tom banner

MÅL I SIKTE!...eller- en ganska otränad broders, ljuvliga och samtidigt något smärtfyllda hågkomster från Göteborgsvarvet:-)

6 ggr i mitt liv har jag sprungit Göteborgsvarvet. Jag kommer väl ihåg känslan jag brukade ha precis innan starten- Upprymdhet, förväntan blandades då med en liten lätt oro angående om denna min kropp verkligen skulle klara att springa 21 km i ett någorlunda hyfsat tempo. Därefter är mitt minne att loppen brukade gå riktigt bra...fram till sisådär 15 km. Därefter, någonstans när jag sprang över Götaälvsbron och in på Avenyn, så började min kropp signalera att jag började nå en distans jag inte riktigt tränat för. De sista två kilometrarna innan mål så var oftast min känsla att kraften tagit, typ slut. Jag orkade då inte längre springa mjukt. Tvärtom så riktigt smällde fötterna ner i asfalten under den allra sista biten....och sedan kom upploppet som alltid gestaltade sig som något av mitt livs mest ambivalenta upplevelser. Där fanns dels mycket få kroppsdelar som inte signalerade smärta och utmattning. Samtidigt fanns där, när jag sprang in på Slotts-Skogsvallens röda springbana, en jublande glädje över att jag än en gång nått målet!

Jag är väl medveten att det blir lite lätt överdrivet att jämföra glädjen och kämpainsatsen under mina Göteborgsvarv med min årliga Bibelläsning med "Anta Utmaningen", men visst finns där paralleller- Precis som på Gbg-varvet så började detta "Bibelläsningsår" med förväntan och glädje- Än en gång skulle jag få läsa Bibeln från pärm till pärm på ett år! Precis som under ett Gbg-varv så visste jag att detta först och främst var något extremt positivt. Samtidigt var jag väl medveten om att där skulle komma trötta stunder då man skulle bli sugen att ge upp. Detta år har jag faktiskt haft min största "dipp" precis där jag brukade få den under varvet- nämligen nu när jag har närmat mig slutet. Mycket arbete, julhelg med många underbara släktningar, min älskade mammas 80 årsfest som blev sååå bra men som innebar en del arbete runt om kring, ja du kanske känner igen att det kan bli liiiiiite mycket ibland:)

Nu är det bara 3 dagar kvar och jag börjar skymta "Slottsskogsvallen" där framme vid horisonten. Snart är jag igenom Bibeln ännu en gång- ännu ett år. Även detta år jag fått uppleva att Bibelläsningen fram för allt fått vara den Helige Andes livgivare i vardagen. Ett ord som ringer i mig nu när jag skriver detta är Joh. 6:63b- Jesus säger: "DE ORD SOM JAG HAR TALAT TILL ER ÄR ANDE OCH LIV." När jag ser tillbaks på året få fascineras jag omigen över den Helige Andes helt suveräna förmåga att genom min läsning av Guds Ord "varna, trösta, lära och förmana"! Jag har, även detta år, fått förundras över vår Herres makalösa förmåga att låta dagens Bibelläsning komma i perfekt "timing" i relation till vad jag upplever i mitt liv just den dagen.

Nu står jag som sagt inför upploppet och jag anar att där kanske finns fler som hakat på någon av "AU:s" Bibelläsningsplaner med början vid årsskiftet 2015/16. Jag antar att du som gjort det, även du, är på "ditt upplopp"?

En av de stora glädjeingredienserna i "Anta Utmaningen" är ju att vi är många som springer detta lopp tillsammans! Säkert finns där fler som jag som av olika anledningar har "halkat efter" lite:) I vilket fall tänker jag att det

ändå finns all anledning att nu ta sig an "upploppets" sista tre dagar med stor glädje. Det viktigt är ju inte om vi hann läsa precis allt vi förutsatt oss utan att vi faktiskt har den enorma gåvan att varje dag ta del av den bok som innefattar evighetsspannet från "Alpha till Omega" och som kristna i 2000 år har igenkänt som Guds eget Ord!

Fortsätt läs mer
1486 Träffar

NYÅRSDAGEN - I Jesu namn

NYÅRSDAGEN - I Jesu namn

När Klagovisornas författare, Jeremia, ska beskriva att Herrens nåd inte tar slut, att Guds barmhärtighet aldrig upphör, att nåden och barmhärtigheten är nya varje morgon och att Guds trofasthet är stor - så bryter han mot grammatiska regler för att få fram detta!

Ordagrant översatt lyder Klagovisorna 3:22:

Herrens stora nåder [plural i grundtexten] tar inte slut,
hans stora barmhärtigheter [plural] upphör aldrig.

Både nåd och barmhärtighet är i plural. Detta skrivsätt förstärker att nåden och barmhärtigheten är stor! Ordet nåd kan också översättas med godhet och kärlek.

Sedan fortsätter han:

De [plural - nåden, kärleken, barmhärtigheten] är nya varje morgon, stor (överflödande, numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet).

Det här kapitlet är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Det innebär att den utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De tre första verserna börjar med den första bokstaven Alef, de tre följande med Beth osv. I vers 22-24 har vi kommit fram till den åttonde hebreiska konsonanten som är: ח - Het.

De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versens tema och gör betydelsen ännu mer tydlig.

Bokstaven Het (ח) avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I dessa verser är det orden "nåd", "ny" och "andel" som börjar med den bokstaven. I hebreiskan står dessa tre ord, som alla börjar på H, först i varje mening och bildar en vacker symmetri. Något som är svårt att översätta:

Men Herrens NÅD (hebreiska "Hasde") tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.

Varje morgon är den NY (herbreiska "Hadasim") —
stor är din trofasthet.

Min ANDEL (hebreiska "Helqi") är Herren, det vet jag,
därför hoppas jag på honom.

Att just bokstaven Het används här förstärker Guds starka kärlek till mänskligheten. Guds nåd som är ny varje morgon binder oss samman med Gud. Den är vår andel och tillhör ett Guds barn.
Lika säkert som solen går upp - lika säkert finns det ny nåd som tillhör dig och mig för den här dagen, veckan och resten av det här nya året!

Gott nytt nåderikt år!!!

 

Söndagens texter:

Klag 3:22-26, Apg 10:42-43, Joh 2:23-25, Ps 121

 

Bilden är tagen strax utanför Tiberias vid Genesarets sjö en tidig morgon vid soluppgången.

