tom banner

Vad ska vi göra med Josua egentligen?

Vad ska vi göra med Josua egentligen?

De senaste dagarna har vi som läser halvbibelspåret kommit in i Josua. Den övergripande berättelsen då folket flytt från Egypten tillbringat 40 (härdande och tillitsprövande) år i öknen och nu äntligen ska få flytta in i landet de så länge längtat efter. De har dock ett problem på vägen, det bor folk där de ska flytta in.

Berättelsen är full av små detaljer som verkligen kan tillämpas rakt in i våra liv. Till exempel fastande jag i 7:6- där Josua i motgången inte väljer att lämna Gud och gå, utan kastar sig i bön inför honom. Vilken förebild. Tänk om jag kunde komma dit att det alltid är den naturliga utvägen i motgång. Ett annat exempel är 8:34- där Josua läser ”alla lagens ord” för folket. Snacka om att dela Guds ord och ha bibelstudium. Mer sådant!

Men det övergripande i inledningen till Josua är svårare att spontant glädjas åt: Folk dör i mängd. Mycket av det som är svårt i Bibeln kan förklaras genom att berätta att vi kristna inte tillhör det ”gamla” förbundet utan att Jesus kommit med ett nytt förbund (därför följer vi inte lagen). Andra delar förklaras enkelt med att det vi läser (faktiskt) inte är Guds vilja. Det är min övertygelse att berättelsen är med för att Gud vill det, men att ondskan vi möter kommer från människors dåliga beslut och inte Guds direkta påbud. Många onda saker som händer är människan själv kapabel till att komma på. Men när vi kommer till Josua så är det på Guds direkta order som människor dödas. Vad ska vi egentligen göra av det?

Fortsätt läs mer
2733 Träffar

Den tomma graven ger stora konsekvenser

Den tomma graven ger stora konsekvenser

Söndag – Den första dagen!

Mark, Matt, Joh

Söndagen uttrycker Johannes som den första dagen i veckan! Det är en vändpunkt i hela historien, något helt nytt har brutit in i världen. Guds rike är här, på riktigt, men inte fullt ut ännu. Det är så stort att jag egentligen vill sluta skriva här och bara stanna inför det oerhörda. Men då hade bloggtexten inte blivit så givande för er som läser så några saker till innan vi får stanna upp och fascineras. 

Just den första dagen är en intressant markering av Johannes. Kopplingen till Första Moseboken är intressant och säkert medveten. (Tack till NT Wright som visat mig detta).

  • På sjätte dagen skapar Gud människan. >> På fredagen ställer Pontius Pilatus Jesus inför folket och säger "Se människan".
  • På sjunde dagen vilar Gud. >> På lördagen ligger Jesus död och begraven.
  • Dagen efter den sjunde, första dagen "i" skapelsen. >> På söndagen uppstår Jesus, den första dagen i veckan av den förnyade skapelsen! Något nytt, stort och oerhört har börjat!

Alla möten som beskrivs i texterna efter uppståndelsen är för mig bland de finaste Bibeln har, jag vet att jag säger det ofta (att jag har favorittexter) men nu är det dags igen. Alla möten med sörjande, förvirrade och oförstående människor. Det känns verkligen som ett mänskligt kaos där Jesus kliver rakt in och säger sitt "Frid!". För mig ger det vila mitt i det kaos som jag kan uppleva. Mitt i min sorg, förvirring och oförståelse. Den Uppståndne är fortfarande fridsgivande.

Vid frukosten idag läste vi uppståndelsetexten ur Johannes. Sexåringen rättade mig snabbt med att: "det skulle vara tre kvinnor, inte en!". Dessa texter är bland de svårare att få säker koll på kronologin i och många försöka har gjorts. Vem var först? Hur gick de sen? Vem kom tillbaka? Vi får helt enkelt vila i att vi inte för det exakta händelseförloppet klart för oss. Men det gör inget, budskapet i texten hänger inte på helhetsbilden i detta fall. Så ta ett djupt andetag, släpp historieprofessorn i dig några minuter, kliv in i berättelsen, ställ dig bredvid alla förvirrade människor och möt Jesus. Han är där!

