såg när man var på väg till Jerusalem. Man kan ju tänka sig vilken underbar syn det måste ha varit att efter flera månaders mödosam färd få syn på hamnen som i sig innebar att man kommit nära målet för pilgrimsfärden- staden Jerusalem! När jag besökte platsen idag så ställde jag mig längs uppe på stadens högsta punkt. Där stod jag länge och såg ut över den gyllenstensgula stenhusen som vackert tornar upp sig som en sista liten utpost innan det väldiga blånande Medelhavet sträcker ut sig hela vägen till och bortom horisonten.

Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån HERRENS ansikte. Detta gick inte så bra (att försöka fly från Gud är ju aldrig något att rekommendera) och Jona fick av nåd en ny chans att fullfölja Guds uppdrag att predika omvändelse för befolkningen i Nineve. Namnet Jona betyder på hebr. "duva" och till slut följde alltså Jona omigen den Helige Andes ledning. Jonas initiala starka negativa reaktion berodde säkert helt eller delvis på att befolkningen i Nineve var hedningar= icke judar. Det fanns en del profetior och Bibelord som talade om att Gud hade en plan för dem också men det hörde def. till ovanligheterna att Bibelns profeter kallades att åka till platser som Nineve som var den tidens mest fruktade plats och absoluta maktcentrum.

Petrus kom c:a 800 år senare till samma plats som alltså stod som en symbol för själva porten in och ut ur Israel. I denna lilla hamnby fick så Petrus en syn som handlade om att tiden var inne då människor ur alla folk skulle erbjudas att få inlemmas i Kristi Kropp. Synen skakade om den judiska aposteln som inte heller han var van vid detta perspektiv. Detta fast Jesus tydligt hade talat ut att Missionsbefallningen gällde alla folk.

Dagen innan hade en romersk officer fått möta en ängel som gav ett budskap med samma innebörd som det som Petrus fick ta emot. Detta budskap hade Kornelius fått i staden Ceasarea Maritima som låg 1- 2 dagsresor från Jaffa. Ceasarea var en plats som hade ett mycket dåligt rykte bland judarna. Detta berodde på att den nyanlagda väldiga hamnstaden var som ett stycke Rom på Israelisk mark. Herodes den store hade låtit anlägga staden som hade teater, cirkus, hippodrom, bad och ett tempel där man tillbad kejsaren som Gud! På den platsen valde nu Gud att uppenbara sig för den romerska officeren Kornelius! Detta skedde dagen innan Petrus fick sitt budskap en bit söderut längs med samma kustlinje. Kornelius följde då direkt Guds uppmaning att sända bud efter Petrus som ju var i staden Jaffa. Dagen efter nådde så Kornelius tjänare Jaffa och de kom dit precis efter att Petrus hade fått ta emot sin syn. Ett tydligt exempel på att Gud alltid har perfekt timing i det han gör.

Till skillnad från Jona så valde Petrus att lyda direkt och han följde därför med Kornelius tjänare upp till Ceasarea Maritima. Kanske kan du se den enkle galileeiske fiskaren framför dig när han dagen efter  storögd kommer in i den väldiga romerska hamnstaden Ceasarea Maritima. Petrus mottas av Kornelius och han sällskap med enorm vördnad. Strax är han igång och predikar om Jesus och då faller den helige Ande ung. på samma sätt som Anden föll över de 120 i Apg. 2. Petrus och hans vänner tittar chockat på när de ser pingsten upprepa sig igen, fast denna gång över ett antal romerska soldater och deras familjer....i staden Ceasarea Maritima! Efter en kort konferens bestämmer Petrus och de andra Jesustroende judarna sig för att döpa de som redan fått  ta emot Anden och så har vägen för icke-judar in i Kristi Kyrka, öppnats på allvar. Ännu ett exempel på att Gud kan leda oss på de mest oväntade sätt!

Ett par lärdomar/funderingar:

- Petrus (och efterhand Jona) valde att följa Gud även när han blev ledd in i något helt nytt. Är vi beredda att göra detsamma?

- Petrus gjorde säkerligen inte detta av egen kraft och även vi kallas att leva efter Sak 4:6b "Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande säger HERREN Sebaot.

- Jona blev förlåten och i Jona 3:1 står det: "HERRENS ord kom för andra gången till Jona". På samma sätt vill Gud av nåd komma till oss med sitt ord för andra, tredje och fjärde gången o.s.v. Precis som Jona och Petrus får vi vara drivna av Guds nåd.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
3034 Träffar

Vi får nya oväntade bibelläsningsvänner!

Vi får nya oväntade bibelläsningsvänner!
“Anta Utmaningen-vänner” -  Vi ses i sommar!