Fortsätt läs mer
1404 Träffar

ANNANDAG JUL eller DEN HELIGE STEFANOS DAG - Martyrerna

ANNANDAG JUL eller DEN HELIGE STEFANOS DAG - Martyrerna

Det svenska ordet "martyr" kommer av det grekiska ordet "martys" som betyder "vittne". Det användes i rättsliga sammanhang för någon som vittnade om vad man sett och hört. Med tiden kom det att få betydelsen "blodsvittne" och blev benämningen på den som dog på grund av sin tro, dvs "dog martyrdöden".

Bibeln talar om tre dop: dopet i vatten, dopet i den helige Ande och lidandets dop. När en kristen står upp för tron även om det är med livet som insats - finns det en kraft och styrka för att kunna gå igenom detta. Paradoxalt nog finns det en glädje i lidandet. Vi ser när de första kristna fick lida ekonomiskt såg de det som en glädje: "Ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt." (Heb 10:34)

I texten från Matteus säger Jesus att han inte kommit till jorden för att sända fred, utan svärd (Matt 10:34). Någon kanske invänder och frågar hur det går ihop. Är inte Jesus fridsfursten som vi läste igår i Jesaja 9:6, kan han "sända svärd"?

Den fred som Jesus ger är mellan Gud och människa. Vi uppmanas att sträva efter fred med alla, se Heb 12:14, men alla vill inte, se 2 Tit 3:12. Det är inte Guds vilja, eller han som orsakar splittring, men den är oundviklig. Det är en konflikt mellan ljus och mörker, mellan Guds barn och djävulens barn. När Jesus själv förklarar vad han menar med svärdet i Matteus 10 citerar han Mika 7:6 där konflikten även når in i familjer och splittrar generationer.

Mika inleder kapitel 7 med en bild på hur svårt det är att hitta någon rättfärdig i Jerusalem på sin tid - det är som att leta efter frukt på träden när hösten är förbi och skörden redan är bärgad. Han fortsätter i vers 3 med att händerna på dem som borde veta bättre är skickliga i att göra det onda. Härskare och domare frågar efter mutor och styr och dömer beroende på vem som betalar mest, den mäktige behöver bara säga vad han önskar, så konspirerar de tillsammans och förvrider sanningen.

Det hebreiska ordet för konspirerar har också betydelsen att tvinna en tråd. Här beskrivs nu hur härskaren, domaren och den mäktige, de inflytelserika i samhället, sammansvärjer sig som en tretvinnad tråd för att få igenom sin vilja på bekostnad av sanningen. Passar inte denna beskrivning för vår tid också?

I ett sådant korrumperat samhälle kommer den som agerar rättfärdigt att sticka ut. Guds ord kommer att krocka med världens värderingar.

Utifrån Jesu egen utläggning av uttrycket ”sända ett svärd” beskriver det inte att han sänder ett fysisk svärd, utan har att göra med att hans ord skiljer som ett svärd, se Heb 4:12. I Uppenbarelseboken kommer Jesus med ”svärd i sin mun” (Upp 19:21) och det sättet en kristen besegrar just svärd är ”uthållighet och tro”, se Upp 13:10.

I dagens texter från Apostlagärningarna läser vi hur Petrus och Johannes arresteras och försöks tystas ner, bara för att de har helat en man som suttit och tiggt vid sköna porten. (Apg 4:18-31).

Här får vi också en inblick i de första troendes böneliv. Även om det var svåra omständigheter börjar bönen med lovprisning! Dock blundar de inte för verkligheten de nämner situationen där yttrandefriheten börjat begränsas (Apg 4:18). Sedan kommer två konkreta böneämnen. Det första är frimodighet, det andra är kraft för helanden, under och tecken.

Ordet för be är det lite mer ovanliga grekiska ordet "deomai" som uttrycker en bön för ett stort behov. Grundordet "deo" betyder att binda och klistra ihop någonting. Det ligger en antydan i ordet att den som ber kopplar ihop sig med bönesvaret för att få se det förverkligat. Och intressant nog ser vi att så är fallet för båda dessa två böneämnen.

Det första böneämnet besvaras direkt efter bönen - de fortsatte att tala Guds ord med frimodighet (Apg 4:31). De gick ut och var vittnen (martys)! Det dröjer dock lite innan den sista delen av bönen om under och tecken blir besvarad, se Apg 5:12. Det sker först efter att Ananias och Safiras hyckleri har avslöjats, se Apg 5:1-11. En nyckel för att få se mer av Guds kraft verkar vara öppenhet och ärlighet i relationerna mellan de troende.


Texter:
Mik 7:1-6, Apg 4:18-31, Matt 10:32-39, Ps 46:1-8

Fortsätt läs mer
1192 Träffar

JULDAGEN - Jesu födelse

JULDAGEN - Jesu födelse

I texten från Jesaja 9 vers 6 beskrivs Jesu karaktär med fyra ord:
- Underbar i råd
- Väldig Gud
- Evig Fader
- Fridsfurste

Dessa namn beskriver vem Jesus är och vad han gör. Han är den som vet vad framtiden bär, han är en väldig och mäktig Gud. Han är en evig Fader som alltid finns tillgänglig och han har all frid.

När vi bjuder in Jesus att vara Herre i våra liv får vi del av hans vishet och strategi för framtiden, hans väldighet - vi har en evig Fader och en Fridsfurste som bor i vårt hjärta!

 

Söndagens texter:
Jes 9:2-7, Heb 1:1-3, Matt 1:18-25 och Luk 2:1-20 (som läses varje år), Ps 72:1-7

Fortsätt läs mer
1218 Träffar

JULNATTEN - Den heliga natten

JULNATTEN - Den heliga natten

Det är intressant att den välbekanta inledningen i Lukasevangeliets andra kapitel: ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas”, har historiska belägg i källor även utanför Bibeln.

I kejsar Augustus egen självbiografi, ”Res Gestae Divi Augusti”, som han nedtecknade vid 76 års ålder, nämns tre stora skattskrivningar. Den första skedde 28 f.kr, den andra 8 f.Kr. och den tredje inleddes 14 e.Kr. samma år som han dog.

Den andra skattskrivningen som påbörjades 8 f.Kr. verkar sammanfalla historiskt med Jesu födelse och är troligtvis den som Lukas refererar till. Men hur kan Jesus vara född före år noll?

Detta är inte så konstigt. Vår västerländska tideräkning som vi har idag utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr. Innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter.