Tro nu inte för en sekund att jag säger att detta inte skulle kunna säkerställas historiskt, det är inte min poäng alls och det finns spaltmeter med god litteratur på ämnet (Stefan Gustavsson släpper t ex sin bok "Skeptikerns guide till Jesus del 2 i dagarna). Men denna påsk ska i alla fall jag inte lägga mitt fokus där. Jag vill bara vara närvarande.

Till sist vill jag ge mig ut på promenad, eller snarare fortsätta den vandring vi i Anta utmaningen redan har åtagit oss att göra. Det är nästan tre kvartal kvar av vår vandring in mot målet som jag har satt mig för. Som ofta när jag tänker på bibelläsning så landar jag därför till sist i Emmausvandrarna. De går där förvirrade (som jag många gånger är), med dem vandrar Jesus och lägger ut skrifterna. Den relationen blir jag också erbjuden. Om jag vill, så läser Jesus gärna Bibeln med mig, lägger ut och visar. Vilken nåd och välsignelse! 

Och nu, äntligen, vill jag säga det: "Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden, Halleluja!"

Glad påsk!

Olof Brandt

Ps. Kronologin under påsken är svår att göra exakt eftersom den finns flera möjligheter när vi försöker sammanfoga de fyra evangeliernas skildringar till en enda. Kronologin i dessa inlägg bygger på Anders Sjöbergs bok "I korsets tecken

Fortsätt läs mer
2765 Träffar

De lånade krubba...

De lånade krubba...

Jag avslutar dagen med en dikt som jag älskar. Återigen är det Nils Bolander som fångar något jag inte kan uttrycka med ord...

De lånade krubba åt armodets son
och därtill halm och strå.
De lånade åsna bortifrån
för Herren att rida på.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade bröd en hungerns dag
på bergets grönklädda slänt,
och tvenne fiskar av okänt slag
hans lärjungar hade sänt.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade båt i ett fiskartjäll
och talte till folket från den
och en vindblåst hydda till läger en kväll
åt sig och tolv hemlösa män.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade sal, då hans dag var förbi,
för att duka sitt nattvardsbord,
och den grav man lade hans kvarleva i
var ett lån från en främlings jord.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Dock -
nu när jag skådar hans stingande krans
och ser hans kors som det var,
då känner jag djupt: det var icke hans,
det var min börda han bar.
Det kors min Frälsare
kallade sitt -
var mitt.

 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2897 Träffar

En stilla dag

En stilla dag

Lördag – en stilla dag

Luk 23:56b Matt 27:62-66

Idag har mörkret överhanden. Som enda dag i historien är det verkligen nattsvart. Jesus är död. Han lärjungar är troligen helt förstörda. Ryktet om att Judas har hängt sig har garanterat spridit sig. Oron för vad som ska hända dem själva sitter kramar säkert om deras hjärtan. Men störst av allt är nog helt enkelt sorgen. Sorgen efter en fantastik vän och mästare. Jag undrar som om de försökte uppmuntra varandra. Kände de någonstans att det fanns hopp? Han hade ju trots allt sagt... men kan det verkligen vara så... vågade de tro?

Men i mörkret fanns det något mer, det fanns någon som inte hade gett upp. Orden som Jesus tidigare hade sagt, och som lärjungarna till synes hade glömt, eller inte vågade hoppas på ljudade i historien: ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”

Olof Brandt

Ps. Kronologin under påsken är svår att göra exakt eftersom den finns flera möjligheter när vi försöker sammanfoga de fyra evangeliernas skildringar till en enda. Kronologin i dessa inlägg bygger på Anders Sjöbergs bok "I korsets tecken

 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1951 Träffar

En LÅNG fredag

En LÅNG fredag

Fredag – En väldigt lång dag

Bland andra Luk 22:54–23:56 och Joh 18:12–19:42

Den kallas för Långfredag på svenska, med Good friday på engelska. Den språkliga skillnaden rymmer också en del av hemligheten med långfredagen. Det är en lång dag. Jesus förhörs under natten och på dagens gisslas han innan han tillslut dödas och begravs. 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2359 Träffar

Hur allt runt omkring talar om det oerhörda!

Hur allt runt omkring talar om det oerhörda!