 

 Så roligt och intressant det har varit att få många nya vänner på nätet via Anta Utmaningen! Namn på personer som vi kanske aldrig hart träffat  har blivit kära facebook-vänner!

 

Att få ta  del av varandras kommentarer, insikter och frågor, via facebook-sidan är så intressant och lärorikt!

 

Vi är många som verkligen önskar att bli regelbundna bibelläsare och som förstår att det är viktigt både för oss själva och för svensk kristenhet att bibeln blir läst och lyssnad till!

 

 Nu kommer sommaren snart och då finns det flera möjligheter att få träffas på riktigt!

 

Anta Utmaningen kommer att finna med vid både Torp, Nyhem, Lappis ,Frizon och Oas.

 

Och vid sommarens Oasmöte i Jönköping 21-25 juli, kommer vi att ge möjlighet till konkret nystart/omstart vad gäller Anta Utmaningen – tycker du att du kommit efter i din bibelläsning, så tappa inte modet! Tag med din bibel och kom till sommarens Oasmöte och tag chansen till en nystart, det blir tillfällen till personlig förbön för bibelläsningen!

 

Vid Oasmötet i Jönköping  kommer det också att finnas ett bord för Anta Utmaningen där det erbjuds möjlighet att ställa frågor om sådant som du tycker är svårt i Bibeln. Johannes Hellberg, adjunkt i Gamla Testamentet & Hebreiska kommer att finns vid det bordet onsdag 22.7 och torsdag 23.7 em för att samtala med den som så önskar.

 

Anders Blåberg, Hans Weichbrodt och Berit Simonsson som ingår i planeringsgruppen för Anta Utmaningen kommer också att finnas på plats i Jönköping!

 

Tag med din bibel och kom!

 

Fortsätt läs mer
1741 Träffar

Jesus - festhöjaren

Jesus - festhöjaren


I Luk 5:27-31 berättas om tullindrivaren Levi som nyss blivit en Jesu efterföljare och ställer till med en fest. Jesus är också där. Festen är egentligen till för honom, och alla Levis gamla vänner som hakar på. Det spred sig snabbt

Fortsätt läs mer
2011 Träffar

Gödsla, vattna och det växer

Gödsla, vattna och det växer

"Be ständigt". I min ungdom så uppfattade jag detta bibelord som något som kändes som krävande och nära på omöjligt. Jag fick förklarat för mig att det handlade mer om en livsinställning än att faktiskt sitta ner och be varje timme eller viska "Jesus" var femte minut. Hur visa mina lärare än försökte vara så blev något fel hos mig. Bönen la jag lite åt sidan, som något som ju faktiskt bara fanns där av sig själv. Och självklart är det en del av sanningen, jag kan leva i en ständigt nära relation till Gud som inte kräver ord, men ...

Jag tappade bort bönen i andaktslivet. Visst fanns "jultomteönskelistebönen" (det ordet du!) där, jag la fram vissa önskningar, men samtalet blev aldrig en naturlig del. Idag är jag 32 år och fortfarande är det en kamp att få ett fungerande böneliv som i att möta Gud dagligen och faktiskt prata med honom.

När jag relfekterade kring månadstemat kom just detta till mig; Jesus var en bedjare. Ständigt och jämt går han undan för att be. Han lär sina lärjungar att be. Han drar sig undan med lärjungarna för att de ska få be. Bön, bön, bön. Nästan som om han försöker lära oss något ...

Så just nu när jag väljer ett favoritställe om Jesus, i det som jag brottas med denna sommar och i mitt liv, så handlar det om bönen:

Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud.
Luk 6:11

En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.”
Luk 11:1

Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad
Luk 22:41

De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma.
Mark 6:32

Denna sommar vill jag därför som en del av mina steg i Anta utmaningen också komma ihåg att be mer, samtala mer med Jesus, dra mig undan "till en öde trakt" för gemenskap med honom och även förlita mig mer på att han faktiskt hör och svarar. 

/Olof Brandt

Ps. Som ett led i att uppmuntra till bön och erkänna sig beroende av bön vill vi i Bibeln idag och Bibelsällskapet be om er förbön. Ta med oss på era bönelistor och kom ihåg oss. Utan Gud kan inte Anta utmaningen och andra satsningar växa och bära frukt. Bibeln idag kommer ha en bönesatsning via Facebook, så gå gärna in på våra Facebook-sida, gilla sidan och var med och be.

Fortsätt läs mer
1860 Träffar

Ut på resa

Ut på resa

Jag vet inte om du har möjligheten att bege dig på resa genom Bibelns länder. Jag har haft förmånen att besöka ett par av dem och mina erfarenheter är blandade. Det finns många platser som för mig inte sa så mycket, platser där mängden turister snarare skrämde mig. 

