tom banner

15658792 10209334443771270 1388645782 o

Kyrkoåret 2017

Kyrkoåret illusteras ofta som en cirkel, men även om samma texter återkommer vart tredje år finns alltid något nytt att upptäcka. Kanske är en uppgående spiral kan vara ett sätt att visa att vi förändras och samma texter och teman talar på ett nytt sätt till oss varje år. Petrus avslutar 2 Petrusbrevet med uppmaningen att växa till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Det är vår bön att Anta utmannigen får vara med och göra. På den här sidan plubliceras varje vecka en text som belyser någon aspekt i söndagens texter. Förhoppningsvis kan inläggen vara en inspirationskälla i den personliga bibelläsningen och ett underlag för ett samtal i en grupp som följer Anta utmaningens kyrkoårsplan detta år.

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesu dop

FÖRSTA SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN - Jesu dop
Att bli en kristen är ofta en process. Det går inte alltid att säga när exakt man kom till tro. Det är inte så konstigt, även i större världsliga beslut som köp av en ny telefon, bil eller ett hus, är det sällan man kan säga när man bestämde sig för just den telefonen, bilmodellen eller det huset. Det är ofta ett beslut som växer fram, det finns dock ett exakt datum då man skrev under kontraktet och köpet blev officiellt. Dopet i vatten kan sägas vara en sådan ”officiell” handling där man bekräftar sin tro på Jesus.

Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är borta. Se, allt har blivit nytt (2 Kor 5:17).

I söndagens text från Apg 8:14-17 läser vi hur ryktet börjar gå i Jerusalem att det illa ansedda folket samarierna hade börjat ta emot Guds ord. På grund av förföljelsen av de kristna i Jerusalem hade Filippos gett sig av norrut och predikade Guds rike och Jesu Kristi namn i den samariska huvudstaden, se Apg 8:5. En välkänd trollkarl där blir frälst vilket gör att stora skaror börjar följa Jesus. Man skickar då dit Petrus och Johannes för att hjälpa till i väckelsen. Det visar sig att samarierna hade blivit döpta i Jesu namn, men inte fått tag på den helige Ande, så Petrus och Johannes får be för dem.

Lukas skriver i sitt evangelium att ett par år tidigare hade samme Johannes och hans bror Jakob inte direkt känt någon stor kärlek till samarierna. När de inte blev välkomnade i en av byarna är de beredda att kalla ner eld från himlen över dem (se Luk 9:54).

Anledningen till att man vill kalla ner eld kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot honom ödmjukar däremot officeren sig och femtio män skonas, se 2 Kung 1. Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, se 2 Pet 3:9.

Syskonparet Johannes och Jakob som kallades ”åskans söner” (kanske på grund av deras temperament, se Mark 3:17) hade blivit förvandlade. Från att ha blivit irriterade och arga känner de djup kärlek till det samariska folket. Vi märker en tydlig skillnad före och efter det att den helige Ande hade blivit utgjuten på Pingstdagen.

Även i texten från Markus där Jesus döps ser vi hur Bibeln är tydlig med att betona vem det är som tar ledningen efter dopet. I versen direkt efter dopet står det att ”genast förde Anden honom ut i öknen” (Mark 1:12). Det blev ett skifte i Jesu liv när han började sin publika tjänst.

Dopet i vatten har ibland beskrivits som vårt beslut att följa Jesus och vattnet omsluter oss utifrån. Dopet i den helige Ande är däremot ett Andens verk som kommer inifrån, nu strömmar det levande vatten inifrån som ger kraften att leva ett kristet liv.

 

Söndagens texter:

Jes 43:1-4, Apg 8:14-17, Mark 1:9-11, Ps 89:20-29

 

Bilden är tagen vid Yardenit, den norra dopplatsen vid Jordanflodan strax nedanför Galileiska sjön i Israel. Även om det var längre ner längs med floden som Jesus döptes, enligt traditionen vid Qasr el Yahud, så är Yardenit en vacker plats att besöka och många väljer att döpa sig här.

Fortsätt läs mer
1520 Träffar

TRETTONDEDAG JUL - Guds härlighet i Kristus

TRETTONDEDAG JUL - Guds härlighet i Kristus

Anledningen till att de vise männen kallas visa, är att de sökte efter Jesus och när de fann honom böjde sig och tillbad honom - Det är vishet att tillbe och lova Gud.