Ett exempel finns Luk 3:1-2, som vi läste tredje advent. Här ringar Lukas in tiden för Johannes döparens tjänst genom att ange att det var vid Ceasar Tiberius femtonde regeringsår, då Pontius Pilatus ståthållare i Judéen, Pontius Pilatus ståthållare i Judéen osv. För att ange julen 2016 på liknande sätt skulle vi behöva skriva att det var under Stefan Lövens tredje regeringsår, då Antje Jackelén var ärkebiskop osv.

Att ta fram den nya tideräkningen var dock inte enkelt. Regeringstiden angavs på olika sätt under olika tider och kungar bytte ibland namn. Det visade sig att Dionysius räknade fel och missade några år. Idag har vi tillgång till fler källor och de flesta bibelforskare anser att Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 f.Kr., då den här skattskrivningen påbörjades, och år 4 f.Kr. då Herodes den store dog.

 

Jes 9:1a, 2-7, Heb 1:1-6, Luk 2:1-20

Fortsätt läs mer
1379 Träffar

Draken i julkrubban – VA? DRAKEN?

Draken i julkrubban – VA? DRAKEN?

Dags för en bibliskt korrekt julkrubba? Ni vet väl att de vise männen antagligen kom långt efter herdarna och att du borde ha en drake... EN DRAKE! Men vänta nu...

Klicka själv och se:

Uppenbarelseboken kapitel 12

Men är det verkligen julscenen vi pratar om här? Kanske...

Från "The Preachers Commentary":

"Who is this woman? Is the woman Mary the mother of our Lord now symbolically portrayed in an awesome flashback? Is the woman the symbol of Israel from whose lineage the Savior is born? The most obvious interpretation of this sign is that this is a dramatic flashback vision of the event of the birth of our Lord which shows in a dramatic fashion that the birth of Jesus in Bethlehem was a moment of cosmic significance.

Så varför inte en drake i julkrubban i år ;-)

"Men den får ju inte plats för det är så mycket annat folk! Och förresten vad var det du sa om de vise männen?"

Jag vet att slutet var lite smörigt... 

Och jag vet, kanske var det inte ens var en grotta! Inte en grotta, vad var det då? Studera lite så får du se, nämns stallet? Det är möjligt att det handlar om att de inte fick plats i gästrummet, eller i boendedelen i ett hus. Dvs de hamnade där djuren bodde, i den nedre delen av ett klassiskt hus i Betlehem vid den här tiden. Se här:

Så in med draken för allt i världen, om inte annat för att väcka frågan om hur det egentligen var där i Betlehem för 2000 år sedan. Kan alltid väcka någon ur sagans värld och fundera på vad som egentligen hände där i stallet, eller grottan, eller på bottenvåningen där djuren höll till...

Det stora är ju att budskapet består! Även om du försenar de visa männen, eller placerar in en drake för att visa på kampen i andevärlden. Budskapet om en Gud som låter sig födas in i vår värld, för att nå oss människor på ett sätt vi kan greppa. Det är något att fira, kanske är värt att sätta dit draken för att väckas ur vår julslummer?

 

Fortsätt läs mer
1277 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT - Herrens moder

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT - Herrens moder

Guds ingripande i historien sker ofta över tid. Det är inte ovanligt att Gud väljer att involvera riktigt unga och riktigt gamla personer i sin plan!

David var en yngling när han blev smord till kung. Dock dröjer det innan han blir kung, han fortsätter att ta hand om sin fars får i flera år innan han blir kung i Israel. Mose var över åttio år när han fick leda ett helt folk torrskodda över ett hav. Undret började när de gick ner på den ena sidan, fortsatte hela natten då de vandrade flera kilometer på havets botten, och fullbordades då de kom upp på andra sidan.

Ofta vill vi se resultat på en gång, men Bibeln visar att Gud verkar över tid. Han började med en man, Abraham, som blev till ett folk, ett land och blir en nation. Under flera tusen år förbereds intåget av världens frälsare.

I söndagens text från Lukas läser vi om den unga tonårstjejen från den lilla bergsbyn Nasaret i Israel. Maria är troligtvis omkring 14-16 år när hon får besök av en ängel. Evangelieförfattaren, läkaren Lukas, är noga med detaljerna. Han använder en medicinsk term för att bli befruktad i moderlivet, och betonar också att hon hade inte varit med en man. (Luk 1:30, 34)

Maria får vara med och bära Jesus inom sig. Under nio månader kan hon inte se honom med sina fysiska ögon, men han är inte mindre verklig för det. Ju närmare tiden kommer för förlossningen så blir tecknen tydligare och tydligare.

Det måste ha varit en stor uppmuntran för Maria att höra om det under som skett med hennes släktingar Sakarias och Elisabeth sex månader tidigare. Lukas beskriver hur Maria skyndar ner i entusiasm till dem.

Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde i omkringliggande städer som Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.

Den äldre kvinnan Elisabeth fick vara med och bära Johannes döparen, och också vara med och glädja och uppmuntra den unga Maria.

Så här i jultider är det tid att fördjupa våra relationer med våra släktingar - och då särskilt relationerna mellan gamla och unga. Här har den kristna gemenskapen en unik plats där vi kan få uppmuntra varandra över generationsgränserna i den kallelse som Gud har gett till var och en av oss.

Jes 52:7-10, 2 Kor 1:17-22, Luk 1:39-45, Ps 145:8-13

Fortsätt läs mer
1176 Träffar

Den elektriska adventsljusstakens ursprung

Den elektriska adventsljusstakens ursprung

Efter en predikan i ett litet missionshus i västra Värmland blev det ett intressant samtal. En äldre man berättade hur uppfinnaren till den elektriska ljusstaken, Oscar Andersson, hade sina rötter från just byn Myra i Elovsbyn, där vi befann oss!

Familjen hade flyttat till Göteborg där Oscar arbetade som lagerbiträde på Philips. På 30-talet hade företaget lanserat nymodigheten - den elektriska julgransbelysningen. Ljusslingan med nio ljus var anpassad till 120 volt, som var den vanliga spänningen i städerna. Många av belysningarna hamnade dock på landsbygden, där spänningen var 220 volt, vilket gjorde att socklarna smälte och gick sönder, och många belysningar returnerades.

Den 25-årige Oscar fick uppdraget att kassera alla dessa trasiga julgransbelysningar. Han frågade lagerchefen om han fick behålla de ljushållare som var hela. Det gick bra och han monterade sedan dem i en sjuarmad ljusstake för stearinljus, som han köp i varuhuset intill för 2 kr. Julen 1934 lös den första prototypen hemma hos hans föräldrar. Försäljningschefen gillade iden, men på huvudkontoret blev de utskrattade – så skulle inte en ljusstake se ut! Till sist fick de tillåtelse att utveckla en mindre serie som lanserades 1939. Succén var ett faktum. Idag säljs en miljon ljusstakar varje år!