Torsdagen – Måltid, trädgårdsbesök och tillfångatagande

Bland andra Mark 14:12–52, Luk 22:7-53, Joh Joh 13:1–18:11

Nu drar det ihop sig. Från torsdagen händer allt i en strid ström. Jesus sover knappt alls och oerhört mycket händer på dessa två dagar som är kvar av Jesus liv innan korsdöden. Under torsdagen får vi veta att lärjungarna ska förbereda en judisk påskmåltid. Denna stora högtid firas till minnet av uttåget. Jag brukar säga till alla jag möter att om ni för möjlighet att någon gång vara med om firandet, antingen med en judisk familj eller i ett kristet sammanhang, så ta chansen! Det är en oerhörd upplevelse och ögonen öppnas för så mycket som tidigare varit dolt i den ganska korta episoden av nattvardens instiftande. 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2378 Träffar

Sluga och onda planer

Sluga och onda planer

Onsdagen – sluga planer

Bland andra Luk 21:37–38 och Luk 22:1–6

Onsdagen är lite av en mellandag i påskveckan. Det finns inte så många skildringar av vad som händer just denna dag. Bibeltexterna talar vagt om att Jesus rörde sig på tempelområdet och fortsatte prata med människor. Men det som börjar ta form är det som sker bakom ryggen på Jesus.

När exakt Judas ger sig iväg vet vi inte, men han besöker ledarskapet i Jerusalem med erbjudandet om att sälja ut Jesus. För detta erbjuds han trettio silverpengar som ersättning. Vad som gjorde att Judas fick denna idé kan vi bara spekulera i. Kanske vara det ett snabbt sätt att tjäna extra, han kanske var missnöjd med hur allting utvecklade sig med Jesus eller så hade han gett upp om att Jesus verkligen var den ha sa sig vara. Vi kan inte veta, men ett stort svek är det.

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2051 Träffar

Månadstema april: Löften i Bibeln

Månadstema april: Löften i Bibeln


Under påskveckan läser vi om hur Jesus är inne i sin svåraste stund på jorden. Ensam och övergiven går han mot avrättningsplatsen, Golgata. Vilka minnesbilder bär han med sig av sina närmaste, lärjungarna, de som han satsat så mycket tid och kraft på? Det går åtminstone att föreställa sig tre färska minnesbilder från hans sista dygn med de tolv.

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2627 Träffar

Tar jag det på tillräckligt stort allvar?

Tar jag det på tillräckligt stort allvar?

Blir visst två inlägg idag. Idag läste jag GT och NT samtidigt i min halvfartsläsning och då var det en sak som jag funderade på och ville dela här på bloggen. I NT-läsningen idag var vi vid Jesus som gör ett stort under (mättar 5000), efter det följer diskussionen med lärjungarna om vem Jesus egentligen är. Det landar i att Petrus bekänner Jesus som Messias, judarnas kung och räddare. Hela sammanhanget avslutas med att Jesus talar om sin kommande död och uppståndelse med tillägget att vi ska ta upp våra kors och följa honom. (Luk 9:10-27)

GT texten är sista kapitlet i 2 Moseboken (Kap 40). Vi ser här hur Moses gör i ordning boningen eller tabernaklet och hur Gud flyttar in. Bilden i bloggen är ett försök av en konstnär att visa på hur det kan ha sett ut under natten när Gud var närvarande i boningen, vilken syn (även om tabernaklet just i den målningen kanske inte är så korrekt återgivet)!

Fortsätt läs mer
2124 Träffar

På tempelplatsen

På tempelplatsen

Tisdagen – kring templet

Bland annat Matt 21:20–25:46, Mark 11:20–13:37

Under tisdagen går Jesus återigen från Betania in till templet, de passerar fikonträdet som nu är dött och resten av dagen lägger han på att undervisa och bemöta argument. Dels i tempelområdet men han avslutar dagen med talet om framtiden på Olivberget, varifrån man har god utsikt över templet. Tisdagen är väldigt mycket textmassa eftersom vi har en hel del av Jesus undervisning från just denna dag. Anders Sjöberg menar att av de fyra evangeliernas 89 kapitel så är inte mindre än 11 om vad Jesus gör just denna dag. 