 

Visa män från öst

När de vise männen kommer har det gått en tid sedan Jesu födelse. Familjen bor i ett hus, antagligen i Betlehem (Matt 2:11 refererar till "huset"). Jesus hade blivit omskuren på åttonde dagen, vilket troligtvis skedde i hemmet (Luk 2:21). I föregående kapitel beskrivs proceduren för Johannes döparen där man kommer till dem och pojken namnges, se Luk 1:59. Josef och Maria har också varit i templet för Marias rening (Luk 2:22-38), enligt Moses lag (3 Mos 12:2-8) skedde detta fyrtio dagar (1,5 månader) efter födseln.

Vi vet att de vise männen kom från öster. Deras besök och värdiga mottagande hos Herodes den Store i Jerusalem, tyder på att de var högt uppsatta män i sitt land. Att de frågar sig för var de ska finna Jesus verkar indikera att de inte var bekanta med området, vilket tyder på att de kom långväga ifrån. Enligt den tidiga kyrkans tradition var de tolv förnäma män, kanske judiska ättlingar till Daniel som blev ledare över "alla visa" i Babylon, se Dan 2:48. Kom de från Babylon var det en sträcka på hundra mil, och det kan vara det dubbla om de kom från Persiska viken.

Att färdas den sträckan tar två till fyra månader, så Jesus är minst några månader gammal, antagligen omkring ett år när de kommer till honom. Detta förklarar också varför Herodes för att vara på säkra sidan kanske dubblar den beräknade åldern ett år, och dödar alla barn under två år (Matt 2:16). När de vise männen ser barnet i Matt 2:9 används det grekiska ordet "padion". Detta ord beskriver oftast ett barn mellan ett och sju år, till skillnad från det grekiska ordet "brephos" som används för spädbarn i Luk 2:16.

Betlehem var en mindre stad. Befolkning vid den här tiden var under 1000, troligtvis ännu mindre. Utifrån beräkningar med antal födslar och barnadödlighet rör det sig om omkring 6 till 20 pojkar som var under två år. Det finns en utombiblisk referens av den latinska författaren Macrobius som omnämner händelsen. I sitt verk Saturnalia skriver han: "När kejsar Augustus hörde berättas hur Herodes hade dödat pojkarna under två år i Syrien, och även låtit döda sin egen son sade han - det är bättre att vara Herodes gris än hans son".

 

Stjärnan

Något typ av fenomen inträffar på stjärnhimlen omkring Jesu födelse. Detta gör att astronomer från öst beger sig till Judeén. Stjärnan verkar försvinna för att på nytt visa sig sedan de kommit fram till Jerusalem, se vers 9. Några av de naturliga förklaringarna är att det var en komet, ett kraftigt stjärnfall, en supernova eller en sällsynt konstellation av starka planeter som fångade astronomernas uppmärksamhet. Bland dessa är i så fall den sista mest trolig. År 7 f.Kr. passerade de två största himlakropparna Jupiter och Saturnus nära varandra i fiskarnas stjärntecken tre gånger, något som enbart sker vart 900:e år. Det första av de tre mötena ägde rum i maj, det sista i början av december. Fynd av lertavlor från Babylon bekräftar att man kände till och kunde förutse planeternas rörelse. Speciellt en ett fynd från daterade 8 f.Kr. är intressant eftersom det just nämner Jupiter och Saturnus möte.

Men föddes inte Jesus år 0? Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han räknade fel och missade några år och de flesta bibelforskare anser att Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 f.Kr. och 4 f.Kr. I så fall är just fenomenet som inträffade tre gånger år 7 f.Kr. en tänkbar förklaring.

 

Guld, rökelse och myrra

Bibeln namnger inte de vise männen, de kan ha varit tre eller fyra eller fler. Det är också troligt att de hade med sig tjänare och djur för att transportera kistorna och packningen. Att deras namn inte är nämnda visar på deras attityd, de var ödmjuka givare som hade ett mål - att finna Jesus!

Att det just var guld, rökelse och myrra av alla de tusentals tänkbara kombinationer av gåvor de skulle kunna haft med sig kan haM en profetisk betydelse:

• GULD står för kunglighet - Jesus är kungars kung.
• RÖKELSE står för väldoft i offer - detta talar om Jesu syndfria liv som blev det felfria offret som tar bort världens synd.
• MYRRA används vid balsamering och förutsade Jesu död och uppståndelse.

I samma mening som det står att de böjde sig inför Jesus så står det att de tillbad och gav gåvor (Matt 2:11). Denna vers visar på hur ödmjukhet, givande och tillbedjan är något som hör ihop.

