tom banner

15658792 10209334443771270 1388645782 o

Kyrkoåret 2017

Kyrkoåret illusteras ofta som en cirkel, men även om samma texter återkommer vart tredje år finns alltid något nytt att upptäcka. Kanske är en uppgående spiral kan vara ett sätt att visa att vi förändras och samma texter och teman talar på ett nytt sätt till oss varje år. Petrus avslutar 2 Petrusbrevet med uppmaningen att växa till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Det är vår bön att Anta utmannigen får vara med och göra. På den här sidan plubliceras varje vecka en text som belyser någon aspekt i söndagens texter. Förhoppningsvis kan inläggen vara en inspirationskälla i den personliga bibelläsningen och ett underlag för ett samtal i en grupp som följer Anta utmaningens kyrkoårsplan detta år.

TREDJE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Den gode herden

TREDJE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Den gode herden

I söndagens texter är temat den gode herden. Johannes låter de judiska högtiderna ha en central roll i kapitel 5-11 i sitt evangelium. I kapitel 10 tar han med en händelse från tempelinvigningsfesten (chanukka) som inföll i november eller december. I vintras sammanföll den första dagen, i den åtta dagar långa högtiden, med julafton.

Högtiden firas till minne av att man år 164 f.Kr., under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna, lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte hela högtiden.

I vers 27 läser vi: ”Mina får lyssnar på min röst och jag känner dem och de följer mig.” Än idag kan man se hur flera beduiner träffas med sina olika fårhjordar längs med dalgångarna kring Jerusalem. Fåren betar tillsammans en stund, och när det väl är dags att gå vidare, lystrar fåren till sin herdes röst och följer med sin herde.

I Psalm 23 liknas Herren vid vår herde. Gud är personlig och låter mig vila på gröna ängar och leder mig till lugna vatten. I Mellanöstern, till skillnad från våra svenska grönskande ängar, är det en fråga om liv och död för ett får att lyssna och följa sin egen herde som vet var bete och vattenkällor finns.

Vi i väst är vana med att en text följer ett linjärt mönster. Ett tema utvecklas mer och mer fram till sista versen där upplösningen och crescendot kommer.

I hebreiska som gamla testamentet är skrivet på kan man tro att möjligheterna att uttrycka sig var begränsade när man bara skrev bara stora bokstäver utan vokaler! Trots detta, eller kanske just på grund av detta, utvecklades hundratals avancerade stilistiska sätt för att förstärka uttryck och betona ord. Psalm 23 är skriven i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i sista, temat i andra stycket med näst sista osv.

Ett sätt att visualisera detta är att skjuta in texten i olika steg. I bilden till detta inlägg har varje tema markerats med A, B, C och D för att åskådliggöra detta. Prova gärna att läsa psalmen tematisk in mot mitten och se hur budskapet blir fylligare!

A - Allt börjar och slutar med Herren: Han är min herde och hans hus ska vara mitt hem.

B - Guds närvaro: Inget ska fattas mig, han ger godhet och nåd varje dag.

C - Guds omsorg: Han för mig till gröna ängar och stilla vatten, han dukar ett bord och smörjer mitt huvud med olja och fyller min bägare till brädden.

D - Guds ledning: Han ger mig kraft, leder mig på rätta vägar och jag behöver inte frukta, din käpp (som beskyddar) och stav (som visar riktningen) gör mig trygg.

I en kiasm finns höjdpunkten och hela psalmens viktigaste budskap i psalmens centrum. I psalm 23 vill David framhäva att Gud är en personlig Gud som är med oavsett yttre omständigheter! Den centrala versen är:

”DU ÄR MED MIG”.

Detta är huvudbudskapet i hela psalmen att oavsett hur det ser ut runt omkring oss är Gud med. Hade David skrivit psalmen som ett mail skulle han kanske ha skrivit denna vers i fetstil med stora röda bokstäver!

Här i mitten sker också ett skifte i psalmen. Fram till nu har Gud tilltalats med "han", men nu skiftar det till ett personligare din/du. Det verkar som om prövningen, vandringen genom dödsskuggans dal, gör att vår relation med Gud förvandlas och blir djupare och mer personlig.


Texter

Jer 23:3-8, 1 Pet 5:1-4, Joh 10:22-30, Ps 23

Bilden är tagen från gamla Jerusalem ner mot Hinnomdalen i söder där man ofta ser beduiner valla sina får.

Fortsätt läs mer
1935 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Påskens vittnen

ANDRA SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN - Påskens vittnen

Söndagens text från Johannes handlar om vad som skedde i Jerusalem, en vecka efter Jesu uppståndelse.

Det är Tomas som säger: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (vrister), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro."

I närheten av Jerusalem har man hittat kvarlämningar från korsfästa kroppar från Jesu tid. Fynden visar att spikarna var omkring 13-18 cm långa och spikades genom handleden. Det grekiska ordet "cheir" som används här kan både betyda hand och handleder. Ordet används så i Apg 12:7 när bojorna föll från Petrus handleder.

Vi vet inte varför Tomas inte var med första gången Jesus visade sig för lärjungarna. Läser vi vad hans medlärjunge Johannes skriver om honom i sitt evangelium, förstår vi att Tomas var en realist. Han förstod faran i att gå söder ut till Judéen (11:6). Han ville ha mer än bara ord för att veta vilken väg de skulle gå (14:5). Men han var också villig att ta risker för Jesus (11:6), och här i helgens text när Jesus för andra gången kommer till lärjungarna så får tron konsekvenser och han utbrister ”Min Herre och min Gud” (Joh 20:28). Ett uttalande som är en stark trosbekännelse!

Vi sätter lätt etiketter på människor. Den yngre sonen i en av Jesu liknelser går under titeln ”den förlorade sonen”, trots att han vände om och borde benämnas ”den återvunne sonen”. Tomas kallas ofta ”Tomas tvivlaren”, trots att det är ett begrepp som inte Bibeln använder. I vers 27 säger Jesus till Tomas: ”Sätt stopp för din otro, och börja tro”. En engelsk översättning översätter så här: ”call a halt to your progressive state of unbelief, but become one who is believing” (Wuest). Tomas satte stop för sin otro och började tro!

Kanske var anledningen att Tomas inte var med den första söndagen att han sörjde sin frälsare så djupt att han inte kunde förmå sig att komma till någon ”lärjungaträff” - Vad är det för vits att träffas om Jesus var död? Vi vet inte orsaken, men vad vi vet är att han var där nästa söndag, och att Jesus direkt riktar sig till honom på en gång efter att han sagt "Frid åt er alla" (v27).

Jesus kunde ha mött Tomas där han var enskilt under veckan, men mötet skedde tillsammans med de andra troende. I Heb 10:25 uppmanas vi att inte överge sammankomsterna. Det styrkande och uppmuntrande för tron att träffa andra kristna, och detta blir än mer viktigt ju närmare Jesu återkomst vi kommer skriver Hebreerbrevets författare. Det är intressant att i en tid då vi kan göra allt mer hemifrån och fler och fler sitter böjda över en liten skärm, även tillsammans bland folk - i den tiden uppmanar Guds ord oss att det är desto viktigare att verkligen träffas!

I Joh 20:31 ges en nyckel för hur man ska kunna tro: ”Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.” Johannesevangeliet, och alla andra böcker i Bibeln finns där för att vi ska få tro och verkligt liv! I Rom 10:17 formuleras det så här: ”Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Det är när vi hör och läser Guds ord som tron växer.

Det är mötet med Jesus som förvandlar, det var honom som Tomas sökte och fick möta! Det är tid att söka Jesus i Guds Ord, både enskilt och tillsammans med Guds folk!