Även om Oscar Andersson var först med elljustaken, så kommer originalet från templet. Mose fick instruktioner om att konstruera en sjuarmad ljusstake, Menoran, som skulle stå i det heliga rummet i tabernaklet. Ljusen skulle tändas när det började skymma och lysa hela natten. En av prästernas uppgifter var att se till att det fanns olja i ljusstaken. Hände det något som gjorde att ljuset slocknade, så var han direkt där och ordnade med veken så att ljuset brann.

Just nu läser hel- och halvbibeln Uppenbarelseboken. I kapitel ett får Johannes se sju ljushållare av guld och mitt ibland dem någon som liknade en Människoson. (Upp 1:12-13)

I en bok med många symboler så blir man glad att läsa vers 20, där det klart och tydligt står: ”de sju ljusstakarna är de sju församlingarna.”

Vilken fin bild. I en mörk värld lyser församlingen som ett ljus. Församlingen är bara en hållare och bärare för Guds ljus, i sig själv har den inte mycket att komma med. Den helige Ande är oljan som flödar och ger energin. Mitt bland ljushållarna går Jesus som vår överstepräst. Börjar en låga flacka så är han där på en gång och ser till att oljan flödar som den ska.

Tänk hur några, misslyckade, bortkastade rester förvandlades till de ljusstakar som nu lyser hos så många av oss.

 

(Bilden, målning av Ted Larson)

Här kan man läsa mer om Oscar Andersson i en tidningsartikel från Göteborgsposten.

Fortsätt läs mer
1578 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT - Bana väg för Herren

TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT - Bana väg för Herren

Vi närmar oss jul och söndagens texter handlar om att bana väg för Herren och förbereda hans ankomst. Genom alla tider, både i Gamla och Nya Testamentet, finns det bara ett sätt att bli frälst på – omvändelse och tro. Det var så Abraham blev rättfärdig genom att i tro blicka framåt på en frälsare, och det är så vi blir frälsta idag genom att se tillbaka på vad Jesus gjorde på korset.

I Heb 6:1-2 ser vi att de första två punkterna i trons grunder är omvändelse och tro. Dessa två hör ihop. Det går inte att omvända sig utan att också tro. Vi vänder oss om från synden och riktar vår blick och tro på Jesus Kristus som ger kraften att leva det nya livet.

I helgens text från Lukas 3 läser vi om hur den sista gammaltestamentliga profeten, Johannes döparen, predikade omvändelse i öknen. Han betonar att omvändelsen är personlig och också måste få synliga resultat i hur vi lever våra liv, dvs. bära frukt. Han ger tre konkreta exempel till tre grupper personer som frågade vad omvändelsen innebär i praktiken:

• Saddukéerna och fariséerna (den rika eliten) behövde bli generösare och dela med sig av sina tillgångar: "Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt." (V11)

• Tullindrivarna behövde bli ärliga och inte vara giriga "Driv inte in mer än vad som är fastställt." (V13)

• Soldaterna skulle inte utnyttja sin position för att öka på sin lön genom orättfärdiga metoder: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön." (V14)

Alla dessa tre svar har att göra med relationen till pengar. Det är inte mängden pengar som är avgörande, det går att vara slav under pengar både om man mycket eller lite. Frågan är snarare om pengarna äger oss och vårt hjärta? Jesus sade:

"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." (Matt 6:24)

Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv. Detta är enda gången i Bibeln Jesus jämställer något som en herre vid sidan av sig själv.

Just i juletider då vi lätt kan dras med i att konsumera för mycket mat och pengar. Även vår tid överkonsumeras genom att vi ofta försöka hinna med för många självpålagda måsten som leder till stress.

Lite senare beskriver Lukas i sitt evangelium hur Marta gick miste om värdefull tid tillsammans med Jesus genom att bara fokusera allt praktiskt runtomkring:

"...Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [grekiska 'poly diakonia', ordagrant 'mycket tjänande']." Luk 10:40 (Svenska Kärnbibeln)

Helgens budskap om att bana väg för Herren är högaktuell - låt omvändelsen och tron på Jesus Kristus få bära frukt i våra liv.

 

Söndagens texter

Jes 40:1-8, Gal 3:21-29, Luk 3:1-15, Ps 146:3-9

Fortsätt läs mer
1067 Träffar

Förändrade förutsättningar

Förändrade förutsättningar

Ibland förändras våra förutsättningar för att läsa Bibeln. Jag kommer ihåg när flyttat hemifrån och skulle skapa nya rutiner för att läsa Bibeln. Min intention var att läsa Bibeln på morgonen innan frukosten. Problemet var att jag helt enkelt glömde bort det på morgonen. Jag ville väl, men hade ingen rutin. Det var först när jag lade min Bibel på köksbordet så jag såg den när jag kom med frukosttallriken som jag kom in i den goda rutinen.

När jag reflekterar över vad den vanligaste orsaken till att jag hamnar lite ur fas med Bibelläsningen är när det dagliga mönstret bryts. Häromveckan flög Liselotte och jag hem från USA. Tidsskillnaden gjorde att två dagar blev en dag, och en morgon försvann! Det blev ingen frukost och ingen Bibelläsning. Istället fick det bli två Bibelläsningspass nästa dag.

Vi lever i ständig förändring. Det är dock inte sant att ”allt förändras och inget står fast” som den grekiska filosofen Herakleitos från Efesos skrev på 500-talet före Kristus. Jesus Kristus är densamme i går och i dag och i evighet – i en föränderlig värld står han fast (Heb 13:8). Däremot så kan man säga att vi alltid kommer att leva i förändring och uttrycket ”change is the only constant” (förändring är det enda som är konstant) stämmer.

Vi måste lära oss att leva i förändring. På samma sätt som vi ibland är flexibla med våra matintag, måste vi kunna anpassa vårt intag av andlig föda. På samma sätt som vi planerar att ta med en termos med kaffe på resan, får vi planera och läsa Guds ord längs med en tillfällig rastplats på livets vandring.

Jag är tacksam för de som har gått före och fått uppmuntra och inspirera till Bibelläsning. Mormor och morfars slitna Biblar som alltid låg framme på bordet i deras vardagsrum har satt djupt intryck. Bibeln är en bok som är tänkt att finnas med mitt i vardagen!