Men det finns tre tillfällen som betytt något extra för mig och de har alla tre något gemensamt. De tre är:

  • den stora teatern i Efesos
  • torget i det klassiska Korinth
  • sluttningarna ner mot Genesarets sjö

Jag har alltså inte det imponerande biblioteket i Efesos, Kafarnaum eller ens Jerusalem med på min topp tre-lista. Varför då? Jo, det hela kommer sig av upplevelsen från alla dessa tre platser. Vid de tillfällen som jag tänker på så fick vi som resenärer chansen att stanna upp, läsa bibeltexten och ta in var vi verkligen var. Att sitta på en plats som dessa och se sig om för att tänka "här var dem". Berättelserna kan ta tag i en och bli verkliga. Att läsa en bok kan skapa distans och Bibeln kan ibland göra det. Men när vi stannar upp och låter verkligheten möta oss så kan berättelserna få nytt liv.

Idag är det lättare än någonsin att resa "från soffan" med sin dator i knät. Det finns bilder och program som gör att man kan få se det mesta som idag går att se på alla platser på jorden. I läsningen av en bok som Apostlagärningarna får vi nu möjligheten att göra just den där pausen. Gå in på Google och slå in platsens namn, eller ta fram en biblisk uppslagsbok och se vad vi finner. 

Platserna, människorna och händelserna i Apostlagärningarna är verkliga. Fysiskt eller i tanken kan vi resa dit och uppleva något av det som de för 2000 år sen såg. Då blir det lättare att komma ihåg att Apostlagärningarna också kan vara min historia och mitt nu. 

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
1966 Träffar

Månadstema juni - vem är Jesus?

Månadstema juni - vem är Jesus?

Ny månad och nytt intressant månadstema!

"Jesus, bibelns stjärna! Bibelställen som hjälpt mig att förstå ännu mer vem Jesus Kristus är!"

Jag gläder mig åt bilden på denna blogg! Den mäktiga Lejon-bilden hänger på Oasrörelsens kontor och den påminner oss varje dag om vem Jesus är!  Varje gång vi har sammanträde, vid varje planering, vid varje samtal, ja i allt vi gör på kontoret blir vi påminda om vem Jesus Kristus är; Lejonet av Juda!!  "Vilken mäktig Gud vi har!!!"

I Uppenbarelseboken 5:5 står det om detta lejon!  "Gråt inte, Lejonet av Juda stam...har segrat...!" I stunder av missmod är det bra att bli påmind om vilken Herre vi har och i vems tjänst vi står. Och att segern redan är vunnen, han har ju segrat står det...

Det finns många bibelversar som hjälper oss att bättre förstå och ana vem Jesu är! Uppenbarelseboken 5:5 är ett av mina favoritställen, därför vill jag påminna dig som läser detta och som Antagit Utmaningen, att den Jesus vi följer och lyder, är det starka lejonet av Juda!

 

 

Fortsätt läs mer
1768 Träffar

En liten stund med Jesus

En liten stund med Jesus

"En liten stund med Jesus, och allt förändrar sig."

Så skriver Lina Sandell i en känd psalm som jag haft oerhört svårt att förlika mig med. Vet att det är svårt att inleda med att säga att en älskad psalm är någon jag har svårt för men så är det. Det är lika bra att komma ut ur garderoben och ropa ut från bergen. Skämt å sido. När jag första gången hörde psalmen var jag i en period i livet av brottning. Jag tyckte i den stunden att "En liten stund med Jesus" var bedrövlig, för man ska väl sträva efter ett helt liv med Jesus – inte en stund här och var?

När jag idag satte mig ner på tågstationen för att läsa morgonens text kom dock plötsligt psalmen till mig. I nästan ett halvår har jag fysiskt tillbringat en liten stund med Jesus varje dag. Jag har aldrig läst alla fyra evangelierna på rad på det här sättet. Det slog mig att jag och Jesus har fördjupat vår relation ett litet steg varje dag på ett mycket konkret sätt genom Anta utmaningen. Vi har inte alltid varit överens, särskilt i Lukas fick jag fundera kring en Jesus som är rätt kärv. Det är då häftigt att fortsätta i Johannes och få se en annan sida av samma man. Detta gav mersmak.

Nu kastar vi oss vidare i historien, vi lämnar inte Jesus såklart, även resten handlar om honom. Men på ett lite annat sätt. Vi rör oss nu in i apostlarnas tid, vår tid. Berättelsen som nu snart börjar målas upp är den fortsättning som vi lever i idag. Apostlagärningarna är inte en historia för dåtid, utan nutid. Det är också rätt häftigt och nu börjar jag snart att göra en daglig vandring med de som gick bredvid Jesus. Coolt!