Texter
Sak 8:6-8, 1 Pet 1:3-9, Joh 20:24-31, Ps 145:1-7

(Bilden är tagen utanför övre salen i Jerusalem i sydvästra delen av gamla staden. Byggnaden har förändrats sedan Jesu tid, men det kan ha varit på den här platsen lärjungarna samlades bakom stängda dörrar.)

Fortsätt läs mer
1509 Träffar

PÅSKDAGEN - Kristus är uppstånden

PÅSKDAGEN - Kristus är uppstånden

Söndagens text handlar om en av de kvinnor som kommer till graven. De hade förberett välluktande kryddor på lördagskvällen när sabbaten var över. Den här tiden på året i Jerusalem sker det runt halv nio-tiden på kvällen.

Tidigt på söndagsmorgonen beger de sig nu till graven. I texten från Markus förstår vi av verbformen i grekiskan att deras huvudsakliga samtalsämne under den ca tre kilometer långa vandringen från Betania genom Jerusalem till gravplatsen var: "Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?" (Mark 16:3). Men när de väl kommer fram visar det sig att stenen redan är borta.

Hur ofta är det inte vi oroar oss över saker som vi ändå inte kan göra något åt? Jesu undervisar om detta i Matt 6:34 där han säger att inte göra oss bekymmer för morgondagen.

Vid graven möter de en ängel och dessa kvinnor får vara de första som tar del av det största miraklet som skett i världshistorien - att Jesus har uppstått.

De får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dessa kvinnor till de första som någonsin predikar uppståndelsen!

Fotot är från Trädgårdsgraven (även kallad Gordons Golgata). Den ligger strax utanför nuvarande stadsmuren nära Damaskus porten i Jerusalem. Här finns en vacker trädgård och en grav som liknar de som användes på Jesu tid.

Texter

2 Mos 15:1-11, 1 Kor 15:12-21, Mark 16:1-14, Ps 118:15-24

Fortsätt läs mer
1327 Träffar

PÅSKNATTEN - Genom död till liv

PÅSKNATTEN - Genom död till liv
Påsknatten är natten mellan påskafton och påskdagen. I texten från Markus 16 läser vi hur några kvinnor förbereder sig för att gå till graven tidigt nästa morgon. Efter solnedgången på lördagskvällen, då sabbaten var över, köpte de välluktande kryddor. Än idag i Israel öppnar affärerna lördagskvällen och är öppna några timmar. Bilden är från Yehuda-marknaden i Jerusalem.
 
I texten från Andra Timoteusbrevet uppmanar Paulus sin yngre pastorskollega att ha Kristus som exempel. Vers 8-10 i kapitel två ramas in av att Paulus först blickar tillbaka på Jesus Kristus, för att också se fram emot Kristus Jesus (notera ordföljden Jesus-Kristus och Kristus-Jesus). Centralt finns temat att evangeliet inte går att binda med kedjor eller bojor. Paulus var fängslad i Rom när han skrev detta brev.
 
”Kom ihåg JESUS KRISTUS
som uppstånden från de döda
av Davids släktled
 
Detta är mitt evangelium,
   som jag får utstå lidande för,
      till och med att bli fängslad som en kriminell,
    men Guds ord är inte bundet (har inte kedjor och bojor).
Därför uthärdar jag för de utvaldas skull,
 
för att de också ska få befrielse
i KRISTUS JESUS
   tillsammans med evig härlighet”
 
I detta brev nämns "Kristus" tretton gånger. Tolv av dessa i uttrycket "Kristus Jesus" vilket betonar Jesu gudomlighet som Guds smorde. I vers åtta är ordföljden omvänd där uttrycket "Jesus Kristus" betonar Jesu mänskliga sida.
 
Under prövningar, lidande och hårt arbete hjälper det att tänka på att Jesus har varit människa, se Heb 4:15. Att Jesus var från Davids släktled visar också att han var en människa, men också att han uppfyllde de messianska förväntningarna.
 
Verbformen perfekt particip som används för "uppstånden" i vers 8 betonar att en händelse som har skett i det förflutna men vars effekter fortfarande verkar i nuet. Jesus har uppstått och lever fortfarande, vilket påverkar oss idag!
 
 
Texter
Dan 3:19-25, 2 Tim 2:8-13, Mark 16:1-8, Ps 114
 
Fortsätt läs mer
1479 Träffar

LÅNGFREDAGEN - Korset

LÅNGFREDAGEN - Korset

Många av psalmerna i Bibeln talar profetiskt om Jesus. På torsdagskvällen innan Jesus och lärjungarna lämnade det övre rummet och begav sig till Olivberget sjöng de en psalm (Mark 14:26). Vi vet att under påskmåltiden sjöng man psalmerna 113-118 (Hallel-psalmerna), så den sista psalmen de sjöng innan de gick ut var Psalm 118. Detta är en stark lovsång som både börjar och slutar med följande strof:

• Tacka Herren, ty han är god, evigt varar hans nåd.

Här är några verser från denna psalm som talar profetiskt om vad Jesus snart ska gå igenom:

• Vers 17 - Jag skall inte dö, jag skall leva och vittna om Herrens gärningar.
• Vers 22 - Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.
• Vers 27 - Bind fast offret med band vid altarets horn.
När Jesus hänger på korset är det inte otroligt att han citerar hela Psalm 22 som beskriver hela korsfästelsen. Den centrala versen i psalmens mitt som ger huvudbudskapet är vers 22 - Du har svarat mig!

Korset är ett segertecken!

 

Texter

Jes 53:1-12, 1 Kor 2:1-10, Mark 15:21-41, Ps 22

Fortsätt läs mer
1496 Träffar

SKÄRTORSDAGEN - Det nya förbundet

SKÄRTORSDAGEN - Det nya förbundet

Bilen är från en av gränderna i dagens Jerusalem. Även om marknivån har höjts och mycket har förändrats under årens lopp, hjälper bilden oss att få en känsla för hur det kunde sett ut den där kvällen för snart två tusen år sedan. Det var någonstans här som Jesus samlade de tolv lärjungarna för den sista måltiden.

Platsen hölls hemlig fram tills det var dags att inta måltiden, kanske för att förhindra Judas från att förråda Jesus redan på kvällen.

Det är troligt att det är den judiska sedermåltiden som man firar. Den har flera moment och tar flera timmar. Under påskmåltiden sjöng man först Psalm 113 och 114, efter måltiden sjöng man Psalmerna 115-118. Den här kvällen får måltiden en djupare innebörd i det nya förbundet och nattvarden.

Torsdagens text kommer från Markusevangeliet kapitel 14. På liknande sätt som vi läste i söndagens texter då två lärjungar skickades för att hämta åsnan, skickas nu två lärjungar iväg för att förbereda måltiden. Den här gången får de instruktioner att gå in i Jerusalem, troligtvis vid den södra ingången där Siloamdammen låg.

Istället för att ange vart de två lärjungarna ska gå ger han instruktionen att de ska möta en man med en vattenkruka och följa honom till det hus han går in i. Det måste varit ett tydligt tecken eftersom det var kvinnornas uppgift att bära vattenkrukor, män bar vinsäckar.

Det är inte ovanligt att Gud inte berättar allt som ska ske i våra liv i förväg, utan vill att vi tar steg i tro. Medan vi är på väg visar han oss mer och mer. Ett av de första exemplen är när Herren säger till Abram (i 1 Mos 12:1) "Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig." Det alltså när han väl var på väg som Gud skulle visa vart det var!