Fortsätt läs mer
2279 Träffar

Se vi går upp till Jerusalem

Se vi går upp till Jerusalem

Så var det dags, den viktigaste och häftigaste tiden på kyrkoåret enligt mig. Påskveckan med sin dramaturgi och händelserikedom är en klar favorit av kristna högtider. Dels eftersom den är så viktig, men hela veckans pågående drama fascinerar. Så jag tänkte göra en specialare här i bloggen. Jag ska försöka skriva något varje dag i veckan och kort kommentera påskveckans dag. Det följer inte direkt min läseplan (halvfart) men jag frångår den lite under denna vecka och läser antingen dubbelt eller så får jag läsa ikapp på annandag påsk. 

Måndagen – Fikonträdet och templet

Mark 11:12-19, Matt 21:12-19, Luk 19:45-48

Dagen efter intåget i Jerusalem på åsnan beger sig lärjungarna och Jesus in till stan. De bodde strax utanför i byn Betania, 2-3 km från Jerusalem (beroende på från var du mäter). Man kanske frågar sig varför han bor utanför men svaret är ganska enkelt. Under påskveckan går antalet personer som bor i Jerusalem från cirka 30.000 till närmare 300.000, alltså tio gånger så många. Det troliga är att han därför bor hos sina vänner i Betania under hela påskveckan. Jesus går alltså in med sina lärjungar, via Olivberget till Jerusalem. 

På vägen ser de ett olivträd, kanske är detta en av de vanligaste frågorna som en bibelläsare får. Varför i hela världen förbannar han trädet? Vi vet inte riktigt vad som rörde sig i Jesus, vi kan nog överhuvudtaget inte förstå det. Det är dock tydligt att i den stora berättelsen så förstås och används berättelsen som en profetiskt handling för att hjälpa lärjungarna att förstå, som en del av Jesus pedagogik. Bilden av fikonträdet som inte bär frukt, som en kritik mot ledarskapet, har använts i GT av profeterna och säkert så kopplar lärjungarna Jesus demonstration till just det.

Fortsätt läs mer
2259 Träffar

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Bibeln- Hjärtats bok

Bibeln är verkligen en hjärtats bok eller en bok om hjärtat. Genom hela Bibeln märker vi att våra hjärtan står i centrum för Guds uppmärksamhet. Vad står då hjärtat för i Bibeln? Vilken del av oss är det som avses när hjärtat omnämns i Bibeln? En ledtråd får vi i Ords. 4:23 "Framför allt som bör bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet". I den hebreiska texten använder Salomo två olika hebreiska ord, "samar" och "natsar", som både har koppling till att vakta, bevara och vaka. Hjärtat beskrivs här som den plats som är själva livets utgångspunkt! Detta stämmer naturligtvis angående våra kroppar då hjärtat är ett centrum som tar emot och sänder vidare blodet till hela kroppen. I texten verkar dock hjärtat stå som ett tecken på ett centrum, inte bara för våra kroppar, utan för hela vårt jag, kropp, själ och ande. Detta innebär att hjärtat i Bibeln står för vår kärna, vårt innersta, själva utgångspunkten för vår vilja och våra handlingar. Undra på att Gud, enligt Bibeln, är synnerligen intresserad av våra hjärtan!

Ett hörande hjärta

De senaste dagarna har jag i  min "pärm till pärm" läsning arbetat mig igenom början av 1:a Kungaboken. Där får vi möta den unge Salomo som efter en kort inledande turbulens blir smord till kung. När Salomo har blivit det ber han en bön som enligt 1 Kung. behagade HERREN. Det var den bönen som ledde till att Gud gjorde Salomo till jordens visaste person på den tiden! Vad var det då Salomo bad om? Bönen är återgiven i 1 Kung 3:9 "Ge din tjänare ett lydigt hjärta" står det i Folkbibelns översättning. På hebreiska står där "lev shomea" och det betyder bokstavligt översatt: "ett hörande hjärta"! Salomo bad alltså om en livshållning där han konstant skulle vara inriktad på vad Gud ville.

Salomos nedförsbacke och Daniels uppförsbacke

Därefter följer en gyllene tidsålder för Salomo och hela folket i Israel. Salomo verkar göra allt rätt och Gud välsignar honom rikligen på alla plan. Han har allt det som vi så ofta drömmer om och längtar efter. Han är populär, har starka gåvor, är i centrum, blir internationellt erkänd och får stor materiell rikedom, för att bara nämna några saker. Gång på gång under denna tid omnämner både Gud och Salomo att hjärtats inställning till Gud är helt avgörande för hur Gudsrelationen skall utveckla sig.