Nu ska jag bara komma ikapp i GT, har halkat efter lite. Men två kapitel om dagen så är jag ikapp om några dagar. 

Och innan någon kastar sig på tangentbordet för att berätta för mig var psalmen i inledningen egentligen betyder så vet jag var den slutar:

Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå.
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
och allt, ja allt är gott.

Det hjälper inte, jag har fortfarande svårt att sjunga den. Men jag förstår känslan lite mer nu. En liten stund om dagen har varit riktigt utvecklande.

Olof Brandt, generalsekreterare

Fortsätt läs mer
1935 Träffar

Inte bara på tid

Inte bara på tid


 Helgen som gick var det löparfest i Göteborg, Rekordmånga deltog i Göteborgsvarvets 21 svettiga, härliga och påhejade kilometrar. Jag har själv hunnit med några "varv" innan knäproblemen satte stopp för nöjet. Det blir alltid mycket snack om tider så här efteråt. Kilometertiden, mellantider och personliga rekord. Men är det någon som springer bara för tidens skull?

Fortsätt läs mer
1799 Träffar

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

Jag är nyligen hemkommen från en fascinerande resa till Turkiet och Grekland. För andra gången hade jag förmånen att få leda en pilgrimsresa till de platser som allra närmast förknippas med aposteln Johannes under den tid då många tror att just han fick ta emot Uppenbarelseboken.

Vi reste till städerna (i vissa fall är det idag "bara" ruiner andra platser är fortf. levande städer) vars församlingar fick motta de sju "sändebreven" i Upp. Kap. 2- 3. Vi reste också till Patmos som är den ö där Johannes i Upp 1:9 säger att han var på när han fick ta emot Uppenbarelsebokens budskap.

En gammal tradition pekar alltså ut aposteln Johannes som mottagare av apokalypsen. Vi kan ej säkert veta om det var just han men det är en tidig källa som pekar ut just honom. Samtidigt omvittnas också att Johannes under denna tid levde i Efesos som ju är den staden vars församling får ta emot det första sändebrevet.

Det som gång på gång slog mig, när jag läste på om och omigen vandrade runt bland, dessa platser är att hur lik de kristnas situation var då i relation till hur den allt mer börjar bli i vår tid. Ett par nyckelord får bli en illustration till detta. Livet för de kristna i "Johannes värld" var dels...

...ett liv under press.

Den vanligaste gissningen är att Johannes fick ta emot apokalypsen på 90- talet e. Kr. Då var Domitianus kejsare. Han var en farlig person som ofta förföljde oliktänkande. Han ville att man skulle titulera honom själv som Gud. Förföljelsen mot t.ex. kristna kulminerade ofta när man hade en "festival". Det var ett antal dagar som t.ex. staten själv kunde arrangera och då gärna en hög romers ämbetsman presiderade över spelen. Förutom blodiga gladiatorspel och mycket annat kunde man då börja tvinga även oliktänkande att visa sin lojalitet mot kejsaren genom att lägga ett par rökelsekorn på altaret som en bekännelse till att kejsaren var Gud. Kanske var det vid ett dylikt tillfälle som Johannes vägrade och därför sändes i exil till den karga och isolerade ön Patmos? De kristna i Efesos levde alltså som på randen av en vulkan. De visste aldrig när nästa utbrott skulle komma. Detta fick vara en del av det kors de fick bära i sin vandring med Jesus. Här tänker jag på alla de kristna världen runt som idag får leva med samma press. Även vi, som lever i ett relativt lugnt hörn av världen, kan nog känna igen oss i att världen pressar på och vi blir nog allt mer medvetna om att det finns ett pris att betala om man skall stå upp för Bibeln som Guds Ord.

...ett liv i en pluralistisk värld

Romar-riket var på många sätt en riktig smältdegel där folk från många olika, folk, kulturer och språk kom samman. Det innebar också att det fanns ett ständigt inflöde av tro på olika Gudar, filosofier och mysteriekulter. Jag blev guidad i Efesos av kanske den bästa guide jag någonsin haft. Han är arkeolog som bl.a. har varit med och grävt ut Pergamon. Han menade på att staden Efesos vid denna tid kan ha haft fler invånare än Rom. Efesos kan enligt honom ha haft över en miljon innevånare! Det var dessutom en hamnstad där vägfacklorna som lyste upp den breda vägen mot hamnen fick se tusentals människor passera hela vägen förbi midnatt. Johannes levde alltså i en pluralistisk tid som var minst lika utmanande som vår! Samtidigt öppnade även detta upp för stora möjligheter att nå människor med evangelium. Det fanns en enorm misär och otrygghet och många, många i Romar-riket längtade säkert nästan desperat efter något äkta som innebar ett möte med verklig kärlek som man kunde bygga sitt liv på. Här kom den kristna Kyrkan in med Jesu Kristi evangelium och miljontals människor vanns för Guds rike och fick ta emot Jesu förlåtelse och nåd och den Helige Ande!