Det är intressant att fundera på hur den här mannen som utförde en kvinnas uppgift och hämtar en kruka vatten upplevde det den dagen. Var han medveten om att hans enkla villighet att utföra en enkel tjänst, som inte ens han kanske skulle behövt göra, gjorde att han ledde lärjungarna till platsen där den sista måltiden skulle intas och det nya förbundet instiftas?

 

Texter

2 Mos 24:3-11, 1 Kor 10:16-17, Mark 14:12-26, Ps 111:1-5

Fortsätt läs mer
1435 Träffar

PALMSÖNDAGEN - Vägen till korset

PALMSÖNDAGEN - Vägen till korset

Palmsöndagen inleder stilla veckan, men det var allt annat än en lugn och stilla vecka för Jesus! Det är en av de mest intensiva dagar under hans verksamma tid, och en stor del av evangelierna ägnas åt denna vecka. Jesus har varit i området Peréen öster om Jordanfloden, för att sedan komma till staden Jeriko. I texten från Markus närmar sig Jesus Jerusalem. De hade vandrat upp den sista sträckan mot Jerusalem och var nu i byn Betfage, som ordagrant betyder "fikonhuset".

I år läser vi påskens texter från Markus evangelium. Det är troligt att det är mycket av Petrus ögonvittnesskildring som han skriver ner under deras gemensamma vistelse i Rom, se 1 Pet 5:13. Församlingen i Jerusalem träffades ju också Markus mors hem, se Apg 12:12.

I söndagens text ges mycket utrymme för detaljerna kring hur två lärjungar får uppdraget att hämta ett åsneföl. I Mellanöstern på Bibelns tid symboliserade hästen krig och åsnan fred. Intåget i Jerusalem blir en markering från Jesus att han är en kung, men inte en politisk eller krigisk kung som många hade tänkt sig. Matteus som skriver för judiska läsare skriver att detta hände för att fullborda det som sagts av profeten, och citerar Sakarja 9:9: ”Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt, ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl”

Jesus rider in i Jerusalem. Stora följen med folk från landsbygden var på väg till Jerusalem för att fira påsken. När de ser det som sker lägger de ner sina kläder och skär av kvistar och bereder vägen. Folk strömmar även ut från Jerusalem för att välkomna honom. I Johannes ges en av anledningarna till att så många kommer. Händelsen då Lasarus uppväckes från det döda har skapat en stor förväntan, se Joh 12:18.

Under påskhögtiden sjöng man från Psalm 113-118, de så kallade Hallel-psalmerna. Nu sjunger foket stroferna 118:25-26, och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.

Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son.
Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden.

I Markus 11:11 läser vi hur Jesus i detalj studerade allt som försiggick på tempelområdet. Den plats som var tänkt att vara en mötesplats mellan Gud och människa hade blivit en marknadsplats. Det Jesus måste ha sett var:

• Hur man köpte och sålde offerdjur.
• Hur man, med stor mellanskillnad, växlade romerska mynt till godkända judiska mynt för att betala tempelskatten.
• Hur man använde tempelområdet som en genväg mellan staden och Olivberget, se Mark 11:15-16.

Dock väntar han till nästa dag innan han gör något åt saken. Det var redan sent och stadsportarna skulle snart stängas, så han går tillbaka till Betania. Det är troligt att han övernattar hos Marta, Maria och Lasarus som bodde där.

 

Texter

2 Mos 13:6-10, Heb 2:14-18, Mark 11:1-11, Ps 118:19-29

 

Fortsätt läs mer
1496 Träffar

FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN - Försonaren

FEMTE SÖNDAGEN I FASTAN - Försonaren

Försoning är en teologisk term. Försonaren är personen Jesus, som återupprättar kontakten mellan Gud och människa, det är han som är söndagens tema! Slår man upp ordet försoning så beskriver ordet en genuin återvunnen samhörighet, inte bara att osämjan upphör. Jesus segrade över synden och döden på korset, och i hans liv har vi liv idag!

När Jesus samtalar om frälsningen med den lärde Nikodemus, i söndagens text från Johannes 3, så använder Jesus enkla bilder för att han förklara hur en människa kan bli född på nytt. Försoningen på korset illustreras med en för Nikodemus välkänd händelse i slutet på Israels ökenvandring.

Israeliterna hade i princip varit samma plats kring Kadesh Barna i öknen Sin i fyrtio år. Ordet ”Kadesh” är helig på hebreiska. Folket hade vandrat runt i cirklar utan komma någon vart. Ibland kan vi lätt glömma bort Guds helighet, men det går inte att komma förbi det faktum att Gud är en helig Gud, helt avskild från synd.

Det börjar ske ett generationsskifte. Moses äldre syster Miriam dör och även hans bror Aron (se 4 Mos 20:1, 28). Strax innan vi kommer in i söndagens text läser vi hur israeliterna befinner bara två mil söder om Döda havet. Äntligen börjar det se ut som om de kommer framåt, men två gånger får de nej från Edom att passera igenom deras land, och tvingas ta en lång omväg söderut.

Vi läser från 4 Mos 21:4 att ”de bröt upp från berget Hor i riktning mot Sävhavet för att gå vägen runt Edom. Under vandringen blev folket otåligt och klandrade både Gud och Mose.”

Den tidigare generationen hade klagat, men nu används ett annat grövre ord. Denna gång är det inte brist på mat som är problemet. Man är trött på ”denna eländiga manna” som Gud försåg dem med, och man uttrycker en otålighet mot både Gud och Mose. För ett upproriskt och otacksamt hjärta förlorar de bästa av Guds gåvor sin smak, ingenting ger tillfredsställelse och glädje.

Israeliternas beskydd försvinner och giftiga ormar dyker upp i lägret. Det är intressant att när Jesus undervisar om bön i Luk 11:11 tar han just en liknelse om att inte ens en ond far skulle ge sin son en orm om han bad om en fisk att äta. Problemet med Israeliterna här var att de inte frågade efter mat, de klagade och ville inte ha med Gud och Mose att göra. Gud kan inte annat än svara på deras bön. Den som väljer bort Gud, får Satan som sin Herre. Kopplingen till den gamle ormen, Satan själv, är tydlig i de ormar som letar sig in i tältlägret och dödar folket.

Satan är en dålig Herre för människan, så till sist så besinnar sig folket och man erkänner sin synd - ”Vi syndade när vi klandrade Herren och dig. Be till Herren att han tar bort ormarna från oss.” (v7)

I samtalet med Nikodemus liknas synden vid dessa giftormar. Synden finns inte bara omkring oss, den har också bitit oss alla. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40.

Samme Johannes som skrev evangeliet, skrev på ålderns höst Första Johannesbrevet till de troende i västra Turkiet. Brevet är väldigt enkelt skrivet, samtidigt har det väldiga djup. Stycket som ingår i söndagens episteltext handlar om synd, sanning och Jesu försoning. Tre gånger används frasen "om vi säger", se vers 6, 8, 10. Sedan följer en motfråga "men om", se vers 1:7, 1:9, 2:1b. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.

De finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke (1 Joh 1:8-2:2). För den som säger att han aldrig syndat är Johannes tydlig med att "alla har syndat och saknar härligheten från Gud", se Rom 3:23. Samtidigt är brevet skrivet för att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se Ords 24:16. Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg vilket så fint beskrivs i vers 9:

Men om vi väljer att ständigt erkänna våra felsteg (bekänna våra synder) [plural synder, alla fel som vi gör], så är han trogen [sin egen natur och löften] och rättfärdig så att han väljer att gång på gång förlåta och rena oss från all orättfärdighet (överträdelser av Guds lag).