Profeten Daniel levde flera hundra år senare under en helt annan tid för det judiska folket. Han fick inte verka på hemmaplan i Jerusalem utan på bortaplan i Babel. Han fick inte vara del av en majoritet utan han fick istället vara del av en försvinnande liten minoritet. Han hade var inte i centrum som en kung utan han när han kom till Babel så var han total okänd för nästan alla. Han hade  inte garantier ens för sin egen personliga säkerhet utan han var helt tvungen att förtrösta på att Gud själv skulle beskydda hans liv.

Trots detta märker vi att Daniel verkar ha samma "hjärteinställning" som Salomo angående att låta Gud var det viktigaste av allt. I Dan. 1:8 befinner sig Daniel i en pressad situation. Han är krigsfånge och tagen till kung Nebukadnessars hov. Väl där erbjuds han mat att äta som han bedömer att han inte är tillåten att äta. Det kan ha handlat om Bibelns matregler för judar eller om att köttet först hade offrats till avgudar innan det gavs till dem att äta.

Daniels respons omnämns i Dan. 1:8 "Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack." På hebreisk står det ordagrant översatt: "Daniel lade på sitt hjärta att han inte skulle orena sig med kungens mat..". Daniel valde alltså att ta en risk för sitt liv här. Detta för att han tagit emot Guds Ord så djupt i sitt hjärta att det var viktigare att följa Gud än att bevara sitt fysiska liv!

Nerförsbackens fara och uppförsbackens välsignelse

Jag tycker att 1 Kung. 11 är ett av Bibelns mest chockerande kapitel! Där kan man läsa om att samme Salomo som hade allt som vi så ofta drömmer om, avföll från Gud. När det skall beskrivas (i vers 3 och 4) står en beskrivning av hjärtat omigen i centrum, "förleddes hans hjärta" och "så att hans hjärta inte förblev hängivet HERREN sin Gud" är formuleringar som används. Förhoppningsvis är t.ex. alla ordspråk i Ordspråksboken ett tecken på att Salomo efter detta omigen vände tillbaks och tog emot den förlåtelse som han själv hade bett Gud om att ge folket när han själv tidigare vandrade på Guds väg.

Daniel däremot verkar bevara sitt hjärta under hela sitt liv. Trots att han fick möta livsfara och verkar bli bortglömd och undanskuffad under många år, så möter vi gång på gång en person som är fylld av den Helige Andes nåd och vitalitet. Han agerar alltid med vishet och skärpa. Han är samtidigt barmhärtig, inlyssnande och ödmjuk. När han ber om förlåtelse för sitt eget folks synd så beskriver han det inte som att "de har syndat" utan han ropar inför Gud: "Vi har syndat!"(Dan. 9:5).

Mitt i detta var Daniel själv nog ofta svag och märkt av kampen. Det kan vi märka av i Dan 7:28 och 10:2. Samtidigt omnämns det gång på gång att han bär på något som får även de som inte känner den Sanne Guden att märka att han är speciell: "Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig och att du har visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet" (Dan. 5:14).

Jag älskar texten som beskriver vårt sista möte med Daniel. I Dan. Kap. 12 är han förmodligen över 80år gammal och han har fått leva mer än 60 av de åren på bortaplan under mycket stor press och utsatthet. Ändå möter vi inte en knäckt, modlös eller likgiltig person utan tvärtom. Daniel verkar på ett ljuvligt sätt ha bevarat barnet i sig. Han är fortfarande nyfiken och hungrig på både Gud och livet. Därför ställer han så många frågor till Gud att vår Herre till slut tvingas att milt förmana honom att vänta en liten stund på nästa svar.

Din och min utförs och uppförsbacke

Kanske kan Salomos och Daniels liv får tjäna som en liten hälsning till oss. Jag vet inte hur det är med dig, men jag längtar ofta efter och ber mycket om att få mer nedförsbacke i mitt liv. Detta tror jag verkligen vi får be om och jag tror naturligtvis att Gud unnar oss mycket utförsåkning här och nu:) Samtidigt får Salomos berättelse tjäna som en liten varning angående att våra nedförsbackar också borde förses med en varningsskylt som t.ex. kunde innehålla texten i Ords. 4:23.