...ett liv med frestelser

Ibland tänker vi kanske att det finns fler frestelser i vår tid än i någon annan tid. Vi tänker kanske att vi som lever i "skärmarnas tid" har alldeles särskilt stora utmaningar och frestelser? Detta tror jag bygger på en kraftigt romantiserad bild av hur livet var t.ex. i Efesos på Johannes tid. Än idag kan man på många gatstenar i Efesos se 2000 år gamla inristade hjärtan. Dessa visade vägen till stadens centralt belägna och enormt stora bordell! Väldigt många av stadens statyer var dessutom i färg och många hade som syfte att väcka sexuell upphetsning. Jag skriver inte detta för att utmåla det som mer hemskt än andra frestelser utan mer för att illustrera att vår tid på vissa plan kanske inte är så unik som vi ofta tror. Även de kristna på Johannes tid var tvungna att leva nära Jesus och Guds Ord för att "hålla sig på vägen". Säkert fick även de ofta be om förlåtelse för att deras hjärtan börjat fyllas av sådant som de visste inte var i linje med Guds uppenbarade vilja i Bibeln. Med detta som bakgrund är det underbart att avslutningsvis reflektera över...

...Uppenbarelsebokens huvudbudskap och Johannes återkomst!

När Johannes kanske år 94 fördes bort som straffånge så var det lätt att tänka att den grymme och egofixerade Domitianus (som även kunde vara mycket hård mot närstående) hade vunnit segern över den gamle aposteln. Inom några år hade dock allt förändrats på ett dramatiskt sätt. Domitianus dog och den romerska staten bestämde sig för att utradera hans minne eftersom han ansågs ha varit för grym! Samtidigt omvittnar en gammal tradition att Johannes kom tillbaks från Patmos som en korsmärkt men obruten man! Han kom i så fall tillbaks fylld med liv, tro, glädje och kärlek och fylld av den Helige Ande! Om detta stämmer- Tänk vilket intryck han måste ha gjort på miljonbefolkningen i Efesos! Samtidigt som man var fullt sysselsatt med att hacka bort allt som hade Domitianus namn på sig, så kom en Jesuslik gammal man tillbaks från dödens ö med Jesu uppståndelseliv i sina ögon! Hela han utstrålade säkert då Uppenbarelsbokens huvudbudskap som sammanfattas väl i Upp. 5:5 "Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat!!!!!!!!!!!!!!!"

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
2751 Träffar

"Bruka Guds ord"

"Bruka Guds ord"

Mannen på bilden heter Henric Schartau. Han var en väckelseförkunnare från Lund, vars förkunnelse spreds vida omkring och fick enormt stor betydelse i stora delar av landet, inte minst på Västkusten. I Lund, alldeles utanför Domkyrkan, finns idag denna staty av honom.

Vad var det som hade så stor betydelse då? I hans liv och hans gärning, och också vad gäller hans efterföljares liv och gärning? Jo, det kan man få veta om man kikar på sockeln till denna staty! Där står ingraverat: BRUKA GUDS ORD! När jag är i Lund, så brukar jag ta vägen om statyn och där tacka Gud för att det i tidigare generationer funnits människor som förstått att bruka Guds ord!

Är det inte just detta som Anta Utmaningen handlar om? Att vi också ska inspireras till att blir trofasta brukare av Guds ord. Ibland är det svårare - jag vet att flera tyckt att Domarboken varit en svår bok att läsa - och att det nu känns som att komma in i ett "vänligare landskap" att få läsa Ruts bok!

Och apropå månadstemat, en favoritbok i GT, så är Ruts bok verkligen en sådan! Rut, hedningen, som blev en av Jesu anmödrar! Berättelsen tar sin avstamp i Betlehem och vi får läsa om en hungersnöd i Betlehem, namnet betyder "brödhuset". Vilken beskrivning...hungersnöd i brödhuset - av alla ställen!! och så rullas hela den spännande och dramatiska historien upp!!! Ruts bok är en liten bok i GT, men en bok med ett stort, djupt och lärorikt innehåll och en bok som talar starkt också till dagens läsare! 