 

Texter

4 Mos 21:4-9, 1 Joh 1:8-2:2, Joh 3:11-21, Ps 103:8-14

Fortsätt läs mer
1528 Träffar

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG - Guds mäktiga verk

JUNGFRU MARIE BEBÅDELSEDAG - Guds mäktiga verk

Ordet bebådelse är ett gammalt ord som betyder ”att kungöra” och ”bringa budskap om”. Det används i helgens tema om det ögonblick då ärkeängeln Gabriel överlämnar budskapet till Maria att hon ska föda Guds Son, Jesus Kristus. Datumet för denna helg är lämpligt nog omkring nio månader före jul, då vi firar Jesu födelse.

Maria fick vara med och bära fram Jesus till världen. Vi läser i Luk 1:30 att ängeln Gabriel sade: ”Var inte rädd, Maria, du har fått nåd hos Gud.” Ordet nåd är ett rikt ord som också betyder ”kraft” och ”en oförtjänt favör”. Det var inte på grund av att Maria hade gjort något speciellt som hon fick detta uppdrag, men hon var villig att låta Guds vilja ske med henne, och hon fick ta emot Guds nåd, kraft och hade Guds favör för detta uppdrag.

Ängeln berättar att hon ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor, kallas den Högstes Son och hans rike ska vara ett evigt rike. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av två ord. Den första delen är Jehova som är Guds namn och den sista Hosea som betyder "en som räddar, frälser". Namnet Jesus betyder bokstavligen "Gud är frälsning".

Maria blir till en början rädd och har frågor om hur allt ska gå till. Det är inte fel att ställa frågor. Vi ser i dialogen att det finns en öppenhet att faktiskt få ett svar. Frågan är inte ställd i otro, utan kommer från ett ärligt hjärta som vill tjäna Gud. Lite senare skriver Lukas att den som ber ska få och den söker ska finna (Luk 11:9).

Ängelns svar i vers 37 är uppmuntrande för Maria, och varje kristen som läser Guds ord: ”Tillsammans med Gud är inget omöjligt”!
Genom hela Bibeln ser vi att Gud har valt att samarbeta med människor. Vi ber i Fader vår att ”låt din vilja ske på jorden, som den sker i himlen”. I himlen sker Guds vilja fullt ut, men på jorden är Guds vilja är inte automatisk, den är beroende på att människor som väljer att göra hans vilja.

Även om du och jag inte har fått uppdraget att fysiskt föda Jesus så bär vi honom inom oss och har samma uppdrag som Maria att bära fram Jesus för vår värld. Låt oss svara på samma ödmjuka sätt som Maria gjorde genom att säga: "Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord."

Bilden är tagen från Jisreelslätten i nedre Galileen, bergsbyn Nasaret ligger uppe i bergen i bakgrunden.

 

Texter

1 Sam 2:1-10, Kol 1:15-20, Luk 1:46-55 och Luk 1:26-38 (som läses varje år), Ps 147:7-15

Fortsätt läs mer
1322 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN - Kampen mot ondskan

TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN - Kampen mot ondskan

Det går knappt någon dag utan att vi läser om skjutningar och våldtäkter i vårt land. Polis och myndigheter står handfallna. Även den svensk som i normala fall inte bryr sig så mycket om andliga frågor kan inte förneka att ondskan finns där, väldigt nära.

Texten från Mark 9 är aktuell. Vi läser om en förtvivlad pappa som har en son som är antastad av onda makter. Han har fört honom till nio av Jesu lärjungar som varit maktlösa inför situationen. Parallellt med dessa händelser har tre av Jesu lärjungar - Petrus, Jakob och Johannes – haft en fantastisk upplevelse med Jesus på berget. Petrus hade velat vara kvar där (v5), men Jesus visste att bergsupplevelsen inte var slutmålet. Innan uppståndelsen kom korset och lidandet. Berget var en viktig uppmuntran inför det som skulle komma.

Vi vet inte vad de övriga nio lärjungarna gjorde vid foten av berget, men utifrån Jesu svar på frågan varför de inte hade kunnat driva ut den onde anden, förstår vi att de i alla fall inte hade fastat och bett (v29)!

I samtalet mellan den förtvivlade mannen och Jesus lyser Jesu medkänsla igenom. Jesus hade inte behövt fråga hur länge sonen hade varit drabbad (v21), men det gör han. Jesus är genuint intresserad av mannens situation, och det märker mannen. Han formulerar en bön: ”Om du har kraft att göra någonting, så förbarma dig över oss och hjälp oss”. Jesus svarar ”Allt är möjligt för den som tror”. Mannens respons "Herre, jag tror! Hjälp min otro!" visar så fint att vi kan komma till Jesus precis som vi är, både med tro och tvivel.

Pojken blir befriad men lärjungarna förstår inte varför inte de kunde göra detta, de hade ju fått auktoritet att ”bota sjuka och driva ut demoner” (Mark 3:15)? Jesus svarar att det krävs bön och fasta. Det är inte fastan i sig som ger kraft, utan snarare hungern och beroendet på Gud. Brist på bön och fasta gör att umgänget med Gud minskar vilket leder till att fokus skiftar från tron på Guds kraft till sin egen begränsade förmåga. Utan kontakten med Jesus var det inget speciellt med lärjungarna, de var ingen skillnad på dem och världen.

Texten från Uppenbarelseboken 3 kommer från det sista brevet av de sju församlingarna som får en hälsning från Jesus. Det är intressant att se att alla breven följer samma struktur med en inledning, uppmuntran, kritik, uppmaning och löften. Smyrna och Filadelfia är de enda två församlingar som inte får någon kritik (det är därför Smyrna och Filadelfia är populära församlingsnamn).

Innan Jesus ger kritik så presenterar han sig. Det är alltid någon aspekt av Jesus från Johannes syn i första kapitlet. Jesus är ju ”alfa och omega” (Upp 1:8) och ”det trovärdiga och sanna vittnet, början till Guds skapelse” (Upp 3:14). Efter kritiken ger han också en konkret uppmaning och löften. Här kan vi lära oss från Jesus hur man ger konstruktiv kritik. Jesus dundrar inte bara ut hårda ord, först presenterar han sig och visar på vem han är. Efter kritiken kommer även en uppmaning hur man tar sig ur situationen och löften!

Kritiken mot de troende i Laodikeia, och lärjungarna som inte kunde hjälpa den förtvivlade mannen, var att de hade blivit för lika världen. De var varken kalla eller varma.

Detta måste varit en talande bild till församlingen i Laodikeia. Staden hade ingen egen vattenkälla utan fick sitt vatten genom ett kanalsystem från de två intilliggande städerna, Kolossai i öster som hade friskt kallt vatten, och Hierapolis i norr som hade varma källor. Problemet var att då vattnet nådde Laodikeia var det varken kallt eller varmt utan ljummet. Metaforen är att församlingen inte påverkade sin omgivning. De gav inte någon uppfriskande svalka eller någon helande värme. Istället hade omgivningen påverkat församlingen så den var ljum.

Samtidigt som församlingen i Laodikeia får Jesu skarpaste tillrättavisning är det också här de största löftena ges, att den som segrar över apati och likgiltighet ska få regera tillsammans med Jesus. (Upp 3:21)

 

Texter

1 Kung 18:26-29, 36-39, Upp 3:14-19, Mark 9:14-32, Ps 25:12-22

Fortsätt läs mer
1449 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN - Den kämpande tron

ANDRA SÖNDAGEN I FASTAN - Den kämpande tron

Den kämpande tron är temat för andra söndagen i fastan. Det finns två sätt att se på detta tema, att tron kämpar för att överleva, eller att det är tron som är drivkraften för kampen. Helgens bibeltexter betonar starkt det sistnämnda. En tro som aldrig varit kämpande blir en ytlig tro, den går inte på djupet och får inga rötter.