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1251 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT - Guds rike är nära

ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT - Guds rike är nära

När Jesus uttalar orden "Guds rike är nära" i inledningen på Markusevangeliet står världen inför ett skifte. Den sista gammaltestamentliga profeten, Johannes döparen, har nyligen blivit fängslad. Samtidigt som Johannes inflytande minskar får Jesus en mer och mer framträdande roll. En tidsepok är fullbordad, en ny tid börjar då Guds rike är nära. I söndagens text säger Jesus:

”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Mark 1:15)

I grekiskan finns två ord för tid. Ordet "kronos" beskriver tiden som går att mäta i dagar, timmar och sekunder. Men det är inte det ordet som Jesus använder när han säger att tiden är inne. Istället är det ordet "kairos". Det handlar om en speciell tidpunkt som förändrar något och som står utanför både tid och rum.

Även om dessa två tidsbegrepp är tydligare i grekiskan, som använder två olika ord för dem, så har vi alla varit med om dessa båda uppfattningar av tid. Vissa dagar bara passerar och vi kommer knappt ihåg dem. Det är ”kronos tid”, som bara tickar på. Sedan finns det tidpunkter som totalt förändrade vårt liv som vi skulle kunna kalla ”kairos ögonblick”. Dessa livsavgörande händelser skedde visserligen ett visst klockslag (kronos), men det intressanta var inte när det skedde utan det skifte som skedde då.

Jesus säger att ”Tiden (kairos) är inne”. Det grekiska ordet som översatts "inne" betyder också "fylld". Tiden är uppfylld och fullbordad. Något nytt betydande som kommer att förvandla och påverka historien håller på att hända!

Jesus fortsätter sedan: ”Guds rike är nära”. Tobias Bäckström, präst i Kyrkhult, beskriver frasen ”är nära” på ett fint sätt: ”Det grekiska verbet betyder närma sig, men det står i perfekt. Guds rike har närmat sig. Det finns en dubbelhet över ordet: Guds rike både har och inte har kommit. Det tycks vara så att Guds rike har kommit men samtidigt så väntar vi på något mer. Vi väntar på Guds rikes slutliga genombrott. För att använda en bild: vi har receptet men middagen är ännu inte lagad. Vid Jesus återkomst, då kommer Guds rike att bryta in med makt och härlighet, då kommer det inte att vara fördolt som nu. Då kommer vi få äta av den måltid som är dukad för oss.”

Att riket är nära har flera betydelser. När Jesus vandrade på jorden, vandrade Gudsrikets konung här på jorden under drygt trettio år, och riket var närvarande och nära! När fariséerna frågade var riket var, sade Jesus att det fanns mitt bland dem – rikets konung stod framför dem (Luk 17:20-21)! Även om vi idag inte kan se riket med våra ögon, så är riket nära i en sann kristen gemenskap. Vi har löftet om att där två eller tre är samlade i hans namn, där är han mitt ibland dem (Matt 18:20).

Jesu ord utmanar alltid. De första som hörde honom predika i Galiléen fick uppmaningen - ”Omvänd er och tro på budskapet”. I nästa stycke i Markusevangeliet blir Jesus personlig och kallar fiskarbröderna Simon och Andreas att lämna sina nät och börja följa honom. De hade träffat Jesus tidigare i Jordan, men nu inbjuds de att börja vandra på ett djupare sätt med Jesus, så han kan ”göra dem” till människofiskare (v17).

Ordet "rike" beskriver Guds kungavälde. Det är inte begränsat till ett fysiskt landområde utan finns överallt där hans vilja sker. När vi tar till oss Jesu ord och omvänder oss och börjar tro på budskapet, då blir Jesus herre och kung i våra liv, och hans rikes lagar och vilja börjar ske!

I söndagens tema "Guds rike är nära" finns en utmanande uppmaning till oss att låta Gudsrikets kung få komma nära oss idag, hösten 2016! Herre, låt den här adventstiden få bli en ny start i min livsvandring med dig Jesus, så du kan forma mig som din lärjunge.

 

Söndagens texter:

Jer 33:14-16, Heb 10:32-39, Mark 1:14-15, Ps 85:9-14

 

Fortsätt läs mer
1278 Träffar

Att stanna upp

Att stanna upp

Det kan bli dyrköpta konsekvenser när vi inte stannar upp och orienterar oss. I årskurs 7 var jag med om min första orienteringstävling. 

Gymnastikläraren hade gått igenom alla de teoretiska momenten om att följa kartan, läsa av landskapet, kolla kompassen och välja rätt väg. Jag var en god löpare och tänkte att här kommer jag att finnas med i täten. Springa som springa, om det så är en bana eller i skogen! 

Efter starten tog jag snabbt ut kompassriktningen mot första kontrollen och sprang i värsta tempot. Genom ett kärr, tät granplantering och över allt motstånd en skog kan bjuda på. När jag nådde kontrollen visade det sig vara den sista, inte första. Jag var vilse. Resten vill jag bara glömma.  Om jag hade stannat upp och lite mer noggrant kollat kartan hade jag upptäckt stigen som låg strax intill. Vägvinnande och bekväm i motsats till mitt kärr.

Rent allmänt så vinner vi på att stanna upp i vår läsning och tänka på vad vi nyss läst. Vi kallar det bibelmeditation. Texten tuggas om för att vi ska få ut så mycket som möjligt av läsningen. Ett ko-likt moment där vi idisslar Guds ord. Men det finns fler stopp att vara uppmärksam på.

  1. När jag avslutat en bibelbok är det läge att försöka sammanfatta vad budskapet var. Vad har gjort intryck? Upplevde jag några personliga tilltal? Vad kan man sammanfatta boken med i några ord? Kan jag säga att jag begrep vad jag läste? Om det är så att en bok tycks vara svårfångad kan man bestämma sig för att läsa någon annans tolkning av boken, en bibelkommentar. 
  2. När en bibelläsningsplan tar slut är det dags att stanna upp och fundera hur jag tar mig vidare. Vilken lässtrategi ska jag ha för nästa år? Ska min ambitionsnivå öka? Vad har varit bra eller mindre bra med årets plan?
  3. Om jag märker att min läsning haltar och jag ständigt kommer efter, eller bara känner mig håglös inför Bibeln, är det klokt att bromsa in och fundera. Vad är det som händer? Är jag själv orsak till situationen eller beror det på andra faktorer? Vad kan jag göra för att få nytt bibelläsningsmod?  Det är i en paus  vi hinner ställa frågorna och hitta de rätta svaren.