Daniels livsberättelse kanske å andra sidan kan få bli till uppmuntran till de av oss som upplever att det är lite uppförsbacke i livet just nu. Han liv och hans exempel visar ju att Gud kan förlösa mycket guld djupt i våra hjärtan även när vi är befinner oss i en prövande livssituation. Hans evighetsperspektiv fick förvandla honom inifrån och ut mer och mer. Detta gjorde att han vid hög ålder inte "ältade" sina besvikelser och prövningar. Tvärtom hade han ett inre Andens driv som var svårt att missa om man så befann sig på en kilometers avstånd. Kanske det idag kan få tjäna som uppmuntran till dig som liksom jag ofta frustreras så fort vägen börja luta uppåt:-)

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
3245 Träffar

Vart skulle du åka?

Vart skulle du åka?

Idag läste jag om Johannes döparen och Jesus dop. Det är en av de häftigaste delarna i Bibeln enligt mig. En helt okänd (vad vi vet) Jesus kommer fram till dopet hos Johannes, i de andra evangelierna får vi ta del av en del av deras diskussion om man stod en bit bort uppfattade man nog inte den. Istället fick man se den otroliga synen av duvan och rösten som talade. 

Jag funderar ibland på vilken bibelberättelse jag helst skulle vilja åka tillbaka och se med egna ögon. Det finns många bra att välja på men dopet i Jordan är en av mina favoriter. Tänk att få stå bland människorna och plötsligt få ta del av detta. 

Det som fascinerar mig mest tror jag är överraskningen. Många, troligen alla, har kommit för Johannes skull. Han var kändisen, den man besökte för att antingen ta del av hans dop eller bara se vad allt prat handlade om. Så dyker denna okända man upp och tre intensiva år tar sin början. 

Vilken berättelse skulle du besöka?

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2016 Träffar

Mot bakgrund av

Mot bakgrund av

Jag vaknade tidigt på vandrarhemmet i Paris. Det är fortfarande mörkt ute men snart hoppas jag på en lika strålande solig dag som i går. Vi är 17 pastorer från Sverige som några dagar ska möta församlingar och ledare här för att lära av dem. Mot bakgrund av vintern i Sverige njuter vi av varm vårsol i Paris. Det är så vi ser på saker och ting: mot bakgrund av. Allt blir tydligare och mer begripligt om det ställs ”mot bakgrund av”. I Parisområdet bor det 11 milj människor, en mix av många nationaliteter. Mot den bakgrunden blir det intressant att se hur församlingar och kyrkor arbetar. Hur tar man sig an den mångkulturella utmaningen? Hur bemöter man social nöd? Växer antalet lärjungar till Jesus? Paris är drabbat av attentat – vad är kyrkornas roll mot den bakgrunden? 

Listan kan göras lång. Vi har en intressant vecka framför oss. Mitt i allt detta följer jag min bibelläsningsplan och tänker också där ”mot bakgrund av”. GT-läsningen (3-4 Mosebok) har gett ingående beskrivningar om offertjänsten.  Israels barn skulle nogsamt följa alla ordningar. Felfria offerdjur och rätt personer utför rätt handling i rätt tid. Mot den bakgrunden framträder bilden av en helig Gud. 

När jag samtidigt läser evangelierna blir bilden så övertydlig. Ett folk har fått en lag med föreskrifter om offer och gudstjänst som i sig är god och uttryck för Guds vilja. Men det ligger nåt otillräckligt i detta. Det byggs upp en förväntan om att det kommer en ny ordning, ett nytt kapitel som är större och bättre. En frälsning för ett folk som ”hattar och haltar”, ett offer som inte behöver upprepas. Ja, evangelierna har aldrig blivit så storslagna för mig som nu då jag läser Moseböckerna parallellt. Fast jag ska nog säga ”mot bakgrund av”. Kontrasten är stor och vi behöver den för att förstå sammanhanget. 