Rut möter vi sedan i Jesu släkttavla i Matt 1:5. Tänk att hon - hedningen - fick vara med där!

 

 

Fortsätt läs mer
1780 Träffar

Olika lager att upptäcka!

Olika lager att upptäcka!

Månadstema för Maj månad är ju; "En bibelbok i GT som fascinerar!"

Det är svårt att välja, bibelns böcker är alla så fascinerande på olika sätt. Jag blir ofta glad över nya upptäckter i de bibelböcker som jag läst många gånger tidigare! Det är som med rosen på bilden, det finns flera lager att upptäcka!

Men om jag ändå ska välja ut en bibelbok i GT som jag tycker särskilt mycket om, så blir det Hosea bok. Hosea är ju en av de där mindre böckerna som är så krångliga att hitta i Bibeln. Hosea är en profet som med sitt liv, mer än med sina ord, får "vara en profetia" för folket. Hela Hoseas liv är en hälsning från Hoseas Herre, och vår Herre!

Det första Herren säger till Hosea är att Hosea  ska ta sig en otrogen hustru...!! Vilken underlig befallning och vilken speciell inledning på profetens liv och gärning!! Men Hosea är lydig och pga detta får han sedan visa genom sitt liv och sitt äktenskap hur Israels folk är otrogna mot Herren och hur Herren ändå försöker på alla olika sätt att visa sin kärlek till den otrogna hustrun för att vinna henne tillbaka!

Det är en fantastisk berättelse om Herrens uthålliga kärlek mot otrogna efterflöljare - också i vår tid!

Fortsätt läs mer
1660 Träffar

Gideon – vår hjälte, eller?

Gideon – vår hjälte, eller?

Halvbibelläsningen tar sig just nu genom Domarboken och de senaste dagarna har vi haft sällskap med Gideon. Gideon är en av domarna som får i uppdrag att rädda folket efter att de fallit ifrån Gud. Domarboken är en enda lång rad av repetitioner på samma tema: frånfall – bön om hjälp – Gud sänder domare – räddning – tystnad – avfall ... osv.

Tanken är att folket ska ha Gud som deras kung. De har lovat att vara Guds folk sedan Sinais dagar och nu har de till och med fått landet de varit lovade. Det hjälper dock inte då de hela tiden tappar bort Gud, vänder sig till andra gudar och lämnar sin kallelse till att "vara till välsignelse för andra folk". I Gideons fall handlar det om att de "gjorde vad som var ont i Herrens ögon" (6:1) och vidare "då gav Herren dem i midjaniternas våld". 

Gideon porträtteras som en ganska svag man som får Guds uppdrag och med Guds hjälp får rädda folket. En sann hjälte, en sådan som folket behöver, dvs en hjälte som inte går i egen styrka utan som litar på att Gud räddar. Alltså en tydlig förebild från oss. Kapitel 8 blir dock en smärtsam påminnelse om att vi ska vara försiktiga med att se till ledare och tro att dem är perfekta.

Efter Gideons (eller snarare Guds) seger ser vi ett par tecken på att allt inte står riktigt rätt till. Dels så får vi veta att Gideon också tycks ha haft personliga motiv, kungarna hade dödat hans halvbröder. Det i sig är väl iofs naturligt eftersom Israel har förtryckts, men det tycks grumla Gideons omdöme då han genomför ett par rätt så blodiga hämndaktioner för hån han mött på vägen. I maktställning ger Gideon igen. 

Hans största misstag sker dock först efter att han kommit hem. Han väljer att smälta ner krigsbytet och göra en efod. Efod är vid flera andra tillfällen klädesplagg men här så är det ett föremål som har som uppgift att vara en plats där man kan få vägledning av Gud, eller möjligen avgudar. Gideons exakta tanke med efoden är svår att nå, den verkar vara kopplad till att han inte själv vill vara kung. Men frukten av efoden låter inte vänta på sig, folket använder den till avgudadyrkan. Efoden blir ett tecken på det förfall som folket befinner sig i. 

Det är helt klart värt en tanke att fundera på hur vi använder våra pengar och våra gåvor idag. Hjälper jag människor närmare Gud eller leder mina gärningar snarare till att folk tappar bort Gud. Finns det "efoder" som jag bygger med mina resurser som leder människor fel?

Så fortsätter historien genom Domarboken, det är många kapitel kvar där vi fortsätter mötas av folkets förfall och därefter bön om räddning. Spiralen fortsätter nedåt och snart kräver folket en kung, men det är en senare historia. Under tiden får vi läsa om en Gud som gång på gång kommer till folkets räddning bara de vänder sig till honom och ber om den. Herren står fast vid sitt förbund, folket glömmer.