Att stanna upp är inte detsamma som att ”lägga av”. Stoppen är naturliga moment i åkningen. De hjälper oss att hämta andan och korrigera kursen. Och den fortsatta färden blir så mycket bättre.

Anders Blåberg

Fortsätt läs mer
1101 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT - Ett nådens år

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT - Ett nådens år

På söndag startar det nya kyrkoåret och vi går in i den tredje och sista årgången. Temat: ”Ett nådens år” är hämtad från texten Lukas 4 där Jesus besöker synagogan i Nasaret och läser från Jesaja 61.

Nasaret är en liten bergsby i Galiléen. Enligt judisk tradition krävdes det tio personer för att starta en synagoga. Var man färre hade man bara ett böneställe (se t.ex. Apg 16:13). Detta faktum att det fanns en synagoga indikerar att det fanns minst tio judiska familjer i Nasaret på Jesu tid. De flesta arkeologer och bibelforskare menar att det inte var en stor stad, utan den hade på sin höjd några hundra invånare.

Det är hit, till sin uppväxtort som Jesus kommer tillbaka efter att ha blivit döpt i Jordanfloden där han blivit fylld av Guds Ande. På lördagen besöker han synagogan och får läsa och lägga ut texten från Jesaja.

Enligt den judiska traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela lagen under ett år (traditionen med kyrkoår är gammal!). Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna. Ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Vi förstår att Jesus kallades fram och man gav honom skriftrullen från Jesaja. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten.

Jesus börjar att läsa från första versen i slutet av Jesaja hur Herrens Ande är över honom, att han är smord att predika det glada budskapet och ropa ut frihet till de fånga och syn till de blinda. Det är anmärkningsvärt hur Jesus slutar läsa och lägger ner skriftrullen mitt i en mening. Hela Jesaja 61 vers 2 lyder:

att förkunna ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer [...]

Men här avslutar Jesus direkt efter den första raden ”att förkunna ett nådens år från Herren”, och tar inte med budskapet om ”en hämndens dag från vår Gud”.

Det blir ett väldigt tydligt sätt att proklamera att vi nu lever i nådens tidsålder. Jesus kom till jorden för att frälsa människor, inte döma dem.

Men allt som står i Bibeln ska gå i uppfyllelse, så när Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.

 

Söndagens texter:
Sak 9:9-10, Upp 5:1-5, Luk 4:16-23 och Matt 21:1-9, Ps 24

Fortsätt läs mer
980 Träffar

Nästan bara sorg och klagan

Nästan bara sorg och klagan


Jag har just avslutat de fem kapitlen i Klagovisorna, i min läsning av Helbibeln. Jag har aldrig hört någon säga att Klagovisorna är favoritboken i Bibeln. Det är inte vad man förväntar sig att den ska vara. Men den finns där i vår Bibel, efter Jeremia bok. Författaren är okänd med traditionen tillskriver Jeremia författarskapet. Den som skriver har överlevt Jerusalems fall år 587 f Kr och ser nu tillbaka på den händelsen och den påföljande landsflykten till Babylon.
Klagopoesi finns på flera ställen i Bibeln, främst Psaltaren. Den typen av skrifter fyller flera viktiga funktioner:

Fortsätt läs mer
1330 Träffar

Samtalet och den gemensamma upptäckten

Samtalet och den gemensamma upptäckten

Missing people är en ganska ny företeelse. När myndigheter inte riktigt klarar av sin uppgift att söka efter försvunna personer träder ett organiserat nätverk av s k vanligt folk till. Då många ögon spanar täcks en större yta in och man får syn på så mycket mer. Det krävs lite planering och en bra ledning, och när dessa två förutsättningar finns kan det bli riktigt effektfullt. Fyra ögon ser mer än två. Tolv mer än sex. 

Alla som någon gång har läst Bibeln i en grupp vet att det nästan aldrig inträffar att alla ser och poängterar samma sak i bibelläsningen. Trots att vi läser samma text blir ändå samtalet ofta intressant och lite oväntat därför att de andra ser det jag själv inte ser. Ibland ställs frågor som jag själv aldrig funderat på. Andras erfarenheter kopplas till ett bibelavsnitt som ger mig en djupare förståelse av Ordet. Fyra ögon som läser Bibeln ser mer än två. 

Jag får ibland en missing people-känsla när jag läser Bibeln själv. (Missing people betyder saknade personer). Det dyker upp texter och sammanhang som jag skulle vilja samtala med andra om. Det går kanske inte just då därför att jag är själv och ingen finns nära mig som är vaken, men önskan att bjuda in fler ögon att läsa med mig kan vara stark. Det är en mycket sund reaktion. Bibelord passar lika väl för samtal i en grupp som för predikan från en talarstol. Det är faktiskt ett hälsotecken för en kyrka när viljan och suget efter bibelsamtal ökar. 

Och man behöver inte vara så många för att få fram den där effekten. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem, Matt 18:20. Två eller tre är ju inte så många, men löftet om Jesu närvaro knyts till den lilla gruppen. Det är så enkelt att vi glömmer hur stort det är. Nu handlar sammanhanget i Matt 18 om bön och bönesvar. Men är inte också ett bibelsamtal i allra högsta rad en samling i Jesu namn? 

Om jag får fantisera lite tänker jag mig att Jesus står där - osynlig för oss - och ser på gruppen som samtalar om en bibeltext. Han ser väldigt belåten ut, gnuggar händerna och tänker: Nu är de en hel grupp som gräver i det levande Ordet! Jag ska öka ljusstyrkan så de tillsammans ser och förstår min vilja och så ska jag välsigna dem.

Anders Blåberg

 

Fortsätt läs mer
943 Träffar

Att äta sig hungrig eller svälta sig mätt!

Att äta sig hungrig eller svälta sig mätt!

Kära medåkare i Vasaloppet!

Hur går det? Nu har vi ju hållit på ett tag....flyter det på...eller har det hakat upp sig? Äter du ordentligt i spåret? Det måste man för att orka!!

Jag kom på ett uttryck för ett tag sedan, ett uttryck som säger ganska mycket om hur det funkar med vår bibelläsning...

"Att äta sig hungrig eller svälta sig mätt!" 