I Heb 11:23-27 får vi följa två generationer där tron driver dem att kämpa för det som är rätt och sant. Moses föräldrar var inte rädda kungens påbud, i tro gömde de sin nyfödda pojke och räddade honom från en säker död. Mose växer upp och blir en gudsman som får föra Israels folk ut ur fångenskapen.

Tron driver Moses, som levde i lyx som Faraos adopterade dotter, att inte ta den lätta vägen. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden. Efter att noga ha övervägt valde han att ta hånet, förolämpningarna och smäleken som han fick utstå för Kristus, den Messias som skulle komma, vara en större rikedom än alla Egyptens skatter, för han hade sin blick riktad på lönen.

I Markus 14:3-9 befinner sig Jesus Betania strax öster om Jerusalem. Bilden är tagen i dalen norr om Betania där vägen mot Jerusalem gick. Betania låg just bakom de palestinska husen som man ser på kullen.

De sista tre månaderna har Jesus varit på väg mot Jerusalem, det har varit uppförsbacke både i det naturliga och i det andliga för att komma till Jerusalem. Det är nu den sista veckan och nära hans död, korsfästelse och uppståndelse.

Jesus är nu hemma hos Simon som kallades ”Simon den spetälske”. Han var en vän till Jesus, och med på måltiden är också Maria, Marta och Lasarus som bodde i samma stad. Det är troligt att Jesus helat Simon från has spetälska eftersom judar, som inte kunde vara nära någon med spetälska, fanns med på måltiden.

Utifrån parallellstället i Joh 12:3 ser vi att det är Maria som smörjer Jesu fötter. Hon offrar en dyrbar parfymflaska som var värd en årslön. Det var hennes tro som gjorde att hon tog detta steg.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Med Judas i spetsen deklarerade man att detta var ett slöseri med medel som kunnat ges till de fattiga, se Joh 12:4. Judas reaktion till sann tillbedjan liknar många människors oförståelse idag. Orsaken var att han inte värdesatte Jesus lika högt som Maria. Hon hade sett Jesus uppväcka sin bror Lasarus från de döda (Joh 11:44), och hennes hjärta flödade över av kärlek och tillbedjan.

 

Texter

Jes 61:1-3, Heb 11:23-27, Mark 14:3-9, Ps 130

Fortsätt läs mer
1286 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN - Prövningens stund

FÖRSTA SÖNDAGEN I FASTAN - Prövningens stund

Söndagens tema handlar om prövning och frestelse. Ibland kommer våra beslut och val att sättas på prov. Det gäller alla områden som överlåtelse, trohet, lojalitet, vänskap osv. Även om prövningens stund är något som vi inte söker, är det när t.ex. en vänskap och trohet sätts på prov som det visar sig att den är äkta och sann. Jakob skriver att den som står fast när han frestas, väljer att närma sig Gud istället för att gå bort från honom under tider av svåra yttre omständigheter, är välsignad. (Jak 1:12)

Bilden kommer från ödemarken i Judéen. Det var någonstans i de här trakterna som Jesus fördes ut av Anden direkt efter hans dop i Jordanfloden för att prövas av djävulen.

Bibeln talar om fasta sjuttioåtta gånger. Jesaja 58:3-12 är en av de passager som ger en tydlig undervisning om fasta. Jesus undervisar också om fasta i Matteus 6:16-18. Där är poängen att är att det är något mellan dig och Gud, ingenting som vi stoltserar med inför andra människor. Jesus börjar undervisningen genom att säga: ”när ni fastar…”. Det visar att fasta är en naturlig del i det kristna livet. I bibeln omnämns minst trettiofem personer som fastar.

Fastan gör många saker. Genom att avstå från kroppens behov av mat, får den inre andliga människan ett övertag. Fastan är ett mäktigt vapen i striden mellan köttet och anden som beskrivs i Gal 5:17. I Bibeln är alltid fasta ett sätt att söka Gud och sätta honom över allt annat. I Matt 17:21 kan man först tro att det är fastan som kastar ut demoner, men det är snarare så att fastan kastar ut otro, därför är fastan inte bara ett vapen i den andliga striden utan har positiva effekter på alla områden i det kristna livet!

En person kan inte fasta mer än tre dagar utan vatten innan kroppen börjar att ta stryk, och man kan inte leva mer än sju dagar utan vatten. Däremot kan en frisk person avstå från mat i fyrtio dagar innan man börjar svälta.

Man måste fasta med vishet, börja t.ex. med en dag om man aldrig fastat förut. I längre fastor (över 10 dagar) är det farligt att börja äta mat igen för snabbt, och då bör man långsamt gå tillbaka till en vanlig diet.

Fastan är ett sätt att ödmjuka sig inför Gud, se Psalm 35:13, 69:10. Man kan fasta på många andra sätt än att avstå från mat, t.ex. Facebook, nöjen osv. Men eftersom vår aptit för mat är en av de starkaste mänskliga drifterna, så är det ett av de mest effektiva sätten att närma sig Gud!

 

Texter

1 Mos 3:1-13, Heb 5:7-10, Mark 1:12-13, Ps 31:2-6

 

Fortsätt läs mer
1354 Träffar

ASKONSDAGEN - Bön och fasta

ASKONSDAGEN - Bön och fasta

Askonsdagen inleder den fyrtio dagar långa fastan fram till påsk. Tisdagen innan är fettisdagen (även kallad semmeldagen).

Fastetiden är en tid då vi får en möjlighet att välja bort något av det vi brukar äta eller göra och istället välja att söka Herren.

De senaste åren har fastan fått en renässans med 5:2 metoden då man fastar två dagar i veckan av hälsoskäl. Men fasta två dagar i veckan är inget nytt påfund, på Jesu tid hade rättrogna judar måndagar och torsdagar som bestämda fastedagar!

I onsdagens text från Lukas 5 anklagas Jesu lärjungar för att inte fasta. Bakgrunden till berättelsen är att nyfrälste Matteus har anordnat en fest i glädje över att han fått möta Jesus (vers 29). Han bjuder in sina gamla vänner som han också vill ska få träffa och samtala med den Jesus som förvandlat hans liv. Självklart tackar Jesus ja till inbjudan och han och lärjungarna gläds tillsammans med Matteus. Eftersom just frågan om fasta kommer upp i anslutning till festen så är det inte otroligt att den råkade infalla på en måndag eller torsdag.

I Jesu svar till fariséerna säger Jesus att det kommer en tid när brudgummen ska tas ifrån dem, och då ska lärjungarna fasta.

Texter
Man 11-15 (alt Jes 58:4-9, från 1983 års evangeliebok), 2 Kor 7:8-13, Luk 5:33-39, Ps 32:1-5

 

 

Fortsätt läs mer
1443 Träffar

FASTLAGSSÖNDAGEN - Kärlekens väg

FASTLAGSSÖNDAGEN - Kärlekens väg

Innan Paulus fick möta Jesus vandrade han på hatets väg. I Apg 9 kan vi följa hans väg till Damaskus, en väg som var fylld av hat och mordlust mot de kristna och församlingen. Han hade han fått skriftligt godkännande att fängsla och föra så många kristna han kunde till Jerusalem.

Det tar omkring en vecka att gå från Jerusalem till Damaskus i norr. Han gick antagligen huvudleden norrut längs med Jordanfloden upp mot Galileiska sjön och Kapernaum, vidare upp mot Ceasarea Filippi. När han närmade sig Damaskus får hatets resa ett abrupt slut - han får se ett ljussken och hör Jesus tala.