Nu ska jag kasta mig ut i paristrafiken som är hektisk mot bakgrund av mitt lugna liv i Örebro!

Anders Blåberg

Fortsätt läs mer
2518 Träffar

Tänk stort - och bygg djupt!

Tänk stort - och bygg djupt!

Det som inte syns har betydelse för det som syns!

Det röda på båten (på bilden) är kölen. Den är under vattenytan då båten ligger i sjön. Kölen syns inte, men att den finns är helt avgörande för det som syns ovan ytan. Utan kölen som inte syns, så skulle hela båten snart gå under.

Jag tror att vår bibelläsning är som den kölen! Bibelläsningen som ibland sker i det fördolda, men som har enorm betydelse för det vardagliga liv som sedan kommer att synas och märkas på olika sätt. Dessvärre är det också så att utan bibelläsningen som köl i våra liv, så kantrar nog snart "vår båt".

Vi människor är sådana att vi gärna beundrar det som syns ovan ytan, det vi kan se och imponeras av! Vi beundrar båtarnas svällande segel -men sällan deras köl....den syns ju inte! Men, det märks snart om kölen inte finns....

För några år sedan besökte biskop Thomas från den koptiska kyrkan i Egypten, oss i Sverige. Då uppmuntrade  han oss med orden: "Tänk stort - och bygg djupt!"  Alltså, hissa gärna höga segel som alla kan se , men glöm inte av kölen som ingen kan se!

En av de riktigt viktiga följderna av Anta Utmaningen, är just att kölen i våra liv blir stadig och trygg - då kan vi sedan hissa härliga och synliga segel!

Det som inte syns har betydelse för det som syns!

Fortsätt läs mer
1867 Träffar

Vindskydd eller väderkvarn?

Vindskydd eller väderkvarn?

På bilden finns ett citat av Mao från Kina!

Men tänk dig nu att det handlar om Guds Andes vind som blåser i våra liv, och att den vinden ökar i styrka när vi läser Guds Ord och utsätter oss  för kraften i Ordet! (Så tänkte nog inte Mao...)

När Guds Andes vind blåser, bygger vi då vindskydd för att liksom "ta betäckning" och skydda oss själva för vindens kraft, eller bygger vi väderkvarnar för att vindens kraft ska ge oss styrka? En väderkvarn med de stora vingarna som är till för att fånga upp vindens kraft, är intressant. Säd kan malas och mjöl kan framställas...vilken skillnad det är om man skulle göra allt arbete i egen kraft, eller om man låter sig drivas av Andens kraft!

Det tema som vi har satt för mars månad handlar ju om detta, hur ett bibelord får oss att handla. Kanske på ett sätt som vi inte trodde oss om att klara i egen kraft, eller våga. Men - när vinden blåser - låt oss då bygga väderkvarnar istället för vindskydd - det kan bli spännande!

Fortsätt läs mer
2087 Träffar

Bibeln, en Disney film - en sista trött tanke för dagen

Bibeln, en Disney film - en sista trött tanke för dagen

Har du sett en Disney-film (högst troligt) eller tittat på en musikal? Det slår mig ibland som lite udda att personerna i berättelsen plötsligt bryter ut i spontan dans och sång. Plötsligt kan de alla sjunga samma sång, dansa synkroniserat och allra helst dela upp sig i stämsång. Jag vet självklart att det är en del av uttryckssättet, men har du tänkt på att Bibeln är likadan.

Vi läser i halvbibelspåret idag om hur de har kommit genom Röda Havet och plötsligt förvandlas allt till en Disney-film (okej kanske inte helt men...). Spontan sång och dans bryter ut. "Då sjöng Mose och israeliterna denna lovsång". Hur såg det ut? När hade de lärt sig den? Hade de sångblad, Powerpoint? Sjöng Mose före? Jaja, det må vara en udda liten detalj, och troligen inte viktig, men hade inte reflekterat över det bibliska i spontan sång. Får tänka på det när jag ser nästa musikal, eller kanske ska dansa och sjunga lite spontant i montern* imorgon... 