Applicerar vi dessa gåvor i vårt eget liv kan de också representera:
• GULD – mina pengar
• RÖKELSE – min tillbedjan och ett liv i helgelse
• MYRRA – att jag offrar min bekvämlighet och är villig att dela Jesu lidande

Det är vishet att söka Jesus!

 

Dagens texter:

1 Kung 10:1-7, Ef 2:17-19, Luk 11:29-32, Ps 72:10-15 och Matt 2:1-12 (som läses varje år)

Fortsätt läs mer
2265 Träffar

NYÅRSDAGEN - I Jesu namn

NYÅRSDAGEN - I Jesu namn

När Klagovisornas författare, Jeremia, ska beskriva att Herrens nåd inte tar slut, att Guds barmhärtighet aldrig upphör, att nåden och barmhärtigheten är nya varje morgon och att Guds trofasthet är stor - så bryter han mot grammatiska regler för att få fram detta!

Ordagrant översatt lyder Klagovisorna 3:22:

Herrens stora nåder [plural i grundtexten] tar inte slut,
hans stora barmhärtigheter [plural] upphör aldrig.

Både nåd och barmhärtighet är i plural. Detta skrivsätt förstärker att nåden och barmhärtigheten är stor! Ordet nåd kan också översättas med godhet och kärlek.

Sedan fortsätter han:

De [plural - nåden, kärleken, barmhärtigheten] är nya varje morgon, stor (överflödande, numerärt överlägsen) är din trofasthet (stabilitet, oföränderlighet).

Det här kapitlet är skriven som poesi i en alfabetisk akrostisk form. Det innebär att den utgår från de tjugotvå hebreiska konsonanterna i ordningsföljd. De tre första verserna börjar med den första bokstaven Alef, de tre följande med Beth osv. I vers 22-24 har vi kommit fram till den åttonde hebreiska konsonanten som är: ח - Het.

De hebreiska bokstäverna är mer än bara bokstäver, de är symboler och har också ett talvärde. Ofta förstärker symbolen versens tema och gör betydelsen ännu mer tydlig.

Bokstaven Het (ח) avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I dessa verser är det orden "nåd", "ny" och "andel" som börjar med den bokstaven. I hebreiskan står dessa tre ord, som alla börjar på H, först i varje mening och bildar en vacker symmetri. Något som är svårt att översätta:

Men Herrens NÅD (hebreiska "Hasde") tar inte slut,
hans barmhärtighet upphör aldrig.

Varje morgon är den NY (herbreiska "Hadasim") —
stor är din trofasthet.

Min ANDEL (hebreiska "Helqi") är Herren, det vet jag,
därför hoppas jag på honom.

Att just bokstaven Het används här förstärker Guds starka kärlek till mänskligheten. Guds nåd som är ny varje morgon binder oss samman med Gud. Den är vår andel och tillhör ett Guds barn.
Lika säkert som solen går upp - lika säkert finns det ny nåd som tillhör dig och mig för den här dagen, veckan och resten av det här nya året!

Gott nytt nåderikt år!!!

 

Söndagens texter:

Klag 3:22-26, Apg 10:42-43, Joh 2:23-25, Ps 121

 

Bilden är tagen strax utanför Tiberias vid Genesarets sjö en tidig morgon vid soluppgången.

Fortsätt läs mer
1404 Träffar

JULDAGEN - Jesu födelse

JULDAGEN - Jesu födelse

I texten från Jesaja 9 vers 6 beskrivs Jesu karaktär med fyra ord:
- Underbar i råd
- Väldig Gud
- Evig Fader
- Fridsfurste

Dessa namn beskriver vem Jesus är och vad han gör. Han är den som vet vad framtiden bär, han är en väldig och mäktig Gud. Han är en evig Fader som alltid finns tillgänglig och han har all frid.

När vi bjuder in Jesus att vara Herre i våra liv får vi del av hans vishet och strategi för framtiden, hans väldighet - vi har en evig Fader och en Fridsfurste som bor i vårt hjärta!

 

Söndagens texter:
Jes 9:2-7, Heb 1:1-3, Matt 1:18-25 och Luk 2:1-20 (som läses varje år), Ps 72:1-7

Fortsätt läs mer
1218 Träffar

JULNATTEN - Den heliga natten

JULNATTEN - Den heliga natten

Det är intressant att den välbekanta inledningen i Lukasevangeliets andra kapitel: ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas”, har historiska belägg i källor även utanför Bibeln.