Där i dammet på vägen sker en radikal omvändelse - Paulus får möta Jesus! Tre dagar senare blir en av de lärjungar som Paulus hade tänkt fängsla, Ananias som han hette, ledd i en syn att be för Paulus. (Apg 9:10)

Från att ha förföljt församlingen och de kristna, blev Paulus en av de främsta apostlarna som startade församlingar och spred evangeliet i hela den dåtida världen. Det är som han själv uttrycker det i söndagens text från 2 Kor 5:17:

"Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse,
det gamla är förbi, något nytt har kommit."

Det var en ny Paulus som gick tillbaka till Jerusalem, istället för att föra med sig fängslade kristna, hade han själv blivit fängslad av Jesu kärlek och vandrade på kärlekens väg!

Men kärlekens väg är inte en enkel väg fri från problem, redan i Damaskus hade han blivit mordhotat och fick fly genom att hissas ner från stadsmuren i en korg (Apg 9:23). Hatets väg är den enkla breda vägen, medan kärlekens väg är den smala vägen som leder till evigt liv.

När man läser nya testamentet är det omöjligt att inte förundras över hur uthålligt och osjälviskt Paulus tjänade, trots lidande och motstånd. Ett par verser tidigare ger han svaret till att han var villig att lägga ner sitt liv och lida för Kristus:

"Kristi kärlek lämnar mig inget val". (2 Kor 5:14)

Motivet bakom allt han gör är den fantastiska kärlek han fått möta hos Jesus. Uttrycket "lämnar mig inget val" skulle kunna översättas att Kristi osjälviska utgivande kärlek pressar på från alla sidor och lämnar honom inget annat val, han kan inte längre bara kan leva för sig själv, han kan inte vara tyst - han måste berätta om Jesus!

I söndagens text från Markus 10:32 läser vi hur Jesus är väg upp till Jerusalem från Kapernaum i Galiléen. Det står att "han gick före dem". Några år senare vandrade en förnyad Paulus på samma väg. Jesus är den som först gått kärlekens väg för en hel mänsklighet förlorad i synd.

Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. (Rom 6:8)

 

Söndagens texter

Höga visan 8:6-7, 2 Kor 5:14-21, Mark 10:32-45, Ps 86:5-11

 

Fortsätt läs mer
1514 Träffar

SEXAGESIMA eller REFORMATIONSDAGEN - Det levande ordet

SEXAGESIMA eller REFORMATIONSDAGEN - Det levande ordet

Vad är det som gör att Bibeln är den mest tryckta boken genom tiderna? Vad är det som gör att människor läser den om och om igen, och på många håll i vår värld straffas och t.om dödas på grund av den?

I 2 Tim 3:16 finns svaret - Skriften är inspirerad av Gud. Det grekiska ordet "theopneustos", som bara används här i hela Bibeln, kan ordagrant översättas "ut-andad av Gud". Bibeln är en levande bok och det är som om man kan känna Guds andetag genom Bibelns texter.

I söndagens text från Heb 4:12-13 läser vi att Guds ord är levande och fullt av kraft. Det liknas vid ett tveeggat svärd som skiljer:
• själ och ande
• leder och märg

Här används en bild från kroppens anatomi för att förklara en andlig sanning. Själen liknas vid leder och anden med märgen.

SJÄLEN liknas alltså vid kroppens leder (grekiskan har plural). Vad är det som är typiskt för en led - jo, den är rörlig och föränderlig. Själen och vårt själsliv påverkas lätt av yttre omständigheter. En glad sång på radion och soligt väder gör att allt känns bra, medan det räcker med en oväntat tågstopp, en ogenomtänkt kommentar från någon, eller lite grått väder för att sänka humöret!

ANDEN liknas däremot med märgen inuti benstommen. Det är här som blodkroppar som är källan till livet skapas, se 3 Mos 17:11. Anden är människans innersta som ger liv. Det är den del av oss som kan ha kontakt med Guds Ande. Den påverkas inte av yttre omständigheter.

Guds ord har alltså förmågan att skilja mellan över tankar och hjärtats uppsåt, mellan vad som är själsligt och vad som är andligt.

Om det nu vore så att det bara krävdes att man läste Bibeln för att bli förvandlad av Guds Ord, då skulle världen se annorlunda ut idag, så det måste vara något mer behövs. Några av de svar Bibeln ger är att TRO på ordet och att AGERA på det!

I början på samma kapitel i Heb 4 står det: "För dem som då hörde ordet [israeliterna i öknen] var det till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro." King James översätter "not beeing mixed with faith". Ordet som hörs måste blandas med tro.

I Jakobs brev liknas Guds ord med en spegel. Anledningen att vi tittar oss i spegeln innan vi går ut, är faktiskt inte för att se hur vackra vi är, utan för att hitta fel! Vi rätta till håret om det ligger fel, ta bort spenaten mellan tänderna, osv. Exakt denna bild är det Jakob målar upp när han skriver att vi måste vara ordets görare och inte bara dess hörare.

"För den som bara lyssnar till ordet utan att leva ut det [följer och praktiserar det] är som en man som noggrant tittar på sitt [egna] naturliga ansikte i en spegel. När han har studerat sig själv, går han därifrån och glömmer på en gång hur han såg ut."
(Jak 1:23-24)

På samma sätt som en naturlig spegel hjälper oss att se vad som behöver ändras, är Guds ord den spegel vi ska spegla våra liv i, och låta det tvätta oss rena, se Ef 5:26.

Gud hjälp mig att inte anpassa mig efter den här tidsålderns anda, utan låt mig bli helt förvandlade genom förnyelsen av mina tankar, så att jag kan avgöra vad som är din vilja: det som är gott, behagar dig och är fullkomligt! (Rom 12:2, som en bön)

Texter

Jer 23:23-29, Heb 4:12-13, Joh 6:60-69, Ps 33:4-9

Fortsätt läs mer
1581 Träffar

SEPTUAGESIMA - Nåd och tjänst

SEPTUAGESIMA - Nåd och tjänst
Söndagens tema är nåd och tjänst. Det är ingen slump att ordet nåd kommer före ordet tjänst - All kristen tjänst och verksamhet utgår från Guds nåd!

I texten från Matt 19 svarar Petrus Jesus: "Se, vi har lämnat allt för att följa dig [i motsats till den rike unge mannen, se vers 22], vad kommer vi att få?

Jesus svarar att det finns mer än vi ser för våra ögon här, Gudsriket är större och går bortom tid och rum. Sista meningen ”Många som [nu] är de första ska bli de sista, och många som [nu] är de sista ska bli de första." Nästa stycke, Matt 20:1-16, förklarar detta påstående om "de första" och "de sista" genom en liknelse med vingårdsarbetare där alla får samma lön oavsett när på dagen de började arbeta.

Vers 29 att "försakat barn" måste ses i sitt sammanhang. Det kan betyda att man väljer att inte gifta sig och skaffa barn för himmelrikets skull, se vers 12. Är man däremot gift har Jesus nyss talat om äktenskapet och barnens höga värde, se vers 5 och 13. Ett av kraven för att bli en församlingsledare är att man tar hand om sin egen familj, se Titus 1:5-9 och 1 Tim 3:1-13. Så versen kan inte tala om att lämna sina barn vind för våg för evangeliets skull!

Det var Petrus som sade att han lämnat allt för att följa Jesus, till skillnad från den unge, och antagligen då också ogifte, rike mannen, se vers 27. Jesu svar riktar sig främst till Petrus. Han var antagligen den äldste av de tolv lärjungarna och den enda av dem som vi med säkerhet vet var gift. Lärjungaskapet innebar att han faktiskt under perioder fick lämna sin familj. Samtidigt ser vi Jesu nåd och omsorg. När Petrus kallas får han en väldig fiskfångst som gör att familjen är väl försörjd, se Luk 5:6. Jesus väljer också att låta Petrus hus i Kapernaum bli missionsbasen i Galiléen och Petrus får mycket tid med sin familj. När barnen är äldre följer Petrus fru med på missionsresorna, se 1 Kor 9:5.