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2215 Träffar

Herdens utmaning

Herdens utmaning

Idag läser jag om Gideon i Domarboken kap 6. En ledare, kallad av Herren.

Men Gideon hade inte stora tankar om sig själv och sina möjligheter, Hans släkt var den mest oansenliga och han sjäv bland de allra ringaste i den släkten. Hur skulle han kunna bli en ledare som folket ville följa?

Det som förändrade allt för Gideon var när han fick Herrens löfte "Jag är med dig!" 6:16. Men innan Gideon kunde ta sig an det stora uppdraget att  rädda Israel ur Midjaniternas våld, så fick han se om sitt eget hus! Det var en stor utmaning för honom, att riva ner avgudaaltaret därhemma i det egna hemmet, var kanske det värsta. Det var enda gången det sägs att Gideon var rädd! 6:27

Så kan det vara för oss också, att förändra därhemma, i den egna familjen, kan vara den allra största utmaningen!

'Men Gideon lydde Herren. Och det visade sig att när Gideon följde Herren, så följde folket Gideon. Vilken lärdom från dagens läsning!

 

Fortsätt läs mer
1651 Träffar

Chockerande löften längs vägen

Chockerande löften längs vägen


Jag läste nyss från Luk 18 i min helbibelplan. Det är ett märkligt kapitel i en reseberättelse. Vi får höra om några löften som inte bara glider in och snällt lägger sig tillrätta i vårt inre. Saker som Jesus säger är smått chockerande. När jag läser och försöker hitta några löften finner jag sex stycken.

Fortsätt läs mer
2135 Träffar

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Min sjuåriga son fortsatte, medan vi körde förbi höghuset som renoverades:  tänk bara på allt man måste riva ner, bära och spika.

Någon dag senare poppar strofen upp i mitt huvud igen. Byggare – det måste vara ett tufft jobb.

Tänk vad mycket de bygger i Bibeln. Babelstorn, altaren och tempel. Starkt är också att läsa om det omfattande renoveringsarbete som man gör i Nehemja bok av hela stadsmuren efter fångenskapen i Babylon.

Det är nog ingen slump att Jesu jordiske far är snickare. Byggare är ett tufft jobb, man behöver träning för att orka bygga. För det är ju det som han gör Jesus, river ner, bär och bygger.

Bär stenarna till det nya templet som är du och jag, river ner gamla strukturer som vi likt Babelstorn byggt i våra liv. Och så börjar han bygga… 

Jesus dör inte genom halshuggning, eller hängning, eller en giftbägare, hans död är ett bygge. Två massiva träpålar sammanfogade till ett kors, spikar…

 

Vi läser i Jesaja 45: 14

Det är jag

som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna.

Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,

men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.

 

Månadens tema är Bibelns löften och detta är ett av de löften jag håller hårt i då världen känns i skriande behov av renovering, löftet om att Jesus ska bygga upp och släppa fångar fria.

 

Så får vi bli hans lärlingar, vara med i byggarbetet.

Riva torn från Babel, bära levande stenar och bygga Guds rike.

Fortsätt läs mer
1834 Träffar

Konsten att lämna över stafettpinnen!

Konsten att lämna över stafettpinnen!

I dagens Bibelläsning fick jag i 1 Krön 22 syn på ännu en pärla- Davids lysande "stafettpinneöverlämningstal". Här finns mycket att hämta för den som vill växa som ledare.

Situationen är att David skall inspirera Salomo att bygga templet. Detta, vet David, kommer att byggas efter hans död och därför kommer han inte kunna hjälpa sin son under själva bygget. Det som bör sägas måste alltså förmedlas här och nu.

1 David gör först en bedömning av Salomos behov och svagheter: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt HERRREN måste göras mycket stort". På samma sätt är det alltid viktigt att vi också börjar med att försöka urskilja vad personen eller gruppen som vi skall vägleda har för behov, styrkor och svagheter.

2 David vidtar, helt på egen hand, en mängd förberedelser för att "hjälpa Salomo på traven". Han anskaffar en mängd material som Salomo kan använda sig av när han skall bygga templet. På samma sätt, är en nyckel för alla ledare, att förbereda sig själv så bra som möjligt så att man kan hjälpa och utrusta personen, gruppen man skall leda på ett maximalt sätt. Det kan t.ex. handla om att man läser på inom något visst område som innehåller kunskap som man sedan skall förmedla vidare till den/de man skall vägleda.

3 David inser sina egna begränsningar inkl. vad Gud har kallat resp. inte har kallat just honom att göra. Den insikten hjälper honom att med frid kunna lämna över stafettpinnen ang. tempelbygge till Salomo. Han kommunicerar dessutom just detta till sin son i början av hans "överlämningstal". På samma sätt är det alltid en styrka om vi kan ha en insikt över vad som är, resp. vad som inte är vår uppgift i en specifik situation eller process.