I kejsar Augustus egen självbiografi, ”Res Gestae Divi Augusti”, som han nedtecknade vid 76 års ålder, nämns tre stora skattskrivningar. Den första skedde 28 f.kr, den andra 8 f.Kr. och den tredje inleddes 14 e.Kr. samma år som han dog.

Den andra skattskrivningen som påbörjades 8 f.Kr. verkar sammanfalla historiskt med Jesu födelse och är troligtvis den som Lukas refererar till. Men hur kan Jesus vara född före år noll?

Detta är inte så konstigt. Vår västerländska tideräkning som vi har idag utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr. Innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter.

Ett exempel finns Luk 3:1-2, som vi läste tredje advent. Här ringar Lukas in tiden för Johannes döparens tjänst genom att ange att det var vid Ceasar Tiberius femtonde regeringsår, då Pontius Pilatus ståthållare i Judéen, Pontius Pilatus ståthållare i Judéen osv. För att ange julen 2016 på liknande sätt skulle vi behöva skriva att det var under Stefan Lövens tredje regeringsår, då Antje Jackelén var ärkebiskop osv.

Att ta fram den nya tideräkningen var dock inte enkelt. Regeringstiden angavs på olika sätt under olika tider och kungar bytte ibland namn. Det visade sig att Dionysius räknade fel och missade några år. Idag har vi tillgång till fler källor och de flesta bibelforskare anser att Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 f.Kr., då den här skattskrivningen påbörjades, och år 4 f.Kr. då Herodes den store dog.

 

Jes 9:1a, 2-7, Heb 1:1-6, Luk 2:1-20

Fortsätt läs mer
1379 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT - Herrens moder

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT - Herrens moder

Guds ingripande i historien sker ofta över tid. Det är inte ovanligt att Gud väljer att involvera riktigt unga och riktigt gamla personer i sin plan!

David var en yngling när han blev smord till kung. Dock dröjer det innan han blir kung, han fortsätter att ta hand om sin fars får i flera år innan han blir kung i Israel. Mose var över åttio år när han fick leda ett helt folk torrskodda över ett hav. Undret började när de gick ner på den ena sidan, fortsatte hela natten då de vandrade flera kilometer på havets botten, och fullbordades då de kom upp på andra sidan.

Ofta vill vi se resultat på en gång, men Bibeln visar att Gud verkar över tid. Han började med en man, Abraham, som blev till ett folk, ett land och blir en nation. Under flera tusen år förbereds intåget av världens frälsare.

I söndagens text från Lukas läser vi om den unga tonårstjejen från den lilla bergsbyn Nasaret i Israel. Maria är troligtvis omkring 14-16 år när hon får besök av en ängel. Evangelieförfattaren, läkaren Lukas, är noga med detaljerna. Han använder en medicinsk term för att bli befruktad i moderlivet, och betonar också att hon hade inte varit med en man. (Luk 1:30, 34)

Maria får vara med och bära Jesus inom sig. Under nio månader kan hon inte se honom med sina fysiska ögon, men han är inte mindre verklig för det. Ju närmare tiden kommer för förlossningen så blir tecknen tydligare och tydligare.

Det måste ha varit en stor uppmuntran för Maria att höra om det under som skett med hennes släktingar Sakarias och Elisabeth sex månader tidigare. Lukas beskriver hur Maria skyndar ner i entusiasm till dem.

Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde i omkringliggande städer som Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.

Den äldre kvinnan Elisabeth fick vara med och bära Johannes döparen, och också vara med och glädja och uppmuntra den unga Maria.

Så här i jultider är det tid att fördjupa våra relationer med våra släktingar - och då särskilt relationerna mellan gamla och unga. Här har den kristna gemenskapen en unik plats där vi kan få uppmuntra varandra över generationsgränserna i den kallelse som Gud har gett till var och en av oss.

Jes 52:7-10, 2 Kor 1:17-22, Luk 1:39-45, Ps 145:8-13

Fortsätt läs mer
1176 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT - Bana väg för Herren

TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT - Bana väg för Herren

Vi närmar oss jul och söndagens texter handlar om att bana väg för Herren och förbereda hans ankomst. Genom alla tider, både i Gamla och Nya Testamentet, finns det bara ett sätt att bli frälst på – omvändelse och tro. Det var så Abraham blev rättfärdig genom att i tro blicka framåt på en frälsare, och det är så vi blir frälsta idag genom att se tillbaka på vad Jesus gjorde på korset.