Nåd är ett fantastiskt litet ord och bibliskt begrepp. Det grekiska ordet för nåd är ”charis” och används över 150 ggr i Nya Testamentet. Beroende på sammanhang kan ordet också betyda välbehag, en oförtjänt favör, gåva, kraft och gudomlig välsignelse. Allt detta ska känneteckna den kristna tjänsten.

Nåd är:

• Guds VÄLBEHAG över en person. Ordet används för att beskriva hur Jesus fick ett ökat välbehag både hos Gud och människor. ”Jesus växte till i vishet, i ålder och VÄLBEHAG [charis] inför Gud och människor.” (Luk 2:52, FB)

• Jesu LJUVLIGA ord. Ordet används för att beskriva Jesu ord. ”Alla prisade honom och häpnade över de LJUVLIGA [charis] ord som utgick ur hans mun.” (Luk 4:22)

• En GÅVA. Ordet kan beskriva en fysisk GÅVA, som de pengar som Korinterna samlade in till församlingen i Jerusalem. ”... er GÅVA [charis].” (1 Kor 16:3)

• En KRAFT som hjälper. Paulus beskriver nåden som den kraft som hjälper honom i sin tjänst. I 1 Kor 15 påminner han Korinterna om evangeliet - att genom tro blir man frälst (v2). Han fortsätter att berätta om hur han innan frälsningen förföljde församlingen och är egentligen ovärdig att kallas en apostel (v9). Sedan skriver han:

”Men genom Guds NÅD [charis] är jag vad jag är, och hans NÅD [charis] mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem [de andra apostlarna], fast inte jag själv, utan Guds NÅD [charis] som har varit med mig.” (1 Kor 15:10)

• FRÄLSNING. Frälsningen är en gåva av NÅD [charis]: ”Ty av NÅD [charis] är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det.” Ef 2:8

Dessa fem exempel hjälper oss att förstå lite mer vad nåden är. Nåd är - att trots att vi inte förtjänar det:

• ser Gud med VÄLBEHAG på oss,
• talar han LJUVLIGA ord till oss,
• ger han av sina GÅVOR till oss,
• ger han av sin KRAFT till oss,
• FRÄLSER han oss!

Detta är utgångspunkten för vår tjänst. Vid ett tillfälle när Paulus ber till Gud får han svaret: ”Min NÅD [charis] är allt du behöver” (2 Kor 12:9).

Har vi Guds nåd - ja, då har vi allt vi behöver för att stå i Guds tjänst och betjäna människor!

 
Texter:
Vish 11:22-26 eller 2 Sam 7:18-22 (från 1983 års evangeliebok) Fil 3:7-14, Matt 19:27-30, Ps 25:4-11
 
 
(Bilden är från Israel. Solnedgång i Ein-Kerem, en förort nordväst om Jerusalem)

 

Fortsätt läs mer
1145 Träffar

KYNDELSMÄSSODAGEN - Uppenbarelsens ljus

KYNDELSMÄSSODAGEN - Uppenbarelsens ljus

Kyndelsmässodagen firas till minne av den dag då Jesus bars fram i templet (Luk 2:22-40). Enligt lagen behövde Josef och Maria gå till templet i Jerusalem för att offra ett lamm eller två duvor för Marias rening. Detta skulle ske 40 dagar efter födseln, se 3 Mos 12:2-8. Eftersom de inte offrar ett lamm förstår vi att Josef och Maria var fattiga, se Luk 1:48.

Samtidigt helgade de också Jesus som den förstfödde (3 Mos 12:2-8; 2 Mos 13:2). Det är värt att notera att det inte nämns något om att de betalar fem silvermynt för ”Pidyon haben”, hebreiska för ”återlösning av den förstfödde sonen” (4 Mos 3:45-47). Det finns flera paralleller med berättelsen om Hanna som lämnar Samuel i templet. Det kan förklara varför Jesus vill stanna kvar där som tolvåring, se Luk 2:49.

Det är intressant att se hur två äldre personer, Symeon och Hanna, får ha en viktig roll i att bekräfta vem Jesus är. Detta var en uppmuntran för den yngre generationen, Josef och Maria. Symeons ord till Maria: ”att Jesus skulle bli ett tecken som väcker motstånd” och ”att genom din själ ska det gå ett svärd” förbryllade nog också Maria (se Luk 2:34-35). Dessa ord av uppenbarelse måste hon ha kommit ihåg när hon såg Jesus korsfästas i samma stad drygt trettio år senare, och då var dessa ord en tröst och ljus att det var Guds plan som skedde med Jesus.

I den föreslagna texten i Matt 13:31-33 finns också två liknelser och profetior om Guds rike som de ger uppenbarelse och ljus för vår tid. Guds rike liknas här vid ett senapskorn och en deg. Det finns flera olika tolkningar på dessa två liknelser.

Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapskorn och som en deg. Jesus förutsäger att från den ringa starten med tolv lärjungar ska det bli den världsreligion vi ser idag med miljarder bekännande kristna.

Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om ”ogräset och vetet” och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger senare i samma kapitel att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som förleder och lever i laglöshet (Matt 13:41). I ljuset av den förklaringen så kan senapskornet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt som t.o.m. blir hem för onda "fåglar” som tar bort Guds ord från människor (se Matt 13:4).

Jäst är ofta en bild på falska läror, och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror, även inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära (Matt 16:6,12). Fariséerna levde inte som de lärde (Luk 12:1). Saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft (Matt 22:29).

Tre mått mjöl för tankarna till 1 Mos 18:6 där just en kvinna, Sara, i hast bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och kristna historien står det osyrade brödet för en äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se 2 Mos 12:15, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse.

Det ord som översätts ”arbeta in i degen” (B2000) eller ”blandar in” (Folkbibeln) eller "gömmer" (Reformationsbibeln och Svenska Kärnbibeln) är det grekiska ordet ”enkrypto”. Det används bara två ggr i NT, här i Matt 13:33 och i parallellstället Luk 13:21. Ordet kan översättas ”mixa, blanda, gömma, täcka över”. Vårt ord ”kryptera” kommer från detta ord, vars definition är att skapa flera lager som är dolda.

Den engelska översättningen KJV väljer att översätta Matt 13:33 med ”a woman took and hid”, dvs den mer negativa betydelsen av att medvetet gömma något i degen som inte ska vara där, istället för det mer neutrala "mix" som NIV använder.

Om den som är ansvarig för att baka brödet ”gömmer” in jäst som förstör gemenskapen med Gud är det allvarligt.

Men det finns hopp – på samma sätt som orden Maria fick höra vid templet när Jesus var 5-6 veckor gammal, ger orden som Jesus gav vid församlingens födelse hopp att faktiskt inte alla som säger sig vara kristna är det. Genom historien har mycket ont har gjorts i Kristi namn, korståg, sekter osv - vilket Jesus här förutsade skulle ske!

Jesus är uppenbarelsens ljus, han är vägen, sanningen och livet. När vi tar emot Jesus så bor han i oss. Det bästa sättet att kunna skilja mellan det som är sant och falskt är att bjuda in Sanningen själv som herre och mästare i vårt liv.

 

Söndagens texter

Mik 7:7-8, Apg 2:42-46, Matt 13:31-33 och Luk 2:22-40 (som läses varje år), Ps 138

Fortsätt läs mer
1418 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus är vårt hopp

FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus är vårt hopp

Halleluja - så både börjar och slutar Psalm 146! Lovprisning ramar in de fem sista psalmerna i psaltaren. I öppningsstroferna till psalmen kommer en uppmaning att sätta sitt hopp till Gud och inte människor. En ny kung, president, ledare kan aldrig ge frälsning. Jesus är vårt enda hopp.