4 David delar med Salomo vad Gud har gett honom angående just Salomos kallelse. David förmedlar alltså ett profetiskt budskap till sin son. Här visas Davids lyhördhet inte minst genom att han inte ber Salomo att göra samma sak som David gjort under sitt liv. Tvärtom så understryker David att han tror att Salomo har en kallelse att utföra helt andra saker än vad David gjorde. Detta understryker för mig att David verkligen har lyssnat in vad HERREN har velat förmedla om Salomo utan att blanda in "sitt eget" i den processen.

Detta är en viktigt poäng för det finns ju en risk att vi har en övertro på att de som följer efter oss skall göra precis samma saker och på samma sätt som vi. Om vi förmedlar det finns en risk att vi "låser fast" de som vi leder i det som har varit just vår specifika kallelse och uppgift. Davids tal "öppnar" tvärtom upp för Salomo att gå in i som är just hans specifika kallelse.

5 David uppmanar och uppmuntrar sin son på ett härligt och trosvisst sätt. Han utmanar honom att vara frimodig och att våga satsa allt. Samtidigt beskriver David olika nådegåvor som han bedömer att Salomo

kommer att behöva för att kunna utföra uppgiften på ett fullödigt sätt. Känslan här är att David redan spårat upp att Salomo redan har dessa gåvor (klokhet och förstånd) men att han just därför uppmuntrar sin son att frimodigt be Gud om mer av just dessa gåvor. Här kan man notera att Salomo verkar ha tagit intryck på djupet av sin fars undervisning. Detta visar sig inte minst genom att han helhjärtat utför uppgiften som han har blivit ålagd. Det visar sig också i att han själv ber Gud att få just de nådegåvor som hans pappa har omnämnt att han behöver!!!

Detta kan få tjäna som inspiration för oss att våga ta initiativ och utmana och uppmuntra dem vi leder att vara frimodiga. David står också som en förebild för att ge oss mod att även våga urskilja och benämna olika gåvor som vi tror att de vi leder behöver mer av. Om du gör det (som David) på rätt sätt så kan det få en helt avgörande betydelse för den eller de som på ett eller annat sätt har dig som ledare.

Over and out:)

 

 

 

Fortsätt läs mer
2153 Träffar

"Du skall inte frukta nattens fasor..."

"Du skall inte frukta nattens fasor..."

På bilden ser man en vacker solnedgång, fotot tog jag häromkvällen vid havet där vi bor.

Även om solnedgången är otroligt vacker, så kan kvällarna för en del av oss medföra oro, och många tankar på sådant som bekymrar oss, smyger fram ur dunklet.

 Har du prövat att bedja aftonbön i tidegärdens form (Completorium) någon gång? I den aftonbönen finns Psaltaren 91 som en av bönerna just på söndagskvällen.    "Den som vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på!" 91:1-2. Läs gärna hela den underbara Psaltarpsalmen 91, det är tröstade och trygga ord när oro knackar på hjärtat och sinnet.

Guds Ord är levande och verksamt - också så att det kan trösta oss och lindra oro.

Fortsätt läs mer
1593 Träffar

Var frimodig ty JAG är med dig!

Var frimodig ty JAG är med dig!

Den kanske allra bästa undervisningen om frimodighet i hela Bibeln, finns i Josuas första kapitel. Tre gånger uppmanar Herren själv Josua att vara frimodig. Det är verkligen inget hurtigt tillrop Josua får, hela hans livssituation talade ju just då emot att vara  frimodig!  Mose, hans älskade mentor och förebild var död, och en gigantisk utmaning låg framför Josua, han skulle leda folket in i det utlovade landet! Det fann stor anledning till oro och det fanns liten anledning till frimodighet i det läget.

Men Guds ord förändrar hela landskapet!

Josua skulle vara frimodig därför att Herren lovade att inte lämna honom, Josua kunde vara frimodig därför att han höll fast vid Guds ord och Josua skulle vara frimodig därför att Herren lovade att själv vara med honom vart han än skulle gå.

Tre fantastiska löften och tre uppmaningar till frimodighet, Josua 1:6, 7, 9. Det verkar som att Herren behöver upprepa sig tre gånger i detta samtal med Josua...är inte det fint, att Herren gör sig besväret att upprepa sig så att vi människor ska fatta?!

Guds ord förändrar hela landskapet, det skedde på Josuas tid och det kan ske när du och jag läser våra biblar!

Fortsätt läs mer
1939 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se