I Heb 6:1-2 ser vi att de första två punkterna i trons grunder är omvändelse och tro. Dessa två hör ihop. Det går inte att omvända sig utan att också tro. Vi vänder oss om från synden och riktar vår blick och tro på Jesus Kristus som ger kraften att leva det nya livet.

I helgens text från Lukas 3 läser vi om hur den sista gammaltestamentliga profeten, Johannes döparen, predikade omvändelse i öknen. Han betonar att omvändelsen är personlig och också måste få synliga resultat i hur vi lever våra liv, dvs. bära frukt. Han ger tre konkreta exempel till tre grupper personer som frågade vad omvändelsen innebär i praktiken:

• Saddukéerna och fariséerna (den rika eliten) behövde bli generösare och dela med sig av sina tillgångar: "Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt." (V11)

• Tullindrivarna behövde bli ärliga och inte vara giriga "Driv inte in mer än vad som är fastställt." (V13)

• Soldaterna skulle inte utnyttja sin position för att öka på sin lön genom orättfärdiga metoder: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön." (V14)

Alla dessa tre svar har att göra med relationen till pengar. Det är inte mängden pengar som är avgörande, det går att vara slav under pengar både om man mycket eller lite. Frågan är snarare om pengarna äger oss och vårt hjärta? Jesus sade:

"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon." (Matt 6:24)

Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv. Detta är enda gången i Bibeln Jesus jämställer något som en herre vid sidan av sig själv.

Just i juletider då vi lätt kan dras med i att konsumera för mycket mat och pengar. Även vår tid överkonsumeras genom att vi ofta försöka hinna med för många självpålagda måsten som leder till stress.

Lite senare beskriver Lukas i sitt evangelium hur Marta gick miste om värdefull tid tillsammans med Jesus genom att bara fokusera allt praktiskt runtomkring:

"...Marta var distraherad (stressad, hennes uppmärksamhet drogs åt olika håll) av allt som skulle ordnas [grekiska 'poly diakonia', ordagrant 'mycket tjänande']." Luk 10:40 (Svenska Kärnbibeln)

Helgens budskap om att bana väg för Herren är högaktuell - låt omvändelsen och tron på Jesus Kristus få bära frukt i våra liv.

 

Söndagens texter

Jes 40:1-8, Gal 3:21-29, Luk 3:1-15, Ps 146:3-9

Fortsätt läs mer
1067 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT - Guds rike är nära

ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT - Guds rike är nära

När Jesus uttalar orden "Guds rike är nära" i inledningen på Markusevangeliet står världen inför ett skifte. Den sista gammaltestamentliga profeten, Johannes döparen, har nyligen blivit fängslad. Samtidigt som Johannes inflytande minskar får Jesus en mer och mer framträdande roll. En tidsepok är fullbordad, en ny tid börjar då Guds rike är nära. I söndagens text säger Jesus:

”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.” (Mark 1:15)

I grekiskan finns två ord för tid. Ordet "kronos" beskriver tiden som går att mäta i dagar, timmar och sekunder. Men det är inte det ordet som Jesus använder när han säger att tiden är inne. Istället är det ordet "kairos". Det handlar om en speciell tidpunkt som förändrar något och som står utanför både tid och rum.

Även om dessa två tidsbegrepp är tydligare i grekiskan, som använder två olika ord för dem, så har vi alla varit med om dessa båda uppfattningar av tid. Vissa dagar bara passerar och vi kommer knappt ihåg dem. Det är ”kronos tid”, som bara tickar på. Sedan finns det tidpunkter som totalt förändrade vårt liv som vi skulle kunna kalla ”kairos ögonblick”. Dessa livsavgörande händelser skedde visserligen ett visst klockslag (kronos), men det intressanta var inte när det skedde utan det skifte som skedde då.

Jesus säger att ”Tiden (kairos) är inne”. Det grekiska ordet som översatts "inne" betyder också "fylld". Tiden är uppfylld och fullbordad. Något nytt betydande som kommer att förvandla och påverka historien håller på att hända!