I söndagens text från GT läser vi hur Gud uppmanar Elia får lämna staden Samarien. Han hade gett ett profetiskt budskap till den onde kungen Ahab. Elia sätter sitt hopp till Gud och går de fem milen till ravinen vid Kerit på östra sidan om Jordan där han har blivit lovad att bli försörjd. Sättet det sker på är minst sagt märkligt. Korpar, som var en oren fågel, kommer med mat.

I ett av sina sista brev uppmanar Paulus sin yngre vän och medhjälpare Timoteus att blåsa liv i den nådegåva som Gud gett honom. Anledningen är att Gud inte har gett honom modlöshetens ande utan en ande som har kraft, kärlek och självbesinning (2 Tim 1:6).

I söndagens text från Matteus 14 har Jesus gett bröd till femtusen. Johannes förklarar varför Jesus drar sig undan i ensamhet för att be - folket ville göra honom till kung med våld, se Joh 6:15. I Matt 14:22 används ett starkt ord som både betyder befalla och tvinga. Att Jesus var tvungen att så bestämt skicka iväg lärjungarna till andra sidan sjön, antyder att de också dragits med i folkets önskan att starta en politisk revolution mot romarna.

Galileiska sjön är omgiven av berg och ligger två hundra meter under havsytan. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias.

Lärjungarna kämpar i motvind. Jesus är kvar i flera timmar i bön. Strax före gryningen, under den fjärde nattvakten, någon gång mellan 03.00-06.00, kom Jesus till dem, gående på vattnet.

Uttrycket ”att gå på vatten” har kommit att beskriva något omöjligt. Petrus får vara med och möta Jesus. Det kan tyckas märkligt att Jesus förmanar Petrus och säger ”Vilken liten tro du har!” Jämfört med de andra lärjungarna som satt kvar i båten hade ju Paulus stor tro!

Ordet "oligos" kan betyda liten, men även kortvarig i tid. Det sammansatta ordet "oligopistis" beskriver Petrus tro som är liten eller snarare kortvarig. Problemet som Jesus adresserar är hans instabila tro som har höga toppar och djupa dalar. Först tror han Jesus är ett spöke, sedan går han på vattnet för att på nytt tvivla och börja sjunka.

 

Söndagens texter:

1 Kung 17:1-6, 2 Tim 1:7-10, Matt 14:22-33, Ps 107:28-32


Bilden är tagen strax utanför Kapernaum för några år sedan.

Fortsätt läs mer
1538 Träffar

3:e SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus skapar tro

3:e SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesus skapar tro

Denna vecka är den ekumeniska böneveckan och söndagens tema är Jesus skapar tro. Jesus är trons upphovsman och fullkomnare (Heb 12:2).

I söndagens texter från andra Kungaboken och Johannes handlar det om två befälhavare och deras lite olika väg till tro. I texten från 2 Kor 1:3-7 gör Paulus det klart att Jesus skapar tro. Gud är källan till all uppmuntran, tröst och hjälp.

När Paulus i vers fyra skriver att Gud tröstar oss i alla våra svårigheter så vet han vad han pratar om. Han hade kämpat mot vilddjuren i Efesos (1 Kor 15:32), blivit arresterad och fängslad, hårt pryglad, möt dödshot gång på gång, blivit stenad, lidit skeppsbrott och kämpat för sitt liv i havet tre gånger. Han hade blivit utsatt för faror från översvämmade floder, rånare, judarna, hedningarna och falska kristna som ville sätta dit honom. Han hade under perioder varit utan sömn, hungrig, törstig, naken förutom att ha burit den mentala bördan över svåra problem i församlingarna (se 2 Kor 11:23-28). Om någon visste vad det innebar att gå igenom tuffa tider med hjälp av Kristi styrka så var det Paulus.

Det finns ett ord som upprepas flera gånger i texten från 2 Kor 1:3-7, och det är ordet ”tröst”. Hade Paulus skrivit Korintierbrevet som ett e-postmeddelande idag hade han kunnat använda fetstil för eller understrykning för att markerat ett nyckelord. I grekiskan kan man säga att upprepning är ett sådant sätt att fånga läsarens uppmärksamhet på ett specifikt ord som är viktigt i sammanhanget.

Det grekiska ordet ”paraklesis” används sex gånger i grundtexten i dessa fem verser. Ordet översätts ofta till ”tröst”, men har också en vidare betydelse att ”komma till någons sida och hjälpa” och ”att tala uppmuntrande" men också att "praktiskt hjälpa till”. Ordet har samma rot som ”parakletos”, som är det ord som används om ”hjälparen” den Helige Ande (Joh 14:16).

Sann kristendom är inte ett liv utan problem och svårigheter. Det är ett liv fyllt av Jesu tröst och hjälp, genom den helige Ande, som hjälper oss igenom tuffa tider (Fil 4:11-13). Jesus skapar tro som tröstar, hjälper och uppmuntrar!

Söndagens texter:

2 Kung 5:1-4, 9-15, 2 Kor 1:3-7, Joh 4:46-54, Ps 36:6-10

 

 

Fortsätt läs mer
1683 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Livets källa

ANDRA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Livets källa

Söndagens tema är livets källa. Jesus är livets källa, han är livets ursprung och det är genom honom allt existerar.

Upprinnelsen till texten i Johannes 5:31-36 är att en man som varit sjuk i trettioåtta år får möta Jesus och blir helad. Vi förstår av dialogen att mannen bär på mycket frustration. När Jesus frågar om han vill bli helad svarar han inte på frågan, utan berättar hur han inte hinner ner i vattnet, som man trodde hade helande krafter när det kom i rörelse (Joh 5:5-7).

Det är intressant att notera att Betesda är en damm precis norr om tempelområdet i Jerusalem. Det är inte en källa, utan en damm. Nu kom Jesus, själva källan till det levande vattnet, och mötte mannen som sökt sitt helande från en sekundärkälla.

I föregående kapitel har Jesus sagt till kvinnan vid brunnen i Samarien, i Joh 4:14: ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.”

I grekiskan är det en dubbel negation och man skulle kunna översätta: ”Men den som dricker av det vatten som jag ger SKA ALDRIG, NEJ ALDRIG bli törstig igen.”

Det går inte att bli mer tydlig – Jesus är den som mättar alla våra behov. Det vatten Jesus ger blir till en källa inom oss med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv.

Kvinnan vid brunnen, som förde en lång teologisk diskussion med Jesus om han verkligen kunde vara större en Jakob, och mannen vid dammen som var frustrerad över sin situation, fick båda möta livets källa! De fick ta emot Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet - äkta liv!

Dagens text från Johannes 5 är mitt i Jesu svar till de skriftlärda som inte vill tro att Jesus var Messias. Jesus svarar att han inte behöver andra människors vittnesbörd, men han ger de bevisen för att hjälpa oss att förstå och få en personlig erfarenhet av det liv som han ger. Han har en annan som vittnar om honom. Det syftar sannolikt på hans Fader som han nämner flera gånger i sitt svar.

Jesus – livets källa - kom till jorden för att dö och uppstå, så att vi människor kan få ta emot det eviga livet.

Söndagens texter:

5 Mos 5:23-27, Heb 2:9-10, Joh 5:31-36, Ps 19:2-7


Bilden är tagen vid Ein Gedi (get-källan) vid västra sidan av Döda havet.

Fortsätt läs mer
1588 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se