Jag kom på detta uttryck när jag tänkte på några trofasta gamla kristna som kom gång efter gång på bibelstudiegruppen .Det gick upp för mig att de kommer för att de vill "äta" mera - av Guds ord. Och ju mer de äter desto mer ökar deras hunger. Mer av Guds ord skapar en hälsosam hunger efter mer av Guds ord! Det motsatta är ganska kusligt, det är när man svälter sig mätt, dvs när man succesivt läser/"äter" mindre och mindre och till slut nästan inget alls...då kan en obehaglig dästhet och mättnad inträda, som alls inte känns trevlig!

Bilden på druvorna från vår trädgård som jag skickar med detta blogginlägg, vill uppmuntra oss och påminna oss om att vi har en rik fader som gärna förser! Det härliga med Guds Ord är att när vi börjar äta igen...så dröjer det inte länge förrän den positiva hungerns väcks till liv och du får erfara att "mer av Guds Ord leder till en större hunger efter mer av Guds Ord!

Fortsätt läs mer
1511 Träffar

3 utmaningar i min bibelläsning – tillbaka till den enkla glädjen

3 utmaningar i min bibelläsning – tillbaka till den enkla glädjen

Känner du glädje inför bibelläsningen? Det kan verkligen variera för mig. Vissa dagar är det något som "bara ska göras" andra dagar har jag svårt att sluta. Det kan vara en utmaning att läsa (varför tror du vill kallar denna satsning för det vi gör?) och vissa saker kan ytterligare förstärka den bilden.

De tre saker jag själv upptäckt som är mina största utmaningar är förståelse, teknik och missade dagar. Låt mig utveckla varje punkt något.

Förståelse

En av de saker jag märkt som får mig att fasta är när jag inte förstår. Jag är en person som gärna förstår och kräver nästan av mig själv att jag lyckas hitta mening i allt jag läser. Vissa dagar är det en drivande kraft och andra är det vad som gör att jag tappar läsningen. För om jag hamnar i ett stycke av läsning som jag inte greppar eller tycker är svårt så kan det suga musten ur mig. Jag vet att det enda att göra är att antingen ta fram en bibelkommentar eller be Gud om hjälp (helst båda) men ibland orkar jag helt enkelt inte. Då kan Bibeln bli liggande.

Teknik

Dagens teknik kan vara till välsignelse och förbannelse. Jag är långt ifrån teknikfientlig, har själv både platta och smartphone, men jag står inte heller och säger att det är bibelläsningens räddning. Jag tror att tekniken kan hjälpa oss i vissa situationer, som att få till läsning i vardagen, när vi ändå tar upp telefonen. Men tekniken kan också splittra och stressa. Det är inte lätt att vara bibelläsare när min Facebook-kontakt hör av sig och vill diskutera. Som vanligt handlar det om balans och självkontroll. Vissa dagar går det alltså bra, andra mindre bra. 

MIssade dagar

Att använda en bibelläsningsplan tror jag många känner är välsignade, särskilt om du skrivit upp dig till denna utmaning. Det hjälper att få struktur och det är skönt att slippa fundera på vad jag ska läsa varje dag. Det för också med sig att jag jobbar med texter jag annars inte skulle läsa. Men bibelläsningsplaner är nog också en av de största anledningarna till att vissa av oss slutar läsa. För hamnar man efter kommer skammen och mitt sinne för det perfekta tillåter inte att jag ligger efter. Men när jag inte längre kan lösa problemet så kan jag inte riktigt med att hoppa framåt i planen, "så kan man väl inte göra, det är ju fusk". Märkligt nog blir då välsignelsen av en plan, en förbannelse. 

Lösningen

Så hur kommer man då tillbaka efter man fallit eller tappat modet, piska eller morot? För mig handlar mycket om den enkla glädjen. Jag är gift och som alla relationer så kan de gnissla ibland, förlupna ord eller misstolkade situationer kan hamna mellan två personer. Men eftersom jag lovat, inför Gud och denna församling, så kan jag inte låta det glida iväg utan jag har ett ansvar att försöka reda upp det som ligger och skaver. Det märkliga med den processen (smärtsam eller ej) är att den ofta för mig tillbaka till insikten om varför jag gifte mig från första början, tillbaka till den första glädjen. Jag tror att det är en bra bild för bibelläsningen. Det är ju ytterst inte tal om studie eller tillgodogörande av information utan om en relation till en levande Gud som visar sitt handlade genom historien. 

För mig denna gång fanns lösningen närmare mig än jag kunnat tro, i två produkter jag själv är med och ger ut. Bibeln idags lilla kvartalsbok med daglig läsning och kommentar, samt vår bok Ur djupen ropar jag, en genomgång av Job och Klagovisorna. 

I Ur djupen ropar jag fick jag en möjlighet att jobba med texten för att förstå, med stadig hand tog Staffan Ljungman mig med på en vandring som gav tillbaka förståelsen. Bibeln idag gav mig en analog utväg där tekniken splittrade för mycket.  Jag fick också i frid lägga ner min bibelläsningsplan och för tillfället vila i att vår Gud inte är lagisk utan alltid har relationen mellan oss i första rummet. 

Olof Brandt, generalsekreterare Bibeln idag

Ps. Via våra hemsida bibelnidag.org hittar du båda om du skulle vilja prova samma hjälpmedel. 

Fortsätt läs mer
1436 Träffar

Viktigt att äta och fylla på energi

Viktigt att äta och fylla på energi

Bibeln beskrivs ofta som källan för vår andliga föda. Gudsordet liknas vid bröd (Matt 4:4), mjölk (Heb 5:11-14) kött (Heb 5:15), honung (Ps 119:103, 19:9-10) osv.

På samma sätt som vår fysiska kropp behöver energi, behöver vår andliga människa energi. Även om vi rent biologiskt sett behöver få i oss en viss mängd energi varje dag, så äter vi inte bara för att vi måste. Det finns en glädje i att både förbereda och äta mat. Vi kryddar, smakar av, gör såser och lägger upp maten fint så att det ser gott ut. Att få sitta ner och äta middag och umgås med familjen blir en av dagens höjdpunkter!

Så är det också med vår stund med Bibeln och vännerna i Anta Utmaningen. Det är något vi ser fram emot ännu mer än den fysiska maten! Job säger: ”Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.” (Job 23:12).

Ett citat som på ett rannsakande sätt belyser kopplingen mellan vårt intag av föda och vår tro kommer från den amerikanska evangelisten Fred Francis Bosworth (1877-1958). Han växte upp i ett enkelt metodisthem i Nebraska i slutet på artonhundratalet. Vid 10 år ålder fick han tuberkulos, men blev helad efter förbön strax före tjugoårsåldern. Han var en av pionjärerna inom radioevangelism och fick se många komma till tro. Han skriver:

Most Christians feed their body three hot meals a day and their spirit one cold snack a week. And they wonder why they’re so weak in faith.”