Jesus fortsätter sedan: ”Guds rike är nära”. Tobias Bäckström, präst i Kyrkhult, beskriver frasen ”är nära” på ett fint sätt: ”Det grekiska verbet betyder närma sig, men det står i perfekt. Guds rike har närmat sig. Det finns en dubbelhet över ordet: Guds rike både har och inte har kommit. Det tycks vara så att Guds rike har kommit men samtidigt så väntar vi på något mer. Vi väntar på Guds rikes slutliga genombrott. För att använda en bild: vi har receptet men middagen är ännu inte lagad. Vid Jesus återkomst, då kommer Guds rike att bryta in med makt och härlighet, då kommer det inte att vara fördolt som nu. Då kommer vi få äta av den måltid som är dukad för oss.”

Att riket är nära har flera betydelser. När Jesus vandrade på jorden, vandrade Gudsrikets konung här på jorden under drygt trettio år, och riket var närvarande och nära! När fariséerna frågade var riket var, sade Jesus att det fanns mitt bland dem – rikets konung stod framför dem (Luk 17:20-21)! Även om vi idag inte kan se riket med våra ögon, så är riket nära i en sann kristen gemenskap. Vi har löftet om att där två eller tre är samlade i hans namn, där är han mitt ibland dem (Matt 18:20).

Jesu ord utmanar alltid. De första som hörde honom predika i Galiléen fick uppmaningen - ”Omvänd er och tro på budskapet”. I nästa stycke i Markusevangeliet blir Jesus personlig och kallar fiskarbröderna Simon och Andreas att lämna sina nät och börja följa honom. De hade träffat Jesus tidigare i Jordan, men nu inbjuds de att börja vandra på ett djupare sätt med Jesus, så han kan ”göra dem” till människofiskare (v17).

Ordet "rike" beskriver Guds kungavälde. Det är inte begränsat till ett fysiskt landområde utan finns överallt där hans vilja sker. När vi tar till oss Jesu ord och omvänder oss och börjar tro på budskapet, då blir Jesus herre och kung i våra liv, och hans rikes lagar och vilja börjar ske!

I söndagens tema "Guds rike är nära" finns en utmanande uppmaning till oss att låta Gudsrikets kung få komma nära oss idag, hösten 2016! Herre, låt den här adventstiden få bli en ny start i min livsvandring med dig Jesus, så du kan forma mig som din lärjunge.

 

Söndagens texter:

Jer 33:14-16, Heb 10:32-39, Mark 1:14-15, Ps 85:9-14

 

Fortsätt läs mer
1278 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT - Ett nådens år

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT - Ett nådens år

På söndag startar det nya kyrkoåret och vi går in i den tredje och sista årgången. Temat: ”Ett nådens år” är hämtad från texten Lukas 4 där Jesus besöker synagogan i Nasaret och läser från Jesaja 61.

Nasaret är en liten bergsby i Galiléen. Enligt judisk tradition krävdes det tio personer för att starta en synagoga. Var man färre hade man bara ett böneställe (se t.ex. Apg 16:13). Detta faktum att det fanns en synagoga indikerar att det fanns minst tio judiska familjer i Nasaret på Jesu tid. De flesta arkeologer och bibelforskare menar att det inte var en stor stad, utan den hade på sin höjd några hundra invånare.

Det är hit, till sin uppväxtort som Jesus kommer tillbaka efter att ha blivit döpt i Jordanfloden där han blivit fylld av Guds Ande. På lördagen besöker han synagogan och får läsa och lägga ut texten från Jesaja.

Enligt den judiska traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela lagen under ett år (traditionen med kyrkoår är gammal!). Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna. Ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Vi förstår att Jesus kallades fram och man gav honom skriftrullen från Jesaja. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten.

Jesus börjar att läsa från första versen i slutet av Jesaja hur Herrens Ande är över honom, att han är smord att predika det glada budskapet och ropa ut frihet till de fånga och syn till de blinda. Det är anmärkningsvärt hur Jesus slutar läsa och lägger ner skriftrullen mitt i en mening. Hela Jesaja 61 vers 2 lyder:

att förkunna ett nådens år från Herren,
en hämndens dag från vår Gud,
att trösta alla som sörjer [...]

Men här avslutar Jesus direkt efter den första raden ”att förkunna ett nådens år från Herren”, och tar inte med budskapet om ”en hämndens dag från vår Gud”.

Det blir ett väldigt tydligt sätt att proklamera att vi nu lever i nådens tidsålder. Jesus kom till jorden för att frälsa människor, inte döma dem.

Men allt som står i Bibeln ska gå i uppfyllelse, så när Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.

 

Söndagens texter:
Sak 9:9-10, Upp 5:1-5, Luk 4:16-23 och Matt 21:1-9, Ps 24

Fortsätt läs mer
980 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se