/>Olof 

* Är på barnledarkonferensen i Jönköping denna helg, välkommen förbi och säg hej i montern. Står för Bibeläventyret. 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2064 Träffar

Den namnlöse skriftlärdes lärdom

Den namnlöse skriftlärdes lärdom

Under de senaste dagarna har vi kunnat se hur olika grupper kommer till Jesus med frågor. Många sägs vilja sätta dit honom och ställer snärjiga frågor som är tänkta att visa att Jesus är en falsk profet. Men Jesus fortsätter svara vist.  I Markus 12:28 möter vi så plötsligt en annan attityd. En person inser att Jesus är vis och verkar plötsligt ställa en ärligt menad fråga. 

Jesus hanterar sin tids kändisar med stor vishet. Ibland svarar han knappt, vissa gånger lyssnar han in, andra ger han utmanade svar, och ytterligare andra gånger ställer han dem mot väggen och skäller ut dem. Jag kan inte låta bli att fundera på vilka ”kändisar” eller ”makter” han hade hanterat på dessa radikalt olika sätt i vår tid. Vilka hade fått en utskällning, vilka hade han varnat folket för, vilka hade varit ”nära Guds rike” och vilka hade inte fått svar alls?

Samtidigt som jag tänker på detta smyger sig den kanske ännu viktigare tanken på. Vem av de frågande grupperna stämmer jag bäst in på idag. Anklagar jag Jesus? Försöker jag sätta honom på prov? Förstår jag helt enkelt inte vad han talar om och gör? Eller är jag en lärjunge som förundrad går bredvid och ser vad som händer? För min egen del skiftar det och Jesus lyssnar. Ibland låter han då också bibelläsningen bli svaret på min fråga eller fundering. 

Jag tror att den skriftlärde som vi möter i 12:28-34 är en god förebild. Han har upptäckt något och kommer med en ärlig fråga till Jesus. Det finns något i hans attityd som öppnar upp. När jag läser GT-texterna (i halvbibelplanen) just nu kan jag brottas med formuleringarna kring att Gud förhärdar faraos hjärta. Jag kan svepas med av att tycka att Gud beter sig som en elak despot.  Den namnlöse skriftlärde får mig då på andra tankar. Om jag istället för att kritiskt försöka ”sätta dit” Gud i GT, försöker jag komma med en ärligt positiv men frågande attityd så kan svaren ges mig mycket lättare. Istället för ”Hur kunde du!” kommer jag till Gud och frågar ”Jag förstår inte, hjälp mig förstå.”. Missförstå mig inte nu, självklart får vi vara arga på och ifrågasättande mot till Gud, men ibland kan den namnlöse skriftlärde med sin attityd komma längre i förståelsen och relationen.  

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2152 Träffar

Vad kan en bibelberättelse ge?

Vad kan en bibelberättelse ge?


Förra veckan lyssnade jag till många berättelser om hur faktiskt ett och samma bibelavsnitt har lett till handling och förändring. En berättelse som inspirerat och utmanat att bryta destruktiva mönster. Inte bara för en viss kategori eller åldersgrupp. Helt olika människor blir gripna av samma story. Tjejen på bilden går på en dövskola i Västafrika.

Fortsätt läs mer
2141 Träffar

Att ta steg i tro

Att ta steg i tro
Ordets görare - Bibelord som lett dig till att handla på ett visst sätt!

Det är vårt månadstema för Mars månad!

Det handlar ju om att vi ska vara Ordets görare, inte enbart lyssnare. Jesus talar också om detta i Matt kap 7:24 t.ex. i liknelsen om de två husbyggarna. Han säger; "den som hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan!" Och han fortsätter med att konstatera att det är dåraktigt att höra men sedan inte göra.

Nu inbjuder vi varandra att dela med oss av de gånger då det vi läst i Bibeln också fått vissa konkreta konsekvenser för vårt handlande i vardagen. Genom dessa "vittnesbörd" så inspirerar vi varandra ännu mera till att bli Ordets görare!

Titta på bilden av igelkotten....att den vågar ta steget....kanske är den både rädd och har  taggarna "redo", men den försöker ändå! Jag tror att vi kanske känner oss så många gånger då det blir frågan om att ta steg i tro...vi både vill, längtar och är lite oroliga hur det ska gå...

Månadstemat för Mars månad kan uppmuntra oss att våga, det är smittsamt när vi delar med oss av våra erfarenheter!

Fortsätt läs mer
2078 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se