På svenska blir det ungefär: "De flesta kristna föder sin kropp tre mål mat om dagen, samtidigt som ger de sin ande ett litet mellanmål en gång i veckan. Och de undrar varför de har så svag tro."

Fortsätt läs mer
Taggad i:
1283 Träffar

All trösts Gud

All trösts Gud

I söndags var temat i kyrkoåret ”Ett är nödvändigt”. Det är ibland bra att stanna upp och se vad som verkligen betyder något. Vad är verkligen nödvändigt, vad betyder verkligen något? Vi har många måsten, som egentligen inte är så viktiga!

Idag fick en god vän hastigt flytta hem för att vara tillsammans med Jesus. På nytt blir man påmind om vad som verkligen är viktigt här i livet - min relation med Jesus och att jag gör allt i min makt för att ha goda relationer med de människor jag har runtomkring mig.

Som kristen har vi har vi ett hopp, se 1 Thess 4:13. Denna vers har ibland missbrukats att man inte ska sörja, men vad den säger är vi sörjer och känner saknad, men inte på samma sätt som de som inte känner Jesus, det finns ett hopp om att ses igen!

Jag är så tacksam att få vara med i Anta Utmaningen bland många dagliga Bibelläsare. För några dagar sedan började hel- och halvbibelplanen läsa Andra Korintierbrevet. I vers 3 finns en så fin och uppmuntrande vers, som idag fanns färskt i minnet och blev sådan tröst:

”Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud.” (2 Kor 1:3)

Fortsätt läs mer
1213 Träffar

Det är MYCKET nu!

Det är MYCKET nu!

Har du varit med om att ha fått vara delaktig i ett stort framryckande för Guds rike? Och därefter, när du bara för en kort stund satte dig ner för att slappna av och bara njuta av glädjen så kom det en "pil"= ett hot, en iskall kritik i formen av ett hårt ord som var riktat mot dig och som verkligen sårade dig? Har du då varit med om att hela din tillit till att du är beskyddad från ovan, då smulades sönder till intet på ett ögonblick? Har du därefter varit med om att du direkt backade undan bara för att kunna fly? Har du varit med om att gripas av en total panik och modlöshet som drev dig så långt ut i ingenstans att du där lade dig ner för att bara ge upp och avsluta allt? I så fall är du i gott sällskap- Då har du gjort en liknande resa självaste profeten Elia!

Elia hade, tack vare HERRENS nåd och genom densammes kraft, vunnit en lysande seger uppe på berget Karmel. Eld hade fallit från himlen som svar på profetens bön och folket hade omvänt sig till HERREN och faktiskt ropat ut något som liknade Elias namn, som innehåller en bekännelse som betyder: Det är JHWH som är GUD. Inte nog med det- Därefter hade Elia kastat sig in i en långdragen bönekamp som slutade i att HERREN, som svar på profetens bön, sände regn över landet för första gången på över tre år!

Det är just efter dessa "framgångar" som katastrofen inträffar. Den onde drottningen Isebel hotar (via ombud) Elia till livet och plötsligt tappar han allt. "När han fick höra det bröt han upp och flydde för sitt liv."(1 Kung 19:3) Elia kommer till Beer- Sheva som var en ort som än idag ligger precis på gränsen till den fruktansvärda öknen. Han som nyss hade omsorg om ett helt folk orkar nu inte ens bry sig om den unga mannen som bara följde med för att betjäna profeten med allt han kunde behöva. Nu lämnar Elia ynglingen, vind för våg, och så stapplar den panikslagne och totalt modlöse profeten ut i öknen. Han faller ihop i en hög och avslutar sammanfattningen av sin situation med ett enda hebreiskt ord. Elia vänder sig upp mot himlen och utbrister med den smärta som bara den helt uppgivne kan erfara: "RAV!!!!!". Det hebreiska ordet betyder helt enkelt "mycket". Underförstått är nog ordet "för" innan. Elia utbrister alltså till sin Herre: NU. ÄR. DET. FÖR. MYCKET!!!!

Kanske är du eller har varit i en livssituation där det liksom bara blir FÖR. MYCKET! I så fall är du alltså i gott sällskap:) Den goda nyheten är dock att HERREN inte lämnade Elia när han tappat självaste livsgnistan. Tvärtom så är det både stärkande, tröstande och uppbyggligt att läsa om hur Gud själv griper in, mitt i Elias fruktansvärda nöd.

Guds hjälp går via en ängel som han sänder till profeten. Ängeln får en noggrann order som inkluderar att han skall röra vid Elia där han ligger, helt utslagen och skakande av köld i den kalla ökennatten. Det första profeten förnimmer av ängeln är alltså en varm beröring som får livet och hoppet att omigen börja pulsera i Elias sargade jag. Därefter är det frukostdags:) I det tidiga gryningsljuset ger ängeln Elia himmelskt bröd och törstsläckande vatten. Elia äter med stort välbehag och lägger sig ner för att ta en stärkande lur. Därefter rör ängeln vid honom igen och nu är det dags att äta en gång till. Man skulle kunna tycka att ännu en måltid inte skulle behövas men det är som att ängeln vill sända en signal till profeten. HERREN skall nu föra in honom i en period där hans skall få äta "onödigt" mycket. En period där han skall få byggas upp. Då han skall  föras in i en fördjupad relation till HERREN och få ta emot ett djupgående helande för den fasansfulla livsperiod som han nyss varit igenom.

För mig har denna text länge fått stå som en symbol för att Gud aldrig lämnar oss även när livet går sönder och allt vårt eget hopp släcks. Jag har själv fått erfara gång på gång hur Jesus plötsligt är där mitt när jag är fylld av ångest och oro. Då har hoppet och friden kommit tillbaks och jag har fått syn på att det faktiskt finns en väg framåt som leder tillbaks in till glädje och hopp igen. Min bön för dig som läser detta är att du som tycker att det är "FÖR MYCKET" skall få förnimma att du inte är ensam, utan att det tvärtom är någon som står det med en himmelsk beröring och ett uträckt bröd också till dig. För mig har den beröringen ofta kommit i formen av nattvarden eller ett ord från Guds eget Ord- Bibeln!

 

Fortsätt läs mer
1956 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se